Blog Archive
Bloggaren Tid och Pengar skrev nyligen ett blogginlägg där han lite tonar ner förväntningarna på ränta på räntaeffekten. Bäst är så klart om du läser inlägget själv så du får hela bilden, men en viktig punkt i inlägget är att man måste räkna bort inflation, skatt och förvaltningskostnad från den avkastning som man tänker sig ska få snöbollen att rulla. Lyckas man inte få en avkastning som överstiger dessa tre faktorer så ligger snöbollen och smälter istället för att växa sig större.
En annan viktig parameter som berörs i blogginlägget är att man får räkna på ett snitt på hela kapitalet. Det vill säga om man har 50 000 kr i aktiefonder och 50 000 kr på ett sparkonto som buffert så måste man få väldigt hög avkastning på de 50 000 kr i aktiefonderna för att kunna få någon ränta på ränta-effekt att räkna med på kapitalet som helhet. Detta är så klart en relevant invändning, framförallt om man har någon permanent strategi att XX% av kapitalet ska ligga i räntor eller på sparkonto. I exemplet med 50 000 kr i aktiefonder och 50 000 kr i buffert är dock problemet övergående då man med en buffert på plats i framtiden kan lägga in 90-100% av det nya sparandet i aktiefonderna. Så efter några år är fördelningen förhoppningsvis inte längre 50/50 utan kanske 90/10. I vårt fall sparar vi just nu en del utanför börsen för att bygga upp större buffert, men då handlar det om att vi försöker komma från 96/4 till kanske 94/6 i fördelning aktier/sparkonto. Dessa 4-6% av pengarna på sparkonto är inget som på allvar skadar avkastningen på kapitalet som helhet, däremot ser vi det som mycket värt att ha ett kapital tillgängligt som gör att vi inte behöver sälja aktier/fonder i de största framtida börsrasen.
Slutsatsen från Tid och Pengar är att man inte ska hoppas för mycket på ränta på ränta utan man får ställa sig in på att man behöver spara ihop en stor del av det kapital man vill leva på själv. Om vi tittar på detta påstående med lite siffror från vår verklighet så har vi idag ett finansiella tillgångar på cirka 10 miljoner kronor (plus en bostad som är värd drygt 2 miljoner mer än bolånet, plus några miljoner i pensionstillgångar). Av dessa 10 miljoner i finansiella tillgångar har vi stoppat in ungefär 6 miljoner och fått 4 miljoner i avkastning. Problemet i vårt fall är att vi sparat ihop detta under cirka 15 års tid där lönen gick upp och insättningarna således blev större och större med tiden fram till slutet av 2017 då jag slutade jobba. Det vill säga det mesta av pengarna sparades 2014-2017, pengar som vi hittills inte hunnit få så jättemycket ränta på ränta på och som sänker snittavksatningen för portföljen som helhet räknat på alla 15 åren.
Men om du sparar mycket under 10-20 år för att kunna sluta jobba betydligt tidigare än normal pensionsålder ska du inte se dagen du kan sluta jobba som slutpunkten för din uträkning av avkastningens effekt på ditt kapital. I vårt fall kanske inte 4 miljoner i avkastning på 6 miljoner instoppat på 15 år låter speciellt imponerande. Men jag tror att vi kommer kunna plocka ut i snitt 35 000 kr i månaden i dagens penningvärde från vårt kapital i 50 år. Det betyder att vi kan plocka ut över 20 miljoner kronor inflationsjusterat. Och det är ju ändå helt ok på 6 miljoner insatta kronor.
Jag vill börja med att tacka er läsare för ert engagemang på slutet. Ofta brukar aktiviteten på bloggen gå ner lite under sommaren men ni fortsätter att läsa och flera inlägg i rad har nu över 20 kommentarer vilket så klart är jättekul. Det blir roligare att blogga och även att läsa bloggen tror jag. Dessutom öppnar en hög aktivitet upp för att jag kan skriva om ämnen där jag själv inte alltid har någon bestämd åsikt utan snarare öppna upp för diskussion med hjälp av era erfarenheter i kommentarsfältet. Ni är också många som hör av er med mail med förslag på ämnen, frågor eller andra mer personliga kommentarer. Fortsätt gärna med det bloggmiljonaren@hotmail.com är adressen och jag svarar på (nästan) alla mail.
