Att oroa sig för pensionen verkar vara lite av en svensk nationalsport. Den absolut vanligaste kommentaren från omgivningen när jag slutade jobba var hur det skulle gå med min pension om det saknades 25-30 år i yrkeslivet. Att det borde funka bra att leva på portföljen mellan 70 och 80 om det då redan funkat i 30 år var det ingen som tänkte på. Just att man måste jobba länge och heltid med tjänstepension för att ens ha råd med lingonsylt till blodpuddningen som pensionär är en väl etablerad sanning.
Jag kan inte ens räkna alla gånger jag hört någon säga uppgivet att systemet är på väg att kollapsa och att det så klart inte kommer finnas några pengar kvar "när vår generation går i pension". Och det är inte bara en oro för framtiden, utan till stor del är det en bild av att systemet redan har brakat samman. Förr i tiden kunde man jobba 40 år på bruket och lita på att få en bra och trygg pension, nu förtiden går det knappt att överleva på pensionen enligt många.
Jag har länge tyckt att denna bild stämt dåligt med min omgivning av 75 åringar. Mina föräldrar, äldre släktingar och kompisars föräldrar reser utomlands fem gånger om året (fram till corona men planerade redan sommarens och höstens resor på väg hem från första vaccinssprutan), går på vinprovning, renoverar sommarställen med hjälp av hantverkare och köper Teslor. De här personerna jag tänker på har inte haft några fantasilöner, men visst det är framförallt par där både personerna jobbat en stor del av sitt liv med en lön på eller strax över genomsnittet.
Jag har länge sagt att med tanke på att reallönerna ökat väldigt mycket så spelar det mindre roll om en pensionär bara får 60% av slutlönen jämfört med tidigare 70%.
Vad vill du helst ha? 80% av 1960 års slutlön eller 60% av 2019 års slutlön?
När Alecta idag publicerade lite siffror som snarare stödde min bild av att de flesta pensionärer har det ganska bra tycker jag det var lite intressant. Här kommer ett axplock som förhoppningsvis kan muntra upp alla dysterkvistar där ute.
Nu säger ju inte detta något om hur det kommer se ut för de som är födda 1980 men trenden är minst sagt lovande. Och om systemet nu håller på att kollapsa syns det inte i siffrorna än i alla fall.
Det är rätt markanta skillnader vi pratar om. Obs omräknat till dagens penningvärde, så det är verkligen köpkraften som gått upp.
Sparande är alltid bra. Men kanske är inte ett pensionssparande som man gör när man är 20-29 år helt nödvändigt. Först kanske man kan fokusera på att spara ihop till en bostad och sen när man är 30-49 kan man bygga upp ett kapital man kan nyttja löpande från 50 till döden. Istället för att hela livet stoppa undan pengar dedikerade för perioden 70-90.
Ja mycket av siffrorna har varit baserade på medianen och det finns så klart exempel på personer som har väldigt låga pensioner och som inte åker på vinprovning och köper Teslor. Det fattar jag också. Men det finns även personer mellan 18 och 67 som har lite pengar. Faktum är att för den femtedelen med lägst lön så verkar till och med pensionen bli högre än slutlönen (med hjälp av garantipension och bostadstillägg).
Nu vet vi inte så mycket om framtiden. Men kan framtiden ens påminna lite om hur utvecklingen varit de senaste 50 åren vad gäller reallöner och börs så tror jag inte så många som är födda 1970 till 2000 kommer behöva vara jätteoroliga för att inte kunna äta sig mätta som pensionärer. Sen kanske man känner sig jättefattig när man bara får ut 50 000 i dagens penningvärde år 2050 eftersom en sjuksköternska tjänar 100 000 och åker till mars på påsklovet. Men det mesta talar i alla fall för att den som går i pension 2050 kommer ha en mycket högre materiell standard som pensionär än den som gick i pension 2000.
Jag är övertygad om att till och med jag som slutade jobba 30 år "för tidigt" aldrig kommer ha haft det så bra ekonomiskt som efter 65. Sen tror jag absolut man ska ta eget ansvar och inte lita helt på systemet, både om man vill sluta jobba tidigt som mig eller om man räknar med att jobba till 65 eller 70. Men även möjligheterna att spara och ta eget ansvar blir bara bättre och bättre i takt med högre reallöner.
