Låter för enkelt för att vara sant
Jag kommer ihåg när jag och min fru träffades och flyttade ihop. Hon hade då sedan tidigare ett månadssparande i lite olika fonder hos en storbank för några tusenlappar i månaden som rullat på i ett antal år, men ett ganska lågt intresse för börsen och heller ingen riktig plan med sparandet. När vi blev sambos fick vi båda klart lägre boendekostnad och hennes sparande gick upp ytterligare lite. Jag presenterade då en enkel räkneövning som visade att vi som båda då var strax över 30 skulle kunna sluta inom 5-10 år med ganska försiktiga antaganden om framtiden. Baserat på befintligt kapital, sparande, börsen historiska snitt och våra kostnader. Jag kan väl sammanfatta det hela som att hon var rätt skeptisk till om jag verkligen räknat rätt. “Det låter för enkelt och bra för att kunna vara sant” kommer jag ihåg att hon sa.
Jag förstår så klart att det är lite svårt att smälta att man kan gå i pension vid 40 för någon som inte funderat så mycket på frågan och utgår ifrån att det finns en anledning till att de flesta jobbar till 65, minst. Fördelen i det här fallet var att jag inte behövde sälja in konceptet fullt ut dag ett, utan när månaderna och åren gick så talade siffrorna sitt eget språk samtidigt som hon fick chansen att vänja sig vid tanken.
Det här med att det låter för enkelt för att vara sant är en åsikt som jag stött på många gånger. Det kan vara från er läsare som hör av sig på mail och ifrågasätter varför inte alla har i alla fall 5 miljoner där de fyller 50 med tanke på hur enkelt det är att spara ihop det. Eller någon på ett diskussionsforum som ifrågasätter vad de missat i sin uträkning, då det låter för enkelt för att vara sant.
Det mest intressanta i sammanhanget tycker jag är kompisar och före detta kollegor som säger att de ångrar att inte fattade effekten av sparande när de var 20 år. “Hade man bara vetat effekten av att spara halva lönen då hade man kanske inte köpt så mycket onödiga grejer” var det en före detta kollega som sa när vi pratades vid ett år efter att jag slutat på jobbet. Men när jag säger att det inte är för sent att börja spara bara för att man är 40 år så verkar de helt plötsligt få en lite annan inställning. Samma person som tycker att han själv borde sparat halva lönen för 20 år sedan tyckte helt plötsligt att det inte lät för enkelt för att vara sant att det räckte med att spara några enstaka procent av lönen mellan 40 och 65 för att få ut lika mycket pengar i månaden som pensionär livet ut som han har nu när han jobbar.
Det är nog helt enkelt så att vi är några få som tycker det är enkelt att spara 10 000 kronor eller mer i månaden på en vanlig lön. Och för oss blir effekten av ränta på ränta under årtioenden så stor att det är svårt att greppa varför inte alla gör detta. Nu när det är så enkelt. För många andra kommer det för mycket emellan som lockar och kostar, och en belöning 20 år bort känns avlägsen. Och inte det minsta enkel.
Det blir lite som att en person som varken tycker om smaken av alkohol eller känslan av berusning har svårt att förstå hur någon annan kan “välja” att supa bort både jobb, hälsa och relationer.