En bieffekt av FIRE?
Jag får ganska ofta frågor om vilka nackdelar jag märkt med att sluta jobba innan jag fyllde 40 år. För egen del har jag svårt att hitta något negativt, men det här kan så klart skilja från person till person. Familjesituation, intressen, vardagspussel osv påverkar säkert, liksom hur man är som person.
En normal vecka har jag runt fem saker inskrivna i min kalender, dvs saker som ska ske en viss dag på en viss tid. Det kan vara allt från att besiktiga bilen, styrelsemöte i en förening där jag är aktiv, träna tillsammans med en kompis eller något möte om jag jobbar och konsultar lite. Det här betyder inte att jag bara gör fem saker i veckan, utan det mesta däremellan sker på en tid och dag som är lite mer flexibel. Men jag har aldrig några problem att få tiden att gå under måndag och tisdag om veckans första inbokade sak sker onsdag kl 15.00.
Här är man så klart olika. Vissa kanske skulle ha svårt att komma upp på morgonen eller få något vettigt gjort en dag helt utan bokade aktiviteter. Andra skulle kanske ha problem åt andra hållet och uppleva det som långtråkigt med så lite att göra och dra igång en massa större projekt hela tiden. Så jag säger inte att fem inbokade aktiviteter i veckan är lagom eller bra, men för mig är det ganska lagom just nu.
Ett exempel på hur olika man kan uppleva det här stötte jag på för något år sedan när vi var på en kryssning. Där stannade vi till ungefär varannan dag och då kunde man gå i land och göra olika utflykter, nästa dag var "sea day" dvs båten var ute till havs hela dagen. Då det fanns grejer att göra på båten med mat och dryck, pooler, underhållning, träning etc så tyckte jag det här var toppen. Man hade först en dag med klockslag, utflykt, kolla kartan, passa tider och se till att man kom tillbaka till båten innan den åkte. Sen en dag då man tog dagen som den kom och slappade vid poolen, besökte gymmet och kanske gick på någon show på kvällen. Jag tyckte alltså det här var precis lagom, men jag pratade med två andra resenärer som inte var lika nöjda med resan, av två olika anledningar. Den ana tyckte det var för segt att sitta på båten 36 timmar mellan man fick gå i land och uppleva en ny stad. Han skulle helst åkt på en kortare resa, men med fler stopp. En annan tyckte det var för stressigt att hålla på och gå i land hela tiden och stannade till och med kvar på båten vid ett av stoppen. Den dagen när 95% av passagerarna gått av båten kunde han ta det ännu lugnare och då trivdes han som bäst.
Om jag bara får gissa kanske båda dessa skulle fått problem av att gå i pension innan 40. Fast av olika anledningar. Så jag säger inte att det är det optimala livet för alla, även om jag så här efter 8 år tycker det är underbart.
För att då till slut knyta an till rubriken på blogginlägget så har jag ändå upplevt en bieffekt av FIRE. Och det är att jag har blivit extremt otålig för saker som går långsamt på fel sätt. Det här kanske låter konstigt för en person som tycker det är lagom med fem bokade aktiviteter i veckan och som tyckte en dag i solstolen ute på havet mellan hamnarna var toppen. Men jag pratar här om en lite annan form av otålighet än att gå en hel dag utan bokade aktiviteter som ska ske på ett visst klockslag.
För någon vecka sedan var jag med på ett Teamsmöte. Det enda så här långt under 2026. Ett jättelitet konsultjobb för min del på totalt 5 timmar. En del att jobbet var att först delta på ett möte i 1 timme. På mötet deltog 7-8 personer från 4-5 olika företag/organisationer som skulle samarbeta kring en grej. De första 20 minuterna av mötet gick åt till "laget runt", presentera sig, komma med klyschor om vädret och våren och påsken och vilken roll och titel man hade och vad man brukade jobba med och hur “kul och inspirerande” man tyckte det här projektet som nu skulle dra igång kändes. Jag höll på att dö av tristess under dessa 20 minuter, det bara kröp i kroppen på mig själv när jag tänkt att så här sitter dessa flera gånger om dagen fem dagar i veckan.
När själva mötet kom igång var det rätt ok resterande 40 minuterna även det blev tight med tid på slutet (vi hade kanske klarat oss utan någon av klyschorna de första 20 minuterna med facit i hand). Övriga 4 timmars jobb som jag levererade som en liten rapport med utgångspunkt från mötet där jag jobbade på i min egen takt var både roligt och blev uppskattat från uppdragsgivaren.
Någon dag efter det traumatiska mötet gjorde jag ett försök att lyssna in på Swedbanks bolagsstämma som sändes digitalt. Inget bolag jag följer speciellt noga, men det råkade passa i tiden då jag inte hade något bättre för mig så jag slog igång. Jag tror jag stod ut 3-4 minuter innan jag började greja med annat och tappade fokus på sändningen och 3-4 minuter till innan jag helt stängde ner. VDns anförande var så segt och fullt med klyschor om hur bra de jobbat 2025 med att tillföra värde till kunderna.
Jag har varit på mängder med möten genom åren som säkert var lika sega med 20 minuter “laget runt” som uppstart. Och lyssnat på 100-tals anföranden som varit mer ointressanta än en genomgång av Swedbanks 2025. Så jag vet inte exakt varför jag inte klarade av det nu. Kanske är det inte bara jag som har problem, eftersom man numera är så van vid kunna plocka fram mobilen så fort man har 2 minuter över på en buss där man förr i tiden satt och tomt stirrade ut genom ett fönster. Eller så är det helt enkelt som det mesta andra en träningssak, jag har varit på för få möten och tråkiga presentationer de senaste åren och därmed helt tappat förmågan att stå ut ens några minuter.