Vår granne har ett körsbärsträd på sin tomt. Några meter bredvid trädet hade det kommit ett skott för ett nytt träd som var runt 30 cm högt. Då grannen är till åren kommen och inte ser något större behov av fler körsbär så frågade hon om jag ville ha skottet. Jag tackade ja mest för att vara artig, tog en spade, hoppade över staketet, grävde upp skottet och satte ner det på en lämplig plats i vår trädgård. Det hela tog kanske 3 minuter från frågan kom till skottet var nedgrävt på vår sida.
Nu tänker jag att jag skulle kunna ta mig an detta trädprojekt på tre sätt.
1. Glömma trädet. Leva övriga livet precis som vanligt. Eventuellt hälla på en kanna vatten en gång i månaden om jag råkar komma på det och det har varit väldigt torrt.
2. Lägga ner en del jobb på trädet. Vattna regelbundet och gå ut och mäta trädet en gång i månaden och se fram mot framtida körsbär. När det växer långsammare än väntat köps en säck gödsel som slängs på lite på vinst och förlust.
3. Engagera mig och förkovra mig i körsbärsträdsskötsel. Läsa på forum, låna böcker, fota mitt skott och fråga experter om råd. Sätta upp ett mål för hur högt trädet ska vara om 1, 3 och 5 år och hur många körsbär om året trädet ska ge om 10 år.
Nu är ju inte det här någon blogg om trädgårsskötsel. Utan jag kommer givetvis göra en koppling till sparande och investeringar.
Punkt 1 ovan skulle jag likna vid att sätta upp ett autogiro till några indexfonder. Det spelar ingen större roll att det tar lång tid för den riktiga ränta på räntaeffekten att ge full effekt. Eller att det troligtvis dröjer väldigt många år till det blir några körsbär. Eller kanske inte ens blir några körsbär alls. Eftersom trädet bara upptog 3 minuter av mitt liv och jag därefter inte lägger något engagemang på trädet har jag liksom inget att förlora. I sparande handlar det alltså om att designa livet så man klarar sig lika bra och trivs jättebra med livet utan de där kronorna som dras på autogiro varje månad. Det blir liksom ingen uppoffring och man måste inte gå in och titta på kontot varje månad och räkna ner dagarna till när man i framtiden ska bli riktigt rik. Utan livet rullar på och utan att man tänker på det så växer portföljen och körsbärsträdet av sig själv där någonstans i bakgrunden.
Punkt 2 tycker jag är det sämsta alternativet. Man lägger ner jobb och engagemang men utan att njuta av det. Det blir som ett arbete och en uppoffring under resans gång. Det kommer kännas som det tar en fruktansvärd tid innan allt jobb med trädet genererar några körsbär och är sen körsbären sura så känns allt jobb bortkastat. Att vänta flera år och lägga ner 10-tals timmars jobb för att få några sura körsbär är inget roligt. När det kommer till sparande motsvarar detta att vara för kortsiktig och göra sparandet till något jobbigt och tråkigt. Man lider varje månad när man måste stoppa in pengar i sparandet istället för att göra något kul och på jakt efter snabb avkastning tar man förhastade beslut och stora risker.
Väljer man istället vägen i punkt 3 blir även resan något värd. Man har skapat en intressant hobby som ger glädje även under resans gång. Resultatet blir troligtvis bättre än i punkt 2, men oavsett om körsbären blir goda eller inte så har man haft kul på vägen. Det spelar inte så stor roll om det tar 5 eller 10 år att få körsbär eftersom det inte varit något jobbigt utan något roligt. Det här motsvarar så klart de som har gjort aktiesparande till en hobby, där det är roligare att köpa 7 aktier i Kindred och följa rapporten och VD-presentationen än att sätta 1000 kr på en fotbollsmatch och följa matchen. Eller där man hellre köper en aktie i H&M än en t-shirt från samma ställe.
