Blog Archive
Jag har bestämt mig för att göra avsättningar till min pensionsportfölj, som är ett IPS-konto hos Nordnet, en gång i kvartalet. Normalt sett brukar man bara rekommendera avsättningar till pensionssparande från enskild firma om man har en lön högre än gränsen för statlig skatt och har maxat inbetalningarna till allmänna pensionssystemet, dvs en lön på drygt 43 000 kr i månaden. Jag som bara jobbar kanske 10% ligger långt från denna nivå och borde alltså plocka ut max lön och spara på ett ISK eller i en Kapitalförsäkring. Men trots det har jag valt att gå emot vanliga rekomendationerna och avsätta 10% av överskottet i min enskilda firma varje kvartal till ett avdragsgillt pensionssparande via IPS.
Då större delen av allmänna pensionen går till inkomstpension som är mer eller mindre ett räntesparande tror jag eget pensionssparande i aktier på ett IPS kommer avkasta bättre och kan därför acceptera lite lägre insättning till allmän pension när jag genom avdragsgillt pensionssparande minskar min lön (och därmed mina inbetalningar till allmän pension). Alternativet hade så klart varit att plocka ut det som lön idag, skatta och sen stoppa in pengarna på ett ISK eller Kapitalförsäkring och det gör vi och har gjort med nästan alla våra pengar. Jag tänker att en fördel kan vara att ha en lite högre taxerad pension på ålderns höst. Om jag vill eller behöver kunna visa upp en inkomst de kommande 10-20 åren får jag börja jobba lite mer än dagens 10%. Men vid 60 eller 65 kanske det är svårare att börja jobba och då kan det vara bra att kunna visa upp en mer normal pension och inte bara ha inkomst av kapital då min vanliga pension kommer bli låg. Jag har aldrig löneväxlat och hade bara lite högre lön med bra inbetalningar till tjänstepension de 5-7 sista åren på jobbet.
Kvartal 2 var en ganska lugnt kvartal för min firma. Så överskottet blev bara 25 000 kr. Det är klart lägre än snittet då jag landade på runt 200 000 kr under helåret 2019 och räknar med något liknande för 2020. Men mina inkomster kommer lite ojämnt tex med avräkning av min bokförsäljning som släpar och sker i klump inte jag haft inte haft några större konsultuppdrag i detta kvartalet delvis beroende på naturlig variation och delvis kanske på coronastiltje. Det betyder alltså att dagens insättning på pensionskontot blev blygsamma 2 500 kr. En insättning på knappt 1% av portföljens totala värde då IPS portföljen totalt är värd drygt 250 000 kr. Målet är att portföljen att växa till 1 miljon genom mindre insättningar och avkastning på 15-20 år tills jag ska börja plocka ut pengarna vid 55 eller 60.
Jag köpte Investor A för hela insättningen idag på morgonen. 24% substansrabatt på B-aktien och A-aktien ungefär ytterligare en halv procent billigare känns svårt att stå emot när målet är att avkasta någon procentenhet bättre än index om året. Fram till förra kvartalet hade jag fortfarande stor andel indexfonder i pensionsportföljen, men har blivit er och mer aktiv och har nu bara en andel tillväxtmarknadsfond och resten svenska aktier. Huvudstrategin är att köpa investmentbolag som handlas till för stunden ovanligt hög rabatt, som Investor idag.
Nu är ett kvartal väldigt kort tid att utvärdera något på men den mer aktiva inriktningen har fått en bra start. Detta trots att de 20% jag har i tillväxtmarknadsindex gått mycket sämre än svenska index. Men samtidigt har jag lite Kindred som efter att stördykt under feb och mars gått bra just under det senaste kvartalet. En annan bidragsgivare har Svolder varit som jag köpte vid förra kvartalets insättning och sen även fyllde på i när jag sålde svenska indexfonden då rabatten under en period var klart över 10% i Svolder, vilket är ovanligt högt (nu är rabatten nere på mer normala 5%). Men som sagt ingen mening att utvärdera något på ett kvartals sikt och jag är personligen allergisk mot folk som lägger ut grafer under utvalda tidsperioder för att visa hur bra det gått. Så strunta i detta i grafen ovan och följ mig på Shareville istället om du vill se hur portföljen kommer utveckla sig framåt och på längre sikt. Förhoppningsvis kan den slå svenskt index inkl utdelning med någon eller några enstaka procentenheter om året.
Du kan följa min IPS-portfölj hos Nordnet via deras plattform Shareville. Hos Shareville kan du följa olika investerare och få en notifiering i realtid när de gör förändringar i sin portfölj.
