Kul att bry sig

Idag åkte jag tåg med SJ, något jag gör 3-4 gånger om året. Ungefär 50% av mina 10 senaste resor så har det blivit någon typ av försening. Otur, för så dålig är inte statistiken. 

Oftast har vi varit 45-90 minuter efter tidtabell till slutmålet. Någon gång med byte inblandat blev det följdeffekter med missat tåg och större försening än så.

Idag hade jag ingen tid att passa, men så klart ändå lite irriterande. När förseningen idag började närma sig 1 timme, som är gränsen för att få del av biljettpriset tillbaka tänkte jag lite på att min inställning till sånt här har ändrats. Kanske på grund av ålder eller att jag har mer pengar, eller en kombination. 

För några år sedan hade jag garanterat tänkt att nu när vi ändå är 45 min sena kan tåget gärna få vänta ytterligare 20 minuter med att dyka upp så jag skulle kunna få en billigare resa i alla fall. Nu var jag bara less och ville komma hem och 100 kr tillbaka på biljetten var ingen prio. Trots att man väl kan hävda att det är ganska lätta pengar att tjäna av att sitta på en tågstation och vänta när man inte har någon tid att passa.  

På sätt och vis är det väl så klart skönt att inte behöva fundera på småpengar och att kunna värdesätta sin tid och bekvämlighet att komma fram tidigare framför att få 100 kr tillbaka på biljettpriset. Men samtidigt saknar jag ibland inställningen då jag kunde stå ut med en hel del för att spara lite pengar. Att man kan vända något i grunden negativt som en försening till något positivt.  

Jag lyckades till exempel få ganska bra betalt för att ta ett senare flyg en gång när det blev överbokat. Åh vad jag njöt när jag satt där på flygplatsen och väntade 3-4 timmar på nästa flyg. Att jag skulle komma hem mitt i natten rörde mig inte i ryggen.