Jag var sjuk härförleden i en besvärlig åkomma. Har aldrig varit ur spår så länge och det var inte roligt. Och är man, så som jag, borta från jobbet i hela tre veckor så borde ekonomin tagit rejält med stryk? Jag satte mig ned och räknade på det och inser att vi svenska arbetare har det fantastiskt väl förspänt när vi blir sjuka, åtminstone när vi inom rimlig tid blir friska igen - kanske lite för bra?

Femton arbetsdagar var jag oförmögen till att arbeta och hur tog sig kalkylen ut? Jo, vid en normallön så får jag utbetalt 69 % av min bruttolön. Den månadslön som jag arbetade ungefär 25 % av blev självfallet lägre, men så också skatten. Därför fick jag ut 59 % av en normal bruttolön. Med sjuklön från Försäkringskassan så steg den till 63 %!

Summa summarum, varje sjukdag kostade mig 13 % av en arbetad dag, en dag som dessutom innehåller transportkostnad med mera till arbetet. I mina ögon är detta generöst och alldeles fantastiskt bra, för mig innebar inte denna svåra tid något ekonomiskt avbräck att orda om.

När man är sjuk vill man bara bli frisk, inget annat. Nu är jag glad, pigg och arbetar heltid igen och kan bidraga till vårt samhälle igen. Visst är det så det bör gå till? Lyft de som blivit sjuka och straffa dem inte.

Samtidigt är jag brydd - hur går det till egentligen och varför drabbas så många hårt när de blir sjuka?

Jag är en person som inte tror på hårdare tag mot sjuka, så som vår regering tydligt agerar. Socialminister Annika Strandhäll har under lång tid visat sin oempatiska, okunniga och psykopatiska läggning. Uppdraget till FK är att bidra till att sjukfrånvaron ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Vidare skriver Annika Strandhäll att Försäkringskassan ska verka för att sjukpenningtalet i december 2020 inte överstiger nio dagar. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 i genomsnitt per år under 2016-2020.

Ja, det är bra att ha mål men sjukdom är en mycket svår sak att hantera på detta byråkratiska sätt. Arbetslivet i stort har så många utmaningar och problem att hantera så att peka ut Försäkringskassans handläggning av ärenden som själva kärnan är år fanders. Retoriken klarade inte mötet med verkligheten. När niodagars-målet lanserades i september 2015 hade sjukpenningtalet ökat med 70 procent på fem år och det varnades för en tickande kostnadsbomb.

De svenska sjuktalen har svängt upp och ner i decennier, utan någon koppling till hälsoläget. Alla parter i en sjukskrivning - individen, arbetsgivaren, läkaren och Försäkringskassan - behöver ha incitament att styra mot minskad sjukfrånvaro. Regeringen har istället valt att göra sjukpenningen mer generös för individen samtidigt som Försäkringskassan ska åstadkomma sjunkande sjuktal. Vilken sparekonom som helst kan göra den enkla kalkylen - att då återstårbara att öka antalet avslag och att skärpa praxis.

Socialminister Strandhäll kan inte räkna.

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Privatekonomi, Oro, intressant?