3 bröder sparade ihop 60 miljoner
Idag var det en artikel i DN om tre bröder som bodde på Tjörn utanför Göteborg och som lämnade 60 miljoner kronor efter sig. Ingen av bröderna hade någon fru eller några barn och därmed ärvde bröderna varandra och när den sista brodern dog testamenterades 30 miljoner till Stadsmissionen och 30 miljoner till Allmänna arvsfonden.
Förklaringen bakom de 60 miljonerna var egentligen två beprövade koncept för den som vill bli rik långsamt. Billigt leverne och aktiesparande med aktier som köptes och sen aldrig såldes. De flesta som läser artikeln reagerar säkert på att det är otroligt hur tre bröder som lever under så enkla förhållanden kan sitta på 60 miljoner kronor. Själv tycker jag nästan det är konstigt att de inte lyckades få ihop mer pengar än så på 90 år och tre personer. Aktiestinsen löste 150 miljoner själv på en person, men han blev visserligen några år äldre.
Men vi pratar om vad som låter som ett ganska extremt leverne här när det kommer till sparsamhet. De drack varmvatten istället för kaffe (om de inte fick besök, då blev det riktigt kaffe då de bara var snåla mot sig själva) och inte kostade på sig att fixa riktig toa utan körde med utedass hela livet.
Bröderna föddes runt 1930. Det verkade som de bodde på gården och bedrev någon typ av verksamhet med odling, djur och fiske. Men minst en av bröderna jobbade även på Volvo i Göteborg hela yrkeslivet. Och två av bröderna hade pengar över för att köpa aktier i Volvo redan 1957. Dvs då bör han haft 35-40 år kvar att jobba vidare på Volvo med möjligheten att spara en del av lönen och köpa fler aktier efter det. Den sista brodern dog 92 år gammal 2023. Dvs 66 år efter att de första aktierna köptes.
Jag har inte orkat försöka få fram någon genomsnittlig årlig avkastning för hela perioden men sedan 1987 har Volvo-aktien gett runt 6 000% inkl återinvesterade utdelningar. Men det är väl klart, lönerna och möjligheterna att spara stor del av lönen var mindre på 50 och 60-talet jämfört med nu.
Nästa slutsats blir att vissa verkligen inte upplever ett enkelt leverne som någon uppoffring. Det verkade mer som att det råkade bli ett arv på 60 miljoner än som något som de planerade och kämpade stenhårt mot ett helt liv. Det här med Stadsmissionen uppkom ganska sent, annars kunde allt gått till Allmänna arvsfonden. Rimligtvis hade de fixat en toa för 150 000 kr när de hade 50 miljoner i kapital om de tyckte det var ett problem med utedass. Om de nu inte hade några andra planer med pengarna än att de skulle gå till Allmänna arvsfonden. Så jag kan inte tolka det på annat sätt än att de tyckte livet med utedass och varmvatten som dryck var helt ok.