I veckan publicerade Pensionsmyndigheten en undersökning som fångades upp i diverse media, bland annat här, här och här. Undersökningen byggde på att man frågde personer mellan 70 och 75 år om hur de upplevde livet som pensionär. Som en del av undersökningen svarade 23% att de önskat att de jobbat längre än vad de gjorde, eftersom de då hade fått högre pension. Detta blev också vinkeln när både Pensionsmyndigheten och media rapporterade att "1 av 4 ångrar sitt viktiga livsval".
Jag tycker verkligen man ska dra lärdom av andras erfarenheter, så behöver vi inte alltid göra om deras misstag. Inte minst äldre personer som vi kan lära oss mycket av. Men är det här verkligen en rimlig fråga och vinkel som pensionärerna fått? Att fråga "Skulle du önska att du gjorde en uppoffring för 5 år sen som du kan få fördelar av idag?" blir lite som att fråga folk 35 km in i Stockholm Marathon om de önskar att de tränat lite under våren inför loppet. Det är betydligt lättare att önska att man tränat mer för två månader sen, än att ta sig ut och träna här och nu och träna en regnig kväll efter jobbet.
Eller för att ta ett annat exempel. Sparande handlar om att göra en uppoffring idag som du kommer gynnas av många år långt in i framtiden. Det gör att många upplever det svårt att spara pengar, då de hellre vill göra roliga saker idag än om 20 år. Uppskjuten belöning är helt enkelt många gånger svårt. Men här har pensionärerna alltså fått en helt omvänd fråga. Skulle du vilja ha mer pengar här och nu och resten av livet i utbyte mot en uppoffring som du gjorde för 5 år sen? Inte direkt svårt att svara ja på.
Själv är jag såhär tre år efter att jag slutade jobba heltid i god tid till 40 årsdagen mycket nöjd med tajmingen. Så det kan vara jag som är onödigt skeptisk till studien där 75 åringar rekommenderar 65 åringar att jobba några år till. Däremot tror jag mer och mer på det här med att jobba lite och fritt även efter åren pensionsåldern för de som slutar jobba innan 60. Så hade jag vetat att jag skulle kunna hitta roliga småjobb och tjäna i genomsnitt 5-10 000 kr i månaden i 10-15 år hade jag nog önskat att jag slutade jobba heltid ännu tidigare. Men eftersom det är svårt att veta både att man kommer tycka det är kul att jobba lite och veta om man kommer hitta roliga småjobb i 10-15 år är det nog klokt att köra på så man klarar sig ok på 4% regeln och kan se eventuella extrajobb som en ren bonus.
Även om jag tycker frågan och vinkeln var lite märklig tycker jag ändå vi kan ta till oss av de äldre personernas råd. I studien blev deltagarna ombedda att ge råd till blivande pensionärer.
De fyra vanligaste råden var:
- Börja spara själv – så tidigt som möjligt.
- Arbeta längre, gå i pension/börja ta ut sin pension senare eller så sent som möjligt.
- Informera dig, ta reda på saker och gör en ekonomisk kalkyl över inkomster och utgifter för pensionstiden.
- Säkerställ att du har tjänstepension och se över uttagstiden, välj gärna lång uttagstid.
Jag har tidigare flera gånger skrivit om att det kan vara problem att få bolån, kreditkort etc om man lever på kapital snarare än inkomst. Bankerna tycker helt enkelt att en inkomst från en anställning är säkrare än att räkna med att årligen ta ut några procent av ett kapital investerat i aktier och fonder. Eller om man vill spetsa till det lite så anser bankerna att inkomsten från ett timvikariat i receptionen på ett Scandichotell säkrare än utdelningen från Johnson&Johnson som höjt utdelningen varje år i över 50 år i rad.