På tal om mail fick jag en reflektion den vägen som jag tycker var träffsäker och intressant. Det handlade om förra inlägget och hur mycket en vanlig familj kunde spara en månad. Mailskrivaren och hennes familj hade tidigare spenderat hela lönen varje månad men för några år sen ställt om till ett väldigt högt sparande. Omställningen skedde väldigt drastiskt genom att kapa en mängd kostnader från ett kvartal till nästa som jag förstod det. För att sen leva extremt sparsamt under ett år och därefter sakta men säkert lägga tillbaka viss konsumtion man saknat. Tanken var att "nollställa systemet" och inte utgå ifrån att några kostnader var nödvändiga utan att istället verkligen prova att leva utan dem och sen ta tillbaka det som behövdes.
Det här är så klart en ganska radikal grej att kapa kostnader på tiotusentals kronor i månaden mer eller mindre över en natt. Men tanken på att börja om från noll och sen lägga på vissa kostnader fick mig att tänka på hur olika man kan se på det här med konsumtion. Om vi tänker två familjer som både tjänar 40 000 kr i månaden efter skatt.
Den ena familjen har boendekostnad på 7 000 kr i månaden, övriga räkningar på 3 000 och vet att de kan klara sig på 4 000 kr i månaden för mat och har 6 000 kr i kostnad för övrigt. Detta summerar till 20 000 kr. Sen kan de lägga på lite tillfälliga kostnader som de gör aktiva val för. När det blir en kampanj på en streamingtjänst köper de 3 månader för priset av 2 och kollar på allt de vill och säger sen upp prenumerationen. Snart kommer nytt erbjudande på en annan tjänst där det finns massa nya program som de inte sett. När de går ut på resturang för 1 200 kr ser de det som en något kul som de aktivt lägger till och njuter av det, kanske går de på restuarang om ett par veckor igen eller så väntar de till nästa månad. Någon i familjen vill fixa naglarna inför en fest och lägger efter ok från övriga familjen 500 kr på det osv. Totalt kanske månaden landar på 26 000 kr vilket ger ett sparande på 14 000 kr. De lägger 6 000 kr på övrigt varje månad och har nu dessutom unnat sig grejer för ytterligare 6 000 kr just den här månaden. Det känns ganska lyxigt men samtidigt är ju ett sparande på 14 000 kr riktigt bra.
Den andra familjen som också har inkomster på totalt 40 000 kr i månaden brukar göra av med 42 000 kr vilket gör att kreditkorten är maxade och det även finns ett blacolån som ligger och kostar lite pengar varje månad. De kommer på att de vill börja spara 4 000 kr i månaden istället för att gå 2 000 kr back. På något sätt måste alltså 6 000 kr i månaden hittas. Pappan i hushållet tänker att han kanske kan ha måtlåda 3 dagar i veckan och räknar ut att han då kan spara 70 kr per måltid vilket betyder nästan 1 000 kr i månaden i besparing. En rätt stor uppoffring tycker han det känns som och ändå saknas fortfarande 5 000. Mamman i familjen tränar med PT en gång i veckan. Kanske kan hon gå ner på ett pass varannan vecka och träna själv varannan vecka? Det blir en tusenlapp i månaden i besparing, men risken finns nu att hon hoppar över att träna varannan vecka när hon inte har någon tid bokad med PTn. Jaja 1 000 kr till per månad sparat och bara 4 000 kr kvar. De har nu både Spotify, Netflix och Viaplay och det blir en stor diskussion som slutar i bråk när man ska enas om vilken av dessa tre som ska sägas upp. Allt för att spara en hundralapp och komma ner till att "bara" ha 3 900 kr kvar att hitta besparing på. De inser att de måste hitta större poster, men både att sälja sommarstugan och gå från två bilar till en känns som för stor uppoffring. De kommer fram till att spara 4 000 kr i månaden fick stanna vid en dröm. Kan han bara hänga i med matlådan och hon att träna själv varannan vecka så kan de kanske komma ner på plus minus noll och slippa nya blacolån i alla fall.
Poängen med dessa påhittade familjer är att konsumtionen kan kännas väldigt olika beroende på vilket håll man kommer ifrån. Om det normala är en dag där man inte gör av med några pengar förutom det nödvändiga kan ett paket Ballerinakex (köpta på kampanj på Ö&B för 10 kr) vid ett stopp vid en sjö på en skogspromenad kännas lyxigt. Kommer man från andra hållet så känns det istället som en stor uppoffring att gå från en latte till en bryggkaffe (för 28 istället för 38 kr) när man stannar till för en take away på Espresse House på vägen hem från shoppingrundan. Och när kex för 10 kr kan kännas lite lyxigt blir det väldigt mycket lyx för 5 000 kr i månaden. Precis så kände jag när vi för några år sedan ökade våra kostnader från runt 15 000 kr till runt 20 000 kr i månaden.
