Blog Archive
Idag kom H&Ms rapport för första kvartalet, vilket i H&Ms fall betyder december till februari. Det betyder att effekten av Corona kom med i Kina (-84% försäljning under februari i Kina) men inte i någon större omfattning i övriga världen i den här rapporten. Nu har så klart Q2 inletts som en total katastrof med 3778 av totalt 5065 butiker stängda per 31 mars, men om vi håller oss till Q1 så var det extremt starka siffror tycker jag.
Några punkter jag tycker sticker ut på positiva sidan
- Onlineförsäljningen ökade med hela 44% i lokala valutor (48% i SEK).
- Bruttomarginalen steg till 51% (jämfört med 50%). Här gör varje procentenhet stor skillnad.
- Lagret minskade till att motsvara 15,7% (jämfört med 18,6%) av omsättningen.
- Resultatet efter skatt ökade till 1928 miljoner (jämfört med 803) vilket betyder 1,16 kr/aktie (0,49 kr/aktie)
Nu är detta så klart gamla nyheter redan två timmar efter att de släppts och fokus framåt nu kommer säkert helt ligga på Corona och en prognos om när läget ska återgå mer till det normala. Redan nu flaggar man för att Q2 kommer bli ett förlustkvartal. Kanske hade man också kunnat hoppas på mer än 17% försäljningsökning online under mars månad.
Men jag har faktiskt inte känt mig så här sugen på att köpa H&M på flera år. Det mycket starka första kvartalet tycker jag ändå visar att man är på rätt väg med sånt de själva kan påverka. Sen var det så klart riktigt surt att inte kunna rida på framgångsvågen när vändningen nu äntligen verkade vara på gång. Men frågan är om de inte kommer gå stärkta ur det här på längre sikt när lite mindre spelare gått i konkurs, hyrorna förhandlats ner och de tvingats att trimma till sin onlinelogistik ytterligare ett snäpp.
Även marknaden verkar gilla rapporten och aktien har handlats mellan 6 och 9% upp från gårdagens stängningskurs, men då ska vi komma ihåg att aktien gick ner de senaste dagarna inför rapporten. Om en vecka får vi se om Stefan Persson tryckt på köpknappen som han ofta brukar göra när han återigen för börja handla aktien efter en rapport. Jag fick utdelning i ABB och Klövern pref idag, även om jag som sagt blev lite sugen på H&M har jag ännu inte köpt några fler H&M aktier.
En bra grej med månadssparande är att man får fler andelar i aktier och fonder de månader när börsen är billigare. Dvs har du ett automatiskt sparande via autogiro på 1000 kr så köper du 5 andelar en månad när fonden står i 200 kr men får 10 andelar när kursen gått ner till 100 kr. Det gör att när det sen vänder upp igen så är du på rejält plus när kursen når 150 kr som varit snittet mellan ditt högsta och lägsta köp.
Kan man dessutom spara 1000 kr när fonden kostar 200 kr och sen öka upp sparandet till 2000 kr när fonden kostar 100 kr blir effekten dubbel. Kanske är det en effekt som många får uppleva i dessa tider. Jag ställde idag en fråga till mina följare på Twitter, hade bara frågan öppen i 4 timmar men fick ändå över 1000 svar, visserligen av en väldigt speciell målgrupp som väljer att följa mig på Twitter.
Ungefär hälften har alltså haft lägre kostnader än vanligt under mars och med inställda resor i påsk kanske effekten blir ännu större i april? Vissa som kommenterat det har haft ökade kostnader av rent slumpmässiga orsaker som dubbelt boende som alltså inte har något mer corona att göra utan som hade kommit ändå. Andra har pratat om att det tröstat sig med större inköp från systembolaget och nätshopping.
Kanske lägger de som lever billigare än vanligt just nu pengarna på ett sparkonto för att kunna ta igen allt roligt man missat så fort resor och restaurangbesök blir möjligt igen. Men kan en liten del av den minskade konsumtionen gå till ett långsiktigt sparande tror jag det kommer vara väl investerade pengar på lång sikt.
Det kan så klart också finnas ett antal i siffrorna ovan vars inkomster har gått ner (eller förväntas gå ner) vilket betyder att minskad konsumtion inte betyder ökat sparande i dessa fall.
För bara någon vecka sen trodde jag fortfarande på att större delen av bolagen skulle dela ut vad de indikerat för 2020. Börsen stod då också cirka 15% lägre än idag. Det som då såg ut som att det skulle kunna bli rätt ordentliga köp på låga nivåer har tyvärr kommit av sig lite. Väldigt många bolag har sedan dess minskat, slopat eller skjutit upp utdelningen på obestämd tid.
