Semestern går mot sitt slut

Ännu en sommar, ännu en semester. Som alla(?) är det med tudelade känslor som man inser att det är dags att byta ut sommarlinnet och badbyxorna mot chinos och skjorta. Visst är ledighet, sol och sommar något härligt, men jag skulle nog börja klättra på väggarna efter en allt för lång ledighet. Jag märker det redan under de sju veckor jag har…

Sommaren har varit lugn; ömsom mycket läsning, ömsom mycket socialt. Grovt räknat har det druckits +100 espressos, +100 cappuccinos, lästs 16-17 böcker, setts flera serier/filmer, spelats Catan sjöfarare (bra expansion) och Ticket to Ride Europa samt Japan samt det vanliga med socialt umgänge, matlagning och vinprovning. Jag är inte kräsen – en perfekt dag för mig är en där 2–3 timmars bokläsning ackompanjeras med en timma Catan, en promenad med poddlyssnande samt god mat. Kan det toppas med en god serie/film är det en bonus. Jag har inget behov av att vräka mig till höger, eller vänster. Jag må låta och framstå som tråkig, men jag är den jag är och tänker inte ursäkta mig för det.

Jag far dock med osanning i ovan stycke. Det som saknas är såklart ett par, tre-fyra timmars skrivande – min medicin och mitt botemedel mot allt. Att kunna skriva ut tankar, känslor och samtidigt utveckla sin språkliga förmåga är något jag uppmuntrar alla att göra. Inte bara utvecklar du en självkännedom och kunskap om dig själv samt dina språkliga förmågor, utan i och med allt du läser, skriver om och sedan reflekterar kring utvecklar du din kunskap. Gör om och du har en ackumulerande process. Gör om under flera års tid och du kommer uppleva hur du blir mer och mer trygg i dig själv och dina kunskaper. Som en bonus kommer du också upptäcka att det där TP-t inte var så svårt som du hade minnen av… …

Jag var tämligen aktiv med inköp/ökningar under våren samt till juni, men under juli har jag varit mer restriktiv. Är det ett bear-rally, eller har en botten nåtts? Jag har ingen aning och jag tänker inte ge mig på att spå i kaffefiltret. Som jag skrev i fredags ser jag ännu inget som tyder på att det syns en ljusning på den ekonomiska himlen, men jag ser och hör ej allt. Och som alltid är marknaden alltid före, men med hur mycket vet ingen – inte ens marknaden…

Någon drar och många följer efter. Ibland blir det rätt, ibland fel. Jag seglar bara med och fortsätter investera i de bolag jag bedömer vara långsiktiga vinnare.

Jag brukar återkomma med en sorts sommarlista på bästa bok, film och sådant trams. Jag är en person som sällan ruckar på mönster och rutiner, givet att de ej är skadliga. Således serveras här årets sommarlista och jag ber om ursäkt till dig som gått i väntans tider på detta ”årets höjdpunkt”…

Bästa skönlitterära roman
Lektioner i kemi. Har du läst böcker såsom Projekt Rosie kommer du gilla den här. Lättsam, men ständigt stimulerande. Såväl fabel som språk håller hög klass.
Runner up: Vägskäl. Jag har alltid gillat Franzens litteratur. Han är en författare vars böcker kommer tillhöra vår litterära kanon. Han senaste slår förvisso inte Tillrättalägganden eller hans, enligt mig, mästerverk Frihet, men den är mer än värd sin tid.

Bästa ekonomibok
The History of the Economic Thought: A Reader. En bok som går igenom och behandlar ekonomiska teorier sedan antiken glansdagar. Ger bra insikter och kan med fördel läses med en bok jag läste om under sommaren: Öppen/Sluten: Hur människans kapar och förstör framsteg. Den är skriven 2020 och således efter Rysslands hemska invasion och kränkning av ett fritt, demokratiskt land. Dock känns den med det än mer aktuell, speciellt då det nu tycks bli mer ”stängt” än ”öppet”. Jag vill framför allt lyfta fram kapitel åtta.

Bästa serie
Förra året tog HBO:s White Lotus hem första platsen och i år är det samma kanal som har levererat den serie jag funnit mest engagerande: The Old Man. Jeff Bridges tillhör det klientel av skådespelare som fortfarande förmår att göra bra skit och som inte säljer ut sig i manus som knappt passar som dasspapper. Ja, De Niro – jag tittar på dig.
Runner up: Paramounts Players. Ta den för vad den är. Ha inga förhoppningar och bara luta huvudet tillbaka. Det är och ska vara hjärndött.

Bästa film
Jämt skägg, men Top Gun 2 – Maverick tar den guldmedaljen, medan Elvis kommer strax efter. Tom Cruise har en förmåga att göra bra filmer och hans senaste är inte ett undantag. Det är mycket uppskattat ögongodis och en eloge till filmteamet, som verkligen lyckats med hela uppsättningen med allt från ensemble till rekvisita.