Fortsätter bygga i investmentbolagen
Hos flera har jag sett det talas om det ”nya normala” beträffande inflation och räntor, medan andra hävdar att det är det ”gamla” sådana som återkommit. Det finns även de som tror att det vi förnummit sedan finanskrisen, det vill säga låg inflation tillika låga räntor, är det som om ett par år igen är det normala som framtida generationer kommer se som detsamma. Blev det krångligt?
Jag sitter inte på något facit, men jag tror att sanningen, som så ofta, finns någonstans däremellan. Jag tror att människan inte fullt ut kan förstå de krafter hon skapat, för med ökade positioner för AI, kvantdatorer et cetera samt det faktum att allt mer såväl in- som utrikes styrs av några få globala jättebolag, såsom Amazon, Apple, Amazon och Alphabet talar mycket för att några få kan och kommer att ha en stor påverkanskraft. Där tidigare politiker styrt och rått har det under de senaste åren blivit allt mer tydligt om vem som håller i stafettpinnen, eller kanske mer passande; ordförandeklubban. Presidentvalet i USA, Rysslands försök till påverkan i Brexit et cetera är bara exempel där bolagen fått agera likt vore de myndigheter (i.e. ”politiska institutioner”).
Som ofta jämför jag med historien och när jag studerar teknikutvecklingen, och därmed densamma för samhället och dess invånare eftersom de är och fungerar i symbios, framkommer att det går snabbare, snabbare och… snabbare. Den industriella revolutionen gick med det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet snabbt relativt den tidens mått mätt. Många nya jobb skapades, men även många försvann. Samma skedde under den andra industriella revolutionen och nu när den tredje står för dörren kommer vi uppleva att allt sker mycket snabbt och kraftigt. Utifrån detta är det min tro att det kommer vara snabba och kraftiga omkast och att någon klar, långsiktig statisk nivå för inflation och räntor inte kommer existera. Istället kommer det vara korta perioder om ett par, tre, fyra, fem år med låga respektive höga siffror.
Förvisso är historik ingen garant för framtiden, men den kan ändå ge en skymt av vad jag/investerare kan förvänta sig. I Sverige sägs det att våra investmentbolag historiskt har överpresterat det breda index om återinvesterade utdelningar inkluderas och detta är än tydligare perioden mellan 2000 och 2007, det vill säga innan finanskrisen, samt under de senaste fem åren. Något ogrundad, likväl någorlunda befäst, är min slutsats att en korg av investmentbolag är klokt att ha och fortsätta investera i under 2023 samt framgent.
Jag äger flera och de flesta är relativt hela min portfölj stora positioner. Störst position har Investor, som följs av Industrivärden, Latour, Lundbergs, Creades, Öresund, Svolder, Spiltan och Traction. Jag ämnar fortsätta öka i samtliga då jag finner rabatten vara tillräckligt lockande.
Beträffande Latour och Creades blir det istället en fråga om premien är tillräckligt låg för att berättiga ett köp – en fråga som inte så lätteligen låter sig besvaras, för vad är egentligen billigt dyrt? Är det detsamma som billigare billigt? Kanske.
Flera studier och rapporter visar att starka ägare, en beprövad och lång historik, diversifiering samt goda finanser har varit ett vinnande koncept, om än att det under korta perioder fått pisk av trend X. Som investerare tror jag det är klokt att antingen äga en fond likt Spiltan Aktiefond Investmentbolag, eller att själv bygga sig en korg av de svenska investmentbolagen. Dels ges tillgång till de historiska framgångsfaktorer jag exemplifierat med, dels kan det även ses som en hedge mot alla andra, mindre kloka investeringar vi alla(?) tycks göra.
Det är min upplevelse samt fortsatta tro att en kasse bestående av ovan nämnda är en sådan du kan äga medan du sitter på en solstol i Sorrento, sipprande på en god espresso eller likör (förslagsvis båda) och bara njuter av tillvaron; ty väskan ”sköter, mer eller mindre, sig självt”.