Det är få ämnen inom området privatekonomi som varit i mer fokus än flytt av tjänstepension de senaste åren. Och under våren 2021 kom äntligen ett steg i rätt riktning då det beslutades om ett avgiftstak som gör att pensionsbolagen får ta ut max 600 kr för en flytt av fond- och depåförsäkringar.
Även om man många gånger kunnat flytta sin tjänstepension tidigare så innebar givetvis en avgift på tiotusentals kronor i princip att man låstes fast även om man inte var nöjd med sin befintliga tjänstepension. Så maxtaket för flyttavgift var verkligen ett steg i rätt riktning för en marknad med sund konkurrens och därmed minskad risk för höga avgifter i flera lager. För är det något som vi verkligen vet så är det avgifternas betydelse för ett långsiktigt sparande som till pension.
Trots de nya reglerna med en lägre avgift för att flytta sin tjänstepension är det fortfarande många som upplever det som krångligt och rörigt. Man förstår inte riktigt vilken typ av tjänstepension man har och vet inte vilka man kan flytta och hur man i så fall gör för att flytta. Enligt AMF verkar dessutom det vara så rörigt att 1/3 av de som trots oklarheterna lyckas flytta sin tjänstepension inte vet om att de flyttat den (AMF Flyttrapport 2021). Troligtvis har dessa personer fått hjälp att flytta pensionen av någon rådgivare eller för att bli ”helkund” hos en bank och på så sätt få lägre boränta. Och det säger sig ju självt att den som inte ens vet om att den flyttat sin tjänstepension nog inte riktigt har kollat igenom och jämfört alla alternativ ordentligt. En liten rabatt på boräntan syns visserligen i plånboken redan första månaden, men äts kanske på sikt upp flera gånger om av en onödigt dyr avgift för tjänstepensionen.
Med tanke på hur rörigt detta ämne tydligen är för gemene man kunde man tänka sig att de anställda på MinPension.se jobbade dygnet runt med att informera och möjligheten att flytta sin tjänstepension, avgifternas betydelse och inte minst att underlätta möjligheten att flytta tjänstepension till bolag med lägre avgifter och bättre utbud. Men så verkar inte vara fallet.
När Nordnet med sparekonom Frida Bratt i spetsen har föreslagit att MinPension.se borde bli den naturliga platsen där man inte bara kunde få en överblick på sin pension utan också genomföra flytt av tjänstepension helt digitalt var tydligen intresset väldigt svalt. Trots att MinPensions egen konsumentundersökning visat att ”folk förväntar sig mer än bara information” på deras hemsida.
Frida Bratt misstänker att förklaringen kan vara att MinPension i Sverige AB är ett helägt dotterbolag till branschorganisationen Svensk Försäkring. En branschorganisation som rimligtvis inte alls är jättesugen på att pressa avgifterna och underlätta flytt till bolagen med lägst avgifter. Läs mer om Nordnets och Frida Bratts arbete med en central och helt digital flyttportal och det motstånd de möter.
Jag håller med. Att få bort orimliga flyttavgifter var ett bra första steg, men det ska givetvis gå att flytta tjänstepensionen snabbt och enkelt via en helt digital lösning 2022!
Reklam: Jag har ett betalt samarbete med Nordnet kopplat till mitt pensionssparande som jag gör i min firma och som går att följa via Shareville, men innehållet i inläggen kopplade till pension och Nordnet är helt mina egna.
Idag såg jag av en slump att pensionsrätterna för inkomstpensionen, dvs den del av den allmänna pensionen som inte är premiepensionen ska ha betalats in. Det handlar alltså om den större delen av den allmänna pensionen som rör inkomståret 2020. Den mindre premiepensionsdelen, det vill säga den som kanske är lite mer intressant och där vi själva får välja fonder, kommer om ungefär en vecka.
