Blog Archive
Nu har det gått ungefär en månad sen Handelsbanken meddelade att de skulle börja ta ut en avgift på 25 kr i månaden för att ha konto, internetbank och swish. Min första tanke var att det bara var att acceptera och att det är för mycket jobb att byta för att spara 300 kr om året. Men sen började känslan av att det är en princip att inte betala för mycket växa starkare. Och vi är ju ändå två personer i hushållet dvs det handlar om 600 kr om året totalt. Vill du ha mer bakgrund och ett välfyllt kommentarsfält hittar du ett några veckor gammalt inlägg här.
Så vi drog rätt omgående igång jobbet med att byta bank till Skandiabanken. Jag hade nog trott det skulle vara lättare med hjälp av ett mobilt bank-id. Men det har varit en ganska långdragen process och med facit i hand är det högst tveksamt att det varit värt jobbet, inte minst eftersom risken ändå finns att även Skandiabanken inför en avgift i framtiden. Men om Skandiabanken forsätter vara gratis några år till så börjar det väl bli en ok timpeng för bytet.
Jag har i alla fall suttit runt 1,5 timme i kö för att få chatta och prata telefon. Det blev också "något fel" som de inte kunde specificera på telefon eller chatt eftersom de inte visste att jag var jag trots att jag kunde verifiera med bank-id. Det gjorde att de skickade ut blanketter där jag var tvungen att kopiera mitt körkort och skicka tillbaka (tur att min fru jobbar annars hade det blivit ett projekt att få tag på kopiator). Efter det kom ett rekommenderat brev som jag fick hämta ut på lokala tobaksbutiken innehållande en engångskod som jag behövde för att aktivera det hela. Så det har varit säkert 3-4 timmars jobb att få till detta. Plus kanske en timme att döda gamla autogiron och e-fakturor och starta upp på nytt. Men nu är det gjort och verkar fungera bra.
Nu återstår bara att se om det är så illa att man måste gå till ett kontor för att komma loss från Handelsbanken. Eller om det går att lösa på distans. Avgiften börjar gälla 1/1 så vi har lite tid på oss och jag ska bara säkerställa att allt funkar och är igång som det ska i slutet på november innan jag stänger ner Handelsbanken.
Så har ni inte dragit igång bytet än så bör ni räkna med att det är några timmars jobb och kommer ta några veckor. Det där "något fel" som jag inte fick förklarat närmare gjorde att det tog ungefär en vecka längre tid för mig än för min fru att byta, då hon inte behövde skicka in blankett med kopia på sitt körkort. Så det kan ha varit lite extra bökigt för just mig.
Är ni fler som dragit igång byte från Handelsbanken? Hur har det i så gått för er?
Jag har läst en relativt ny bok som jag tänkte tipsa om. Boken heter 101 tankar om aktier och är skriven av Ludvig Rosenstam Åhman. Boken är utgiven på Sterners förlag, dvs samma förlag där jag gett ut mina två böcker.
När jag fick boken av Jan på förlaget var min första tanke att det var en genial idé som författare att skriva 101 tankar om något. Då kan man skriva lite lösa stycken och slippa hålla en röd tråd och fundera på i vilken ordning saker och ting ska komma tänkte jag. Men så var det verkligen inte när jag väl läste boken! De 101 tankarna är tydligt uppdelade i 10 olika kapitel med teman som tankefel, mentala modeller, långsiktighet, sparande, strategi, risk etc. Det finns alltså en tydlig röd tråd och förutom kapitlen hänger varje tanke ihop med två andra tankar i boken vilket snyggt hänvisas till i slutet av varje avsnitt. Det som först såg ut som en enkel lösning med 101 spridda tankar var snarast motsatsen i en otroligt strukturerad och genomtänkt produkt med en tydlig röd tråd. Varje kapitel avslutas dessutom med en sammanfattning av de 10 tankarna i form av en kom ihåg lista.
