Die with zero - fler tankar

Jag har haft mycket tid för att lyssna på podcast i veckan. En hel del utomhusträning i fint vårväder och en längre bilresa. Det gjorde att jag betade av veckans vanliga ranson av poddar ovanligt tidigt och fick ägna helgen åt att leta efter något nytt. Eller gammalt. Igår blev det en podd från 2024 med en intervju med författaren Bill Perkins som skrivit boken Die With Zero.

Jag har läst boken och skrev flera inlägg om den då när jag läste boken 2022 och sen ett inlägg hösten 2025 när DN hade en serie kopplad till boken/konceptet. Så finns en viss risk att det blir tjatigt för er som slaviskt läser alla mina blogginlägg och dessutom har väldigt bra minne. 

Boken handlar i korthet precis som det låter som om att man ska hinna sätta sprätt på pengarna innan man dör, Die With Zero. Men det handlar inte så mycket om att spendera som en galning efter 75 för att vara säker på att pengarna hinner ta slut. Utan konceptet bygger väldigt mycket på att många saker är enklare och roligare att göra när man är ung. Och för den som avstår från att åka på surfresa till Bali som 20-åring för att spara pengar så blir det svårt att surfa på Bali som 80-åring hur mycket pengar man än har. 

Den andra grundpelaren i boken skulle jag säga är det han kallar utdelning i form av minnen ("memory dividends"). Bill menar att minnen från roliga aktiviteter funkar ungefär som en aktie som ger utdelning varje år under lång tid. När surfresan till Bali är slut och man är hemma i vardagen igen kan man leva många år på minnena av hur roligt det var, vilket ger glädje fler gånger under längre tid. Ju tidigare man gör något desto fler år kan man leva på de roliga minnena. 

Det här sista köper jag inte alls. Jag är övertygad om att det ger mycket mer glädje att ha något kul att se fram emot än att ha massa roliga minnen. För visst mår man mycket bättre en fredag eftermiddag på jobbet om man vet att man ska göra något riktigt kul på lördagen än vad man gör söndag kväll när man sitter och tänker tillbaka på den roliga lördagen. Eller för att hålla oss till surfresan på Bali så tycker jag det är minst lika roligt att kolla upp hotellets hemsida, väderprognosen och planera resan innan man åker än att titta på bilder från resan. En öl i avgångshallen på Arlanda inför resan är trevligare än att stå och vänta vid bagagebandet vid ankomsthallen på Arlanda efter avslutad resa.

Dessa invändningar och några till har jag haft tidigare. Så läs de gamla inläggen om du vill ha lite mer kring detta. Men en ny sak som slog mig igår när jag lyssnade på podden var att pengar ändå är en ganska liten beståndsdel av hur bra och kul liv man levt. I intervjun med Bill låter det ibland så enkelt som att man kan göra en massa roliga saker som ung om man vågar spendera pengar, men om man är för sparsam blir det jättetråkigt. Jag är däremot rätt övertygad om att det finns många fler parametrar som påverkar hur kul och bra liv man har i en viss ålder än hur mycket pengar man spenderar varje år.

Om vi drar det till sin spets kanske man tänker att det hade varit jättekul att som 20-åring göra ett år på college i USA. Där skulle man börjat med amerikansk fotboll (eller cheerleading) och blivit bäst i skolan och dejtat cheerleaders (eller amerikanska fotbollsspelare), bott i studentkorridor och varit på massa fester där man var karismatisk och stod i centrum inför ett hav av beundrare och berättade historier om hur det var i Sverige. Under året i USA lärde man känna folk som man sen hade nytta av och kontakt med hela livet. Studierna gick kanon och man lärde sig både flytande engelska och fick toppbetyg. Allt det här blir svårt att ta igen som 60-åring hur mycket pengar man än har då. Men kanske hade det inte blivit exakt som denna drömtillvaro ens om man hade haft pengarna som 20-åring. Det var liksom inte bara pengarna som fattades.

För att testa min tes gjorde jag idag en “intervju” med fyra olika personer i åldern 35 till 80 år. Där jag försökte få dem att tänka tillbaka på sitt liv och fundera på om det var något som de ångrade att de inte gjorde i en yngre ålder. Kanske saker som de borde gjort då, men som är för sent att försöka ta igen nu. Nu är underlaget begränsat och det är möjligt att jag förklarade  upplägget lite slarvigt eller på något sätt styrde in de intervjuade på ett visst spår. Men det första och spontana svaret handlade i noll fall av fyra på något med tydlig koppling till pengar. 

Istället var det följande saker som lyftes fram:

• Pluggat mer och skaffat bättre utbildning.
• Satsat mer på min idrott, jag hade viss talang men var lat. Nu kommer jag aldrig få veta hur bra jag kunde blivit.
• Aktiverat mig mer och kämpat hårdare för att skaffa fler kompisar, jag satt mycket hemma under några år jag tror hade varit viktiga för min personliga utveckling.
• Visat mer uppskattning mot mina föräldrar som jag insett nu kämpade mer än jag förstod då. 

Det vill säga det var ingen som spontant lyfte något som att de inte åkte till Bali och surfade eller borde köpt en dyrare bil som 25-åring. 

En person svarade till och med motsatsen att han ångrade att han inte sparade mer pengar när han var 20-35. Nu är det nog till viss del drivet av jag ställde frågan och att han är i samma ålder som mig och vet att jag sparade pengar då och vilket läge jag är i idag.