Skalan enskild eller gemensam ekonomi

Många saker inom ekonomi och sparande är lite svåra att svara exakt på. 

Ska man välja aktier, aktivt förvaltade fonder eller indexfonder? Ja generellt sett är nog indexfonder ett bra svar, men det finns undantag. 

Ska man sätta in en klumpsumma på en gång eller sprida ut det med ett köp i månaden under ett år? Rent matematiskt är det oftast bäst att köpa allt på en gång, men risken ökar något. Tål du den risken?

Ska jag investera pengar jag inte vet om jag kommer behöva om 3, 5 eller 10 år på börsen? Chansen är större att det går upp än ner på 3-5 år och på 10 års sikt är det väldigt troligt. Men inte säkert. 

Hur många procent av portföljen kan jag ta ut varje år om jag vill att pengarna ska räcka 30 år? Troligtvis runt 4% om du vill kunna höja uttaget med inflationen. Kan du minska uttagen tillfälligt i händelse av större börsnedgång ökar säkerhetsmarginalen.

Ja ni fattar ungefär. Det finns kanske inga klockrena svar på alla frågor, men ändå någon form av generell riktning som man kan utgå ifrån och sen skruva lite beroende på riskvilja, tycke och smak. 

En fråga jag fått nästan lika många gånger som ovanstående är hur jag tycker man ska lägga upp den dagliga ekonomin i ett parförhållande. Och här tycker jag inte ens några allmänna och generella tips att komma med. Utan det handlar helt enkelt att hitta något som just ni som par tycker funkar för er och era förutsättningar.

Några exempel som jag stött på den senaste tiden:

Min kompis Olle Qvarnström var med i ett reportage i EFN. Olle som är sambo och har två barn tog en väldigt stor del av sina (och därmed familjens) pengar och investerade i en enskild aktie. När sen aktien mer än 10-dubblades på några år har han fortfarande några tusen i månaden i fickpengar som han får göra vad han vill med.

En annan kompis Oskar Lindberg körde med gemensam ekonomi i stort sett från dag 1 han träffade sin nuvarande fru. Men de har fortfarande separata fickpengar. Jag och min fru hade separat ekonomi ganska lång tid efter att vi blev sambos och sparade kvitton och jämnade ut inköpen en gång i månaden. När vi gifte oss slog vi ihop pengarna helt och har nu inte några fickpengar eller något alls som är skilt från det gemensamma.

Det mest extrema jag hört i sammanhanget tror jag är när Pingis Hadenius nyligen var med i Småspararpodden. Hon är gift med äktenskapsförord med helt separat ekonomi. När hennes man renoverade det gemensamma huset så betalade hon honom för arbetet, eftersom alternativet hade varit att ta in en hantverkare. Och köpte man något till det gemensamma men glömde stämma av köpet innan och få ett godkännande var det “tough luck” och man fick stå för hela kostnaden själv. Jag tänker mig ungefär att Pingis och makens ekonomiska förehavanden blir som ett företag med leverantörer och kunder där man kan ha en bra givande relation, men att man samtidigt i alla lägen försöker förhandla och göra det bästa utifrån sin egen situation. Utan att för den sakens skull lura eller vilja skada sina affärsrelationer.

Jag tror det är toppen att titta lite på exempel som ovanstående eller höra med vänner och bekanta hur de lägger upp det hela. Men tro inte att det finns en enskild lösning som är den perfekta som det bara går att kopiera. Det får man helt enkelt hitta själv i just detta fall.