11 Jan, 2019

Fredagsintervju - med bloggaren Chansar mest

En av mina favoritbloggar de senaste åren har varit bloggen Chansar mest. Håller inte alltid med om allt han skriver, men det är både underhållande och välfunnet många månger. Bra att få lite annan syn på det här med sparande också från någon som ändå har en stor aktieportfölj och delar drömmen att kunna sluta jobba långt innan normal pensionsålder. Tyvärr blir inläggen färre och färre på bloggen för att nu vara nere i ett inlägg i kvartalet ungefär. Jag vet att ni är fler som saknar inläggen vilket gör att jag nu ska försöka stilla er abstinens med en fredagsintervju.

Jag brukar ju inte behöva påminna om att det är intervjupersonens åsikt som lyfts fram och att jag inte på något sätt står bakom något som kan uppfattas som ett personligt påhopp. Även om jag kanske inte borde öppnat Pandoras ask genom att ställa den sista frågan. Förlåt Annie och Arne! Med det sagt så kör vi. Häng med!

Berätta lite kort om dig själv

Jag är en lagom fet man i mina bästa år...

Och jag är medvetet lite vag då jag fortsatt vill vara så anonym som möjligt även om jag tycker att jag outar mig rätt rejält. Men jag är fortfarande på rätt sida om 50 även om det börjar bli rätt tight med det. Bor tillsammans med fru Cm i en förort till Stockholm. Vi är numer båda yrkesverksamma som konsulter i IT-branschen.

På din blogg skriver du att ert största och viktigaste beslut i livet är er frivilliga barnlöshet. På vilket sätt tycker du det varit så avgörande?

Absolut är det så. Att inte ha några barn gör att vårt liv skiljer sig rätt markant från våra jämnåriga vänners, även om det idag kanske inte är lika kontroversiellt att frivilligt inte skaffa barn. Man brukar ju säga att skaffa barn är en egoistisk handling men jag inser idag att välja frivillig barnlöshet är minst lika egoistiskt.

Jag har ännu inte träffat på någon förälder som inte älskar sina barn över allt annat och anser att de är det viktigaste i livet. Men med det kommer naturligtvis ett enormt ansvar. Om vi hade skaffat några barn så hade de varit odrägligt bortskämda och vi hade gjort allt i vår makt att de skulle få så bra förutsättningar som möjligt.

Själv har vi prioriterat annorlunda i livet. Tyvärr har vi båda arbetat alldeles för mycket men vi har även kunnat disponera vår lediga tid efter våra premisser och tagit den där avstickaren till Madrid över helgen för att äta på vår favoritrestaurang i stället för att frysa rumpan av oss vid en utomhusrink.

I vårt yrkesliv har vi båda haft en massa ansvar för både personal och verksamhet och det är rätt jävla skönt att inte ha några måsten efter man checkat ut för dagen. Och med åren som gått har vi väl insett att ingen av oss är mogna uppgiften att ha några barn.

Att avstå att skaffa barn ur ekonomiska skäl är däremot jävligt korkat.

Du redovisar er aktieportfölj i detalj på bloggen och det är en imponerande utveckling i många aktier. Är det mesta köpt med rätt tajming under finanskrisen eller ligger det även några innehav som fått jobba under en längre period för att komma upp i dessa fina ökningar?

Som relativt anonym så anser jag att det är en självklart att vara helt transparent med portföljstorlek, innehav och genomförda affärer. Hur jag själv investerar idag skiljer sig markant om jag jämför för 20 år sedan. Idag är beloppen större och jag är mer intresserad av att bevara kapitalet än att aggressivt spekulera i småbolagsaktier som jag gärna pysslade med för 20 år sedan när beloppen var mindre. Visst, jag kan ha respekt för att man inte vill skylta med sin privatekonomi även om man är anonym då det ändå finns ett antal personer som vet vem du är. Jante tror jag att det kallas. Men ändå - att redogöra sin utveckling i procent är för läsarna som att.., som att peta sig i öronen med gummihandskar...

Men för att svara på din fråga så är de aktier som har haft en imponerande utveckling företrädesvis inköpta under finanskrisen 2007-2009.

Efter att ha byggt upp ett helt ok kapital runt 2000 så kom vi inte mer än helskinnade undan när det rasade som värst. Visst, vi gjorde några små affärer fram till 2004 då vi bestämde oss att bli helt skuldfria vilket vi blev 2006.

Att bostad och bilar var betalda var en enorm frihetskänsla - ett tag i alla fall innan vi insåg hur urbota oekonomiskt det är att vara skuldfri i Sverige med 30 procent i ränteavdrag.

