13 Dec, 2020

Intervju med Kariyou77 - del 2

Detta är den andra delen av de öppenhjärliga texterna från Kariyou77 och missade du den första från i fredags, den 11/12, finns den att läsa här.

Jag har genom livet läst oerhört mycket och det började i låg ålder, någonstans innan jag var 12 läste jag ordet aktie och på den här tiden var inte Google något som existerade i min värld så det naturliga var att gå och fråga pappa och det fascinerade mig oerhört mycket. När jag var 12 år och hade fått min första lön från mitt sommarjobb köpte jag därför mina första aktier, fantastiskt tänkte jag att mina pengar kan tjäna egna pengar åt mig så jag inte behöver byta min tid för att få mer pengar. Detta är självklart en efterhandskonstruktion vad gäller ordval, jag var visserligen lillgammal och föredrog att diskutera olika saker med vuxna snarare än att prata med de i min egen ålder men jag hade inte utvecklat den vokabulären än vid den tiden men det var så konceptet såg ut för min del och anledning att äga andelar av företag.

Avkastningsmässigt gick det väl ungefär som man kan förvänta sig när en 12åring köper aktier med enda analysen att det namnet låter fräckt. Jag började med att köpa Framfab och WM-Data, tyvärr har jag inte kvar historiken pga flera bankbyten och att detta var handlat på min pappas konto juridiskt sett. Det som finns kvar är minnen hos mina föräldrar och jag själv. Min mamma minns det som att jag var 11 år, min pappa som att jag var 10 år. Mitt minne är att jag var 12 år så det är historien jag använder, jag tror att deras föräldrahjärna automatiskt vill överdriva lite och eftersom de inte minns samma har garanterat båda inte rätt så då kan de lika gärna ha fel båda två. Inte en vattentät logik men strunt samma, det är vad det är. Ingen minns heller vilka aktier jag ägde mer eller exakt hur dåligt det gick men jag minns att det gick dåligt och jag var inte nöjd.

Efter att ha totalt misslyckats med min plan att skapa pengar från bara mina pengar och inte behöva arbeta på tex en minkfarm, det gjorde jag två somrar men inte förrän lite senare, testade jag en ny plan. Jag struntade i att äga aktier utan fokuset var istället olika fonder och nu hade jag lärt mig något mer om hur saker fungerar i världen så jag började läsa på om olika geografiska områden för att försöka lista ut vilka länder som skulle gå bäst framöver. Detta är inget jag skulle rekommendera att göra idag men jag visste inte bättre. Jag gör mitt yttersta för att inte ta investeringsbeslut med makro som grund nu. Sen finns det självklart megatrender och annat som är uppenbart men den infon har alla andra också så den ger ingen edge förutom mot de du ändå inte behöver någon extra edge mot.

Det jag gjorde med min nya strategi var att köpa bland annat Östersjöfonden och Rysslandsfonden, skulle tro att det var Roburfonder. De gick inte heller så bra men inte lika katastrof som aktierna, däremot föll de nästan i glömska för mig när jag som 14åring började spela poker vilket slukade en stor mängd av den tid jag inte spelade fotboll eller gick i skolan. Jag var fortfarande investerad men lade ingen tid att tala om på att bli bättre eller knappt att ens se över innehaven, jag hade bestämt mig för att bli bäst i världen på poker bredvid den kommande proffskarriären som fotbollsspelare. Snacka om hybris, men samtidigt som jag kan skaka på huvudet idag och skratta åt det så är det precis den inställningen som gjort att jag vågat testa på många olika saker och alltid blivit rätt bra på dem eller snabbt slutat för att hitta på något annat. ”Who says it can’t be done?” är ett citat jag gillat sen jag först såg det. Ingen ska någonsin berätta för mig vad som går att göra eller inte. De gånger det hänt så har det bara triggat mig till att överbevisa dem och kämpa ännu mer.

