Ask not what your country can do for you…

”Ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country.”

Säkert känner du igen den före detta och nu avlidna presidentens bevingade ord om hur du inte ska ställa dig frågan om vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land. Som sig bör är retoriken och träffsäkerheten i semantiken här perfekt, som så ofta är gällande när högt positionerade individer håller tal (nåja… Trump och Biden får vara undantagen som bekräftar regeln. Och Strandhäll. Och Johansson… ….).

Kennedys ord tål att tänkas på – reflektera kring. Genom att göra så gott du kan för dig själv gör du också gott och nytta för ditt land, eller hur? Genom att arbeta och försörja dig själv bidrar du också till staten via inbetalade skatter och via din konsumtion. Håller du med? Och genom att se till att du är så självgående som möjligt gör att du gör att andra, som är i behov av stöttning, hjälp och vägledning (tänk sjukvård, a-kassa, sjukersättning, barnbidrag med mera) får den, för du står inte och innehar en onödig kölapp. När de slutligen kommer ut i arbetet kommer de bidra likt du och vem vet; kanske är det de som ”hjälper” dig när du, mot förmodan, hamnar i en liknande situation som de befann sig i.

Att fokusera på sig själv, men inte med en egoistisk och egocentrisk drift á la en sexåring som slåss med näbbar och klor om såväl att vinna Fia med knuff som att få alla serverade våfflor med grädde och sylt, är på ett sätt att ”hjälpa” andra (förstå mig rätt). Jag säger inte att du ska säga ”nej” till de som frågar om ditt stöd, eller undrar om de får sova över hos dig till boendesituationen lösts sig för dem. Jag säger inte heller att du inte ska behandla alla med respekt och kärlek. Allt detta uppmuntrar jag till – klart som korvspát att vi ska ställa upp för varandra, vara medmänniskor. Do ut des – ge, så att andra kan ge. Ledord hos mig. Det är inget annat än en sorts ränta-på-ränta.

Genom att fråga dig själv vad du kan göra för dig själv är på ett sätt att även göra gott för landet. Frågan är dock hur landet, dvs. de styrande, förvaltar din insats och ditt bidrag, men likväl ändrar det inte faktum att genom att fråga dig vad du kan göra för ditt land så hjälper du också dig själv.

Vad kan du göra idag för att du i morgon ska vara lite mindre beroende av allt/alla andra?

Vad kan du göra idag för att du ska må lika bra/bättre i morgon?

Och så vidare.

Utopiskt? Misstolkat? Jag tycker inte det. Genom att jag arbetar, sparar och investerar bidrar jag till min egen självständighet. Jag skapar mig en tryggare och stabilare position för varje dag som går och med det gör jag också att de som inte kan detta får möjlighet att få en sådan dräglig tillvaro som möjligt. Jag är väl medveten om att det finns de som utnyttjar systemet och för dem hyser jag varken någon förståelse, eller pardon – tvärtom! Det är inte dem jag syftar till när jag skriver om de som ”… inte kan detta får möjlighet att få en sådan dräglig tillvaro som möjligt”, utan istället är det de som verkligen inte kan på grund av allt från sjukdom till andra handikapp.

Jag förordar att du alltid ska tänka på dig och alltid utgå från dig, din situation, planerade framtid, mål, drömmar och så vidare. Ta ansvar för dig själv och du kommer ”aldrig” behöva vara utlämnad till andras godtycklighet. Var inte en egoist, men var inte den som jämt och ständigt ”offrar” sig, för risken är att andra kommer att utnyttja dig och att du är förloraren framför andra.

Vad kan jag göra för mig själv där jag såväl idag som imorgon mår bra och lite bättre utan att det skadar drabbar andra? Hur kan jag laga för att jag nästa vecka, månad och år har en liten stadigare grund att stå på? Hur kan jag nå och göra detta utan att andra tar skada? Viktiga frågor och de bör ej tas för lätt på.