Även om jag tjänade lite under 2020 och inkomstpensionen är bland det mest ospännande som finns tänkte jag ändå att jag skulle kolla in hur stor insättning jag fått. Det visade sig vara svårare än jag kunde ana. Jag loggade in på såväl minpension.se och pensionsmyndighetens hemsida via mobilen och klickade runt i minst 10 minuter utan att hitta något om insättningens storlek för detta året. Det senaste jag kunde hitta om inkomstpensionen gällde årsskiftet 2020/2021. Och för premiepensionen var det insättningen av
Jag gick sen in på en blogg på minpension.se där det mycket riktigt stod att pengarna skulle satts in på våra konton i helgen och att man skulle kunna se insättningen genom att klicka på "se dina pensionskonton" på pensionsmyndighetens hemsida. Men efter ytterligare 2 minuters försök gav jag upp.
Inte nog med att det är rörigt med allmän pension som delas upp i inkomstpension och premiepension (redan här tror jag man tappat bort 95% av befolkningen) sen ska pengarna betalas in på kontot vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Sen går det inte att hitta insättningen för en person som i alla fall är på övre halvan av befolkningen både i datakunskap och intresse för pension och ekonomi.
Ska det vara så här? Om någon lyckas bättre än mig och lyckas hitta den nya insättningen på under 15 minuter får ni gärna säga till. För jag hoppas och tror nästan att det var jag som råkade komma in i någon ond spiral av felklick och att det egentligen var ganska lätt att hitta. Annars vår vi väl ge oss till tåls till premiepensionen betalas in under nästa vecka och se om det kanske blir tydligare då. Men jag är inte helt förvånad att intresset och förtroendet för pensionssystemet är lågt på vissa håll, när det är både rörigt och svårt att hitta info för den som verkligen försöker.
Jag har fått någon idé om att jag trots mitt tidiga jobbslut ska ha 1 miljon i såväl min PPM (premiepension) som min IPS (individuellt pensionssparande) när det är dags för uttag. Lite flummigt mål då "när det är dags för uttag" är en väldigt oklar tidpunkt. Jämförelsen haltar dessutom då uttaget från IPS kommer ske betydligt tidigare än från PPM. Kanske blir det vid 55 resp 65.
Jag lockas lite av tanken att jag tack vare tidiga insättningar och ränta på ränta kan få en ok peng i pension i förhållande till de få år jag ändå jobbade. Och jag tycker det är rätt trist att följa främst PPM-pengarna jämfört med min vanliga portfölj så jag insåg att jag behövde något mål för att göra det hela i alla fall lite intressant. Sen har jag så klart lite tjänstepension också, men den är uppdelad på olika delar och trist att följa. Här har jag gjort de bästa val jag kan och får inte flytta pengarna och dessutom kommer inga nya insättningar ske där, så den får bli vad den blir. Pensionen är ändå en ren bonus då tanken är att huvudportföljen ska räcka och bli över. Det gör att jag inte orkar lägga ner för mycket engagemang på alla olika pensionsdelar.
Jag sätter av 10% av överskottet i min firma till IPS. Egentligen mot alla tips och råd då jag inte tjänar i närheten av så mycket att jag betalar statlig skatt eller får maximal avsättning till allmän pension. Det gör att jag får en lägre avsättning till allmänna pensionen när jag sätter in pengar i IPS, eftersom det blir ett avdrag som gör att jag får lägre beskattningsbar inkomst (föräldrapeng och sjukpenning och liknande är ointressant i mitt fall, men även det minskar ju till följd av lägre inkomst). Så normalt sätt är detta helt fel upplägg och inget att rekommendera, men jag har ändå valt den här modellen. Huvudförklaringen är att större delen av den allmänna pensionen är inkomstpension vilket mer eller mindre är ett räntesparande, så jag tror avkastningen på min IPS kommer bli betydligt högre än totala avkastningen på PPM+inkomstpension. Och att jag tycker IPS där jag kan förvalta pengarna fritt och köpa aktier är mycket roligare än att betala skatt och se hur staten ett år senare trycker in lite pengar i sitt system.