Vi har de senaste åren haft ungefär 200 000 kr i likvider. Tanken har dels varit att ha lite pengar att leva på om min fru också skulle sluta jobba, så vi har lite framförhållning innan vi behöver plocka ut utdelningar/sälja fonder. Men också som en buffert. Nu som husägare känns det ännu viktigare med en ordentlig buffert, inte minst för att vi vet att vi inom de närmaste åren ska göra vissa större grejer som byta fönster och tak. Egentligen tror jag en buffert på 200 000 kr är onödigt mycket för oss, men samtidigt kan man tycka att 98,5% av kapitalet på börsen och 1,5% av kapitalet på sparkonto är ganska offensivt.
Trots att det finns vissa konton med lite högre ränta med insättningsgaranti har vi gjort det enkelt för oss och haft vår buffert på Sparkonto+ via Avanza där vi har större delen av vår portfölj. Om vi får 0,5 eller 0,8% om året har känts som lite strunt samma. Till och med för en snåljåp som mig. På senare tid har det dock varit en sorglig historia. 18 maj plingade det till i appen med ett meddelande från Avanza. Räntan på Santander Sparkonto+ skulle sänkas från 0,5% till 0,45%. 10 juni kom nästa meddelande, räntan skulle sänkas från 0,45% till 0,4%. Å det var ändå bara början (som de sägs om Oleg Salenkos målskytte i VM-krönikan 94). Den 24 juni var det dags igen, räntan skulle sänkas från 0,4% till 0,35%. Den 14 juli kom så nästa meddelande, räntan skulle sänkas från 0,35% till 0,3%. Nu var måttet rågat även för mig.
Det jag nu gjorde var att jag betalade av 100 000 kr på vårt bolån. Bufferten är därmed numera 100 000 kr istället för 200 000 kr och bolånet 900 000 kr istället för 1 miljon (vilket nu är uppdaterat i våra innehav). Då vi har 0,79% boränta så känns skillnaden ner till sparkontots 0,3% såpass stor att det var värt det och man kan ju inte ta emot hur mycket skit som helst och låta de sänka räntan fyra gånger på ett par månader utan att visa sitt missnöje och ta ut pengar. Och det kändes lättare att betala av på lånet hos Avanza än att flytta pengarna till en annan bank där vi också skulle kunna få runt 0,8% med insättningsgaranti och utan bindningstid på sparkonto. Då bolånet är flexibelt kan vi lätt ta ut pengarna (och även lite mer då lånet har ett flexutrymme upp till 50% av bostadens värde) när vi tex ska byta tak eller något helt annat vi vill ha pengar till. Så egentligen borde vi väl stoppa in 75 000 kr till av den kvarvarande bufferten på 100 000 kr.
På sikt är ändå tanken att ha några hundra tusen kronor tillgängligt så snart vi börjar jobba ännu mindre och verkligen ska leva på kapitalet, för att få lite framförhållning i tider av sänkta utdelnigar eller kraftig nedgång på börsen. Då kanske det är värt att titta på någon räntefond som kan ge i alla fall 2% om året för att kompensera för inflationen? Vet att många har både tex Spiltan Räntefond och Spiltan Högräntefond. Det kanske kan vara något eller har ni andra tips? Då jag varit ointresserad av räntefonder har jag inte riktigt fördjupat mig i vilka alternativ som finns.
I senaste avsnittet av Penserpodden intervjuas "Pengabingen" (som har ett stort Instagramkonto med 140k följare) om sin resa mot ekonomisk frihet och FIRE. På många sätt liknar hans resa min även om detaljer skiljer. Exemplvis nådde han sitt mål något år snabbare än vad jag gjorde, trots att han har två barn. Imponerande med tanke på att han dessutom hade avsevärt lägre lön än mig. Lite lägre målsumma och lite bättre genomsnittlig årlig avkastning är förklaringen till det.
En sak jag tyckte var extra intressant var inledningen på podden där värden för podden Daniel Ljungström, som jobbat med privat banking och rådgivning åt rika kunder i många år, berättade sina erfarenheter på hur de förmögna kunder han träffat blivit rika. Han delade upp det hela i fyra grupper.
- Arv.
- Personer som gjort vinster i ett bolag de fortfarande äger och driver.
- Anställda som fått optioner och blivit delägare i bolag som blivit framgångsrika.
- Entreprenörer som sålt eller börsintroducerat sina bolag.