Jag har alltid haft en inneboende drivkraft av att alltid vara bäst, det har inte alltid varit positivt men det har tagit mig framåt och ofta i en rasande fart. Drivkraften tillsammans med en vilja att komma från orten jag växte upp och flytta till Göteborg så snart som möjligt har helt klart bidragit till att jag inte umgås alls med majoriteten av mina tidigaste vänner. Med ett undantag, min bästa vän som jag fortfarande träffar nästan varje vecka, träffade jag redan på dagis. Några vänner från gymnasietiden umgås jag med och de är väldigt nära vänner och utöver det är de jag pratar och umgås med antingen från Chalmers eller från investeringsvärlden. Jag trivs bra med hur livet ser ut men vill poängtera att det finns nackdelar och konsekvenser med den väg jag valt genom livet.

Jag ska försöka att komma fram till var jag är i livet just nu, jag har en tendens att bli långrandig men försöker att inte trötta ut dig längs vägen så jag håller tummarna för att det fungerar. Det var lite recap bakåt till hur jag var som ung, låt oss hoppa tillbaka till Chalmers. Jag slutade spela poker när jag skulle börja på Chalmers efter insikten att jag troligen kunde leva bra på poker men att jag troligen skulle vara besviken på mig själv om jag vaknade upp vid 40år och fortfarande spelade och levde på det. Missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot de som trivs med det livet. Det passade helt enkelt inte mig, jag trodde att jag skulle känna en brist på bidragande till världen och jag tror fortfarande att det stämmer. Totalt sett gick jag med vinst på pokern eftersom jag började med 0$ och freerolls och gjorde uttag då och då när jag ville köpa något. Däremot tjänade jag aldrig några pengar att prata om utan lade alla vinster på att försöka jaga de bästa i världen vilket jag inte ångrar en sekund. Pokern hjälpte mig även att lura mig till ett sätt att få chansen att få hem och träffa min nuvarande fru, för att inte tala om att utan den hade jag troligen haft betyg nog och aldrig träffat henne överhuvudtaget, men det är en historia för en annan gång.

Under mina år på Chalmers och utan pokern hade jag helt plötsligt nästan oändligt med tid igen vilket fick mig att på riktigt ta tag i mina investeringar och börja lägga mycket tid på att förbättra mig själv igen. Detta i kombination med att jag bestämde mig för att bli så effektiv som jag bara kunde bli, jag skulle alltså bli världsbäst i effektivitet. Jag har aldrig blivit världsbäst på något och kommer aldrig bli men det är ett högt mål nog att man når en tillräckligt bra nivå även med ett misslyckande. Vill tacka Edda (@EdvinMalmgard) för hans fina ord och shoutout kring vad jag gett honom vad gäller effektivitet. Jag är glad att kunna hjälpa andra. Om jag från huvudet ska beskriva vad mina styrkor är utan att tänka igenom det skulle jag säga: Lat som tusan, effektiv eftersom jag gillar att vara ledig, hjälpsam och som tur är har jag en halv hjärna vilket räcker gott för mig. Nästa gång jag frågar mig själv samma fråga kommer svaret garanterat vara ett helt annat. För att försöka ge ett konkret exempel vad det gett mig att jobba på min effektivitet så kan jag väl ta mitt mest extrema år under studietiden. Jag läste Indek på Chalmers på 100% fart, Handels på nästan 200% samt jobbade i snitt på 75% fart där jag drev ett studentkonsultbolags största projekt som mitt första och enda uppdrag under de 10 månader(?) jag jobbade där. Sen skulle jag säga att jag lade ett oerhört fokus på börsen förutom mindre projekt av olika slag och träning. Det är omöjligt att inte uppfattas som skrytig eller narcissistisk men det är inte min mening. Det är en bild över hur effektiv jag hade lyckats kämpa mig till att bli. Tro mig att det gjorde ont att nå dit, det är aldrig smärtfritt att förändra sig. Det var heller inte hållbart, hade jag fortsatt så för alltid hade jag garanterat inte varit tillsammans med min fru idag och kanske inte ens överlevt. Men ingen av oss ångrar att jag testade mina gränser under en kortare period. Jag har för mig att det var under den perioden jag och min bästa vän började bygga en radiostyrd miniubåt också, det projektet lade vi ned när vi hade löst den svåraste utmaningen enligt oss men det är också en historia för en annan gång.