Även om bara PPM är en mindre del av allmänna pensionen tycker jag det är lite intressant att jämföra utvecklingen på den och IPS. Om PPM-portföljen över tid kraftigt skulle överavkasta mot min IPS kan det vara läge att fundera ett varv till om jag verkligen aktivt ska minska mina PPM-avsättningar genom att spara i IPS. För ungefär ett år sedan då jag satte upp målet att båda portföljerna skulle nå en miljon var PPM portföljen lite större än IPSen. Men nu har IPS portföljen dragit ifrån rätt ordentligt och har ett värde på 460k jämfört med PPM på 410k. Delvis tack vare lite större insättningar, men framförallt tack vare en bättre avkastning, som hittills i år varit ungefär dubbelt så bra för min IPS som för mitt PPM.
Som synes är aktiviteten i PPM-portföljen minimal. En fond har jag haft i 10 år och de två andra i 5 år.
I min IPS är jag mer aktiv. Huvudstrategin är att köpa investmentbolag när rabatten är lite större än normalt och sälja när det är premie. I väntan på att kunna köpa tillbaka investmentbolagen till rabatt igen parkerar jag pengarna i en svensk indexfond. Det har gett några affärer i år men färre än jag hoppats då både Svolder och Lundbergs rusat vidare från premie till stor premie efter att jag sålde. Nu är de dock tillbaka på mer rimlig värdering, så hoppas kunna plocka upp de igen till rabatt inom inte en alltför avlägsen framtid. Men under tiden en stor del av portföljen ligger i en indexfond blir det så klart svårare att slå index. Förhoppningen är att kunna göra några investmentbolagsaffärer per år och däremellan följa index. Jag tycker det borde kunna göra att jag slår index med 5% om året. Köper jag till rabatt och rabatten består, blir det ingen försäljning och troligtvis inga 5% bättre än index varje år, men att köpa till rabatt bör ändå vara en ok affär på längre sikt.
1 miljon per portfölj börjar dessutom kännas som väldigt försiktiga mål. Men jag hade inte räknat med att börsen skulle gå upp så mycket i närtid när jag satte målet för ett år sedan.
Igår var det reportage och efterföljande debatt på SVTs Agenda om pensionerna och pensionssystemet. Som vanligt låg fokus på detaljfrågor som var svårt att reda ut hur det är finansierat, men där kontentan var att alla partier ville ge mest till pensionärerna. Enligt sitt sätt att räkna.
Utan att ha läst alla partiers budgetförslag i detalj låter det för mig som fokus ligger på att omfördela pengar de närmaste åren från de födda på 80 och 90-talet till de födda på 40 och 50-talet. Oavsett om det sker genom höjda avsättningar till pensionssystemet (för det finns ju ingen garanti för att den avsättningen som görs via högre inbetalning 2022 kommer falla ut i högre pension till den som går i pension 2050, utan fokus verkar snarare vara att höja pensionerna här och nu) eller sänkta skatter på pensioner i allmänhet.
Jag har tidigare varit inne på det att min bild är att de flesta pensionärer faktiskt har det ganska bra. Vilket även understöds av Alectas siffror. Där man också såg att det var vanligare med fattiga yngre än fattiga äldre. I den utsträckning man nu ens behöver prata om fattiga i Sverige, då det mest handlar om att man har mindre pengar än andra. Inte att man verkligen har lite pengar.
Och att 40-talister som har kunnat köpa en bostad på 70-talet där sedan inflationen effektivt käkat upp bolånet, som haft möjlighet till en jättebra avkastning på sparande och fått en helt otrolig reallöneökning de sista 30 åren på jobbet skulle vara en generell grupp som har har det lite tufft och behöver stöd är ju närmast skrattretande. Nu är mina mor- och farföräldrar döda, men de var en grupp jag tycker kämpat hårt under yrkeslivet och haft det lite tufft även som pensionärer. Jämfört med mina föräldrar och deras jämngamla kompisar, som nu har jätteproblem med att hinna göra slut på pengarna när de inte fått åka till Frankrike på champagneprovning under det senaste åren pga Corona.
