Jag är imponerad av folk
Idag hade jag tre saker på att göra listan. Eller det var ingen riktig lista, men igårkväll så trodde jag nog att jag skulle göra dessa tre saker och de var någon form av diffus plan för dagen. Det var att åka till soptippen, skära till en matta till en klädkammare samt en jobbgrej som borde ta ungefär 1,5 timme. Utöver det så finns det så klart en massa småsaker som ska göras som att fixa lunch, plocka ur diskmaskinen, träna, duscha efter träningen, borsta tänderna etc som jag inte räknar in på listan.
Soptippen öppnade kl 10, så det kändes inte lönt att dra igång med något innan det. Och jag hängde väl inte direkt på låset när de slog upp grindarna heller, ville ju inte riskera att komma dit för tidigt och behöva sitta i bilen och vänta. Så när jag kom tillbaka kl 10.45 var det snart dags för lunch så jag kom inte riktigt igång med någon av de andra två grejerna då heller. Sen var jag helt plötsligt jättetrött en stund efter lunchen och jag passade på att slappa lite och återinvestera utdelningen jag fått från Klövern pref. Jag ville absolut hinna träna innan middagen och så ringde en kompis vilket slutade med nästan en timme långt telefonsamtal. Så vips var kl 18 och det var dags för middag utan att jag varken hade jobbat eller fixat mattan. Sen efter middagen så ville min fru som jobbat hela dagen kolla TV och snacka i soffan vilket gjorde att det inte kändes så kul att dra igång med grejerna då. Så det blev två avsnitt av Jägarna och ett avsnitt Alla Mot Alla. Facit från dagen blev alltså att jag klarade av 1 av 3 uppgifter. Att åka bil till soptippen och slänga 5 grejer i 5 olika containrar och sen åka bil hem igen. Ett inte så imponerande dagsverke kanske.
Försökte trösta mig med att jag kom ut och tränade ett bra pass i dagsljus i alla fall innan middagen och att jag lika gärna kan göra jobbgrejen imorgon då den inte har någon deadline. Och att jag inte behöver pengarna som jobbet genererar. Och vi har kommit långt på kort tid i vårt nya hus, så det är inte hela världen om mattan i klädkammaren kommer på plats till helgen istället för idag. Men samtidigt som jag försöker intala mig själv att det är ok att ta det lite lungt ser jag på träningsappen Strava hur en kompis var ute och tränade kl 6-8 imorse eftersom det är enda sättet för honom med heltidsjobb, hus och familj att få till träningen som han vill göra. Och kan inte låta bli att tänka att jag blir imponerad. Skulle jag ha något planerat kl 9-17 imorgon är det helt omöjligt att jag skulle bestämma mig för att ställa klockan på 05.30 för att hinna träna innan det.
Samtidigt kommer jag ihåg för några år sedan då jag jobbade 45 timmar i veckan, skrev på bloggen, skrev en bok på ett halvår på fritiden och tränade 300 pass det året. Så helt hopplöst fall är jag nog inte. Men människan är lat och den som inte har kniven mot strupen blir nog lätt lite bekväm. Kan man träna klockan 11 eller klockan 15 istället för klockan 06 är nog valet lätt för de flesta.
Ibland pratas det om svårigheten att få ett jobb efter 5 år i tidig pension som en risk med att sluta jobba i förtid. Att arbetsgivarna skulle vara skeptiska till att anställa någon som varit ledig så länge eller att ens kunskaper och kontaktnät inte är uppdaterade. Men jag tror nästan det svåraste för min del skulle vara att tända till och orka bli lika energisk och effektiv som jag en gång var.
Fast det är klart om man börjar jobba efter 5 års ledighet så är det ju antingen för att man är trött på att vara ledig eller för att något har skitit sig och att man har kniven mot strupen och inte lyxen att kunna vara bekväm längre. Så det kanske skulle lösa sig.
Men till alla ni där ute som kämpar på med späckade kalendrar, jobb, barn och andra måsten och är glada om ni får ihop 30 minuters fritid på en dag. Jag är imponerad av ert hårda arbete! Och liten revansch kanske för min del att jag klämpa ihop ett blogginlägg kl 23 på kvällen.