There once was a dream that was Rome

Jag är mör, riktigt mör. Jag har fått jobba extra sedan novemberlovet, då en kollega har varit sjukskriven vilket har gjort att mycket tid och energi över till annat inte har funnits. Idag, fredag, går eleverna på jullov och som traditionen låter gälla börjar jag känna av halsont och huvudvärk, den så kallade "lärarsjukan”. Nämnda gör gällande att det finns ett par lärare, mig själv inkluderad, som har en så pantad kropp att den inte förmår att bli sjuk förrän ledigheter stundar, då man inte heller riskerar att ”förlora” viktig undervisning… 

Nåväl – efter jullovet går jag tillbaka till ordinarie klasser och scheman och förhoppningsvis kommer jullovet göra sitt till för att återvinna energi. Dels har flera böcker både köpts , dels lånats hem och även om jag vill läsa Morgan Housels senaste är drivet att läsa om Greven av Monte Cristo så stort att det blir att öppna den lördag morgon. Därtill har jag köpt en julklapp i form av ett Switch 2 (levererades igår kväll kl 21:32, det vill säga inom intervallet 17:00-22:00…) till mig själv. Känner jag mig själv rätt kommer det likväl inte bli så mycket spelande, då böckerna ofta slukar mig. Dock ska det bli roligt att få spela lite Mario Kart samt se hur senaste Octopath Traveler 0 är. Sistnämnda har den ”gamla hederliga pixelgrafiken” som vi som är uppvuxna med NES och SNES är vana med och än idag ser som en guldålder(?). 

Det återstår cirka 2 veckor innan året och dess böcker ska stängas, men jag kan redan nu se att ett ytterligare steg mot ökad finansiell trygghet i form av både totalt kapital och utdelningar har tagits. Allt började med en dröm, en dröm som sedan blev grunden för en plan. Nämnda sattes sedan i praktik och efter successiva och än dig kontinuerliga justeringar har den lett mig närmare och närmare den trygghet jag så gärna vill ha och uppleva. Just denna insikt; denna övertygelse att det finns så mycket att hämta genom att investera ”sunt” och vara långsiktig, har i takt med åren bevisat sig och mer därtill. När det är extra jobbigt i livet med många göromål, såsom jag har haft sedan vecka 45, blir portföljen en sorts solglimt. 

Att jag tar dessa succesiva steg ämnar jag återkomma om i den sedvanliga årskrönikan i början av 2026. Allt kan alltid både göras och bli bättre, men så länge det är två steg framåt och ett steg bakåt kommer Rom för eller senare att nås.

Jag älskar mitt jobb, men jag skulle inte klara av att ha samma tempo 24/7 365 som jag har haft de senaste veckorna. Undervisning och elevkontakt är underbart och givande, men precis som med allt finns det en gräns och en Gräns. Med detta sagt kan jag idag konstatera att jag kan gå hem med vetskap om att jag inte har några måsten på drygt 2,5 veckor. Jag kommer att läsa, spela, umgås med nära och kära, basta, spela brädspel med mera och det kommer att bli en skön… omväxling mot hur de flesta lov har varit sedan min första bok. 

Allt började med en dröm – there once was a dream – som succesivt har och fortsätter växa sig till en verklighet – that was Rome. Det finns bara en väg och alternativet är inte ens något sådant. Det är vinna eller ge upp. Slag kan förloras, men kriget inte bara kan, utan ska vinnas.