När Swedbank för några veckor sen gick ut med att de gjort en undersökning där de visade att många familjer kan spara 15-20 000 kr i månaden hakade många medier på.
Rubrikerna blev i stil med En vanlig familj kan spara 20 000 kr i månaden och reaktionerna på tex Twitter lät inte vänta på sig. Många hävdade så klart att Swedbank räknat helt fel och att det måste blivit en nolla för mycket i uträkningen. Tyvärr gick det inte att hitta rapporten på Swedbanks hemsida så exakt hur de räknat och om det var rimligt att spara 2 000 kr eller 20 000 kr fick hänga lite i luften. De olika sidorna i debatten använde sitt eget kontoutdrag som bevis för att det antingen visst gick att spara till och med mer än 20 000 kr i månaden eller från andra sidan att det givetvis var helt orimligt att spara ens 2 000 kr för en "vanlig familj".
Jag har de två senaste veckorna regelbundet besökt Swedbanks hemsida där de publicerar olika rapporter kopplat till privatekonomi, men rapporten som skulle komma förra veckan dök aldrig upp. Så nu igår såg jag att Swedbanks privatekonom Arturo Arques hade bloggat med en länk till rapporten i i dagarna. Lite märklig strategi kan jag tycka att göra en rapport som man släpper till media och sen tar det över 1,5 vecka innan man via visst detektivarbete kan hitta själva rapporten på en blogg.
Rapporten i sig gav mig inte några större aha-upplevelser när jag skummade igenom den rätt snabbt. Men för mig kom det ju heller inte som någon chock att det borde vara fullt möjligt att spara 20 000 kr i månaden för många familjer. 20 000 kr i månaden var heller inte extremexemplet då en familj som mer liknar min under åren vi sparade ihop vårt kapital, dvs två vuxna utan barn i bostadsrätt i Stockholm, så ligger det möjliga sparandet på 24 500 kr i månaden. Sen kan så klart en ensamstående förälder med flera barn spara betydligt mindre. Om du vill fördjupa dig i de olika typfamiljerna så hittar du mer info och länkar till rapporten här.
Men om man nu kommer fram till att många familjer kan spara så mycket som 15 000-25 000 kr i månaden har man kanske dragit till det extrema på kostnaderna kanske någon tänker? Nej det tycker jag faktiskt inte. Några förutsättningar som jag tycker bevisar det är:
- De har räknat amortering som en kostnad, dvs amorteringen skulle kunna läggas på det möjliga sparandet om man som de flesta betraktar amortering som en typ av sparande snarare än kostnad. Amorteringen uppgår till 2% om året.
- Belåningsgraden är relativt hög med 75% vilket medför högre ränta och amortering än för den som bott tex 10 år i bostaden och hunnit amortera ner lånet. Man räknar dessutom med rätt stora boenden (tex 57 kvm för ensamstående utan barn och 78 kvm för sammanboende utan barn).
- De har räknat med 2 770 kr i matkostnad per vuxen vilket jag tycker är relativt högt.
- De har räknat med busskort 12 månader per år. Kanske kan man cykla till jobbet i alla fall någon månad före och efter semstern varje år och hoppa över busskorten under semestern?
- Inkomsterna är beräknade som medianinkomster.
Det är så klart ingen mening att sitta och läsa i en rapport vad en genomsnittlig familj kan spara varje månad baserat på att de som gjort rapporten gjort vissa antaganden om vitvarornas livslängd, busskort, avstånd till arbete och barnomsorg etc. Utan jag tycker man kan se rapporten som lite inspiration och en ögonöppnare för de som anser det omöjligt att spara 5 000 i månaden. Sen får man så klart värdera varje kostnad i sin egen ekonomi och hitta en rimlig nivå. Man kanske ska se tex 20 000 kr i möjligt sparande som en pott som kan fördelas mellan lyx man unnar sig och sparande. Men då vara medveten om att det som inte sparas är just lyx som man medvetet unnar sig, ingen mänslig rättighet som krävs för överlevnad.
Jag tycker också rapporten belyser en intressant sak att lönerna har gått upp betydligt mer än inflationen under många år. Dessutom har skatt på arbete och ränta på bolån minskat. Så just nu är förutsättningarna "allt annat lika" betydligt bättre för att spara för en vanlig familj jämfört med när jag började spara på riktigt 2005. Trots det pratar många sparekonomer fortfarande om att 10% av lönen i sparande är ett bra riktvärde. Samma riktvärde såg jag på många håll redan 2005. Då är frågan om man inte borde passa på och spara lite mer under goda år när möjligheten finns? För inte kan väl sparekonomerna mena att man ska minska sitt sparande till under 10% om räntan på bolånen stiger med några procentenheter och jobbskatteavdraget slopas?