Som ni såg i kapitelnamnen ovan så handlar det inte bara om aktier utan även sparande och investering i ett vidare perspektiv. Man kan absolut ha mycket nytta av boken även om man väljer att spara i tex fonder istället för aktier. Boken är i huvudsak inriktad på psykologiska aspekter dvs snarare hur ska man tänka än praktiska tips hur man värderar en aktie eller konkreta spartips.
Jag lärde mig en hel del nytt och kände framförallt igen mig själv i många tankefel. Så jag kan rekommendera boken som är på 250 sidor.
För att ta till sig boken på bästa sätt bör man nog läsa den ganska långsamt och ta sig tid att reflektera. Kanske till och med göra lite anteckningar kopplade till sitt egna sparande och investeringar vid de stycken där man känner sig ha mest utvecklingspotential. För mig var det tydligt att jag i avsnitt om sparande, långsiktighet och att undvika jakten på snabba belöningar redan är inne på rätt spår. Medan jag lätt gått i vissa psykologiska fällor som "mentala ankare" och "förlustaversion" när det kommer till aktieinvesteringar. Är du en gudabenådad investerare men har svårt att nå upp till önskad sparkvot kanske du istället hittar dina mentala utmaningar i avsnittet om sparande.
Du hittar mer info om boken på Sterners förlag. Där du även kan köpa ett signerat ex. https://sternersforlag.se
Jag har flera gånger roat mig med att lyssna på gamla podcastavsnitt inom området ekonomi och börs. Och nästan varje gång slås man av hur svårt det är att spå framtiden när det kommer till aktiemarknad, räntor etc. När räntan på bolånen låg på 2% kunde det rimligtvis inte bli lägre, när Telia kostade 50 kr och delade ut 3 kr om året var de 6% utdelning stensäker och snarast att se som en obligation etc. Så vi kan nog utgå ifrån att många saker som experter uttalar sig om med rätt stor säkerhet idag kommer visa sig vara helt fel om bara 5 år. Jag tror det här är lärorikt förutom att det så klart är lite underhållande att lyssna på massa spekulationer och teorier när man har facit.
Så idag när Twitter och media svämmade över av Oscar Properties problem och nyemission kom jag att tänka på att jag för några år sen hörde en intervju med bolagets VD Oscar Engelbert i en numera nedlagd podd som hette Fastighetspodden. Det visade sig att Oscar var med i poddens sista avsnitt från december 2016.
Oscar har inget vidare bra rykte idag efter att sålt aktier för flera 100 miljoner nära toppen och nu går han "bara" in med 25 miljoner i nyemissionen vilket motsvarar runt 10% jämfört med hans ägarandel på runt 40%. Jag har inte följt bolaget speciellt nära då jag aldrig ägt aktier vare sig i bolaget eller varit direkt nära att köpa deras preferensaktier, men visst är det lätt hänt att dras med och när man ser honom på bild är det lätt att tycka han verkar vara en stekare som ser till sina egna intressen framför bolagets och övriga aktieägare.
Fastighetspodden bör gå att hitta där du vanligtvis lyssnar på poddar. Avsnittet med Oscar har nummer 17. Annars kan du lyssna även här https://soundcloud.com/fastighetspodden/17-oscar-engelbert
Jag tycker faktiskt inte det ringer några tydliga varningsklockor kring Oscar som person när jag hör podden så här med facit i hand. Han verkar i podden seriös och hårt arbetande och ger sken av att de tar låg risk i bolaget genom att sälja 70% av lägenheterna innan de börjar bygga, kostnadsmedvetna i byggprocessen etc. Han har fått fina vitsord och rekommendationer från andra namnkunniga gäster i podden som Hans Wallenstam, Erik Paulsson och Sven-Olof Johansson. Intervjun är visserligen inte speciellt kritisk och det faktum att intervjuaren som konsult har förmedlat en affär till Oscar någon månad innan av byggrätter i Veddesta påverkar säkert de positiva tongångarna (värt att nämnas är att affären i efterhand hävdes utan att något bygge av de 400 planerade bostäderna hade påbörjats).