Du kan läsa mer om IPS och få svar på de vanligaste frågorna hos Nordnet. OBS! Bara du som antingen har eget företag eller saknar tjänstepension i din anställning ska spara i IPS. Är du vanlig anställd och har tjänstepension på jobbet ska du aldrig spara privat i en IPS då du inte får göra avdrag för ditt sparande och dessutom betala skatt en gång till på pengarna när du plockas ut som pension.
Reklam: Jag har ett samarbete med Nordnet kopplat till min IPS-portfölj som jag har placerad hos dem och som därmed går att följa via plattformen Shareville. Innehållet i inläggen är däremot helt mina egna.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.
Trots mitt stora intresse för sparande och ekonomi tycker jag alltid det blir rätt rörigt när det kommer till tjänstepensioner. Så även nu.
Bakgrunden är att det under 2019 var det mycket fokus på frågan om flytträtt av tjänstepensioner både i poddar, bloggar och media. Så vitt jag kan förstå kom inte regeringen riktigt i mål med att få till en lösning som upplevdes som tillräcklig av övriga partier. Ändå gick tydligen regeringens förslag igenom och nya regler infördes från 1/1 2020.
För att reda ut vad som egentligen hänt och var vi befinner oss just nu tog jag kontakt med Frida Bratt Sparekonom på Nordnet som är en av de som varit mest aktiv i debatten kring flytträtt av tjänstepensioner.
Hej Frida och tack för att du tar dig tid att svara på mina frågor. Om vi börjar med förslaget som regeringen presenterade i höstas som övriga partier inte var helt imponerade av. Hur såg förslaget ut och varför gick det inte igenom i riksdagen?
Förslaget som presenterades av regeringen gick ut på att pensionsbolag skulle tillåtas ta ut en avgift som motsvarar dels den administrativa kostnaden för en flytt, men också den så kallade anskaffningskostnaden i upp till 10 år. Med anskaffningskostnad menas på ren svenska de provisioner pensionsbolaget betalat ut till exempelvis förmedlare, för att få spararen som kund. Förslaget från regeringen var anmärkningsvärt av flera anledningar. Dels utgick man helt från branschens perspektiv, där pensionsbolag alltså tilläts vältra över kostnader för de provisioner man betalat ut på eget bevåg, på spararen. Ett helt felaktigt perspektiv, vilket flera partier sedan höll med om. Anmärkningsvärt var också att det ursprungliga förslaget, det som gick ut på remissrunda till pensionsbolagen, föreslog att dessa anskaffningskostnader skulle få tas ut i fem år. Men pensionsbolagen sparkade bakut och krävde 10 år – varpå regeringen alltså ändrade sig. Slutligen föreslog man detta med motiveringen att man måste skydda kvarvarande sparare. Men kvarvarande sparare drabbas inte av flyttar från en fondförsäkring, bara i en traditionell livförsäkring. En stor brist med förslaget var alltså att man inte gjorde skillnad mellan traditionell livförsäkring och fondförsäkring, trots att förutsättningarna för flytt ser helt olika ut.
Det här är svåra frågor som kräver ett intresse och att man orkar sätta sig in i problemet. Vi upplevde att regeringen ville göra rätt, men att inflytandet från de stora pensionsjättarna blivit för stort. Som tur var fick vi övriga partier förutom de i regeringen att lyssna och förstå problemet med förslaget.
Men trots att riksdagen gav regeringen bakläxa så infördes nya reglerna enligt förslaget ovan från 1/1 i år? Varför då?
Därför att det innehöll andra skatterättsliga delar som man behövde få på plats. Och istället för att förslaget kastades helt i papperskorgen ansåg man att processen blir mer effektiv om man inför förslaget i sin helhet med krav på att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag som gäller just delen om avgifter. Jag tror det var ett bra beslut. I flera fall kan man se att flyttavgifterna faktiskt har blivit lägre till följd av den nya lagen, även om det finns undantag. Folksam lyckades exempelvis höja avgiften med hänvisning till den nya lagen (men backade sedan media påpekat detta). Det är tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig, och därför är det bra att den bara infördes med kravet på betydligt skarpare skrivning kring avgifterna.
Hur ser planen ut framåt både vad gäller tidsplan och innehåll i nya och skarpare regler som underlättar flytten för spararna?
