Rörstrand och Zoega, rosa mjölk, House of Dragons och Günther Mårder
Ett vanligt uttryck är att vi har ett minne som en guldfisk och även om de flesta av oss instinktivt såklart motsätter sig det, tror jag vi är exakt lika många som har en tendens att snabbt förpassa vissa händelser längst bak i minnesförrådet, slänga nyckeln och hoppas på att den aldrig behöver letas upp igen. Kognitiv dissonans, FOMO, aktivitetsbias och flockmentalitet är en farlig mixtur som får till och med en femtioelva Long Island Iced Tea att framstå som vore den märkt med PEGI 7, och när vi halsar förstnämnda tenderar det mer ofta än sällan bli fel. Kanske inte på kort, men absolut på lång sikt. När vi sedan dels inser, dels accepterar faktum är vi snabba med att låta System 1 sköta allt bortförklarande med patetiska förklaringar/ursäkter såsom ”otur” eller ”det är någon annans fel”.
Det vi ser på börsen är bara ett derivat av hur vi är i vardagslivet. Precis som vi antingen under- eller medvetet får en lust att införskaffa HBO för att se den senaste säsongen av House of Dragons, eller köpa en liter rosa mjölk, bara för att ”alla andra” pratar om det, är vi benägna att belåna hus och hem och sälja vår ena njure till Kina för gå all in i valfritt halvledarbolag när det är på allas och ingas läppar. I vissa fall blir det, som sagt, ett helt okej utfall, medan det i andra blir dess antonym. Fingerprint, Intellego och Subgen AI (f.d. Aegirbio) är tre av flera exempel som alla taxichaufförer har rekommenderat till sina resenärer, de som högst sannolikt inte har återkommit.
Att gå över lik, eller i alla fall medmänniskor, tycks vi inte vara rädda för när vi trollbinds av något. Hur många kommer ihåg anstormningarna i landets livsmedelsbutiker när Zoega och Rörstrand släppte sin begränsade upplaga av kaffeburkar och termosmuggar? Där och då var det bara en sak som gällde och för att nå den var många beredda att såväl bokstavligt som bildligt talat gå på och fram hårt. Flera ville nog köpa till sig själva, medan andra såg dollartecken bakom ögonen när de lade ihop ”produkt + tradera/marketplace = sant” och således applicerade, i sann machiavellisk anda, målen helgar medlen. Hajpen var enorm, som om det gällde liv och död, men idag tror jag det är få av de som med näbbar och klor slog sig fram i någon av landets butiker som vill erkänna att de drabbades av frenesi, likt vore de en barbar i Diablo.
Förvisso finns många skillnader, men det var samma när det uppdagades att Günther Mårder begärdes häktad på misstanke om insiderbrott. Internetflocken gick bananas; mediehus som Dagens Industri och Aftonbladet skrev, skrev och skrev än fler artiklar tillika uppdateringar. Användare på Reddit, Flashback, X med flera ägnade en stor tid och energi till att såväl bespotta som göra sig roliga över honom (eller vice versa) samt försöka luska ut huruvida han var eller inte var skyldig. Även här var hajpen enorm, medan den idag är mer eller mindre dess antonym.
Detta är vi, människan. Vi dras till det mest populära och mest omtalade och väl där tenderar vi mer ofta än sällan att trollbindas; vi blir som slukade av det som gäller och tappar ofta greppet om det fästa som ska hålla oss på en mer balanserad nivå. Samma gäller med aktier, fonder och andra värdepapper. I vissa fall är hajpen relativt kortvarig, medan den i andra är mer långvarig, men klart är att den kommer att gå över.
Järnvägarna under mitten av 1800-talet, IBM, Cisco med flera under 1980- och 1990-talet och sedan mera IT-boomen är några av flera exempel. Högst sannolikt kommer vi säga detsamma om allt från Sivers via flera av de ”ai-bolag” som vi ser idag. Med det sagt säger jag inte att de inte har ett existensberättigande. Inte heller säger jag att ai är en bubbla, tvärtom – det är här för att stanna och jag tror det finns få, om ens någon, som kan föreställa sig var vi är om bara ett par år. Dock betyder inte det att alla av de ai-bolag som just nu är hajpade kommer vara herre på täppan om X dagar, veckor, månader och år.
Oavsett om det är just ai, järnvägar, IT eller något helt annat är det i, likt en sorts anda från franskklassicismens les trois unités, slutändan samma pjäs som spelas upp, bara med nya skådespelare. Tekniken förändras, bolagen byts ut och berättelserna blir nya, men vi människor är förvånansvärt lika oss själva. Vi jagar det som stiger, vi flyr det som faller och vi intalar oss gärna att "den här gången är det annorlunda". Vissa gånger har vi rätt, andra inte. Tyvärr är det mer sällan först- än sistnämnda.
Därmed kommer det nog inte som ett blixtnedslag att jag anser att (börs)psykologi är ett av de mest underskattade ämnena som finns. Det är inte bara något man ska läsa på om när börsen surar till och man helt plötsligt ”ska och måste tänka efter innan man agerar”, istället för den dittills lyckade pilkastningen, utan den är lika viktig när börsen är i en uppgående trend, eller står helt stilla. Kort sagt är (börs)psykologi relevant 24/7 365 oavsett väder och vind. Samtliga av de bias jag nämnde tidigare är lika mycket aktuella och ansvariga för skapandet av övervärderingar och bubblor som dess motsatser.
Du kan vara världens främsta matematiska snille och kan räkna FCF:s likt jag äter glass och dricker x2 espresso under sommaren, men om du inte kan kontrollera hur du förhåller dig till dina psykologiska tillkortakommanden kommer alla dina färdigheter att stå sig lätt, mycket lätt. Föreställ dig en doktor tillika kirurg som läst på Harvard, Princeton och alla andra IVY Leauge-skolor. Nämnda har läst allt och inget om människokroppen och kan anatomi likt vore det hans egen byxficka, men när han ställs inför en akut operation och alla instrument börjar tjuta drabbas han av panik. Han kan inte kontrollera sina känslor och begår ett antal misstag, vilket gör att patienten dör.
Jag är fullt medveten om att jag mer bildligt talar för egen bok/egna böcker, men oavsett dessa kan jag inte med ord betona min uppmuntran till att inte negligera den psykologiska aspekten av såväl vardags- som börslivet.