Men innan ni behöver kommentera och berätta om era mammors låga pensions så vet jag också att det inte gäller alla. Det finns så klart personer med väldigt låga pensioner. Men det finns också 30 åringar med väldigt lite pengar. Och frågan är då om det verkligen är så självklart som det låter i debatten att det rakt av ska fördelas om pengar från 30 åringar till 70 åringar? Ska 30-åringar som just börjat jobba och bor dyrt i andra hand och försöker spara ihop till en kontantinsats på en 30-kvadratare verkligen skicka över pengar till 70 åringar som bor kvar i obelånade bostaden på 150 kvadrat efter att barnen flyttat hemifrån eftersom det blir så mycket skatt om de säljer och flyttar till något billigare?
Det verkar ju vara pensionssystemet i allmänhet som man inte anser fungerar då man pratar om att öka avsättningarna till pension på allas löner och att sänka skatten på allas pensioner. Inte en riktad smal åtgärd till en liten grupp fattigpensionärer som har det sämst.
Som vanligt kunde de debatterna hur mycket som helst utan att orden "eget sparande" eller "eget ansvar" ens antyddes som en pytteliten del av lösningen. För mig som slutade jobba innan 40 och är övertygad om att jag kommer ha mer pengar än jag någonsin kommer hinna bränna efter jag fyllt 70 år så blir debatten kring om man ska jobba TVINGAS till 67 eller 68 för att ens överleva rätt förvirrad.
Någon hade tydligen reagerat på ungefär samma sätt och ringt in till Ring P1. Vilket fick vänsterpartiets Ulla Andersson att gå i taket.
Ett sparande på 10% av nettolönen i ett helt arbetsliv skulle ge någonstans mellan 5 och 10 miljoner i kapital för en medelinkomsttagare med en försiktig uppskattning om förväntad avkastning. Som alltså kan tas ut i en ganska aggressiv takt efter 67 och då läggas på toppen av den vanliga pensionen. Det vill säga rejält med lyx även om pensionen bara får ut 60% av slutlönen i vanlig pension. Pratar vi om någon form av trygghet och några enstaka tusenlappar i månaden extra (i dagens penningvärde) som kan göra skillnad för den som lever på marginalen, och som Ulla Andersson brinner för, så handlar det kanske om ett månadssparande på 2-3% av nettolönen.
Varför inte vara ärliga och tydliga med vilka pensioner vi kan förvänta oss och gå ut med tydliga riktlinjer? Så behöver ingen vara förvånad eller besviken när den första månadens pension betalas ut.
Mitt förslag är att vi utformar det hela som en tydlig informationskampanj som alla måste bekräfta med mobilt bank-id att de tagit del av i samband med sin deklaration det året de fyller 30 år. Den borde utformas något i stil med:
- Vill du kunna bo i en bostad med väggar och golv och äta billigast möjliga mat behöver du inte göra något. Inte ens jobba, eftersom övriga som jobbar kommer finanserna din pension där du får ut mer än du själv betalat in till (dvs precis som det funkar idag för de med lägst pension).
- Vill du kunna åka utomlands en gång per år eller köpa julklappar till barnbarnen bör du spara 2% av lönen varje månad.
- Vill du som pensionär kunna leva på samma ekonomiska standard som under tiden du jobbade bör du spara 8% av lönen varje månad.
- Vill du kunna sluta jobba vid 50 så bör du spara 25% av lönen varje månad.
Att oroa sig för pensionen verkar vara lite av en svensk nationalsport. Den absolut vanligaste kommentaren från omgivningen när jag slutade jobba var hur det skulle gå med min pension om det saknades 25-30 år i yrkeslivet. Att det borde funka bra att leva på portföljen mellan 70 och 80 om det då redan funkat i 30 år var det ingen som tänkte på. Just att man måste jobba länge och heltid med tjänstepension för att ens ha råd med lingonsylt till blodpuddningen som pensionär är en väl etablerad sanning.