När allting skulle gå i konkurs runt 2008-2009 så stoppade vi in vårt blygsamma sparkapital, belånade försiktigt bostaden med 600 000 kronor och belånade aktiedepån med ytterligare 400 000 kronor. Initialt var det väl lite nervöst även om vi båda var helt övertygade om att vi skulle ångra oss att vi inte fläskade på med mer pengar. Och med facit i hand så kan jag konstatera att så är fallet.

Vår bombmatta 2008-2009 är en klart bidragande orsak till varför vår portföljfördelning ser ut som den gör idag. Under åren har vi aktivt försökt att justera innehav i branscher och valutor med blandat resultat.

Snygg tajming helt klart! Er dröm att slippa den svenska vintern och att kunna sluta jobba många år innan normal pensionsålder känner vi igen från många andra ekonomibloggar. Men inställningen till sparande skiljer sig ändå rätt markant åt. Kan du berätta lite om vilken sparkvot ni haft i genomsnitt de senaste 10 åren?

Att slippa vinterhalvåret är den störst bidragande orsaken till att vi kommer att lämna Sverige i närtid. Visst, det är inte helkul att gå upp tidiga morgnar för att släpa sig till jobbet men det är ändå inte det som driver oss. Vi har levt mer än hälften av våra liv och det känns rätt korkat att spendera återstående år att hata bort 6 månader om året på grund av mörker och kyla. Att sluta yrkesarbeta är en sannolik konsekvens av en utlandsflytt då ingen av oss sannolikt kommer att kunna få motsvarande arbete vi har idag och att flippa burgare på McDonald´s är inte något alternativ i vår ålder.

Det där med aktivt sparande är inget vi gjort under många år. Fram tills 2006 var vi rätt ekonomiska av oss då vi så gärna ville bli skuldfria men när vi väl uppnått skuldfrihet och insett hur korkat det var så prioriterade vi något viktigare - livet. Jag har ingen aning om vad vi har för sparkvot då vi helt enkelt investerat de slantar som blivit över när den nya lönen trillat in på kontot. Vissa år har "sparandet" varit betydande men det har snarast berott på extra utbetalningar från det bolag jag varit verksam inom. Självklart anser jag att man måste ha en sund ekonomi och jag blir ibland rätt beklämd över hur många svagbegåvade idioter det finns där ute. Lika beklämd blir jag när jag läser bloggar av unga personer som har ett osunt högt sparande. Helst vill jag ta dem i örat och tala om för dem att det är helt lugnt att leva livet nu annars kommer du ångra dig när du blir äldre. Börja spara när inkomsterna kommer upp i en anständig nivå.

Hur ser du på denna konsumtion såhär i efterhand? Tänk vad 50.000 kr om året i extra sparande under åren 2008-2012 hade kunnat motsvara i aktieportföljen idag. Det är ju trots allt ett ganska tydligt samband mellan sparkvot och hur många år det tar innan man kan sluta jobba och om jag inte missförstått helt skulle du hellre vara i Frankrike än på jobbet den här vintern?

Även om jag är fullt medveten om vad ett högre sparande skulle genererat i avkastning under "guldåren" 2008-2012 så ångrar vi oss inte. Vi lägger sannolikt ned 100-200tkr om året på resor men jag tror inte att någon på dödsbädden ångrar sig att de investerat i resor och upplevelser. Att resa är vår grej även om vi reser mer bekvämt now a days (med ålderns rätt). Att kunna ha möjlighet att få träffa och leva med människor från andra kulturer, möjlighet att få se fantastiska vyer och äta och dricka gott är värt så mycket mer än någon miljon i portföljen.

Men naturligtvis finns det en gräns och det är oerhört lätt att bli girig. Vi tjänar fantastiskt bra med pengar så läge vi jobbar och det gäller att inte bli alltför girig och köra på i ett år till...

Ni har visserligen en imponerande aktieportfölj på en bit över 10 miljoner, men inte räcker väl det för att skapa avkastning nog för en konsumtion i paritet med vad ni legat på de senaste åren? Hur mycket räknar ni med att spendera per månad efter att ni slutat jobba?

Jo, vår privata portfölj varierar betänkligt. Närmare 12mkr som högst under 2018 men nu endast 10,5. Men vi bryr oss inte nämnvärt då det fortfarande är monopolpengar och vi kommer inte behöva nalla från depån de närmaste åren.

Nu tror jag att många av mina läsare tror att vi är mer spendersamma än vad vi faktiskt är. Visst, vi bryr oss kanske inte om den där entrecôten kostar 300 eller 500 kronor kilot men de rena duminköpen har vi passerat. Vi har haft våra sportbilar och nöjer oss numer med en helt vanlig och en (nästan) funktionell bil.

