Jag fick ett körsbärsträd av vår granne
Vår granne har ett körsbärsträd på sin tomt. Några meter bredvid trädet hade det kommit ett skott för ett nytt träd som var runt 30 cm högt. Då grannen är till åren kommen och inte ser något större behov av fler körsbär så frågade hon om jag ville ha skottet. Jag tackade ja mest för att vara artig, tog en spade, hoppade över staketet, grävde upp skottet och satte ner det på en lämplig plats i vår trädgård. Det hela tog kanske 3 minuter från frågan kom till skottet var nedgrävt på vår sida.
Nu tänker jag att jag skulle kunna ta mig an detta trädprojekt på tre sätt.
1. Glömma trädet. Leva övriga livet precis som vanligt. Eventuellt hälla på en kanna vatten en gång i månaden om jag råkar komma på det och det har varit väldigt torrt.
2. Lägga ner en del jobb på trädet. Vattna regelbundet och gå ut och mäta trädet en gång i månaden och se fram mot framtida körsbär. När det växer långsammare än väntat köps en säck gödsel som slängs på lite på vinst och förlust.
3. Engagera mig och förkovra mig i körsbärsträdsskötsel. Läsa på forum, låna böcker, fota mitt skott och fråga experter om råd. Sätta upp ett mål för hur högt trädet ska vara om 1, 3 och 5 år och hur många körsbär om året trädet ska ge om 10 år.
Nu är ju inte det här någon blogg om trädgårsskötsel. Utan jag kommer givetvis göra en koppling till sparande och investeringar.
Punkt 1 ovan skulle jag likna vid att sätta upp ett autogiro till några indexfonder. Det spelar ingen större roll att det tar lång tid för den riktiga ränta på räntaeffekten att ge full effekt. Eller att det troligtvis dröjer väldigt många år till det blir några körsbär. Eller kanske inte ens blir några körsbär alls. Eftersom trädet bara upptog 3 minuter av mitt liv och jag därefter inte lägger något engagemang på trädet har jag liksom inget att förlora. I sparande handlar det alltså om att designa livet så man klarar sig lika bra och trivs jättebra med livet utan de där kronorna som dras på autogiro varje månad. Det blir liksom ingen uppoffring och man måste inte gå in och titta på kontot varje månad och räkna ner dagarna till när man i framtiden ska bli riktigt rik. Utan livet rullar på och utan att man tänker på det så växer portföljen och körsbärsträdet av sig själv där någonstans i bakgrunden.
Punkt 2 tycker jag är det sämsta alternativet. Man lägger ner jobb och engagemang men utan att njuta av det. Det blir som ett arbete och en uppoffring under resans gång. Det kommer kännas som det tar en fruktansvärd tid innan allt jobb med trädet genererar några körsbär och är sen körsbären sura så känns allt jobb bortkastat. Att vänta flera år och lägga ner 10-tals timmars jobb för att få några sura körsbär är inget roligt. När det kommer till sparande motsvarar detta att vara för kortsiktig och göra sparandet till något jobbigt och tråkigt. Man lider varje månad när man måste stoppa in pengar i sparandet istället för att göra något kul och på jakt efter snabb avkastning tar man förhastade beslut och stora risker.
Väljer man istället vägen i punkt 3 blir även resan något värd. Man har skapat en intressant hobby som ger glädje även under resans gång. Resultatet blir troligtvis bättre än i punkt 2, men oavsett om körsbären blir goda eller inte så har man haft kul på vägen. Det spelar inte så stor roll om det tar 5 eller 10 år att få körsbär eftersom det inte varit något jobbigt utan något roligt. Det här motsvarar så klart de som har gjort aktiesparande till en hobby, där det är roligare att köpa 7 aktier i Kindred och följa rapporten och VD-presentationen än att sätta 1000 kr på en fotbollsmatch och följa matchen. Eller där man hellre köper en aktie i H&M än en t-shirt från samma ställe.