Lillördag, 6 månader och uppföljning
Nyss hemkommen från jobbet och med en dubbel espresso vid min sida ska jag ta denna onsdag, en s.k. lillördag, att ”bara vara”. De senaste veckorna har varit mycket ansträngande, roliga och givande, likväl ansträngande. Jag försöker vara, i rimlig mån, aktiv på twitter med att svara på meddelanden och lämna feedback, men likt allt går i vågor har min tid även här nödgats minska. Jag upplever inte någon sorts press att vara aktiv och alltid anträffbar, eller att tweeta om såväl Mind Capital (bra sammanfattat av Aktiepappa) som om Simon Blechers deltagande i senaste Penderpodden. Precis som med 99 % av allt i livet har jag, du samt alla och envar ett val och när detta är taget betyder det att andra saker tyvärr måste strykas. Att säga ”ja” till något är att samtidigt säga ”nej” till alla andra alternativ. För mig är jobbet fokus och därefter mitt manusskrivande. Självklart vill jag blogga mer och vara mer involverad i twittertrådar med allt från recept till att ifrågasätta profiler som inte bara säljer kurser där det erbjuds energibars vars datum sedan länge passerat gå, utan som dessutom tycks äga alla bolags vars aktier agerar draglok än vice versa.
Nåväl… anledningen att jag tar mig denna tid att skriva detta inlägg (har bedömningsarbete på +15 timmar samt manus, men att sitta 24/7 med bedömning fungerar inte. Hjärnan måste vila och elevernas rättssäkerhet tillika rättighet till likvärdig bedömning är essentiellt) är att jag såg att det, om än inte på datumet, så åtminstone på dagen är 6 månader sedan Börspsykologi släpptes. Onsdagen den 18/3 kom den att sippra ut, även om det officiella datumet var satt till den 25:e.
Innan jag fortsätter vill jag betona att jag ständigt reflekterar över att inte vara den som ständigt skriver om sin bok, eller tweetar reklam om den och att den finns att köpa. Jag vill inte vara den som är den jobbiga i rummet och som alla önskar skall lämna festen innan den ens har börjat. Emellertid vill jag denna dag fokusera på just boken.
Jag hade inte räknat med det fina och positiva mottagande tillika medieuppslag som den har fått och jag tror fortfarande inte att jag har förstått det. I flikarna till vänster har jag samlat recensioner, poddavsnitt et cetera och när jag själv besöker denna flik känner jag… jag vet inte. Är det stolthet? Glädje? En känsla av ångesten som släpper från axlarna? Jag kan helt ärligt inte svara tydligt på denna fråga, för jag är fortfarande inne i en status om ett sorts kaos – otaliga känslor slåss om att få företräde.
Redan i juni skrev bolaget och berättade en rolig nyhet – de önskade mig skriva en uppföljare och denna bearbetas just nu och jag har just nu kontakt med ett par av Sveriges främsta investerare, vilka läser och kommer med feedback. Att verka med dessa är inget annat än magiskt. Beräknad release på bok nummer två är Q1 2021 och jag räknar med att det blir under mars, som fallet var med den första boken. Jag hade inte räknat med kontrakt på en uppföljare, utan var helt inne på att återgå till min själsfrände – Marius. Emellertid berättade han att han absolut kunde vänta lite till. Det är ju liksom inte som så att han går någonstans (stackarn har ju legat begravd i ca 2070 år…).
Vad som även nådde mig i juni var att den första upplagan sålt slut och att manus skickats på ett andra tryck. DEN känslan är verkligen grym – tack alla som har köpt/köper. Jag vill betona att det för mig inte handlar om de futtiga kronor som jag får för varje såld bok, utan för mig handlar det om, vilket jag ofta återkommer till i poddar, att hjälpa andra att utvecklas till det bättre. Kan min bok hjälpa Stina i Åmål att bli mer säker på sig själv och sin aktiehandel då är jag mer än nöjd. Det är, för att dra sig med engelska uttryck, ” mission accomplished”. Känslan att hjälpa andra att utvecklas; att hjälpa andra att bli bättre versioner av sig själva… det är min mening med livet.
Jag såg igår att Kavsatu skrev att hans bok fanns på 23 bibliotek och valde då att själv se hur det var för min. 53 stycken. Det är även det något jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Jag skrev tidigare att jag inte kan säga vad känslan/känslorna är, men nu, precis när jag skriver dessa rader kl 16:16 denna onsdag den 16 september 2020, känner jag att det är inget annat än lycka. Du, som läser denna text, har en lika stor del i denna som jag. Jag hade inte kunnat göra det utan alla som har stöttat mig. Många av dessa är synliga på twitter och bland bloggar, medan andra är mer att betrakta som ubåtar, men tillsammans har ni gemensamt den uppskattade stöttningen.
Hösten kommer vara mycket fingerarbete för mig och absolut kommer jag vara lite mer ”off” än vanligt, men jag hoppas att ni alla vill fortsätta att följa resan mot inte bara ekonomisk frihet (även om jag inte ser mig själv sluta läraryrket – världens mest underbara sådana, så är det inte långt kvar innan en gräns har nåtts), utan även mot färdigställandet av Börspsykologi nummer 2.
Tack. Tack för allt. Njut nu av denna underbara lillördag och kom ihåg; känslor är känslor och tankar tankar. De är inte sanningar och den makt som de har är den som du ger dem. Du är herre/kvinna över dem – inte vice versa!