Sommaren 2013 köpte jag en lägenhet i Göteborg och fick då tömma majoriteten av de aktier och fonder jag ägde.  Efter det hade jag XX XXXkr kvar att investera. Började med 100% aktier, idag har det vuxit till YY YYY YYYkr med ett nettouttag som är försumbart i sammanhanget. Men det jag vill få fram är att jag har avkastat mig hit och inte sparat totalt sett. I början var det nog ett nettospar men inte månadsvis utan sporadiskt när det blev för mycket pengar som samlade damm på banken efter jobb eller andra inkomster. Jag såg lägenhetsköpet som ett tillfälle att försöka ta mer risk och att lägga ännu mer tid på att bli bättre på att investera, det var nog dags att försöka bli världsbäst på att investera med andra ord haha.

Dels hade jag nu en annan form av tillgång, en bostadsrätt, dels hade jag nu såpass lite pengar kvar efter insatsen att jag med ett okejbetalt jobb efter utbildningen skulle väldigt snabbt tjäna ihop mer pengar än jag hade där och då. Jag pratade med en del likasinnade men hade nog redan egentligen bestämt mig för att antingen så får de här slantarna mångdubblas eller så kan jag lika gärna tjäna tillbaka dem via arbete. Vill förtydliga att jag aldrig räknar bostad som en investering men jag hade ändå en trygghet och ett hem jag ägde med ett bundet bolån som sträckte sig längre än min tid kvar på Chalmers och alldeles för lite pengar kvar för att se att 100% upp eller ned gjorde någon skillnad för mitt liv. Däremot insåg jag att om jag tar högre risk än jag tidigare gjort samtidigt som jag lägger mer tid så kanske det går att lyckas att få en livsförändrande avkastning. Faktumet att jag hade så många år totalt på börsen spelade också in, jag ansåg att jag snappat upp en del längs vägen och sett många händelser och dragit paralleller. Även om jag tidigare skrivit att jag lade väldigt lite tid så betyder det att jag troligen lade mycket mer än snittet i Sverige ändå, bara det att jag uppfattar det som oerhört lite själv i jämförelse med när jag är dedikerad.

Nu föll det hittills väl ut och det var ett aktivt och genomtänkt val men likväl är nog de enskilt största faktorerna tur och timing. Skulle inte säga att det var endast tur att jag gjorde de val jag gjorde kring investeringar, men helt klart mycket tur att flera case spelade ut sig fantastiskt mycket bättre med tiden än jag trodde när jag gick in. För att inte tillskriva tur hela kakan så är det fortfarande mina beslut varje börsdag som gjorde att jag fortsätta att hålla kvar mitt ägande så länge jag gjorde. Det har som sagt gått mer än väldigt bra hittills och jag ser fram emot att stämma av om kanske 13 år när det gått 20 år sen mitt beslut att lägga väldigt mycket tid för att se hur det gått under en längre tidsperiod.

Min tanke från början var inte att faktiskt gå all in i en enda aktie men det var precis vad som hände när Olle (@89Olle) till slut lyckades övertala mig att ge honom 1h via Skype(?) för att dra caset. Som jag minns det, han får gärna dementera eller bekräfta ifall min version inte stämmer med hans, sade han att om jag inte trodde på caset och ville läsa på mer efter 1h så skulle han sluta tjata. Något han hade gjort väldigt lågfrekvent men över ett par år. Det slutade med att vi pratade hur länge som helst och att vi båda sedan lade många timmar över kommande veckor för att motbevisa hans tes att marknaden var helt ute och cyklade med värderingen. Jag har Olle att tacka för att han inte gav upp sitt tjatande, kanske mig själv att tacka lite för att jag flera gånger gett min second opinion till honom i hans analyser. Vi har inte pratat om det men jag misstänker att det kanske var en del av anledningen till att han fortsatte tjata. Olle är idag en mycket bra vän och nu har vi till och med träffats flera gånger, något vi inte hade gjort när G5 begav sig. Utfall är inte en garanti för att man hade rätt men i just det här fallet vågar jag påstå att Team 89Olle&Kariyou77 vann den matchen mot marknaden.

