Den (obotliga) optimisten

Fredag och allt vad det hör till. Kanske tänds grillen, kanske blir det taco med en dyr gurka som nu kommit att bli en råvara förknippad med lyx. Kanske kommer vi snart få se gurkbidrag från de styrande, ty vikten av bröd och skådespel ska och får aldrig förglömmas. Inte heller negligeras. Statlig underhållning från SVT och SR och ett gurbidrag, eller ett för Bregott, kanske kan leda till en valseger? Gudarna ska veta att det absolut inte är en omöjlighet…

Inflationen är viktig och allvarlig. Vi som sysselsätter oss med investeringar tillhör nog inte det segmentet som lever ur hand i mun, men vi får inte glömma att det finns en stor skara människor som så gör. Dessa måste vi, i den mån vi kan, stötta och hjälpa. Vi måste också inse att vi inte är alla, precis som alla inte är vi. Vikten av perspektiv och acceptans för allas åsikter och tolkningar är essentiell. Med det sagt ska man inte köpa allt som alla andra säger, men man ska acceptera allas åsikter. Hur du sedan förhåller dig till dem är det viktiga. Att inte ta in flera perspektiv, åsikter, reflektioner med mera är att göra sig en otjänst. Ödmjukhet och en medvetenhet om faran med hybris är, likt alltid, essentiell.

Förvisso är jag glad och tacksam att få se lite blå siffror i portföljen, men jag har svårt att se varför denna plötsliga optimism infunnit sig. Absolut ligger börsen 6–12 månader före, men ännu tycker jag mig inte se några tecken på att kriget, inflationen, skulderna hos såväl hushåll som stater samt Kinas ageranden med allt från nollpolicys till dess agerande mot andra stater är på väg mot det bättre(?). Därtill fick vi idag, den 5/8, se en urstark arbetssiffra från USA. Allt annat lika talar det mer för en utdragen och, om än ej på dessa höga nivåer, beständig inflation. Och, mer sannolikt, en utdragen börsnedgång.

Ja, det är mindre ”roligt” att se röda siffror, men det är då man måste påminna sig om att man med det får möjlighet att investera i kvalitetsbolag till aptitligare kurser. Inte att förglömma är dock att det är hög sannolikhet att bolagens vinster kommer sjunka och således är ”E:t” i ”P/E” missvisande. Här måste man gå till bolagens affärsverksamhet, marknadsposition, historik med mera när man analyserar. Historiken är ej en garant för framtiden, men den ger ofta en fingervisning om framtiden. Volvo må ha ett par svåra kvartal, eller till och med år, framför sig, men därefter?

Jag är inte en pessimist, men jag bedömer mig heller inte vara tappad bakom flötet (skrivet med all ödmjukhet). Jag ser vad jag ser, hör vad jag hör och läser vad jag läser. Mycket, om än inte allt, är just nu mer negativt än positivt. Således investerar jag inte? Tvärtom – jag är en optimist till mina innehavs framtid! Jag tror på människan och hennes förmåga att klara sig ur de värsta av kriser. Jag tror på hennes förmåga att finna lösningar där sådana just nu inte tycks skönjas. Jag tror på hennes förmåga att skapa bolag och affärsmodeller som gör att alla får en bättre och lättare vardag.

Vägen dit är sällan lätt, eller snabb. Som allt här i livet tar det tid. Du gick inte från 0,5 meter och 30 kg till 2 meter och 90 kg på blott en natt. Det tog tid och samma gäller bolag och deras utveckling. Och, vilket är viktigt, samma gäller på en bred makrofront.

Jag fortsätter spara så mycket jag kan utan att jag för det upplever mig snåla på mig själv eller min omgivning, för vem vet vilken eller vilka kriser som morgondagen kan ha i sitt sköte? Jag ser således till att alltid ha en matsäck redo för flera dagar och skor som kan ta mig vidare på tusenmilafärder. Jag sparar som vore jag Candides nemesis, men jag investerar som jag vore en mer realistisk optimist. Jag är högst medveten om att jag kan och kommer begå misstag, komma på avkrokar och falla i fällor, men jag är övertygad om att jag förr eller senare kommer nå mitt mål. Rom byggdes sannerligen inte på en dag och Jupiter ska veta att alla dess sköna byggnader inte byggdes utan hinder, problem eller att misstag begicks.

Jag kan inte påverka hur världens börser agerar, men jag kan syra över hur jag agerar. Den insikten ger mig ett lugn. En sinnesro och en tro på att jag kommer klara av att investera år in och år ut. Kommer denna nedgång vara över i morgon, eller om två-tre år? Ingen aning, men genom att alltid spara och investera kommer jag kunna rida ut vågen.

Är jag en obotlig optimist?