Pigs get fat, hogs get slaughtered

Jag har alltid förfäktat långsiktighet. Att jaga valfritt jämförelseindex på dags-, vecko-, månads-, kvartals- eller årbasis ligger inte i mitt intresse. Jag är inte ute efter att mäta könsorganet framför alla andra i stammen. Jag lockats inte heller till tanken att stå där i cirkelns mitt och slå mig på bröstet, likt en gorilla. Mitt mål är unikt för mig. Mitt mål är att ha tillräckligt för att kunna leva det liv jag vill. Jag kommer aldrig bli lika förmögen som Warre B eller Jojje S och det berör mig föga. Allt jag vill är att kunna leva det liv jag vill. Det liv som ger mig ett mervärde. Ett liv där jag aldrig behöver känna en upplevd press eller stress att en väckarklocka måste ställas och ett ekorrhjul smörjas.

Mitt mål är att portföljen ska täcka den utgiftsnivå x1,75 jag föreställer mig kommer vara den ”normala” för mig. Just nu bor och lever jag billigt, men är fullt medveten om att jag absolut kommer emigrera till ett större boende och, om stjärnorna står rätt, även skaffa en familj. Kanske en till tamagotchi. Kanske en Volvo. Kanske en hund. Jag har ingen aning, men att mina utgifter kommer öka är jag inställd på.

När portföljen nått den nivån är jag nöjd. Jag behöver inget mer. Jag kommer då ha råd att äta vad, när och hur jag vill. Jag kommer ha råd med sporadiska restaurangbesök, weekends, längre resor, lite mer exklusiva viner och så vidare. Jag kommer inte vara ekonomisk oberoende, men jag kommer att vara ekonomisk fri. Det är mitt mål.

Det stora hindret är och kommer fortsätta vara den hos människan och andra rovdjur hårdkodade girigheten och att mer vill ha mer. Detta har vi alla i oss, ty vi är rovdjur vars främsta uppgift är att överleva. Självklart vill vi då roffa åt oss så mycket som möjligt. ”Om jag gör X kan jag ha 2 förpackningar knäckebröd i morgon, även om jag vet att ett paket räcker gott och väl. Det blir ju till och med lite över att spara.”

Det brittiska uttrycket ”pigs get fat, hogs get slaughtered” är passande i denna kontext. De giriga får här representeras av grisar (no pun intended) och för riskvilliga och naiva spelas huvudrollen av ett vildsvin. Jag vill inte – och även du, hoppas jag – spela någon av dessa roller. I båda fallen är det tal om sprinterlöpare, medan jag springer ett maraton. Girigheten kommer till syvende och sist att besegla dess aktör, likt naiviteten och riskviljan kommer göra detsamma med den som spelar vildsvinet. Ingen av dem kan inse att det aldrig tar slut. Det slut många önskar och alltid jagar är det vi själva sätter och det är minst lika svårt att nå det som det sedan är att hålla det. Att inte lockas till ”bara lite till”, för gudarna ska veta att det sällan blir just ”lite”, utan snarare fortsätter jakten tills… ja, tills du sitter där och inser att åren har gott och allt du gjort är att leva i en sorts framtid och med det förorsakat nuet.

Att ha nog. Att känna, inse och acceptera att nog är nog är den tuffaste och med utmanande kamp alla och envar måste ta. Det lika tragiska som roliga i kråksången är att den aldrig tar slut. Själv kan jag finna det lika ansträngande som inbjudande, ty att gång på gång få testa min bestämdhet ger mig blott än mer mod, kraft och vilja.

Till de som jag har föredrag och kurser för brukar jag ställa den smått retoriska frågan: vill du ha utmärkt avkastning på några år? Eller vill du ha ganska bra avkastning under en längre tid. Eller vill du ha en genomsnittlig avkastning under en ’livstid’?”

Tänk på det. Vill du vara ”vinnaren” i ett fåtal år och ge ditt allt för det, eller vill du vara vinnaren de närmsta låt säga 10 åren? Eller vill du vara den som varken vinner eller förlorar relativt alla andra, men som skapar sig en långsiktig, hållbar avkastning som år in och år ut kommer göra att just du mår bra? Att just du verkar och sover gott? Att just du kan ta en espresso, titta ut över dalen och känna ”Ja, detta är livet”.

Sluta jämföra dig. Stipulera ett ”mål” – ditt mål. Skriv ned det och hur du ska ta dig dit. Inte hur du snabbast ska ta dig dit, utan hur du på bästa, mest hälsosammaste och stabilaste sätt kan nå det. Reflektera också över att målet, väl nått, kan bibehållas och anses stabilt; robust.

Följ upp och påminn dig ständigt att när du väl är i mål kommer en tanke om ”lite mer" komma. Se till att här ha skapat verktyg för att vara proaktiv. Det sista du vill är att inte njuta av din målgång.