Nu fick jag idag ett tips om en artikel i Aftonbladet som tar det hela ett steg längre. Inte nog med att det kan vara svårt med bolån och därmed köpa en bostadsrätt eller villa om man har låg inkomst eller pension men ett stort kapital. Man kan även få problem med ett kontrakt på en hyresrätt. Kvinnan i artikeln som är 72 år har 11 000 i månaden pension och 1,6 miljoner i kapital. Pensionen anses för låg för en hyresrätt och kapitalet ignoreras helt. På grund av sitt kapital kan hon heller inte få bostadstillägg.
Samtidigt förstår jag problemet, i alla fall när det kommer till lån. Banken som lånar ut pengar till en bostad kan inte följa upp hur ett kapital förändras över tid. Dvs om jag visar upp en stabil och trygg aktieportfölj med hög och stabil utdelning i nivå med en lön när jag tar lånet så kan jag några dagar senare fått ett infall och flyttat allt till någon annan placering. Här blir det en tydlig skillnad om man lånar pengar med aktierna som säkerhet dvs banken hela tiden kan följa värdet på aktieportföljen i förhållande till lånet och även tvångssälja aktierna om värdet blir för lågt i förhållande till lånet. I en hyresrätt är däremot risken väldigt låg för hyresvärden. Om hon ger bort sina pengar till barnen och helt plötsligt inte har råd med hyran på grund av sin låga pension kan de väl säga upp hyreskontraktet då? Fram till dess borde hon vara en ypperlig hyresgäst. Om vi tänker att hon ska bo i lägenheten i 20 år till så kan hon ändå plocka ut 6 000 kr i månaden från sitt kapital, vilket ihop med pensionen borde räcka ypperligt.
Nu är systemet som det är och jag har inga stora förhoppningar om att kunna påverka det med min blygsamma blogg. Så för personlig del så tänker jag främst på hur jag kan öka min flexibilitet och mina möjligheter att leva ett bra liv de kommande 50 åren. Jag har ju ingen aning om ifall jag vill bo i villa, bostadsrätt eller hyresrätt när jag är 72 år. Det blir nog extra viktigt att planera och tänka igenom alla möjligheter när man lever lite utanför det system som de flesta är inne och snurrar i. Jag tror ju att jag kommer vara gift med min fru då och att vi har minst 20 miljoner kronor i dagens penningvärde i kapital. Så utgångsläget borde vara bättre än för snittet tycker man, men man vet ju aldrig...
En sak jag gör är att sätta av några tusenlappar i månaden från min firma till ett pensionssparande. Inte för att det är överlägset skattemässigt här ocn nu när man har så låg inkomst som mig utan för att jag tänker att det kan vara bra att kunna visa upp en lite högre pension än den som jag som slutade jobba innan 40 kommer få. Men det kanske skulle gå att göra ännu mer för att öka flexibiliteten som 72 åring?
Jag har bestämt mig för att göra avsättningar till min pensionsportfölj, som är ett IPS-konto hos Nordnet, en gång i kvartalet. Normalt sett brukar man bara rekommendera avsättningar till pensionssparande från enskild firma om man har en lön högre än gränsen för statlig skatt och har maxat inbetalningarna till allmänna pensionssystemet, dvs en lön på drygt 43 000 kr i månaden. Jag som bara jobbar kanske 10% ligger långt från denna nivå och borde alltså plocka ut max lön och spara på ett ISK eller i en Kapitalförsäkring. Men trots det har jag valt att gå emot vanliga rekomendationerna och avsätta 10% av överskottet i min enskilda firma varje kvartal till ett avdragsgillt pensionssparande via IPS.
Då större delen av allmänna pensionen går till inkomstpension som är mer eller mindre ett räntesparande tror jag eget pensionssparande i aktier på ett IPS kommer avkasta bättre och kan därför acceptera lite lägre insättning till allmän pension när jag genom avdragsgillt pensionssparande minskar min lön (och därmed mina inbetalningar till allmän pension). Alternativet hade så klart varit att plocka ut det som lön idag, skatta och sen stoppa in pengarna på ett ISK eller Kapitalförsäkring och det gör vi och har gjort med nästan alla våra pengar. Jag tänker att en fördel kan vara att ha en lite högre taxerad pension på ålderns höst. Om jag vill eller behöver kunna visa upp en inkomst de kommande 10-20 åren får jag börja jobba lite mer än dagens 10%. Men vid 60 eller 65 kanske det är svårare att börja jobba och då kan det vara bra att kunna visa upp en mer normal pension och inte bara ha inkomst av kapital då min vanliga pension kommer bli låg. Jag har aldrig löneväxlat och hade bara lite högre lön med bra inbetalningar till tjänstepension de 5-7 sista åren på jobbet.
