Kluvna känslor för Telenors bud på Bahnhof
Under onsdagens morgon, den 8 juli, kablades nyheten om att Telenor ämnar lägga bud på Bahnhof – en affär som sker i två steg, där den första var att det norska telekombolaget köper dels Andreas Norman, dels vd Jon Karlungs samt Öresunds andelar och därmed får ett majoritetsägande. Därefter kommunicerar Telenor att man ämnar lägga bud på de återstående utomstående aktierna till ett relativt snöpligt pris om 62 kr per aktie, över de 60 kronor som de betalade till de två förstnämnda. Relativt Bahnhofaktiens stängningspris från tisdagen den 7 juli, det vill säga dagen innan nyheten kommunicerades, motsvarar det en premie om drygt 22 %.
Att telekom- och bredbandssektorn håller på att konsolideras och att ett bud kunde komma, tror jag vi var många som hade i bakhuvudet – allt följer de röster som har höjts i Europa om att de europeiska telekombolagen står sig lätt mot den mer konsoliderade amerikanska marknaden; det krävs storlek och finansiella muskler för att hålla jämna steg med den snabba och kraftigt accederande teknikutvecklingen. I och med de ständigt många tillika krångliga regleringar som finns inom unionen har 1+1=3 sällan kunnat genomföras, vilket nu har börjat att ändrats och spås ändras än mer givet att byråkraterna i Bryssel kan enas(…). Jag skulle inte se det som en högoddsare att vi snart får läsa om ett bud på Tre, som Investor äger cirka 40 % av. Kanske är Telenor även en tagare här, om än att det kan komma hinder från Konkurrensverket.
Vad jag dock tror vi inte var många som trodde var att Jon Karlung skulle sälja så billigt som jag anser budkursen vara. Absolut har konkurrensen i sektorn ökat och absolut finns en risk med 6G samt tjänster och produkter som Starlink, som jag avhandlade den 23 juni, men i och med att Bahnhof just nu är inne i en geografisk expansion – en som tycks löpa på mycket bra med allt från tillväxt till en stabil lönsamhet, för att inte förglömma dels mycket stabila finanser, dels det renommé man som bolag har byggt upp sedan grundandet 1994 samt satsningen på säker datalagring vilket tydligt har manifesterats via ”Bahnhof Bunker” känns det snopet.
Sedan bolagets grundande har Jon Karlung varit ansiktet utåt; mannen på barrikaderna som har slagits och kämpat för integritet och ständigt varit flitig med att kritisera de större aktörerna, såsom Tele2 och Telia. Huruvida det har varit med- eller undermedvetet har han sålt in Bahnhof som aktören som står på de suttnas sida; de som inte sväljer allt och inget som de stora bara bestämmer sig för att göra tillika genomföra. Detta om något blev tydligt under Pirate Bay-härvan. Med veckans nyhet anser jag att Karlung, och därmed Bahnhof, förlorar mycket av denna aura. Vänligen förstå mig rätt, för jag har all förståelse för att allt har sin tid och därmed sitt slut. Karlung har gjort en enorm insats och ska inget annat än applåderas, men avslutningen… den hade kunnat bli vackrare.
Min respekt för Karlungs insatser är inget annat än hög och jag kan inte ens föreställa mig pressen och stressen att dels grunda, dels leda ett bolag som gick från småsten till att bli ett berg. Ergo har jag all respekt och förståelse för den långtida vd:ns beslut att hoppa av tåget på denna perrong för att sedan se om det kommer att komma något annat längre fram (vilket ej tycks vara något orealistiskt enligt intervjun med Breakit från den 8 juli).
Då min första tanke var ”för billigt”, kom min andra att vara: ”Vad ska Öresund göra med den nu tillgängliga likviden?”. Per den 7 juli stod för 8,5 % av substansen och när årets första kvartal stängdes ägde investmentbolaget 7 197 731 aktier, vilka till budkursen värderas till 446,2 MNKR. Vad och hur Öresund kommer att använda likviderna ska bli intressant att se och kanske blir det att investera i några bankaktier och se det som en kassaposition till andra lägen infinner sig?
När jag skrev om Bahnhofs rapport för årets första kvartal spådde jag en vinst per aktie kring 2,2 kr för 2026, vilket till budkursen ger P/E 28,1. Tittar vi på EV/EBIT är det till en värdering om cirka 19,4-19,3. Framför allt förstnämnda är inget annat än högt, men hade Bahnhof fått fortsätta likt nu och att den geografiska expansionen fortlöp som den hittills har gjort, tror jag att värderingen om 2-3 år hade, givet bolagets position samt den sektor som det verkar inom, setts som tämligen låg. Detta får vi nu aldrig veta och det ska sägas att nämnda expansion mycket väl hade kunnat kantra med höga kostnader och förlorat momentum som följd.
Budet på Bahnhof är en ömsom tråkig, ömsom rolig nyhet för oss som äger aktier, för man ska aldrig klaga på en vinst. Absolut kunde den ha blivit högre, men likt ett mynt har två sidor hade det också kunnat bli flera år av ökenvandring.
Jag gratulerar Karlung, Norman, Öresund och övriga långtida ägare och önskar dem all lycka till.