Jag skriver detta inlägg med en stark känsla av déjà vu. Men hittade inget inlägg så kanske har stannat vid en tanke tidigare. Nåväl igår kom jag återigen att tänka på hur vissa slumpvisa saker i livet kanske får större påverkan på livet än man först inser. Ni kanske har sett filmen Sliding Doors där livet blir helt olika beroende på om huvudpersonen kommer med ett tåg eller missar det samma. Tydligen kallas det parallellism inom filosofin. (Jag måste skrivit om detta tidigare känner jag, men googlade nu även "Miljonär innan 30 parallellism" utan resultat). 

Man kan ju dra det här hur långt som helst framförallt om man tillåter sig att spekulera i vad man kunde gjort som man inte gjorde. Tex kortat Ericsson med riktig hävstång mars 2000 för att sen börja långa vid exakt rätt tillfälle och flyttat pengarna vidare under årens lopp i en serie fantastiska trades för att sluta det hela med ett byte från Fingerprint till Bitcoin i exakt rätt tidpunkt. Även om det kan vara en rolig tanke att se om man hade kunnat vara världen rikaste person med ett startkapital på 10 000 kr år 2000 så är det väldigt teoretiskt. Ungefär som tanken att man skulle mailat Mark Zuckerberg hösten 2003 och frågat om behövde pengar till inköp av en server i utbyte mot aktier i hans nya bolag. Ja ok, jag erkänner att jag har lekt med den tanken också någon gång...

Mer konkret blir det att fokusera på saker som verkligen inträffat men som man lika gärna hade kunnat missa och vilka konsekvenser det hade kunnat få. I mitt fall hade jag till exempel turen att komma in väldigt billigt på Stockholms bostadsmarknad tack vare en hyresrätt som jag redan vid inflyttning visste skulle ombildas till bostadsrätt ett år senare. Kul kuriosa är att min första kompis som köpte egen lägenhet köpte den år 2000 och redan då kommer jag ihåg hur dyrt det kändes, vi var flera kompisar som skrattade åt honom som köpte så dyrt och aldrig skulle få tillbaka dom pengarna. Så det hade varit väldigt lätt hänt för mig att flytta till hyresrätt utan planer på ombildning när jag skulle flytta hemifrån och när priserna gått upp ännu mer sen kompisens dyra köp år 2000.  Och sen bara sitta och titta på priserna som gått upp mer och mer och invänta den kommande nedgången som ju måste komma snart.

Jag har under åren haft prisuppgång på runt 1 miljon kronor (räknat på min halva av boenden då jag ofta varit sambo och efter skatt och mäklararvoden vid flyttar). Mindre än många andra i Stockholm beroende på att jag alltid bott ganska litet och billigt. Det har i sin tur inneburit att jag bott väldigt billigt med en genomsnittlig boendekostnad på under 2000 kr i månaden per person under åren 2004-2018. I siffran har jag räknat in både avgift och boränta (då höjs dessutom snittet av att jag bodde själv under en period i mitten). Hade jag bott i hyresrätt hade boendekostnaden garanterat varit den dubbla. Så även om vi struntar i avkastningen på pengarna under åren så handlar det alltså om nästan 1,5 miljon i skillnad (1 miljon i värdestegring + 15 år x 12 månader x 2000 kr i månaden i högre kostnad). Detta på en kontantinsats på 50 000 kr för min del i den första lägenheten i samband med ombildningen.

Jag ska inte säga att hela livet hade varit annorlunda om jag inte hade fått den där lägenheten och jag hade mycket väl kunnat köpa en bostadsrätt lite senare ändå. Jag ska heller inte gå så långt som att säga att ett lägre månadssparande och bitterhet över att missa bostadsuppgången hade dödat mitt intresse för sparande, men det hade i alla fall varit troligt att jag hade behövt jobba något år till för att bli ekonomiskt fri om det inte hade varit för den där lägenheten.

Kanske ska man vara mer tacksam för de lyckliga omständigheter som spelat en rätt i händerna än alla fantastiska lägen man missat under årens lopp.