När jag började spara lite mer seriöst var inte ISK uppfunnet så kapitalförsäkring (KF) blev det naturliga valet när jag skulle flytta mina pengar från en aktie- och fonddepå för att slippa 30% skatt på vinsten. När sen ISK kom så startade jag även ett sånt konto och efter några år med dubbla konton så blev det så att jag hade alla aktier i KF och alla fonder i ISK. Min fru hade när vi slog ihop våra ekonomier för ett par år sen alla sina pengar i ISK men hon startade då en KF där nyinsättningarna främst skett sen dess.
De flesta känner till att KF är att föredra för utländska aktier med utdelning då man får hjälp med att få tillbaka den utländska källskatten. Men utöver det brukar rådet vara att det inte spelar någon roll om man väljer KF eller ISK, så länge man säkerställt att det inte är några avgifter i KF. Nätmäklarna Avanza och Nordnet, men även flera av de större/äldre bankerna, har helt gratis KF. Dvs man betalar ingen avgift till banken för att ha själva kontot, sen betalar man courtage och fondavgifter på samma sätt som i ett ISK.
På totalen innebär det att vi har ungefär 60% av våra pengar på KF och 40% på ISK. Det är ingen direkt tanke med fördelningen utan den har uppstått lite av en slump. Däremot har vi tänkt att det kan vara bra att ha båda typerna av konton då det är lite olika regler för ISK och KF om man flyttar utomlands till den grad att man blir skattskyldig i det andra landet. Att flytta pengar mellan konton är inget jätteproblem om man till exempel vid flytt utomlands bara skulle vilja ha en kontottyp, men det kan bli lite extra skatt och courtage då även insättningar beskattas.
Den största fördelen jag ser just nu med att ha båda typerna av konton är att man betalar skatten på lite olika sätt och vid olika tillfällen.
I KF betalar man skatten en gång i kvartalet direkt inne på kontot. Skatten för ISK kommer istället tillsammans med deklarationen året efter. Så länge man jobbar och har en lön och inte jättestort kapital så blir inte effekten av ISK på den totala deklarationen så stor. Men om man helt slutat jobba och lever på ett kapital på låt säga 10 miljoner innebär ändå 0,5% i skatt att 50 000 kr ska betalas vid ett enskilt tillfälle. Troligtvis har man koll på siffrorna och klarar av att planera sina utgifter om man sparat ihop 10 miljoner och bestämt sig för att sluta jobba, men det är ändå ett betydande belopp om det ska betalas ut vid ett tillfälle.
Då föredrar jag personligen att som vi betala några tusenlappar direkt inne på respektive KF varje kvartal och sen ha del som kommer på vanliga deklarationen. Där blir ISK-skatten en del av inkomst av tjänst, ränteavdrag på bolån etc och märks inte på samma sätt som om man skulle punga ut med 50 000 kr på ett bräde. Nu när jag i fredags fick utdelning från Klövern pref låter jag den bara ligga kvar på kontot då det snart är dags för KF-skatt, sen har jag även kredit på kontot så det är inte hela världen om det vid något tillfälle kommer lite under noll i saldo. Så får kommande utdelning i så fall täcka upp för detta.
Så dagens tips blir att ha både ett ISK och en kapitalförsäkring med lite utdelningsaktier som delar ut löpande under året och kredit på kapitalförsäkringen. Eller så får man helt enkelt ha lite mer struktur och stoppa undan pengar löpande för skatten som kommer som en klump en gång om året om man väljer att bara ha ISK.
Jag har bestämt mig för att göra avsättningar till min pensionsportfölj, som är ett IPS-konto hos Nordnet, en gång i kvartalet. Normalt sett brukar man bara rekommendera avsättningar till pensionssparande från enskild firma om man har en lön högre än gränsen för statlig skatt och har maxat inbetalningarna till allmänna pensionssystemet, dvs en lön på drygt 43 000 kr i månaden. Jag som bara jobbar kanske 10% ligger långt från denna nivå och borde alltså plocka ut max lön och spara på ett ISK eller i en Kapitalförsäkring. Men trots det har jag valt att gå emot vanliga rekomendationerna och avsätta 10% av överskottet i min enskilda firma varje kvartal till ett avdragsgillt pensionssparande via IPS.