Jag kan inte ens räkna alla gånger jag hört någon säga uppgivet att systemet är på väg att kollapsa och att det så klart inte kommer finnas några pengar kvar "när vår generation går i pension". Och det är inte bara en oro för framtiden, utan till stor del är det en bild av att systemet redan har brakat samman. Förr i tiden kunde man jobba 40 år på bruket och lita på att få en bra och trygg pension, nu förtiden går det knappt att överleva på pensionen enligt många.
Jag har länge tyckt att denna bild stämt dåligt med min omgivning av 75 åringar. Mina föräldrar, äldre släktingar och kompisars föräldrar reser utomlands fem gånger om året (fram till corona men planerade redan sommarens och höstens resor på väg hem från första vaccinssprutan), går på vinprovning, renoverar sommarställen med hjälp av hantverkare och köper Teslor. De här personerna jag tänker på har inte haft några fantasilöner, men visst det är framförallt par där både personerna jobbat en stor del av sitt liv med en lön på eller strax över genomsnittet.
Jag har länge sagt att med tanke på att reallönerna ökat väldigt mycket så spelar det mindre roll om en pensionär bara får 60% av slutlönen jämfört med tidigare 70%.
Vad vill du helst ha? 80% av 1960 års slutlön eller 60% av 2019 års slutlön?
När Alecta idag publicerade lite siffror som snarare stödde min bild av att de flesta pensionärer har det ganska bra tycker jag det var lite intressant. Här kommer ett axplock som förhoppningsvis kan muntra upp alla dysterkvistar där ute.
Nu säger ju inte detta något om hur det kommer se ut för de som är födda 1980 men trenden är minst sagt lovande. Och om systemet nu håller på att kollapsa syns det inte i siffrorna än i alla fall.
Det är rätt markanta skillnader vi pratar om. Obs omräknat till dagens penningvärde, så det är verkligen köpkraften som gått upp.
Sparande är alltid bra. Men kanske är inte ett pensionssparande som man gör när man är 20-29 år helt nödvändigt. Först kanske man kan fokusera på att spara ihop till en bostad och sen när man är 30-49 kan man bygga upp ett kapital man kan nyttja löpande från 50 till döden. Istället för att hela livet stoppa undan pengar dedikerade för perioden 70-90.
Ja mycket av siffrorna har varit baserade på medianen och det finns så klart exempel på personer som har väldigt låga pensioner och som inte åker på vinprovning och köper Teslor. Det fattar jag också. Men det finns även personer mellan 18 och 67 som har lite pengar. Faktum är att för den femtedelen med lägst lön så verkar till och med pensionen bli högre än slutlönen (med hjälp av garantipension och bostadstillägg).
Nu vet vi inte så mycket om framtiden. Men kan framtiden ens påminna lite om hur utvecklingen varit de senaste 50 åren vad gäller reallöner och börs så tror jag inte så många som är födda 1970 till 2000 kommer behöva vara jätteoroliga för att inte kunna äta sig mätta som pensionärer. Sen kanske man känner sig jättefattig när man bara får ut 50 000 i dagens penningvärde år 2050 eftersom en sjuksköternska tjänar 100 000 och åker till mars på påsklovet. Men det mesta talar i alla fall för att den som går i pension 2050 kommer ha en mycket högre materiell standard som pensionär än den som gick i pension 2000.
Jag är övertygad om att till och med jag som slutade jobba 30 år "för tidigt" aldrig kommer ha haft det så bra ekonomiskt som efter 65. Sen tror jag absolut man ska ta eget ansvar och inte lita helt på systemet, både om man vill sluta jobba tidigt som mig eller om man räknar med att jobba till 65 eller 70. Men även möjligheterna att spara och ta eget ansvar blir bara bättre och bättre i takt med högre reallöner.