PRAO-dag på Industrivärden

En helt vanlig dag valde lilla Nils, blott 10 år, att ha sin endags-PRAO på Industrivärden. Som avlägsen släkting till Fredrik Lundberg och uppvuxen i en familj tillika släkt som uppmuntrar till investeringar, företagande och entreprenörskap var det aldrig något snack om saken – in med blodet i familje- (och släkt)företaget bá!

Klockan 08:00
Nils är ensam på plats. Visst finns här en sekreterare, men annars gapar de fina och rymliga lokalerna tomma. Nils passar på att gå runt för att inspektera och ser att här finns en fin kaffemaskin och diverse konfektyr med allt från fruktskålar till fat med bakverk och godis. Nils passar på att testa en espresso, som han hört att man ”ska dricka” som entreprenör. Det gör alla framgångsrika ledare. Det har han nämligen sett i filmer. Och i den där rosa tidningen pappa alltid läser.

Klockan 08:30
Nils känner sig energisk. På 30 minuter har han hunnit med att testa såväl en espresso som två cappuccino (oj vad gott med skummad mjölk!). Därtill har en nybakad croissant samt två snickerskakor inmundigats. Allt detta trots att Nils vet vad hans mamma och pappa sagt om godis och sockerprodukter (inget förrän på fredags- och lördagskvällar och först efter att han ätit upp alla sina grönsaker).

I ögonvrån ser han hur sekreteraren sitter vid sitt skrivbord och ser upptagen ut och när han lite försiktigt går in på hennes rum är hon så koncentrerad att hon inte märker av lilla Nils.

”Vad gör du?”

”Ehh… jag kontrollerar lite planerade utkast”, svarar hon medan hon frenetiskt förösker klicka ned ett webfönster som visar något som tycks se ut som en webbversion av candy crush. Det som ”mamma alltid spelar och som pappa alltid stör sig på”.

”Okej. Det ser ut som ett spel min mamma spelar. ”

Sekreteraren fuktar läpparna och tycks ta i för kung Lundberg och fosterland Industrivärden att få det låsta fönstret att minimeras.

”Haha… jaså… ehh… men det är det inte. Verkligen inte.”

Klockan 08:52
Nils hör steg från den väldiga hallen och skyndar sig att se presentabel ut. Snabbt ställer han undan kaffekopparna och godispapperet.

In träder Karl Åberg och Jan Öhman, bärande på sådana där väskor han sett många vuxna ha; sådana vari det får plats med padelracketar.

”Men hej”, säger Åberg och kastar ett snabbt öga på Öhman. De tycks lite tagna på sängen, så Nils skyndar sig att presentera sig och vad han gör där, alldeles ensam.

”Just det. Kul att du är här, Nils”, säger Öhman och tillägger. ”Vi skulle egentligen ha varit här kl 08:00 och tagit emot dig, men… hmm, saker kom emellan.”

Nils förstår det och tänker att dessa stora män måste ha en diger agenda. Säkert jobbar de dygnet runt.

De frågar Nils om han vill ha något. En kaka? En frukt? Kanske varm choklad?

”Jag har alltid velat testa en sådan där expresso”, svarar Nils, helt tagen av tidigare koffeinkickar.

”Menar du en espresso? Självklart kan vi fixa en sådan, men är det okej för din mor och far att dricka så starkt kaffe?”

”Det är det!”, nästa skriker Nils ut. Påtagligt påverkad av redan alldeles för mycket koffein.

Klockan 09:17
In kommer Helena Stjernholm och Fredrik Lundberg, lågt diskuterande om något. Kanske vädret? Nils kan inte höra, men han tycks höra något om Pernilla Wahlgren och misstänker att det kanske är det där programmet som många svenskar brukar se på torsdagskvällar. Vad heter det nu igen… just det – Wahlgrens värld.

Lundberg får syn på Nils och kastar snabbt frågande blickar på Öhman och Åberg, som sitter med en kaffe och croissant medan de förlustar sig i TikTok. Öhman är snabbast med att presentera Nils och vad han gör här.  

”Just det. Välkommen Nils”, säger Lundberg och skakar hans hand medan han ser osäker och något... hmm, obekväm ut.

Nils känner sig stolt. WOW! Nu ser han fram emot en spännande dag och hur ett sådant anrikt företag som Industrivärden styrs.

”Har du fått något att dricka och äta?”

Nils är så tagen att han inte förmår öppna munnen. Istället nickar han kraftigt på huvudet.

”Bra. Det är bara att du tar för dig när du vill, men ät inte för mycket. Snart är det lunch och jag tänkte att du ska få följa med mig på restaurang. Allt på aktieägarnas bekos…. Förlåt. Jag menar att jag bjuder, såklart.”