Jag minns att innan jag sålde alla andra aktier jag hade vid den tidpunkten så kom vi fram till att om vi inte har rätt mot marknaden efter att i så många timmar försöka slå håll på teorin så har vi helt enkelt inte på börsen att göra och då kan vi lika gärna sluta hålla på att försöka analysera bolag. Nu kan jag inte garantera att någon av oss hade kastat in handduken även om vi hade haft rätt men jag minns den känslan som igår: ”Har vi fel här har vi inte här att göra helt enkelt”.

Genom åren har jag många gånger fått frågan om hur min strategi och mitt analysarbete ser ut. Det korta och tråkiga svaret är att jag inte vet längre. Det är ungefär som att fråga en pokerspelare vad ett visst odds är i en viss situation. De flesta jag känner hade järnkoll på allt sådant i början men över tid blir det mer diffust och mer likt en magkänsla eller något som sitter i ryggmärgen vid deras beslut och hur de agerar i olika händer. Det är för mig liknande som mitt jobb med effektivitet eller att schemalägga sitt liv för att få struktur och så allt blir gjort, i början minutiöst och detaljrikt. Till slut når man nivån där man inte ens behöver skriva ned nästan något i schemat eller tänka på att vara effektiv. Det sitter i ryggmärgen. Lite samma med investeringar och analyser enligt mig, i början läste jag många ÅR av massivs olika bolag och nu var det länge sen jag själv gjorde en Excel från grunden för något bolag. Jag tycker om att dela med mig av det jag kommer fram till men har också en oerhört lat sida och hamnat bland andra väldigt duktiga personer som i nästan 100% av fallen verkar ha mer bråttom av mig. Därför består min twitter mest av svammel och retweets från duktiga investerares tweets. Jag gissar att i deras process och strategi är det viktigt att alltid gå igenom varje minsta detalj personligen men jag kan ha helt fel i den gissningen. I mitt fall överväger latheten, och automatiskt utan att jag tänker på det och gör att jag lika gärna kan vänta för jag vet att någon minst lika insatt kommer göra det jag tänker göra och enda sättet för mig att ”hinna först” så jag slipper vara en douchebag som inte bidrar är genom att jag skulle försöka stressa fram det. Jag är otroligt tacksam till alla som gräver och hoppas att det åtminstone någon gång ibland kommer något vettigt ur mina fingrar så jag inte bara är en parasit vad gäller information. Det är också för den poängen och mitt samvetes skull som jag ibland verkligen försöker forcera att vara först med att hitta något, för att de just ska slippa göra det jobbet. Min gissning är att de gör jobbet ändå som sagt men jag kan ju hoppas att det underlättar deras vardag de få gånger jag hinner före.

Om jag ändå ska försöka förklara min strategi på något sätt så vill jag äga bolag väldigt få hittat och som jag anser vara så undervärderade att ställa upp en Excel och börja räkna inte bidrar till beslutet utan nästan bara blir löjligt. Jag ogillar att äga företag jag anser vara rättvärderade och skulle må fysiskt dåligt av att äga bolag jag anser övervärderade. Jag förstår logiskt att alla har olika strategier men jag förstår inte hur vissa kan utsätta sig för risken att äga övervärderade bolag och hoppas att de ska växa in i kostymen när det enligt min tro alltid kommer att finnas undervärderade bolag att hitta. Margin of safety är väldigt viktigt för mig idag. Speciellt nu när jag verkligen inte har strategin att vara i närheten all in i ett bolag längre. Värdebevaring är mycket viktigare för mig idag än att försöka dubbla portföljen på kort tid med hög risk. Med det sagt skulle nog många tycka den är alldeles för koncentrerad som det är.

