Eget ansvar?
Vi är alla produkter av miljö och arv, men också kultur. Om det tror jag det är få som intar en annan position. Oavsett vad som väger mest, eller om det likväl finns någon som anser att antingen den ena, eller någon av de två andra faktorer ska tas bort, tror jag vi är än fler som håller med om att för de utan en NPF eller dylikt alla har ett eget ansvar för allt som de tar sig till.
Ja, det är lika skönt som behagligt att sitta i soffan, se de senaste avsnitten av Silo på Apple TV och få mat från McDonald’s hemkört fia Foodora. Visserligen måste man dels knappa lite på mobilen under själva beställningen, dels även ta sig till dörren när maten väl anländer. Addera lite (eventuell) dukning till detta, men allt som allt är det inte många knop som man måste göra. Att ha det såhär en eller två gånger i veckan bör fungera i ett längre perspektiv, men varje dag? Inte bara tar plånboken stryk, utan även kroppen och innan man vet ordet av kanske nästa passage genom dörren är när ambulanspersonalen rullar ut dig efter att soffpotatistillvaron helt enkelt har sagt ifrån för gott.
Någonstans här finns, precis som i allt vi tar oss för i livet, det som många ofta återkommer till samt proklamerar, men kanske inte alltid lyckas leva upp till i samma magnitud – eget ansvar. Många tycks det ha varit som investerade i Sivers under våren och även om jag tror att många hade läst om riskerna, valde de likväl att ta förvärvsintjänade pengar för att köpa aktier. Sedan toppen i juni är aktien ned med cirka 50 %. ”Otur”, tror jag det är många av investerarna som tänker, precis som det inte hade varit tur om investeringen blivit lyckosam, utan såklart hade det varit skicklighet. Andra säger att det är någon annans fel, för allt som de gjorde var att ta rygg på finansprofilen Grodan Boll, Snurre Sprätt eller satans och hans faster. Eget ansvar övervägs sällan, om ens det.
Sverige har en viss kultur, USA en annan och Sydkorea en tredje. Sistnämndas börs har gått minst sagt starkt de senaste åren i allmänhet, men det senaste i synnerhet. Det är nämligen här, i landet där K-pop är en religion och K-beauty en självklarhet, som vi nyligen har sett prov på den absoluta kulmen av denna ansvarsfrihetskultur. När hundratusentals småsparare nyligen fick se sina konton lysa rött efter AI-raset i hävstångsprodukter, dröjde det inte länge förrän missnöjet riktades utåt. I stället för att rannsaka sina egna extremt riskfyllda investeringsbeslut, höjs nu röster som kräver att systemet, marknaden eller till och med politiker ska bära hundhuvudet för de förlorade pengarna. Vissa har till och med lagt begravningskransar utanför parlamentsbyggnaden i Seoul med texter såsom ”håller på att slakta privatinvesterare” samt ”vänta tills det är dags att betala tillbaka - jag ska återgälda detta nästa gång jag röstar”.
Det smått tragikomiska i ärendet är att landets finansminister gick ut och bad om ursäkt för att i början av sommaren ha infört möjligheten att handla med ”single-stock ETF”, produkter som också kan kombineras med hävstänger de till exempel kan ge 2x kursrörelsen. Underbart i uppgång, det motsatta i nedgång.
Känslor till trots är sanningen likväl krass, för det är inte regeringens fel när en person väljer att spela rys… sydkoreansk roulett med sina besparingar i SK Hynix eller Samsung. En regering kan reglera marknader och utfärda varningar, men den kan aldrig agera personlig barnvakt åt vuxna människor som bländas av snabba vinster. Att skylla sina ekonomiska snedsteg på politiska beslut är inget annat än ett bekvämt och passande sätt för att slippa se sig själv i spegeln. Detta är gällande oavsett om det är i Sydkorea med dess ”single-stock ETF” eller i Sverige och i bolag såsom nämnda Sivers, Spermosen med flera.
Om en bagare ställer en enorm blåbärspaj framför mig och det dubbla i volym vaniljsås samt säger ”att om du äter för mycket kommer du få ont i magen, så tänk dig för” till mig och jag likväl trycker i mig allt och lite till, vilket får till följd att jag mår illa i flera timmar – är det då bagarens eller mitt fels? ”Dumma dig som bakade denna goda paj – den som du vet att jag älskar. Du borde skämmas! Du borde få näringsförbud eller något!”
