Vad lite blodsmak ofta leder till

Svetten rinner och trots hur mycket jag såväl vill som anstränger mig, mäktar musklerna inte med. Att säga att tröttheten ligger likt en slöja över axlarna vore att dra sig med en litotes, för snarare är det ett tyngdtäcke som i sin tur tyngs av ytterligare ett par som får mig att uppleva hur kroppen pressas mot marken. Det inte bara är, utan känns tufft. Förvisso ska jag bara hålla ut i ytterligare 34 minuter av detta spinningpass, men det känns som att det är minst 33 minuter för länge. 

”Öka!”, ropar den hurtiga spinningledaren, som knappt låter andfådd och inte heller syns några direkta svettdroppar i varken hennes ansikte eller på hennes kropp. Det är som vore hon en maskin kommen från en annan värld, kanske Cybertron, kanske en skapelse av Oppfinnar-Jocke.

”Jag sa öka! Kom igen nu! Mina brorsdöttrar orkar mer än er tillsammans och då har de ännu inte hunnit fylla 7 år. Skulle inte ni vara tuffa? Starka? Uthålliga? Jag har sett pensionärer hålla högre tempo än er!”

Jag trampar, men känner att detta inte kommer att räcka. Frågan är inte ”om”, utan ”när” jag kommer att braka ihop och falla avsvimmad till marken medan ledaren ringer 112 och han bredvid mig tvingas göra mun-mot-mun-metoden. Vilken låt vill jag att de ska spela på min begravning? ”Tears in Heaven”? Är inte den lite väl cringe? 

”Vi har nu hunnit halvvägs och det är dags att öka tempot. Kom igen nu! Nu ska vi uppför. Upp, upp, upp! Benen ska jobba. Kom igen nuuuuu!”

Musklerna skriker, mjölksyran sprider sig likt ett virus genom kroppen och det gör ont. Ont. Precis. Överallt. Jag vill ut, andas frisk luft och slippa allt det här. Hur i h****e kunde jag övertala mig själv att börja med detta? ”Att investera i sig själv och sin egen hälsa kommer göra att du får en bättre framtid”, kommer jag ihåg var ett av flera argument som fick mig att ta mig hit, men just nu undrar jag om det verkligen är värt det. Finns det inget annat, lättare och mindre ansträngande sätt? Ett piller? Någon man kan leja? En summa överförs och vips så har man kondition och funktionell styrka som ett brev på post… som ett mail i inkorgen?

Jag tittar på klockan och känner hur den är min fiende, min Sauron. Jag försöker att finna styrka och kraft genom att rikta allt mitt hat mot nämnda, men musklerna vill inte. Varje rörelse känns som vore den en Herkulesuppgift och jag börjar flänga med blicken. Jag tittar runtomkring mig och ser att det finns vissa som tycks vara i samma situation likt jag, men också flera som ser ut som att vi just nu hade en trevlig söndagspicknik. 

Varje dag har vi perioder där allt går bra och känns tämligen lätt, medan andra karaktäriseras av dess antonym. Ibland kan dagar bli till veckor, eller till och med månader och ibland till och med år, men ofta är dessa perioder få och små relativt de vice versa. Detta förtar dock inte att varje minut blir till en kamp där vi testas och som alltid har vi då två val; ge upp, eller fortsätta. Fight, or flight.

Alla är vi olika och allt är relativt, men i nästan samtliga fall rör det sig om ifall du väljer att låta dig drunkna i en vattenpöl, för hur ofta är det Marianergraven som är gällande? Jag har haft otaliga motgångar i livet, där den värsta är ett bakomliggande tema i min tredje bok – Mentala Modeller. Nämnda var en djup svacka, men istället för att se det som nämnda ”grav”, valde jag att se det som en vattenpöl och jag intalade mig själv att om jag nu ska drunkna, ska det banne i mig vara i det djupaste av de djupaste haven och inte i en liten vattenplätt vid trottoarkanten.

Såklart hade jag dagar och perioder där jag gjorde precis allt som jag inte skulle göra och därmed fick jag dessa dagar och perioder hissa vit flagg, men enbart för det slaget – inte för hela kriget. Som bekant hör det krig till att man förlorar vissa slag, men så länge man inte förlorar kriget bör detta ses på som acceptabla kostnader.

Jag vill här betona att alla är vi olika och jag är fullt medveten om att det finns situationer och fall där vederbörande inte ens med sin vilja kan styra utfallet. Därav ber jag dig att läsa och tolka med rätt ögon och inte att jag säger att precis allt kan lösas med rätt inställning och vilja.

Studera gärna nedan bild och tänk på vad lite svett och blodsmak kan göra i långa loppet. Arbetet, träningen, familjelivet, ekonomin… oavsett vad det gäller handlar det mer eller mindre nästan alltid om förmågan att hålla ut, vara anpassningsbar, applicera ett dynamiskt mindset samt påminna sig om att vara antifragil. Är det lätt? Är det något som sker ”bara sådär”? I flera fall, nej, men som bekant är det ytterst få saker i livet som serveras som en gratislunch. 

Påminn dig själv om att volatilitet är priset som du betalar för långsiktig avkastning, precis som du får en bättre kondition och starkare muskler av att träna regelbundet och varierat. Världens idag främsta och bästa atleter blev inte det genom att få någon sorts magisk gåva i ett Happy Meal, utan istället ligger många otaliga timmars slit och planerande bakom. De som idag står på prispallen gör det för att de har klarat av att hålla ut, vara långsiktiga och aldrig tappa tron på att om de bara fortsätter, kommer belöningen att komma. 

Studier? Kunskap? Matlagning? Kodning? Författande? Oavsett inom vilken genre som vi studerar de främsta, kommer vi i en majoritet av fallen att se att just de främsta är det för att de har hållit på länge och därmed överkommit såväl en som två motgångar. Lätt att säga, svårt att göra, men… Vad. Är. Alternativet?