Regeringen har absolut agerat skyndsamt i detta och har återkommit med ett nytt skarpare förslag, som innebär att en flytt av en fondförsäkring ska kosta max 0,0127 prisbasbelopp, vilket motsvarar 600 kr för 2020. Ett bra förslag! Förslaget har gått ut på remiss nu och har som väntat kritiserats av jättarna i branschen. De största bolagen gick under den värsta coronakrisen till och med ihop och försökte få Per Bolund att fördröja införandet med hänvisning till coronakrisen. Vad den nu har med lägre avgifter för pensionsflyttar att göra. Jag hoppas och tror att vi kan få de skarpare reglerna till årsskiftet.
Ni på Nordnet presenterade i höstas ett förslag som ni kallade 500:2 metoden. Hur långt bort är det att ett sådant förslag skulle bli verklighet?
Med 500:2 menar vi 500 kronor för en flytt av en fondförsäkring som max ska ta 2 månader. Nu valde regeringen att koppla avgiften till ett prisbasbelopp, och det landade på 600 kronor. Det är ett bra förslag, som alltså ligger nära vårt eget. Poängen är att avgiften ska vara tydlig och transparent för spararen. Och dessutom ha en koppling till det administrativa arbete som krävs för en flytt. Någon regel om maxtid för flytt finns dock inte med i förslaget. Där önskar vi på Nordnet att man satte en maxtid samt vidtog åtgärder för att minska krånglet som sparare upplever runt en flytt; så som underskrift från före detta arbetsgivare. Vi tycker också att lagstiftaren bör initiera en branschportal genom vilken flyttar kan administreras. Dessutom tycker vi att försäkringar tecknade före 2007 också ska omfattas, vilket inte finns med i förslaget. Men FI har fått i uppgift att titta på frågan, och det är positivt.
Hur kan det vara en så komplicerad fråga att spararen ska få flytta sina egna pensionspengar? Vad använder de stora pensionsbolagen som givetvis är emot flytträtten för argument?
Inlåsta sparare är kassakor. Det är enorma summor varje år som sparare måste betala för sin fondförsäkring exempelvis i sin icke-kollektivavtalade tjänstepension, närmare bestämt 2,6 miljarder kronor per år, enligt en uträkning vi gjort. När inlåsta sparare kan flytta från dåliga villkor måste pensionsjättarna konkurrera med bra villkor snarare än inlåsning, och givetvis kan det drabba intjäningen. Men det ska ju inte spararna straffas för.
Argumentet som förs fram av pensionsjättarna är att kvarvarande sparare kan drabbas vid flyttar, och att man månar om de sparare som väljer att stanna. Det är ett sätt att förvirra och förvilla i debatten. I traditionell livförsäkring kan kvarvarande sparare drabbas vid flytt. Men i fondförsäkring finns ingen sådan mekanism. Och det är ju en förändring av villkoren för flytt av just fondförsäkring som vi drivit och som frågan gäller.
Så vitt jag kan förstå gäller inget av ovanstående oss som har kollektivavtalad tjänstepension. Varför är inte denna grupp, som väl ändå är i majoritet, inte inblandad i debatten om flytträtt av tjänstepension?
Därför att flytträtten fungerar inom kollektivavtalen. Här förekommer inte de uppblåsta procentuella avgifterna, utan det är fasta låga avgifter för flytt, vilka har förhandlats fram av de valcentraler som finns inom kollektivavtalen. Och inom försäkringarna är det också låga nedpressade avgifter. Sedan är det ju så att flytträtten inom kollektivavtalen i sig är begränsad – du kan ju bara flytta till de upphandlade alternativen. Men det är en annan diskussion. Kollektivavtalad tjänstepension har generellt låga avgifter och schyssta villkor. Det är utanför kollektivavtalen som behovet av en rejäl reform för att sänka flyttavgifterna är akut.
Reklam: Intervjun är en del av ett samarbete med Nordnet där jag också sparar till min pension via en IPS. Tyvärr kan jag inte flytta min tjänstepension till Nordnet då jag under mina år som anställd hade kollektivavtalad tjänstepension. Vill du kolla om du kan flytta din Tjänstepension och sluta vara en kassako för pensionsjättarna så gör du det här.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.
Den här typen av inlägg har gått som en röd tråd genom mina 14 år som bloggare. Men för de 99,7% av svenska befolkningen som inte läser min blogg så verkar budskapet inte gått in, vilket gör att ni 0,3% som troligtvis redan fattat får stå ut med att jag tjatar. Med förhoppning om att ni kan hjälpa till att sprida budskapet till övriga gänget som verkligen behöver det.
Idag kom nämligen återigen ett pressmeddelande från Pensionsmyndigheten om att unga personer är inställda på att behöva jobba längre än till 65. Inte för att de vill och tycker det är roligt, utan för att få tillräckligt hög pension. 9 av 10 unga tror enligt undersökningen nämligen att de kommer BEHÖVA jobba längre än till 65. För att få en tillräckligt hög pension för att klara sig alltså.