Jag är dessutom ganska tålmodig vad gäller att gå in i en aktie och kommer oftast fram till att jag inte ska investera i ett bolag men när jag väl bestämt mig får jag bråttom att få igenom köpen. Gravity började jag läsa på om ca 18 månader innan första köpet som ett exempel. Några av anledningarna till att det dröjde så länge var min oförståelse för bolaget i början, att jag blivit lite fat cat efter G5, kände av min egen hybris så behövde ta tid för att ta rätt beslut samt att jag börjat fokusera på så mycket annat än börsen.

Idag består förenklat min portfölj av 6st onoterade bolag och 4st noterade bolag med fördelning ca 50/50 mellan noterade och onoterade efter delexit i ett onoterat i år samt fin uppgång i den noterade väskan. Största innehavet är idag Gravity och utgör ca 33% av totala portföljen senast jag uppdaterade i min Excel. Många bolag har bidragit till portföljens utveckling men lejonparten har helt klart varit G5, Gravity samt onoterade bolag hittills. Jag har gjort en del delexits samt en helexit i onoterade och har som förhoppning att göra en större helexit under 2021. Men med onoterade är det inte bara upp till en själv så vi får se hur det går.

Jag har under åren på Chalmers och efter varit med och startat bolag inom olika branscher med olika konstellationer av vänner. Det har varit oerhört lärorikt men inget jag direkt tjänat några pengar på, än åtminstone men kanske i framtiden. 2017, samma år som min examen från Chalmers, gjorde jag min första investering i ett onoterat företag och sedan dess har det blivit några stycken. Det var även då jag satt med i min första bolagsstyrelse vilket även det blivit ett gäng totalt varav ett par som jag sitter kvar i även idag. För mig är ägande i bolag och styrelsearbete lite som att spela schack eller poker. Man får vara med och ta de strategiska besluten, strategi är som sagt ett favoritområde för mig.

Under mitt sista år som studerande arbetade jag som Managementkonsult vilket jag även gjorde i ett knappt år efter studierna. Sedan bestämde jag mig för att jag var klar med det och hade fattat grejen vilket gjorde att jag tröttnade. Under tiden hade portföljen fortsatt växa vilket fick mig att ännu mer ifrågasätta vitsen med att byta tid mot pengar än jag gjorde när jag var 12 år. Jag gick i ”pension” som jag kallar det med glimten i ögat för att alltid stör det någon. Min tanke då var att aldrig mer jobba men jag visste egentligen att det troligen skulle bli flera perioder av arbetande även framöver genom livet. Efter bara 4 månader började jag arbeta på ett av de onoterade bolagen jag investerat i och fortsatte egentligen att göra det jag hade hjälpt till med sen jag investerade, att resa kapital.

Jag förstår inte riktigt hur jag hamnade i den positionen men under knappt 2 år var jag med och reste gott och väl över 100Mkr till olika bolag, främst onoterade men var även delaktig på ett hörn hos ett noterat bolag. Idag är jag pensionerad för andra gången vilket betyder att jag inte har en anställning och inte letar efter att göra saker som folk kallar för jobb. Däremot har jag inget emot att jobba eller hjälpa andra så när det kommer någon och frågar så kan jag tänka mig att jobba kort eller länge igen beroende på hur kul det verkar. Det här kan ändras när som helst dock. Jag kan vakna upp och svänga på en femöring och helt plötsligt börja söka jobb igen, vem vet? Inte jag i alla fall.

En av anledningarna till att jag tror att jag är pensionerad är nog att jag inte ser styrelsearbete, bollande av strategier kring bolagsbygge och att till exempel vara ansvarig i säljprocessen för min svärfars och mitt bolag som vi sålde i oktober som arbete. Det och att läsa om och analysera bolag och branscher är vad jag hela tiden sysslat med på min fritid i flera år.

Tradevenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.