Vad gör folk av alla sina pengar egentligen?
Jag har under årens lopp ofta slagits av tanken att det är helt obegripligt hur välavlönade personer lyckas göra av med sina pengar. Och då pratar jag inte om några höjdare med fantasilöner utan vanliga kontorsarbetande tjänstemän med en lön lite över genomsnittet.
När jag och min fru både jobbade sparade vi runt 50 000 kr i månaden ihop. Då pratar jag om rent sparande från lönen, ingen återinvestering av utdelning eller annat som byggde på att vi redan hade ett kapital. Visst då levde vi ganska sparsamt, men säg 40 000 kr då. Då hade vi alltså kunnat lägga 10 000 kr till i månaden eller över 300 kr om dagen i valfri slösaktig konsumtion i form av uteluncher, after works och snittblommor. Visst då hade vi inga barn så säg 35 000 kr då. Jaja, vi hade visserligen bra boränta och låg belåning på bostaden tack vare god ekonomi i grunden så säg 33 000 kr då. Ok vi hade ingen sommarstuga eller båt så säg 25 000 kr i månaden i sparande då. Men poängen kvarstår, när jag tittade på mina kollegor och vänner med minimalt sparande och deras livstil så fattar jag inte riktigt hur de kunde göra av med alla pengar. Hur jag än räknar på det borde de fått minst 10 000 kr per person och månad över. Lika svårt som det var för mig att fatta var deras pengar tog vägen var det nog för många kollegor att fatta vad jag menade när jag sa att jag skulle sluta jobba eftersom jag inte behövde mer pengar.. Utifrån sett verkade de flesta i omgivningen leva ungefär som oss. Det var ingen som flög med första klass på semestern eller hade en bil som deltog i Gumball 3000.
På samma sätt blir det lite märkligt när man hör historier om pensionärer som får så låg pension att de inte klarar sig, trots att de jobbat och slitit i 40 år. För det första låter det ofta som det skulle gå att klara sig på den låga pensionen som de berättar om i tidningen och för det andra undrar man hur man kan ha lyckats jobba i 40 år utan att spara några pengar.
Igår när jag skulle kolla EFN börslunch på Youtube fick jag förslag på några andra klipp som fick mig att tänka lite på detta fenomen igen. Klippen var från en serie som jag måste missat när den gått på TV och byggde på att Adam Alsing åker runt i Sverige och hälsar på samlare och betygsätter deras samling. Här är första programmet som förklarar konceptet ganska bra. https://www.youtube.com/watch?v=Pz1yXyHVhlA. Han åkte även hem till folk som byggt helt sjuka "man caves" https://www.youtube.com/watch?v=IUqmxLBNV00.
Jag vet så klart inte vad personerna i klippen har för ekonomi i form av arv, lön etc och de pratade aldrig om värdet eller kostnaden i de klipp jag såg. Min magkänsla är ändå att detta i stor utsträckning är personer som brinner så för sin hobby att de varje månad lägger en ansenlig del av lönen på att köpa serietidningar, Nintendospel från 1986, Carolaprylar på Tradera eller avbetalning på hemmabion med monsterljud som de har i källaren. För personer som har haft samlandet som största hobby i 20 år är det ju fullt möjligt att köpa grejer för 3 miljoner på en vanlig lön precis som det går att köpa aktier och fonder för 3 miljoner under samma period. Vilket onekligen leder till en rätt massiv samling av leksaksgubbar. Skillnaden är att den som köper aktier och fonder för 3 miljoner under 20 år med stor sannolikhet är ganska nära att kunna sluta jobba, en rimlig värdeökning inräknad. Den som har tre rum fulla med leksaksgubbar eller serietidningar kan kanske inte sluta jobba eller ens omsätta samligen i pengar som ens är i närheten av vad man lagt ner. Men man vet i alla fall var pengarna tagit vägen jämfört med den som bara lyckas bränna pengarna varje månad utan att få något beständigt som går att titta på. Vilket verkar vara det vanligaste upplägget.
Det finns nog trots allt en liten likhet mellan suget att köpa det där saknade Tintinalbumet som kompletterar samlingen som att köpa de där sista 8 aktierna som gör att man går från 2992 till jämna och fina 3000 aktier i Investor.