Sen kunde man så klart ha vissa farhågor om att sälja bostäder inom ett så tydligt lyxsegment när priserna rusat i många år och genomsnittspriset i Stockholm låg på 90 000 kr per kvadratmeter. Och om man tittade närmare på bolages siffror och var en duktig analytiker gick det säkert att ana ugglor i mossen. Men att Oscar var den typ av person som snart skulle sälja aktier för massa pengar, se bolagets aktiekurs gå ner 95% och sen inte dra sitt strå till stacken vid nyemissionen gick enligt mig inte att höra någon tendens till bara genom att lyssna på podden.
Vi leker med tanken att Adam har alla sina pengar investerade i en svensk indexfond. Kanske till och med en som bara följer de 30 mest omsatta bolagen på börsen. Då hela den svenska börsen utgör mindre än 1% av ett globalt index och fonden inte ens följer hela Stockholmsbörsen är det lätt att tänka att det är extremt smalt av Adam att lägga alla sina pengar i en fond som bara investerar i 0,5% av de globala börserna. Men är det verkligen att lägga alla ägg i samma korg om vi tänker lite utanför börsbubblan en kort stund? En väldigt stor korg i så fall.
Adams syster Berit kanske driver en egen klädbutik i Motala. Där har hon investerat alla sina pengar och till och med tagit lite lån för att komma igång.
Adams bror Claes skulle kunna jobba som låssmed i Göteborg, med en låg grundlön men med en bra bonus om det går bra för den lilla firma där han är anställd. Tyvärr kan han inte påverka resultatet så jättemycket då det mest handlar om ifall firman vinner större upphandlingar.
Om vi då jämför Adams smala innehav så består hans fond till ungefär 7% av H&M. Som i sin tur består av cirka 5 000 butiker fördelade i över 70 länder. Det ska alltså jämföras med en butik i en svenska stad för hans syster. Hon påverkas avsevärt om kommunen behöver gräva upp gatan utanför hennes butik i några månader. H&Ms aktieägare skulle knappt märka om ett 10 stora gallerior i södra Europa brann upp på samma dag.
Adams fond består också av cirka 6% Assa Abloy, ett bolag som består av ett antal olika divisioner, har olika varumärken och som bara under 2018 köpte upp 19 andra bolag inom segmentet lås. Alla dessa 19 bolag som köptes upp under 2018 är mycket större än det där brodern Claes jobbar.
Som om inte detta vore nog så står till exempel Investor för 5,5% av Adams fond. Investor som i sin tur äger ett stort antal dotterbolag varav många är gigantiska och bestående av ett antal olika divisioner. Det kan låta smalt med en fond som bara investerar i så lite som 30 bolag i ett litet land. Men börjar man gräva lite i det så får man del av enormt många bolag och resultatet av miljontals anställdas jobb varje dag även i en så smal fond.
Nu eftersträvar jag själv en stor riskspridning och har en ganska stor del av våra pengar i globala indexfonder just för att minska risken. För även stora bolag som H&M med 5000 butiker eller Telia med en stabil konjunkturokänslig verksamhet kan som bekant gå ner 50% eller mer i pris. Men jag tycker man ska komma ihåg att aktier och fonder generellt sett är en fantastik riskspridning jämfört med alternativen. Att lägga alla pengar i en asiatisk fastighetsfond kan låta smalt, men jämfört med kinesen som tagit alla pengar för att köpa ett hyreshus i Chongqing (tydligen en stad i kinas inland med cirka 25 miljoner invånare) så är riskspridningen otrolig. Och när man hör att en globalfonder inte är så bred som den låter då över 50% kan utgöras av USA och hela 2% av fonden ligger placerat i Apple så får vi komma ihåg att dessa 2% är fördelade på ett enormt stort bolag verksamt över hela jorden.
