Tysk bilindustri i kris?

Bilindustrin är intressant, men inte lätt att investera i. Förutom väldigt hög konjunkturkänslighet så är också bilindustrins historia full av mäktiga imperier som har fått skaka på grund av att de missat att parera paradigmskiften. Just nu bevittnar vi ett av de mest dramatiska skiftena i realtid. 

Europas största biltillverkare, Volkswagen-koncernen, befinner sig i en kris som har tvingat bolagsledningen att trycka på den stora panikknappen. Påverkar det Volkswagen så lär det påverka, i olika grad, även andra europeiska biltillverkare. Varit inne på det förut.

Med en färsk, kraftig vinstvarning och stora sparplaner står det klart att VW-koncernen måste banta för att överleva. Men hur hamnade vi här, hur ser efterfrågan ut och vad väntar runt hörnet? 

Volkswagen har tvingats ta ner ner sin prognos för helåret dramatiskt. Den tidigare väntade rörelsemarginalen på 4–5,5 procent har slaktats till att landa på ”upp till 1 procent”. 

För ett bolag av Volkswagens storlek är marginaler i det absolut lägsta skiktet ett rött skynke. Aktien har handlats ned rejält, och Mr Market prisar nu in att den gamla affärsmodellen blivit ett ok som är för tungt att bära. Aktiekursen har sjunkit i ett stadigt sluttande plan i 5 år nu.

En av de mest centrala och smärtsamma insikterna i krisen är att elbilsomställningen äter upp lönsamheten. Paradigmskiftet innebär att Volkswagen säljer allt fler batteridrivna bilar,  vilket låter som bra nyheter i hållbarhetsrapporter, men marginalerna på elbilstillverkningen är i nuläget lägre än på de traditionella förbränningsmotorerna, samtidigt som de fasta kostnaderna och investeringarna i mjukvara och batteriutveckling slukar enorma summor. 

Det intressanta med Volkswagens krissituation är att det inte handlar om att köparna har slutat köpa bilar. Orderböckerna har varit hyfsade och efterfrågan på vissa marknader finns kvar. Problemet ligger på tre andra fronter: 

Kina - Den globalt sett viktigaste marknaden, Kina, har förvandlats från en guldgruva till ett minfält. Inhemska kinesiska aktörer som BYD och en rad andra uppstickare har sprungit om de europeiska giganterna i ett rasande tempo, med vassare teknik, snabbare produktionscykler och priser som traditionella västerländska tillverkare inte kan matcha utan att blöda pengar. 

Marginalpress på hemmaplan - Konkurrensen i Europa hårdnar från både lågprisalternativ och premiumutmanare. Inte minst p.g.a. kinesiska uppstickare. 

Intern kannibalisering  - Koncernen har byggt upp en svällande portfölj av märken och modeller. Det spanska märket Seat pekas ut som en kandidat för att fasas ut helt då volymerna inte motiverar en egen existens. 

För att rädda det som räddas kan har vd:n Oliver Blume och styrelsen satt igång det mest omfattande omstruktureringsprogrammet i företagets moderna historia. 

Personalminskningar och fabriksnedläggningar - Krisplanerna talar om att kapa upp emot 50 000 jobb och flera tyska fabriker riskerar att läggas ned. Mantrat är som alla vet, att så länge Tyskland snurrar så snurrar Sverige. Men om det börjar hacka?

Bantat modellutbud - För att få bukt med kannibalisering planerar VW att skrota upp till hälften av sina tänkta bilmodeller. Man ska fokusera stenhårt på volym och sådant som faktiskt genererar kassaflöde. 

Tuffare kostnadskrav - Interna direktiv pekar på att företaget måste kapa kostnaderna med upp till 20 %, och det snabbt, för att säkra överlevnaden. 

För den som följer bilindustrin ur ett fundamentalperspektiv är Volkswagen ett typeexempel på klassisk ”industrial distress”. Det är en tungrodd koloss som kämpar mot tröghet i organisationen, fackliga låsningar i Tyskland och ett kostnadsläge som är anpassat för en annan era. 

Att ledningen nu tvingas till drastiska åtgärder är inte konstigt, men en eventuell väg igenom detta kommer att bli smärtsam, både för de tiotusentals anställda som berörs och för underleverantörerna i det europeiska ekonomiska systemet. För oss investerare lär Volkswagens öde framöver vara ett av de mest intressanta casen att följa. Är detta bottennappet som vänder skutan eller är det början på slutet för den europeiska bilindustrin som vi känner den? Låter dramatiskt kanske, men man ska aldrig ta saker för givet. Även stora kolosser kan gå i graven.

Som enskild  äger jag små positioner i BMW och Mercedes, men det är inte där den stora finansiella påverkan kommer vara. Det är hur bilindustrin i stort utvecklar sig i Tyskland för om Tysklands hjul driver Sverige, så är bilindustrin i Tyskland ett av de viktigaste hjulen för att driva själva Tyskland. Det som händer där påverkar långt många fler i Europa än bara själva bilfabrikerna där.

Som alltid, spännande tider.