På sätt och vis är det här väl precis vad Pensionsmyndigheten (och i slutänden politikerna) vill. Både tidigaste åldern man kan ta ut pension och hur länge man har rätt att jobba kvar har höjts och flera höjningar är säkert på gång. Så att folket är förberedda på att jobba till 70 är väl då bra så slipper de bli besvikna i framtiden när de med värkande ryggar haltar iväg till jobbet lite småbakis efter 68 årsfesten kvällen innan. Bara två år kvar på jobbet, det går fort. Sen ska det bli härligt med pension, bara att hoppas att man inte dör innan. Risken att dö det kommande året är tyvärr mer än 10 gånger större för en 68-åring jämfört med en 40-åring.
Ett alternativ till att jobba till 70 är att spara en 500-lapp i månaden under ett helt yrkesliv. Det blir ungefär 1 miljon kronor med 6-7% årlig avkastning. (Då har jag inte tagit hänsyn till inflationen men å andra sidan räknat med en lägre avkastning som bör vara rimligt realt. Vill man räkna med inflation bör man höja avkastningen och också höja sparandet så det med tiden blir högre än 500 kr i takt med att lönen går upp.) 1 miljon kronor skattat och klart i dagens penningvärde bör möjliggöra att du kan sluta jobba minst 2-3 år tidigare än vad du annars hade kunnat.
Alternativet att spara mer privat tas sällan upp i pensionsfrågan, istället lyfts det fram som en naturlag att man måste jobba längre eftersom vi som befolkning lever längre och längre. Att vi måste jobba längre kanske stämmer på samhällsnivå, men absolut inte på individnivå. Det borde exemplet ovan med så lågt sparande som 500 kr i månaden bevisa. Kan du tänka dig att spara 10% av lönen kan du troligtvis sluta jobba vid runt 60 års åldern. Eller jobba fram till tänkt penisonålder och sen ha några miljoner kronor för guldkant på tillvaron om du hellre vill det.
För dig som vill kunna sluta jobba ännu lite tidigare än vid 60 gjorde jag denna uträkning i min bok Miljonär innan 30 och pensionär innan 40. Förutsättningen är att man börjar jobba vid 25 års ålder.
Spara 20% av lönen - Kan sluta jobba vid 52 års ålder
Spara 30% av lönen - Kan sluta jobba vid 46 års ålder
Spara 50% av lönen - Kan sluta jobba vid 40 års ålder
Spara 70% av lönen - Kan sluta jobba vid 33 års ålder
Nu är det så klart inte för alla att spara 20% eller mer av lönen varje månad. Men att en 25 åring som just fått första jobbet tror att sig BEHÖVA jobba till 70 är helt galet. Sen om man gör andra val i livet och tänker att det är helt ok att jobba till 70 och att man hellre gör det än sparar 500 kr i månaden så är det så klart helt upp till var och en. Jag tror bara att de absolut flesta av de 9 av 10 som tror de kommer behöva jobba längre än till 65 aldrig har blivit presenterade för de två alternativen och därmed inte tagit ett välgrundat och medvetet beslut.
Jag tror inte jag köpt en kvällstidning på 15 år. Men igår när jag var och handlade såg jag en rubrik på framsidan av Expressen som gjorde mig lite nyfiken och ledde till att jag googlade upp artikeln som till min glädje och förvåning inte var låst. Den handlade om komikern Babben Larsson som vid drygt 60 års ålder insett att hon har så mycket avsatt till sin pension att hon aldrig kommer hinna göra av med pengarna om hon inte börjar använda dessa redan nu. Så nu jobbar hon vidare och fakturerar några miljoner om året men lever på pensionen och låter alla fakturerade pengar ligga kvar i bolaget istället för att ta ut lön. Höga avsättningar till pension via hennes jobb i eget bolag och bra utveckling för fonderna är förklaringen till Babbens situation enligt henne själv.
Igår såg jag även en bild på Twitter från signaturen Robin Capital (@HerschelRothman) som visade hur mycket kapital de anställda i Handelsbanken hade i deras pensionsfond Oktogonen beroende på hur många år man jobbat. Så här ser den ut.
Har man jobbat heltid på Handelsbanken sen början av 70-talet då Oktogonen skapades fram till idag har man alltså runt 20 miljoner kronor i fonden som man kan välja att ta ut som klumpsumma från det att man fyller 60 år, eller utspritt på upp till 20 år om man hellre vill det. Detta gäller alltså oavsett vilken befattning och lön man haft, det är bara antalet år och att man jobbar heltid som spelar roll. Nu ska vi komma ihåg att det är en väldigt lång period att jobba heltid utan avbrott på samma jobb i 45 år, men även de som började på Handelsbanken för 25-30 år sen verkar ju få ett ok tillskott till vanliga pensionen.