Att ligga fullinvesterad över tid är en strategi som många gånger lyfts fram som den bästa. Eftersom det är så svårt att tajma marknaden och om man försöker sälja efter en stark period på börsen med ATH så finns det stor möjlighet att börsen fortsätter upp betydligt längre och man missar den resterande delen av uppgången. Jag råkade själv ut för just detta 2014 och det var då jag bestämde mig för att köpa och behålla aktierna för alltid.
Nu med över 25% upp i portföljen hittills i år känns strategin fortfarande helt rätt. Att sälja för att ta hem lite vinst med förhoppning om att kunna köpa tillbaka billigare någon gång i framtiden lockar inte det minsta. Men kanske finns det ändå en möjlighet att dra nytta av den uppgång som varit?
4% regeln har blivit något av en standard inom gebitet tidig pension. Då den bygger på 4% uttag med höjning i takt med inflation (och gärna att man ska ha råd att betala ISK-skatt utanför de 4% man ska leva på) så behöver man runt 7% genomsnittlig avkastning för att det ska funka. Något som börsen klarat med marginal historiskt. Men för en person som hade kapital som beräknades fungera för önskad levnadsstandard vid årsskiftet och som nu har växt med 25% borde det finnas möjligheter att nyttja denna snabba uppgång? Det jag främst tänker på är möjligheten att växla över till en portfölj med stabila preferensaktier.
En preferensaktie med fast utdelning som inte höjs med bolagets framtida vinster och inflationen har ett tydligt problem när det kommer till 4% regeln. Det är att man själv måste kompensera för den uteblivna utdelningshöjningen över tid. Enkelt uttryckt skulle man kunna ta en preferensaktie med 6% utdelning och använda 2/3 (dvs 4% av värdet) för att leva på och köpa nya aktier för den sista tredjedelen av utdelningen (dvs få 2% fler preferensaktier till nästa år). På så sätt skulle man kompensera för att man behöver en högre utdelning nästa år med hänsyn till inflationen. I preferensaktierna är det väldigt svårt för bolagen att sänka utdelningen vilket är en fördel för den som är beroende av utdelning för att leva på. Det finns så klart en kursrisk om räntan går upp och kursen på aktierna går ner, men det är ett mindre problem i sammanhanget eftersom det istället gör att de pengar som återinvesteras räcker till lite mer än 2% fler aktier och utdelningen stiger lite snabbare än 2% om året.
Problemet är att de mest stabila preferenasktierna för närvarande ger lite under 6% utdelning. Och ska man dessutom ha råd med skatten utöver de 4% uttag och 2% inflation fattas det ungefär 1% för att få det hela att gå ihop. Har man däremot sett kapitalet växa med 25% på kort tid finns det nu en chans att kalkylen ändå går ihop. Lek med tanken att man hade 8 miljoner vid årsskiftet och räknade med 4% uttag dvs 320 000 kr om året. Portföljen har nu gått upp med 25% till 10 miljoner. Då skulle det vara möjligt att växla över till en portfölj med stabila preferensaktier med kanske 5,7-5.8% utdelning i snitt. För att leva på 320 000 kr om året räcker det då att plocka ut 3,2% om året vilket gör att det i nuläget skulle funka att återinvestera 2% och betala 0,5% i ISK-skatt.
Jag är som sagt nöjd med min strategi att behålla mina stamaktier över tid och har bara några procent preferensaktier i portföljen. Jag ser gärna att avkastningen från portföljen blir mer än de 30 000 kr i månaden vi har räknat med och tror stamaktier kommer slå preferensaktier över tid. Men för den redan är i uttagsfasen, har haft en bra börsuppgång under 2019 och som inte ser något större behov av mer pengar än planerat varje månad tycker jag ovanstående kan vara något att fundera lite närmare på.
Ser ni några luckor i resonemanget ovan? Mer än att det så klart finns lite bolagsrisk även i de på pappret mest säkra preferensaktierna. Annars hade man ju inte fått 5,8% utdelning jämfört med max 1% på ett sparkonto med insättningsgaranti. Men risk finns det ju även med 4% regeln via globala indexfonder.