Då större delen av allmänna pensionen går till inkomstpension som är mer eller mindre ett räntesparande tror jag eget pensionssparande i aktier på ett IPS kommer avkasta bättre och kan därför acceptera lite lägre insättning till allmän pension när jag genom avdragsgillt pensionssparande minskar min lön (och därmed mina inbetalningar till allmän pension). Alternativet hade så klart varit att plocka ut det som lön idag, skatta och sen stoppa in pengarna på ett ISK eller Kapitalförsäkring och det gör vi och har gjort med nästan alla våra pengar. Jag tänker att en fördel kan vara att ha en lite högre taxerad pension på ålderns höst. Om jag vill eller behöver kunna visa upp en inkomst de kommande 10-20 åren får jag börja jobba lite mer än dagens 10%. Men vid 60 eller 65 kanske det är svårare att börja jobba och då kan det vara bra att kunna visa upp en mer normal pension och inte bara ha inkomst av kapital då min vanliga pension kommer bli låg. Jag har aldrig löneväxlat och hade bara lite högre lön med bra inbetalningar till tjänstepension de 5-7 sista åren på jobbet.
Kvartal 2 var en ganska lugnt kvartal för min firma. Så överskottet blev bara 25 000 kr. Det är klart lägre än snittet då jag landade på runt 200 000 kr under helåret 2019 och räknar med något liknande för 2020. Men mina inkomster kommer lite ojämnt tex med avräkning av min bokförsäljning som släpar och sker i klump inte jag haft inte haft några större konsultuppdrag i detta kvartalet delvis beroende på naturlig variation och delvis kanske på coronastiltje. Det betyder alltså att dagens insättning på pensionskontot blev blygsamma 2 500 kr. En insättning på knappt 1% av portföljens totala värde då IPS portföljen totalt är värd drygt 250 000 kr. Målet är att portföljen att växa till 1 miljon genom mindre insättningar och avkastning på 15-20 år tills jag ska börja plocka ut pengarna vid 55 eller 60.
Jag köpte Investor A för hela insättningen idag på morgonen. 24% substansrabatt på B-aktien och A-aktien ungefär ytterligare en halv procent billigare känns svårt att stå emot när målet är att avkasta någon procentenhet bättre än index om året. Fram till förra kvartalet hade jag fortfarande stor andel indexfonder i pensionsportföljen, men har blivit er och mer aktiv och har nu bara en andel tillväxtmarknadsfond och resten svenska aktier. Huvudstrategin är att köpa investmentbolag som handlas till för stunden ovanligt hög rabatt, som Investor idag.
Nu är ett kvartal väldigt kort tid att utvärdera något på men den mer aktiva inriktningen har fått en bra start. Detta trots att de 20% jag har i tillväxtmarknadsindex gått mycket sämre än svenska index. Men samtidigt har jag lite Kindred som efter att stördykt under feb och mars gått bra just under det senaste kvartalet. En annan bidragsgivare har Svolder varit som jag köpte vid förra kvartalets insättning och sen även fyllde på i när jag sålde svenska indexfonden då rabatten under en period var klart över 10% i Svolder, vilket är ovanligt högt (nu är rabatten nere på mer normala 5%). Men som sagt ingen mening att utvärdera något på ett kvartals sikt och jag är personligen allergisk mot folk som lägger ut grafer under utvalda tidsperioder för att visa hur bra det gått. Så strunta i detta i grafen ovan och följ mig på Shareville istället om du vill se hur portföljen kommer utveckla sig framåt och på längre sikt. Förhoppningsvis kan den slå svenskt index inkl utdelning med någon eller några enstaka procentenheter om året.
Du kan följa min IPS-portfölj hos Nordnet via deras plattform Shareville. Hos Shareville kan du följa olika investerare och få en notifiering i realtid när de gör förändringar i sin portfölj.
Du kan läsa mer om IPS och få svar på de vanligaste frågorna hos Nordnet. OBS! Bara du som antingen har eget företag eller saknar tjänstepension i din anställning ska spara i IPS. Är du vanlig anställd och har tjänstepension på jobbet ska du aldrig spara privat i en IPS då du inte får göra avdrag för ditt sparande och dessutom betala skatt en gång till på pengarna när du plockas ut som pension.
Reklam: Jag har ett samarbete med Nordnet kopplat till min IPS-portfölj som jag har placerad hos dem och som därmed går att följa via plattformen Shareville. Innehållet i inläggen är däremot helt mina egna.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.