Mina största milstolpar

Jag vet inte om milstolpar är riktigt rätt ord. Som gammal projektledare blir man lite skadad. Men jag tänkte gå igenom några viktiga händelser när jag ser tillbaka på faktorer som gjorde att jag kunde sluta jobba med god marginal till min 40e födelsedag. Många saker skedde av en slump och utan dessa hade det dels kanske blivit så att jag inte alls fått upp ögonen för sparande och investeringar eller så hade det helt enkelt tagit längre tid att nå målet.

1. Mina första fondköp
Jag har varit intresserad av pengar så länge jag kan minnas. Var mycket intresserad av att få veckopeng redan på dagis och älskade att klippa gräset och plocka ur diskmaskinen och annat som kunde dryga ut veckopengen på lågstadiet. I mellanstadiet började jag dela ut reklam i bostadsområdet för svensk direktreklam. När jag fått upp snitsen blev timlönen 33 kr om jag verkligen skyndade mig kommer jag ihåg att jag räknade ut.

Så intresset för pengar har alltid funnits, men exakt hur jag kom på det här med att spara i fonder vet jag inte riktigt. Ingen av mina föräldrar presenterade det för mig och det var med milt våld jag fick övertala pappa om att följa med mig till banken i tidiga tonåren för att jag skulle få köpa aktiefonder för 10 000 kr som jag sparat ihop och som låg på sparkonto. Det blev 5 000 kr i en Sverigefond och 5 000 kr i en Japanfond. Det är så klart inte avkastningen på dessa 10 000 kr som har spelat någon roll, inte minst eftersom japanfonden gick rätt dåligt, utan att jag på något sätt kom på det här med att spara på annat sätt än på sparkonto så tidigt.

2. Min första lägenhet
Mina föräldrar var alltså aldrig intresserade av aktiemarknaden under min uppväxt. Det gjorde att jag inte fick någon rolig överaskning i form av att de sparat barnbidraget i H&M-aktier eller någon fantastisk fond när jag fyllde 18 år. Däremot hade de sparat lite pengar i HSBs system där man sparade på ett vanligt sparkonto men fick förtur till hyresrätter eller nyproducerade bostadsrätter. Pengarna var inte mycket att hurra för då sparandet var litet och avkastningen på vanligt sparkonto så klart medioker. Men jag kunde tack vare kötiden lägga vantarna på en hyresrätt som jag redan vid inflyttning visste skulle bli ombildad till bostadsrätt inom 1 år. Det här gjorde att jag kom in billigt på bostadsmarknaden i Stockholm.

Jag hade säkert köpt en bostad ändå. Men vem vet om man kommit in snett och börjat med hyresrätt och sen alltid fått för sig att bostäderna var för dyra och att man skulle vänta på en krasch. Vi hade i alla fall haft betydligt högre belåningsgrad idag om jag inte kommit in så billigt i början av 2000-talet. Och jag har alltid haft väldigt låg månadskostnad för boende, vilket gett ett högre månadssparande.

3. Att jag träffade min fru
Jag sparade ju långt innan jag träffade min fru. Och snöbollen var redan i rullning med ett par miljoner i tillgångar, en lön som kommit upp lite och så vidare. Men de åren då vi bodde ihop i den lägenhet som jag köpt för att bo själv i och både jobbade heltid med ok löner var otroliga för månadssparandet. De första riktigt sparsamma åren när jag började jobba 2005 som fått utvecklad i 16 år med ränta på ränta i alla ära, men det var egentligen åren 2015-2017 som det verkligen stoppades in grova pengar.

Men inte bara det att vi hade två löner och bodde billigt. Vi delade målet och värderingarna som sparandet byggde på. Vilket inte bara gjorde att vi kunde spara mer utan också att sparandet blev ett gemensamt projekt som gjorde det roligt.

Vad kunde gått bättre?
Sakerna ovan är som jag ser det en blandning av tur och skicklighet. Jag hade turen att på något sätt komma på det här med fonder, men skickligheten att lyckas snappa upp det och övertala pappa att jag skulle få köpa fonder långt innan jag fyllde 18 år och fick bestämma själv. Jag hade tur att mina föräldrar ställt mig i HSBs kö, men skickligheten att använda detta till en hyresrätt som skulle ombildas. Jag hade tur att hitta en blivande fru med samma grundinställning till pengar men skickligheten att få henne att hoppa på det här med sparande på lite högre nivå och att våga dela ekonomi med en person som pratade om att sluta jobba innan 40.

Men ibland har det varit lite stolpe ut och oskicklighet också. Dels har man så klart under 20 år av aktieintresse både gjort dåliga investeringar men framförallt låtit bli att hoppa på blivande raketer som man ändå övervägde att investera i. Men det går ju inte att grubbla på i efterhand.

Vad jag däremot tänker på är att jag vet att jag seriöst övervägde att ta studielån under flera terminer där jag bara tog bidraget för att kunna investera pengarna långsiktigt på börsen. Jag jobbade extra både på vissa kvällar men framförallt under loven vilket jag sen levde på under terminerna. Så jag tog aldrig mer lån än jag verkligen behövde för att klara mig. Jag tror jag hade 80 000 kr totalt i CSN-lån vid examen, pengar som jag dessutom betalade tillbaka under de första åren när jag jobbade. Ett par hundra tusen till där som hade investerats löpande under billiga börsen 2001-2004 hade kunnat göra lite skillnad. Men ändå rätt lite på det stora hela. Säg att jag hade tredubblat pengarna sen dess, ungefär som index, så handlar det om kanske en halv miljon.