Vi har helt klart sänkt våra omkostnader den senaste månaden. Dels på grund av allmän osäkerhet (kring ekonomin i stort och möjligheten att tjäna pengar på roligt jobb i framtiden om behov skulle uppstå) och en tro att det är bra köpläge på börsen. Men en stor del av besparningen beror på att vi i stort sett bara gör två saker just nu, som båda är väldigt billiga, nämligen sitter hemma och är i skogen. Att sänka kostnaderna med 5 000 kr i månaden som kan gå till aktieköp är dock inget som gör någon extremt skillnad på en portfölj som för en dryg månad sen snuddade vid 11 miljoner. Framförallt inte på kort sikt som några enstaka månader. Planen för några veckor sen var att kunna köpa aktier för 300 000 kr under 2020, varav hälften från sparande och hälften från återinvesterad utdelning. Numera har jag inte ens någon plan, det får bli vad det blir när det kommer till utdelningar.
Från 25 februari till 27 mars blev det i alla fall aktieköp för totalt 70 000 kr, varav knappt 20 000 kr utgjordes av utdelningar i Castellum, Johnson&Johnson, Kone och HCP. Övriga 50 000 kr kom från det vi vågade stoppa undan från två löner från min fru, att jag gjorde ett uttag från min firmas konto och att vi jämnade till sparkontot lite. Utöver detta gjorde jag även en överföring på 10 000 kr till mitt pensionskonto från firman.
Fick jag välja skulle gärna börsen få hålla sig på denna nivå nu några månader, samtidigt som jag så klart hoppas att coronan utvecklas så positivt som möjligt. Även om det troligtvis inte blir några 300 000 kr i aktieköp som planerat, pga alla inställda utdelningar, så känns denna nivå numera helt ok. Rasar vi 25-30% till på kort tid från denna nivå kommer det nog börja kännas i magen. Och studsar vi snabbt tillbaka till nivån från mitten av feb känns det inte helt logiskt det heller. Nu har jag vant mig vid tanken att ligga klart under 10 miljoner och det känns faktiskt helt ok och jag har ingen panik att komma tillbaka så snabbt som möjligt.
Under den senaste månadens dramatik på börsen har inte bara kurserna rasat utan många bolag har också sänkt eller helt dragit in utdelningen. Med undantag för preferensaktier och D-aktier med fast utdelning. Där har så vitt jag vet inte något bolag flaggat för att utdelningen är hotad. Trots detta har preferensaktier och D-aktier med fast utdelning gått ner minst lika mycket sin index för vanliga stamaktier den senaste månaden.
I grunden tror jag på en effektiv marknad så det är väl helt enkelt så att risken för inställda utdelningar har gått upp även i preferensaktierna. Men min magkänsla säger ändå att nedgången är överdriven. Om man tror på att detta är en övergående kris så måste 8% direktavkastning vara riktigt bra i en produkt där utdelningen är fast och inte kan sänkas bara för att bolagets styrelse känner för det. Skulle allt normalisera sig och direktavkastningen återgå till 6% betyder det en prisuppgång på 33% i förhållande till priset som ger 8% direktavkastning. Dessa 33% ska då adderas till de 8% årlig avkastning man får under tiden.
Frågan är om det inte är flöden ut från högräntefonder (som haft så stora utflöden att handeln i flera fall har stoppas) som drivit ner kurserna i preffarna. Då dessa aktier har ganska låg omsättning så kommer stora flöden snabbt trycka ner kursen. Å andra sidan borde någon med mer pengar än mig upptäcka detta och täcka upp för säljflödet? Så det är väl kanske så att marknaden är effektiv och risken helt enkelt har ökat vilket motiverar nedgången.
Jag personligen tycker dock möjligheten är större än risken just nu. Det har gjort att jag köpt en hel del preffar den senaste månaden. Den senaste veckan har jag prioriterat Volati Pref när jag återinvesterat mina utdelningar. Jag litar på huvudägarna och tror det ska extremt mycket till om de inte lyckas betala de årliga 64 miljoner i prefutdelning (jämfört med tex 759 miljoner i kassaflöde från löpande verksamheten 2019). Visst finns det risk i tex Akademibokhandeln som är ett Volatis innehav som säkert drabbas av minskade kundflöden i butikerna.
Senaste veckans köp i Volati pref för min del. Inga stora pengar då jag inte sålt något för att frigöra nya pengar utan bara återinvesterar utdelning och stoppar in småpengar i nytt kapital och även köpt en hel del annat. Den årliga utdelningen i Volati prefs fall är 40 kr och kurs 500 motsvarar alltså 8% utdelning, ska utdelningen ner till 6% måste kursen upp till 667 kr (ungefär där den låg för 1 månad sen). Priset för inlösen är 675 kr fram till maj 2025, efter det är inlösen 625 kr. Nu är detta bara ett exempel, det finns många preffar och D-aktier runt 8% direktavkastning och kanske några med lägre risk än Volati?
Frågan är vad som händer när de stora högräntefonderna återigen öppnar upp handeln. Blir det då någon form av "bank run" där alla vill ut snabbast möjligt ur fonderna så skapas troligtvis ytterligare ett säljtryck i preffarna. Kanske är det då läge att vara redo att köpa mer? I så fall gäller det att vara långsiktig och fokusera på utdelningen snarare än det kortsiktiga priset på aktien.
