Ofullständiga svar, Magdalena Andersson.

Igår, onsdagen den 12 augusti, var Magdalena Andersson med i Sveriges Radios utfrågning, vilket var en episod om cirka 44 minuter där paradoxala svar gavs. Bankskatten avhandlades och här har Socialdemokraterna lyft fram att man vill se en bankskatt. Nämnda ska gälla bankernas räntemarginaler och tas ut när vinsten överstiger ett historiskt mått. Exakt vilka historiska mått och därmed jämförelsetal är ännu oklart och högst sannolikt kommer man vara väldigt noga med att välja de som för bankerna är ogynnsamma.

Partiet menar att det är ett sätt att omfördela bankernas ”övervinster” och vill samtidigt använda statliga SBAB för att stärka konkurrensen på bolånemarknaden. Aktörer har varnat för att skatten kommer leda till ökade bolånekostnader, vilket Socialdemokraterna inte håller med om. ”För att om man då höjer bolåneräntorna då får man betala mer i skatt”, svarar Magdalena när frågan ställs. När svaret möts med att till och med SBAB:s chefsekonom har sagt att det bedöms som sannolikt att den nya bankskatten skulle leda till högre boräntor svarar Magdalena skarpt: ”Jag tycker man ska byta bank. Banker som säger så kanske man inte vill vara kund hos.”

Absolut kan och ska man byta bank, men jag har svårt att se att det finns någon bank som inte kommer att höja sina bolåneräntor. Absolut kan och kommer det skilja sig med någon hundradels punkt, men kommer det vara tillräckligt för ”Svensson” att emigrera? Jag tror inte det.

Mot detta säger Magdalena att om så blir fallet hoppas hon att ”… människor går ut på gatan och protesterar.” Det är ju… konkret. Min upplevelse var att det inte finns någon helt genomtänkt plan kring nämnda bankskatt mer än att man vill använda den som plakatpolitik och spela på folks känslor. Kanske vinner man flera röster på detta, men de som går i fällan lär nog snabbt blir varse om det. Banker är vinstdrivande bolag och de kommer aldrig gå med på att de sitter med Svarta Petter. 

Kostnadsförskjutningen mot slutkund kommer nog inte komma direkt, men kommer gör den för i den här världen gäller modus att huset alltid vinner.  

”Vaghet” är vad jag tror många tänker och samma begrepp passar sig även för när utfrågningen gick in på karensavdraget. På frågan om vad detta kommer att kosta arbetsgivarna har partiet tidigare hänvisat till Riksdagens utredningstjänst, som prognostiserar att det kommer att kosta 5–6 miljarder kronor. Vad samma utredning också visar är att antalet sjukdagar beräknas öka, vilket gör att summan mer sannolikt kommer att hamna kring 12-21 miljarder kronor. Det är en inte så liten skillnad. 

Magdalena Andersson hävdade att ett slopat karensavdrag inte leder till ökat fusk, då det enligt henne är svårt att hitta internationella forskningsstöd för att karensavdrag minskar sjukskrivningar. Här har hon troligtvis valt att inte titta på Norge eller Storbritannien, vilket jag skrev om den 4 april tidigare i år.

Istället lyfte partiledaren fram arbetsplatsens stämning, samhörighet och lojalitet till kollegor som avgörande faktorer för frånvaron. Denna argumentation, som blir en paradox till partiets politik, tolkar jag som ett ofrivilligt medgivande av att andra faktorer än ren sjukdom påverkar sjukskrivningsnivåerna, vilket belyser problemen med generella och generösa ersättningssystem. Sagt med andra ord säger Magdalena Andersson att folk kan komma att ”sjukanmäla” sig även om de inte är sjuka, utan – för stunden, till exempel, känner att stämningen på jobbet just nu är … lite jobbig.

Jobbigt lär det bli för alla arbetsgivare och med det även AB Sverige.