Skulle det vara bättre att bli rik?
I min vardag är det extremt sällan jag känner att jag saknar något som skulle gå att köpa för pengar. Jag tycker vi lever ett bra liv där vi trivs i lägenheten, äter god mat och har en bil som alltid fungerar och är skön att köra. Jag ser inte hur livet skulle bli bättre av 20 kvm till i bostaden, 5 000 kr till i matbudget eller en dubbelt så dyr bil. Men ibland drömmer jag mig ändå bort och tänker att det vore kul att vara rik istället för fri.
Ett sånt tillfälle var idag när jag såg reklam för lägenheter i Spanien som någon kompis kommenterat på Facebook. Det var en lägenhet för en knapp miljon Euro och kommentarsfältet var fullt med folk som taggade sina kompisar och skrev kommentarer i stil med "köp så kommer jag och hälsar på". Tolkade 100% av kommentarerna som skämt och rena fantasier. Att köpa en lägenhet i Spanien för 10 miljoner är kanske inte något som gemene man verkligen kan göra.
Men i vårt fall hade det faktiskt kunna vara möjligt. Inte nu men om några år om vi valt en annan väg här i livet. Snöbollen av ränta på ränta i kombination med att det tar 10-15 år för många att få riktig fart på karriär och löneutveckling gör att det egentligen är helt fel att sluta jobba innan 40. Det är ju då det hela börjat rulla på i många fall. Några sparsamma år till med 2 löner, återinvesterad utdelning, lite extrajobb av min fru, bokskrivande och bloggande av mig så hade det varit möjligt att köpa aktier för nästan 1 miljon i år. Nästa år med lite högre löner, mer extrajobb, kanske en ny bok och även återinvesterad utdelning från det här årets aktieköp hade vi varit över miljonen i nya aktieköp. Ni förstår ju själva vad som hade varit möjligt på 10 år sikt.
Innan vi fyllde 50 hade det utan tvekan handlat om objekt med uteplatser i stil med det här
snarare än balkonger som ser ut såhär när jag surfat runt bland lägenheter i Spanien.
Innan vi fyllde 60 vågar jag knappt tänka på vad som hade varit möjligt. Frågan är bara om det är värt 10-20 år till att jobbande och slitande?
Redan idag kan vi utan att jobba en enda dag till i våra liv byta vår lägenhet i Stockholm mot en lägenhet i Spanien med havsutsikt (där man kan bo på vintern) och ett mindre hus på landet i Sverige (där man kan bo på sommaren eftersom det tydligen numera är sol och varmt varje dag från 1 maj). Det är kanske helt ok att bada i den gemensamma poolen eller havet istället för att ha en egen pool när man är i Spanien i utbyte mot att man kan vara där 10 friska och pigga år till av livet. Och att ha en liten mindre båt vid huset i Sverige som man har tid att vara ute och fiska med, istället för en dyr båt som aldrig hinner användas på grund av jobb.
Skulle vi ändra oss går det ju alltid att börja jobba och återinvestera 100% av utdelningen igen. Om nu någon skulle vilja anställa två bittra 45 åringar som bara klagar på att de gått miste om flera år av ränta på ränta och inte jobbat på en evighet.