Klockan 10:23
Nils har tristess. Sedan alla anställda kommit har inget spännande hänt. Vissa har druckit kaffe, medan andra bara gått runt i telefon. De tycks ha väldigt konstiga arbetsuppgifter här. Nils hade trott att de skulle diskutera bolag, värderingar, framtid, världsmarknaden och så vidare.

 ”Nej du, Claes”, säger Lundberg. ”Eller Nils, menar jag. Vad säger du om en förmiddagsfika och att sitta ned med övriga i ledningen?

Nils svarar jakande och tar sin tredje espresso sedan 08:00. Och sin fjärde snickerskaka. Allt till ett klagande läte från magen, som just nu får processa lika mycket socker som en medelstor by under tidig medeltid.

Klockan 11:00
Mötet har varit igång i 17 minuter, men Nils har svårt att känna om det egentligen händer något. Alla tycks sitta och göra sitt bästa för att vända bort blicken, eller se upptagna ut.

”Men vad fan, liksom. Inte kan vi köpa MER Volvo, Handelsbanken och Sandvik?! Tror ni inte vi ser lite… ähh, slöa ut? Har vi liksom inte gjort exakt detta sedan dinosaurierna dog ut? Helena... det kanske inte var så klokt att vid ditt tillträde säga att vi skulle leta nya innehav, för alla vet ju att vi bara fortsätter köra samma. Visst är det så jag... jag menar 'vi' vill ha det, men ändå. Folk kan ju prata... ”

Ingen möter Lundbergs blick. Öhman öppnar sin vackra, läderinbudna fil&fax och tycks studera ett intressant blyertsstreck likt hans liv hängde på det.

Åberg, å sin sida, tycks leta efter eventuella krypskyttar, för sällan har Nils sett någon som spanat så fokuserat genom ett fönster.

Helena är den enda som tycks möta Lundbergs blick, men när Nils tittar mer noggrant ser han att hennes blick är fäst på klockan bakom dennes rygg.

”Men hallå!? Igen?! Allvarligt?”

Tystnad.

Tystnad.

Öhman harklar sig.

”Klockan närmar sig ju nästan lunch. Kanske borde vi börja avsluta? Jag ska nämligen luncha med Petter Stordalen och sedan ska vi spela padel. Därtill ska vi aldrig förhasta oss. Kom ihåg vad allas vår Buffe brukar säga: 'var girig när andra är giriga och det där' Eller var det försiktiga? Hmm... aja, ni vet vad jag menar.”

”Bra idé”, säger Åberg. ”Jag hade tänkt ta en tidig lunch för att sedan åka ut och se över fritidshuset i Skärgården. Mycket nu med allt från renovering till utbyggnad. Därefter har även jag en padelmatch.”

Lundberg ser uppgiven ut.

”Hmm… äh, som ni säger. Det är ju snart lunch och bolagen finns ju kvar imorrn. Men ska vi ändå klubba att köper för ett par tre miljarder i de vanliga innehaven? Något måste vi väl göra, så att folk inte tror att vi bara lallar runt här på kontoret. Är vi eniga om detta?”

Precis innan alla ska gå yttrar sig ännu en gång herr Lundberg.

"Just jävlar. Vi ska ju släppa rapport imorrn. Vem är ansvarig att skicka ut den här klockan 08:00 imorgon? Själv kan jag inte då jag har... hmm, saker inplanerat."

Tystnaden som klädde rummet innan är nu än mer talande.

"Men kom igen nu. Lite möda för lönen kan ni väl göra?!"

Stjernholm suckar.

"Okej då - jag gör det väl, men nästa gång är det banne i mig någon annans tur."

Nickarna som möter henne är lika falska som tacksamma.

Efter att alla snabbt lämnat konferensrummet återstår det bara för Nils att följa med fredde på lunch. När han senare under kvällen ligger i sängen och spelarpå Roblox reflekterar han kring dagen. "En helt okej dag", reflekterar han. Trots att hans föräldrar sagt att han ska sova går det inte, ty all koffein sitter kvar i blodet likt en blodigen på kroppen. Någon sömn under natten kommer det inte bli tal om. Däremot många toalettbesök. Men det vet inte NIls just nu. 

Industrivärden är, på många sätt, ett mycket bra och fint bolag. Jag är själv mycket för att behålla och bevara innehav, men jag upplever att de är för defensiva och återhållsamma med det kapital som de har. Visst vet jag - och övriga - inte allt som de gör på kontoret, men visst har man ibland undrat hur en typisk arbetsdag ser ut hos dem givet den aktivitet vi sett de senaste fyra-fem åren? Jag vill också passa på att länka till min bloggkollega - Miljonär Innan 30, som skrev ett bra inlägg förra veckan.