Laget före jaget

Jag har ofta återkommit till att jag tyvärr tror mer negativt om människan och hennes framtid än dess motsats. Jag tror tyvärr att vi fortfarande inte är fria från den delen av reptilhjärnan som säger ät eller bli äten, eller som Herman Hedning lägger fram det: skita, eller skitas.

Stanna upp och titta ut. Ta bort covid-19 ur ekvationen och du kommer förvisso se lite ljusare, men ändå finns där människor, stora bolag et cetera som sätter sina egna intressen främst. Vi ser regeringar, för att parafrasera ”Leffe”, käbbla. Vi ser företag kohandla om bästa möjliga produkt för minsta möjliga kostnad på bekostnad av fattiga och lågavlönade människor i u-länder. Vi ser hur miljö fortfarande inte sätts i allas finrum och vi ser hur människor utnyttjar andra. Exemplen kan göras många, men vilken annan levande organism rånar äldre medan de är utklädda till poliser? Vilken annan organism lurar folk på hundratusentals kronor via lån, bluffakturor, blufförsäljningar et cetera? Låt oss i denna ekvation bortse från de fall där faktiskt offrets hjärnkompetens kan ifrågasättas, viket kan vara fallet när man går med på att köpa en splitter ny Imac 27 för en spottstyver och sedan ställer sig frågande till varför AVI:n från blocketförsäljaren aldrig kommer.

Medan all världens regeringar säger att vi inte ska bunkra, gör människor just det. Medan många länder stänger gränser och tror att det löser sig så länge vi håller oss borta från dem (läs USA vs EU) kommer det gå bra.

Tyvärr – det kommer inte att fungera. Jag tror att nuvarande kris kommer att gå över, men för att skynda på och minska kostnaderna, såväl de materiella, ekonomiska och, inte minst, mänskliga, krävs samarbete. Människan är en ras – det finns ingen biologisk skillnad oss emellan som är värd att nämna. Jag är lika mycket en homo sapien som en kvinna i Afrika eller en man på Nordpolen.

Ska vi – släktet sapiens – ha en chans att inte bara överkomma detta hot som covid-19 utgör, utan även framtida och än större sådana, krävs samarbete, acceptans, förståelse och inte minst – respekt. Respekt för varandra och för vår planet.

Vi kan alla göra en insats och det är att tänka i plural. Tänk inte ”jag”, utan tänk istället ”vi”. Det är laget och inte jaget som skall vara i fokus. Självklart skall ingen offra sig och att köpa ett paket ris, pasta och toalettpapper är bra och ”normalt”. Det är inte att ”offra sig” för att andra skall kunna bunkra, men att köpa 100 exemplar av varje vara är att offra andra.

Att nå en utopisk värld tror jag är näst intill omöjligt, men jag är beredd att kämpa för en sådan. Jag tror att det går att lyckas, men jag är ärlig när jag säger att möjligheterna är små, om en knappt det. Detta till trots vägrar jag att stå bredvid och inte dra mitt strå i stacken.