Det blev exit i Alleima
En kort uppföljning från inlägget den 16 augusti, då jag ställde mig frågan om vad som händer i Alleima. I inlägget lyfte jag fram att aktien har gått mycket starkt i såväl relativa som absoluta räknesätt och att mycket således är inprisat. Att bolaget har ett existensberättigande anser jag vara en icke-fråga, men som alltid handlar allt om pris kontra värde och på dagens kurser har jag svårt att se att bolagets fundamentala utveckling ska få aktien att gå än starkare på ett, två år.
Jag ställer alltid ett potentiellt eller ett redan befintligt innehav och dess potential i relation vad index har presterat på historiska nivåer, såsom att OMX SGI tenderar att ge 7–9 % och det globala index sådana cirka 6,5–8 % per år. Vidare reflekterar jag kring hur pass aktiv jag vill vara och hur mycket eventuell huvudvärk jag bedömer mig mäkta med.
Slutsatsen som jag kom fram till var att jag bedömer det mer passande för mig, som successivt ämnar övergå till en mer passivt förvaltad portfölj, att sälja innehavet och sedan omfördela kapitalet i de fonder och ETF:er som jag äger andelar i. Min investering resulterade i en totalavkastning om 186 %, vilket kan ställas mot de 63 % som OMX SGI avkastade mellan den 9 januari 2023 fram till och med idag, tisdagen den 18 augustis förmiddag, vilket var då jag sålde innehavet.
Det blir ofta ett emotionellt hinder att sälja, detta oavsett om det är med en vinst eller en förlust. Känslorna, som inte är objektiva sanningar, säger ofta något annat än den mer objektiva och fundamentala bilden. Girighet á mycket vill ha mer efter mer vid en vinst, eller en naiv förhoppning vid ett innehav som visar blodröda siffror gör att man drar sig från att agera och i vissa fall kan det faktiskt leda till ett positivt utfall, men mer ofta tror jag att fallet är det motsatta.
Det är fullt möjligt att min försäljning av Alleima kommer visa sig vara lika ”bra” som den gången jag gjorde exit i Caterpillar den 2 december 2024, precis innan alla och envar blev varse det här med datacenters med mera. Det är lika skrattretande som skrämmande att titta på hur det hade blivit om jag valt att behålla innehavet, för från och med H2 2025 gick det inte bara som ett, utan minst två skållade troll. Även om jag såklart hade velat ta del av den uppgång som skett sedan min exit, kan jag inte påstå att jag ångrar beslutet där, i december 2024. Jag agerade inte i affekt och lät beslutsprocessen ta den tid som den krävde och oavsett hur jag såg, mätte och klämde ansåg jag aktien vara för högt värderad. Ännu en gång; detta var innan någon ens hade viskat ”datacenter” till Mr. Market.
Att sälja tar, som jag skrev ovan, i grund och botten emot hos mig, för historiken har lärt mig flera saker, däribland att jag ska vattna blommorna och rensa ogräset. Vidare har framstående investerare, såsom Charlie Munger, lyft fram vikten av att tänka långsiktigt och applicera ”The first rule of compounding: Never interrupt it unnecessarily”. Jag väljer dock att tolka det något mer liberalt, genom att jag tar hem en vinst men behåller pengarna på börsen via att investera i befintliga innehav. Just att skala av, eller helt sälja, är ju något som även just Munger och Buffett gör (i Mungers fall; gjorde).