Sedan snart 10 år tillbaka äger vi två boenden - ett i Stockholm och ett i Frankrike. Inte helt ekonomiskt men när vi köpte vår franska bostad så var det delvis för att headgea mot den svenska kronan vilket med facit i hand var rätt klokt. Vår franska bostad är dyrare än den i Sverige och jag har ibland sett några försök till dryga kommentarer på min blogg att vi är rejält belånade men så är inte fallet - säljer vi en av våra bostäder så är vi obelånade igen.

Hur mycket pengar kommer vi då behöva för att fortsatt leva i den nivå som vi gör idag? Vi har insett att det faktiskt är betydligt mindre än vad vi trott. Både jag och fru Cm har varit s.k. tiotaggare de senaste 20 åren och vi har tjänat betydande summor sedan tidigt i karriären. Det mesta har naturligtvis gått bort i skatt men sedan en tid tillbaka arbetar vi båda i egen regi och har full kontroll över våra inkomster. 

Men för att svara på frågan så tror jag att vi skulle klara oss på drygt 30 000 kronor netto förutsatt att bostaden är betald. Många hävdar att det kostar på att vara yrkesverksam men jag tror att omkostnaderna kommer att vara lika höga om man är ledig - det är inte gratis att leva...

Du är en rätt ivrig kritiker till vad som du anser vara överdrivet sparande och det här med att sluta jobba med ett betydligt mindre kapital än ert. Ändå har jag som av många anses vara den mest extrema spararen varit rätt förskonad från den värsta kritiken. Vad är det som provocerar dig så mycket med de som slutar jobba tidigt och bor billigt på svenska landsbygden och varför har jag sluppit undan de värsta kängorna?

Nåja - du har väl fått några snytingar du med under åren? Men det som skiljer dig mot många andra rätt tramsiga snålsparare är att du har en viss distans och har man läst din blogg i 10 år så inser man med tiden att du är minst lika provocerande som jag men med en diametralt motsatt uppfattning. Flertalet av de som jag hånar är faktiskt personer som jag träffat privat och några av dem ger svar på tal vilket ibland kan ge underhållande och informativa diskussioner.

Det som i allmänhet stör mig med "framgångsrika" snålsparare är att de i allmänhet är så jävla präktiga och självgoda. Och sen retar jag mig naturligtvis på att merparten inte ens kan stava till transparens och redogöra sin fantastiska ekonomi som gjort dem så vansinnigt ekonomiskt fria...

Det är inte bara extremsparare som slutar jobba som fått sig en känga av dig under årens lopp. Du är även känd för att kunna kritisera både politiker och samtiden. Kan man få en klassisk "Chansar-mest utskällning" av något som irriterat dig extra mycket under 2018?

Nej, jag är en klassisk mobbare och näthatare och gör ingen skillnad på om du är en korkad snålsparare eller en inkompetent politiker och det sistnämnda verkar ju vara normalfallet...

Ger mig på Annie och Kvasten även om fokus just nu är att hålla borta alla proteiner från min drink.

1. Annie Lööf är sannolikt den mest korkade politikern i modern tid. Valresultatet har i princip varit känt i närmare två år och att fortfarande tramsa och leka martyr är rätt oansvarigt. Att hennes förtroendesiffror dalar i rask takt är inte speciellt förvånande. Vaken Liberalerna och Centern har några problem med att, med stöd av SD, rösta bort Löfven och rösta igenom en M/KD-budget. Men då det ska röstas fram en moderatledd statsminister så röstar de nej - de lägger inte ens ned sina röster. Genant nog så har Socialdemokraterna regerat de senaste fyra åren med ett indirekt stöd av SD. Vid de tillfällen S och M varit oense så har SD röstat med regeringen vid 75 procent av voteringarna.

Svensk politik i bananrepubliken Sverige är så oerhört patetisk. Det handlar inte om att genomdriva sin egen politik utan hela valrörelsen fokuserar på vad SD vill och inte vill. Det är ju knappast så att SD kommer att komma i regeringsställning de närmaste åren.

Tönten Björklund kommer jag inte ens avhandla då han är ett minne blott innan 2019 års utgång - saknad av ingen.

2. Bluffen Kavastu, Arne Talving, eller var det talvig han heter. En twitterprofil som nasar kurser till oinitierade med hopp om en fantastisk avkastning. Denna avdankade diskjockey från Torshälla fann ljuset i en hängmatta i Thailand och är nu världens främsta investerare. Då han enligt egen utsago årligen överavkastar 25% jämfört med index så är han i särklass världens främsta investerare och ändå roar han sig med att kränga kurser i stället för att förvalta "kapitalet" eller helt enkelt utbilda finanshajarna på Wall Street.

Det är extremt underhållande att läsa hans backtrading som aldrig slår fel och lika tragiskt är det att läsa om hans supporters som är så jävla korkade och verkligen köper det här..

Tradevenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.