För några veckor sen var jag lite besviken på att mina utdelningar inte skulle stiga med målet 7% från förra året. Sänkningar för ett par bolag som bidragit med mycket utdelning 2019 och några andra stora utdelare som låg kvar på samma nivå hade satt käppar i hjulet. Höjningen såg dock ut att landa på 3-4% i alla fall. Sen kom Corona och Volvo slopade extrautdelningen. Plötsligt såg det ut att bli ungefär samma utdelning som 2019. Jag hade dock på känn att det skulle komma fler sänkningar, så jag tänkte att nu blir det en rolig och intressant utmaning att se om jag hinner köpa så mycket nya aktier under 2020 att utdelningen klarar att slå 2019 års total. (Givetvis utan att bara jaga hög direktavkastning eller köpa bolag som delar ut senare på året för att kortsiktigt dopa årets utdelning, jag ville klara det genom att fortsätta köpa och fylla på i de bolag jag tycker känns mest intressanta oavsett direktavkastning.)
När nu H&M idag slopade utdelningen för i år är det bara att inse att årets total blir lägre än fjolårets, det skulle inte gå att rädda upp ens med de mest aggressiva köpen av riktiga högutdelare. Den positiva trend på mellan 15 och 100% årlig utdelningstillväxt som jag haft sen jag började köpa utdelningsaktier 2015 är därmed bruten. Då tanken ändå var att återinvestera utdelningarna är ingen stor privatekonomisk skada skedd på kortare sikt, men det blir ju så klart ett fult diagram i mitt excelark.
En fördel jag brukar lyfta fram med utdelningsinvestering snarare än att köpa fonder eller aktier utan utdelning där man säljer en viss procent varje år är att bolagens styrelse hjälper till att avgöra när det är bra tillfälle att plocka ut pengar ur portföljen och hur mycket pengar de tycker är lagom att plocka ut utan att urholka det långsiktiga värdet. Nu anser de helt enkelt att det inte är ett bra tillfälle utan att pengarna behövs kvar i bolagen för att ge bästa effekt på lång sikt. Med denna strategi måste man så klart hitta andra sätt att klara sig ekonomiskt i händelse av sänkta utdelningar den dagen man ska leva helt på utdelningarna.
Strategin jag under många år planerat att använda mig av framöver är att alltid ha ett års behov av pengar på sparkonto. Så att de utdelningar som kommer främst under våren ett år ska börja användas först i januari året efter och sen räcka ända fram till december det året. Ett normalt år får man alltså besked runt februari hur mycket pengar det blir och sen ska dessa pengar användas 11-23 månader senare. Man får på så sätt ganska lång förvarning om utdelningarna blir lägre än planerat och kan vidta åtgärder (som att spendera mindre de kommande 23 månaderna eller jobba ihop det som saknas). I extremfall som detta så kommer nytt besked någon månad senare än de första utdelningsprognoserna men framförhållningen är ändå god. Det finns gott om tid att agera eftersom pengarna man ska leva på i år redan finns på sparkonto och man kan sänka kostnaden omgående om man anser sig behöva det, så att en del av pengarna på sparkontot från i år skjuts över till nästa år och stöttar upp de lägre utdelningarna.
När det här har lagt sig kanske det är värt att fundera på om det är för lite med ett års kontantbuffert. Nu funkar det bra då vi fortfarande har inkomster. Jag mår inte dåligt av börsnedgången och sänkta utdelningar, utan tycker till och med att det är roligare än på många år att få köpa och fylla på i aktieportföljen. Det är nästan så jag fått tillbaka lite av den glöd jag hade för 10-15 år sen kring sparande och investeringar. Jag kan däremot tänka mig att jag hade tyckt det varit betydligt jobbigare om vi inte hade några andra inkomster och var helt beroende av utdelningarna när de sänkts så här plötsligt och risken är stor att även 2021 blir ett dåligt år vad gäller utdelningar.
Just nu är det dock inget fokus på att bygga upp extra kontantbuffert för framtida kriser, det får bli en senare fråga. Just nu är det fullt fokus på att investera så mycket som det bara går på börsen. Om det är för tidigt dvs om vi ska fortsätta ner några månader eller år till har jag ingen aning om. Men nu finns det bara en väg framåt och ur denna situation och det är att sänka våra kostnader och använda överskottet till att köpa så mycket aktier som det bara går. Utan att minska sparkontot eller använda belåning. Dvs det vi kan köpa aktier för är utdelningar och det som vi får över från löner när våra kostnader är betalda.
Just nu har jag ingen riktigt lågt hängande frukt vad gäller nya intressanta konsultuppdrag eller projekt inom ramen för min firma, men här skulle jag vara mer intresserad än jag brukar vara om något dyker upp. Att söka ett vanligt jobb som anställd är inte aktuellt än på ett bra tag. Jag skulle tro att vi kommer ha köpt aktier för runt 300 000 kr när året summeras, där återinvestering av utdelning stått för ungefär hälften. Det kunde så klart varit ungefär det dubbla om vi båda jobbat heltid.