Han beskriver dessa händelser som engångshändelser (rimligtvis med undantag för punkt två ovan). Och att den gamla tumregeln är att man behöver ta risk för att "bli rik" och sen diversifiera sig för att "förbli rik".
Jag vet ju inte riktigt hur rika personer Daniel syftade på. Men för att få möjlighet till Private Banking på Erik Penser Bank räcker det med ett kapital på 2 miljoner. Det vill säga avservärt mindre än vad både jag och Pengabingen lyckats spara ihop på ett helt annat sätt än punkterna ovan. Det vill säga genom att diversifiera sig redan från starten, inte vara beroende av engångsevent och som anställda med vanlig lön. Dessutom på en relativt kort period om 10-15 år.
Skulle vara intressant att se om läget förändrats om 10-20 år. Kanske är det då lika vanligt med personer som sparat ihop sina miljoner som personer som fått de via en engångshändelse. Eller så är det redan vanligt bara det att dessa miljonärer inte kontaktar Erik Penser Bank för Private Banking och rådgivning eftersom de redan hittat en metod som passar dem under sitt sparande på resan mot målet.
Vi lever idag betydligt dyrare än för några år sedan. Dessutom bor vi inte längre på cykelavstånd till sex olika matbutiker från olika kedjor. Det gör att jag inte längre besöker lika många olika butiker varje vecka på jakt efter de bästa erbjudandena just där. Men när det dyker upp något slår vi så klart till.
Här är några exempel på hur det ser ut hemma hos oss nu.
10 kr styck för 1,5 liter Pepsi Max är ungefär så billigt som det blir. Så då slår man till. Max 2 köp av 4-pack per kund löstes enkelt genom att jag gick in 30 sekunder före min fru och vi inte låtsades känna varandra. Inte så billigt att det är värt en extra tur med bilen och tungt att cykla med dessa. Så vi fick nöja oss med 16 flaskor.
Senapen var inget planerat köp men det visade sig finnas på erbjudande för 6 kr per flaska när vi skulle köpa Pepsin ovan. Ett snabbt överslag gav resultatet att 3 flaskor borde gå ut lagom till de går ut nästa vinter. Perfekt till ärtsoppa som jag äter en gång i veckan och helgskinkan som kommer för 29,90 kr per kg i höst.
Så här är lagerstatusen på sill i vår kylskåp just nu, ett par veckor efter midsommar. Sill är en produkt där det kommer riktigt bra erbjudanden tre gånger varje år. Inför midsommar, jul och påsk. Som alla då förstår är alltså perioden från midsommar till jul den kritiska perioden då den är dubbelt så lång som övriga. Men då jag är den ende i familjen som äter sill så blir det nu ganska lagom med en lunch i veckan fram mot senhösten, sen någon veckas uppehåll inför sillen i jul. Erbjudandena inför högtiderna är snarlika varje år. Oftast 3 för 15 med restriktioner på hur mycket man får köpa. Ibland 2 för 15 utan restriktioner. Ofta samma erbjudande två veckor i rad vilket gör att man får köpa rätt många burkar även när det är begränsning per vecka. Tillsammans med lite potatis, ett par ägg och en morot eller lite ärtor får man en utmärkt lunch för runt 10 kr.
Och som inte ovanstående vore nog. Om bara några månader är det dags för en av årets höjdpunkter. Rotfrukterna för under 5 kr per kg. En årlig tradition lika stark och pålitlig som den billiga sillen. Men innan det är dags för rotfrukterna ska vi fylla frysen med 20-30 liter gratis blåbär från skogen. Det är billigt att leva gott och äta och dricka gott. Även om någon alltid brukar påpeka att Pepsi Max smakar skit och är dyrare än vatten.
Jag har ett par gånger skrivit om vårt nya upplägg där vi lägger extrainkomster i en pott som måste konsumeras, för att träna oss på att lyxa till det lite och att ett ytterligare sparande på säg 50 000 kr om året inte tillför så mycket. Nyligen fick jag ett mail från en läsare som hade inspirerats men funderade på sitt egna upplägg.
