Jag kommer ihåg...
Jag minns det som igår… eller förresten, då det är en sanning med en inte så lite modifikation. Jag blir hjälpt av att minnas hur det var igår med hjälp av mina anteckningar och journaler. Genom att läsa vad jag skrev 2011, 2015 och 2020 blir jag påmind om vilka känslor, tankar och iakttagelser jag gjorde. Vidare inser jag, med all ödmjukhet inför mig själv och min (o)förmåga att kunna värdera mig själv, att jag har utvecklats – förhoppningsvis till det bättre.
Ingen kris är den andra lik, även om människan gärna vill ha det så. Hon vill ha samma mönster och samma strukturer, för då kostar det ingen energi för att försöka sig på att förstå. Varför vi är hårdkodade likt detta har jag flera gånger återkommit till – minimal utveckling sedan vår tid på savannen för cirka 30 000 år sedan där mat/kost och därmed energi var en bristvara. Hjärnan, som blott väger 1,5 kilo men står för cirka 25 procent av all vår energiförbrukning, kräver mycket energi. I tider då energi ej fanns vid varje gathörn kom den med (de tusentals och åter tusentals) åren att lära sig: ”Sök minimal insats och ansträngning men till högsta, bästa och möjliga avkastning.”
Det är därför vi ständigt lockas till de snabba och ”enkla” besluten. Det är därför vi ofta misslyckas att tänka på vad som är långsiktigt bäst och lika så långsiktigt hållbart. Vi är inte kodade att per automatik och intuitivt tänka i flera steg framåt, utan helst och max skall det vara ett sådant. Max. Följaktligen säger det sig själv att risken för att, pardon my french, fastna i skiten är tämligen hög.
I år har börsen gått mer plus än minus, men just nu – just här och nu – har vi svårt att se årets kraftigt positiva inledning. Likaså är vi livrädda för att denna gång, ja, denna gång minsann, kommer jorden gå under. Det är game over; adjöss och tack för fisken. Sälj och rädda det som räddas kan et cetera.
Är ovan en sanning? Jag har ingen aning och skall ej påstå att jag vet mer än vad du vet. Vad jag dock vet är följande: om nu detta är världens undergång så spelar det föga roll om vem som hade mest pengar (innan moder jord gick under). Istället kommer det handla om vem som har störst lager av vapen, ammunition samt konservburkar, för att inte nämna tillgång till vatten. Jag tror och hoppas på att bättre tider stundar tillika kommer. Jag investerar för det, men jag är inte naiv och går all in. Jag fortsätter att sprida mina inköp över tid och i flera bolag. Jag tror på diversifiering, om än att den skall vara genomtänk – flera sektorer och gärna såväl svensk- som utrikes noterade aktier för att inte bli exponerad mot en enda valuta om dess fläkt skulle bli träffad av den ökända skiten.
När det är lite mer skakigt, likt nu, blir jag mer triggad att läsa på än mer om mina bolag; att än mer hålla mig uppdaterad om vad, när och hur X händer. Ännu en gång; jag försöker att inte vara naiv, men jag försöker att vara en realistisk optimist. Istället för att se problem och hinder eftersträvar jag aktivt att se möjligheter och lösningar. Lyckas jag alltid? Nej, men kan jag lyckas fler gånger än jag misslyckas kommer jag gå plus netto.
Lyft blicken. Påminn dig själv om varför du investerar och vad såväl din placeringshorisont som placeringsstrategi är. Det är när blodet flyter som de bästa affärerna görs, ty den enes bröd är sannerligen den andres bröd. Som W. Churchill sade: ”Never let a crisis go to waste”
Jag vill ännu en gång tacka dig/alla som har stöttat mig då jag släppte min bok i onsdags. Jag är… ordlös; mållös över den kärlek jag mött. Tack! Nu har äntligen Adlibris uppdaterats och boken har således gått från status ”förboka” till ”köp”.
Var stark. Var lugn. Var rationell. This too shall pass!