Tankar om global- och världsindexfonder
Jag har fått flera frågor kring hur jag tänker om och ser på globalfonder samt världsindexfonder och hur jag agerar med mitt innehav i Storebrand Global All Countries B SEK just nu. Som många andra noterar jag att USA just nu håller på att bli ett praktiskt exempel på dels ”it takes 20 years to build a reputation and five minutes to ruin it”, dels och med en viss modifiering ”lose money for the firm and i will be understanding.” Följden av detta är att såväl amerikanska index som den amerikanska valutan har tappat från tidigare mycket höga höjder.
Det är en viktig datapunkt att ha med sig; den amerikanska börsen har gått riktigt bra under flera års tid och således finns en ”viss” (läs: relativt hög) fallhöjd. Beträffande dollarn har dess styrka vuxit med åren, inte minst på grund av att den amerikanska ekonomin har gått starkt, men också för att dollarn är reservvaluta samt att en majoritet av världens handel sker i USD (därmed reservvaluta). Därtill har landet där det tycks ätas socker till såväl frukost som lunch och middag setts som en relativt ”safe heaven” beträffande statsobligationer – något som nu snabbt tycks ha ändrats.
Min investerings- och placeringshorisont är lång – mycket lång. Med detta säger det sig självt att det kommer att vara flera nedgångar, varav vissa kommer vara mer kraftiga än andra, men nedgångar kommer de likväl att vara. Att investera med en sikt på +10 år och inte vara mentalt och ekonomiskt förberedd på detta är att göra sig en stor otjänst.
Här kan du läsa mina tidigare inlägg om flera av Storebrands utdelande fonder:
Storebrand Global All Countries B SEK följer MSCI World Index. Över tid kommer vissa bolag att inkluderas, medan andra exkluderas. Det som är på mode nu behöver inte nödvändigtvis vara det imorgon. När MSCI World Index lanserades i slutet av 1960-talet var de amerikanska bolagen mest representerade, men intressant är att de brittiska (GBR) stod för cirka 10 %, vilket kan ställas mot dagens dryga 2,3 %.
Cirka 10 år senare, det vill säga 1980-talet, ökade till exempel Japans andel i MSCI World Index avsevärt. I december 1989 nådde Japans andel cirka 45 % av indexet, vilket gjorde det till det mest dominerande landet vid den tidpunkten. Efter att den japanska ekonomin stagnerade i början av 1990-talet minskade, såklart, Japans andel i indexet. Samtidigt återtog USA sin ledande position, särskilt under den senare delen av decenniet, drivet av tekniksektorns tillväxt och den så kallade "dotcom"-boomen.Vid slutet av 1990-talet var USA återigen den största komponenten i MSCI World Index.
Sedan dess har USA varit dominerande och även om det finns data som talar för att så kommer vara fortsatt gällande, kan precis allting hända.
Att USA och de amerikanska bolag som ingår i världsindex har gått svagt i år gör såklart att nämnda har tappat – och än mer för oss som här i Sverige äger global/världsindexfonder om den svenska kronans relativa styrka gentemot dollarn inkluderas. Gör detta mig orolig? Nej, utan det är fullt normalt och tillhör ”spelets regler”. Jag har fortsatt med att månadsspara i fonden, men också då och då ökat med lite av alla de utdelningar som ramlar in, och ämnar att så fortsätta göra. Över tid är jag övertygad om att avkastningen kommer bli inte så lite fin.
Den största risken finns inte i bolagen, utan hos alla som äger fondandelar. Ett dåligt temperament och en oförmåga att inte kunna vara emotionellt resilient när Mr. Market hostar kan leda till en betydligt sämre, långsiktig avkastning. Därmed återkommer läxan som alla framstående investerare gång på gång har återkommit, inte minst Charlie Munger: ”A lot of people with high IQ:s are terrible investors because they've got terrible temperaments. And that is why we say that having a certain kind of temperament is more important than brains. You need to keep raw irrational emotion under control. You need patience and discipline and an ability to take losses and adversity without going crazy. You need an ability to not be driven crazy by extreme success.”
Om man upplever det mentalt jobbigt att kasta in sedlar i vad som för tillfället ser ut att vara en braskamin (eller kanske till och med en första maj-brasa) så kan kanske en mellanväg vara att pausa månadssparandet och låta innehavet vara tills en större klarhet i var vi är och vart vi är på väg har etablerats(?). Med risk för att framställa mig själv som om jag dagligen injicerar citat från framstående investerare och därmed kunna framstå som beläst, men ta Mungers 1) ”Take a simple idea and take it seriously” och applicera nämnda på densammas ”The first rule of compounding: Never interrupt it unnecessarily.”
OBS: Detta inlägg ska inte ses som en rekommendation för något av de värdepappers som avhandlas. Jag berättar enbart om mina tankar och beräkningar, inget annat. Det är som alltid viktigt att du gör din egen analys och utgår från dig, ditt liv, ekonomi, familj och så vidare. Olika individer, olika förutsättningar, kynne och ekonomi – därmed ska du aldrig ta rygg på någon.