Mailaren som var runt 60 och hade tack vare ett ökat sparade de senaste 10 åren just kunnat gå ner i tid och siktade på att jobba halvtid fram till ordinarie pensionsålder. Hon hade nu kommit på att hon ville åka iväg på en tema-resa en gång om året (tex yoga) vilket inte riktigt ingick i hennes ordinarie budget och plan, eftersom detta intresse var något som hon fått upp ögonen för på senare tid. Resan kostar runt 18 000 kr om året. Första tanken hade då varit att hon skulle jobba lite mer än halvtid och lägga den extra lönen i en pott som kunde gå till tex yogaresan eller andra saker som hon ville unna sig utanför ordinarie beräknade budget. Det vill säga ungefär som vår "roliga pott". Resan motsvarar bara 1 500 kr i månaden vilket inte krävde så mycket mer jobb enligt henne. Men nu hade hon kommit på ett upplägg som hon ville stämma av vad jag tyckte om det.
Planen var nu istället att jobba och spara ihop betydligt mer än 18 000 kr och investera dessa pengar i en aktie med hög och stabil utdelning, som tex Telia. Sen återinvestera utdelningen och fortsätta jobba lite extra något år tills dess att utdelningen var uppe i 18 000 kr varje år. För att sen kunna åka på en "gratis" yoga-resa varje år resten av livet. Hon räknade med att det skulle krävas Teliaaktier för runt 300 000 kr för att det skulle täcka en resa om året för evigt. Tanken är väl alltså då att Telia ska höja utdelningen ungefär i den takt som priset höjs på resor.
Jag ska väl erkänna att jag själv lekt med liknande tankar tidigare. Inte minst nu när vi kan återinvestera utdelningar som vi inte riktigt räknat med så har jag ibland tänkt att vi borde stoppa in dessa utdelningar på ett separat konto som kan gå till något extra eftersom den ordinarie portföljen bör täcka våra vanliga kostnader resten av livet. Men svaret jag gav på frågan var ändå att jag tycker det låter lite bakvänt med hennes upplägg.
Jag tycker nämligen inte att det tillför så mycket att ha aktie- och fondportföljen uppdelad på olika konton där vissa aktiers utdelning ska vara dedikerade för just en speciell utgift. Visst jag förstår tanken med att det känns skönt att veta att man har en gratis yogaresa varje år som inte går ut över ordinarie budgeten. Men det är ändå en lek med siffror vilken aktieutdelning som täcker vilken kostnad. Om hon nu planerat att gå ner på halvtid och har en budget på exempelvis 25 000 kr i månaden och sen har kommit på att hon vill höja kostnaderna för att ha råd att åka på en yogaresa så tycker jag snarast hon ska se det som att hon numera vill ha en budget på 26 500 kr per månad. Sen försöka välja de aktiviteter, varor och tjänster som ger bäst värde för de pengarna. Kommer hon på att hon hellre vill köpa en ny TV än åka på yogaresa nästa år så är det bara att göra det. Eller så äter hon lite mindre ute och får råd med både TV och resa det året.
Tanken att jobba lite extra nu under några år och försöka få ihop lite mer pengar än den ursprunliga budgeten hon hade tänkt sig tycker jag absolut inte behöver vara fel. Tycker hon det känns tight att få råd med de saker hon vill göra, som att åka på en yogaresa varje år, på den ursprungliga budgeten behöver hon ju helt klart öka upp den. Vilket är ganska lätt gjort om man ska jobba 5-7 år till och först tänkt jobba halvtid men kan tänka sig att jobba 60 eller 70% under en period.
Men att stoppa alla extrapengar på ett speciellt konto och 100% investerat i en specifik aktie som ska täcka just en specifik kostnad för resten av livet tycker jag personligen känns lite bakvänt. Då är det enligt mig bättre att varje år värdera vad man vill göra för den totala potten pengar som finns tillgänglig.
Vad säger ni? Kanske finns det en motivarande effekt av att ha en pott aktieutdelning som ska gå till något som känns lite lyxigt och som man inte vill använda till att betala elräkningen med? Kanske var jag onödigt negativ när jag svarade på mailet och sa att jag inte riktigt förstod vitsen med upplägget.