Hur kan banken ha råd att betala ut sådana enorma summor? Förklaringen är helt enkelt att avsättningarna investerats i aktier som gått väldigt bra under många år. Det vill säga den som jobbat och fått avsättningar i 45 år har fått väldigt mycket effekt av ränta på ränta i bankens aktier som utvecklats bra, vilket också syns på grafen som blir brantare och brantare ju tidigare man började jobba. Precis som grafen för sparande med ränta på ränta brukar se ut. Sätter du av 3 000 kr i månaden i 45 år och får 9,5% årlig avkastning landar du på runt 20 miljoner kronor. Så att få ihop 10-20 miljoner kronor under ett helt arbetsliv har varit möjligt även för andra personer än de som jobbat på Handelsbanken, utan att som mig behöva spara 50-80% av lönen varje månad.
Om jag och min fru hade jobbat heltid fram till 67 och levt på dagens nivå och sparat det som hade blivit över från rätt vanliga tjänstemannalöner på en aktiemarknad som fortsatt gå som den gjort historiskt hade vi troligtvis fått ihop över 200 miljoner kronor lagom till pensionsåldern. Så det här "problemet" som Babben upplever med att spara ihop så mycket pengar att man inte hinner använda dom är fullt realistiskt för den som vill jobba till normal pensionålder och samtidigt kan spara 20-30% eller mer av lönen.
Kanske upplever man inte det som ett problem med för mycket pengar efter 60 och sparar man skattade pengar i ISK/KF är det ju lätt att använda pengarna när och hur man vill eller att ge bort dom. Men har man ambitionen att avända pengarna själv under sin egen livstid och är övertygad om att man ska jobba till 70 så bör man nog fundera på syftet med en sparkvot på över 20-30%.
Jag vet inte om ni sett debatten den senaste veckan där Alectas VD Magnus Billing i DI anklagar aktörer som uppmanar till privat pensionssparande för att bedriva skrämselpropaganda. På ett sätt tycker jag han har en liten liten poäng i att man nog inte behöver vara så bekymrad över att få 60% av slutlönen i pension. Jämfört med någon som för några år sen fick 70% av lönen när reallönerna bara var hälften så höga kommer ju den framtida pensionären klara dig helt ok materiellt på 60%. Även om det så klart blir en omställning för den som vant sig vid att leva på 100%. Men även om jag till viss del kan hålla med om grundtanken att det inte kommer vara tal om någon svält för våra framtida pensionärer så måste jag säga att hans argument till stor del är helt vansinniga. Här kommer ett par exempel:
"Den som sparar pengar, sparar ingen konsumtion utan avstår konsumtion i dag vilket försämrar samhällsekonomin."
För det första vet jag inte om jag förstår vad han menar riktigt. Om man sparar pengar idag får de att växa med ränta på ränta och sen lever upp pengarna som pensionär när det är mycket mer pengar så kommer man ju snarast kunna konsumera mera. Men strunt samma, att man ska ha något ansvar som individ att hålla samhällsekonomin igång med onödig konsumtion är så klart vansinne.
"Mer rationellt för den enskilde vore att reglera nivån på pensionen genom att exempelvis arbeta något år extra på deltid om det visar sig att avkastningen har varit lägre än förväntat när man närmar sig pensionstidpunkten. Numera finns ju ingen fast pensionsålder, utan vi väljer i princip själva när vi vill sluta arbeta."
Att det skulle vara mer rationellt att spendera hela lönen mellan 25 och 67 och sen tvingas jobba halvtid mellan 67 och 70 för att man inte har råd att gå i pension är bland de dummaste jag hört. Visst många kan säkert tycka det är roligt att jobba lite extra och är pigga och vill jobba till 70, men då ska det ju vara frivilligt och inte för att man behöver pengarna. Men att det skulle vara mer rationellt för den enskilda att jobba flera år extra i slutet av arbetslivet än spara en tusenlapp i månaden... Det har ju framförallt inte något att göra med det som Magnus beskriver som att man i princip "numera själv väljer när man vill sluta arbeta". Den som inte har sparat något och måste jobba längre än de jämngamla kompisarna väljer inte ett skit. Det är den som sparat och kan välja att sluta jobba eller gå ner i tid vid 60 (eller 40-50 om man sparar lite mer) som själv väljer när den vill sluta arbeta.