Kvartal 2 var en ganska lugnt kvartal för min firma. Så överskottet blev bara 25 000 kr. Det är klart lägre än snittet då jag landade på runt 200 000 kr under helåret 2019 och räknar med något liknande för 2020. Men mina inkomster kommer lite ojämnt tex med avräkning av min bokförsäljning som släpar och sker i klump inte jag haft inte haft några större konsultuppdrag i detta kvartalet delvis beroende på naturlig variation och delvis kanske på coronastiltje. Det betyder alltså att dagens insättning på pensionskontot blev blygsamma 2 500 kr. En insättning på knappt 1% av portföljens totala värde då IPS portföljen totalt är värd drygt 250 000 kr. Målet är att portföljen att växa till 1 miljon genom mindre insättningar och avkastning på 15-20 år tills jag ska börja plocka ut pengarna vid 55 eller 60.
Jag köpte Investor A för hela insättningen idag på morgonen. 24% substansrabatt på B-aktien och A-aktien ungefär ytterligare en halv procent billigare känns svårt att stå emot när målet är att avkasta någon procentenhet bättre än index om året. Fram till förra kvartalet hade jag fortfarande stor andel indexfonder i pensionsportföljen, men har blivit er och mer aktiv och har nu bara en andel tillväxtmarknadsfond och resten svenska aktier. Huvudstrategin är att köpa investmentbolag som handlas till för stunden ovanligt hög rabatt, som Investor idag.
Nu är ett kvartal väldigt kort tid att utvärdera något på men den mer aktiva inriktningen har fått en bra start. Detta trots att de 20% jag har i tillväxtmarknadsindex gått mycket sämre än svenska index. Men samtidigt har jag lite Kindred som efter att stördykt under feb och mars gått bra just under det senaste kvartalet. En annan bidragsgivare har Svolder varit som jag köpte vid förra kvartalets insättning och sen även fyllde på i när jag sålde svenska indexfonden då rabatten under en period var klart över 10% i Svolder, vilket är ovanligt högt (nu är rabatten nere på mer normala 5%). Men som sagt ingen mening att utvärdera något på ett kvartals sikt och jag är personligen allergisk mot folk som lägger ut grafer under utvalda tidsperioder för att visa hur bra det gått. Så strunta i detta i grafen ovan och följ mig på Shareville istället om du vill se hur portföljen kommer utveckla sig framåt och på längre sikt. Förhoppningsvis kan den slå svenskt index inkl utdelning med någon eller några enstaka procentenheter om året.
Du kan följa min IPS-portfölj hos Nordnet via deras plattform Shareville. Hos Shareville kan du följa olika investerare och få en notifiering i realtid när de gör förändringar i sin portfölj.
Du kan läsa mer om IPS och få svar på de vanligaste frågorna hos Nordnet. OBS! Bara du som antingen har eget företag eller saknar tjänstepension i din anställning ska spara i IPS. Är du vanlig anställd och har tjänstepension på jobbet ska du aldrig spara privat i en IPS då du inte får göra avdrag för ditt sparande och dessutom betala skatt en gång till på pengarna när du plockas ut som pension.
Reklam: Jag har ett samarbete med Nordnet kopplat till min IPS-portfölj som jag har placerad hos dem och som därmed går att följa via plattformen Shareville. Innehållet i inläggen är däremot helt mina egna.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.
Trots mitt stora intresse för sparande och ekonomi tycker jag alltid det blir rätt rörigt när det kommer till tjänstepensioner. Så även nu.
Bakgrunden är att det under 2019 var det mycket fokus på frågan om flytträtt av tjänstepensioner både i poddar, bloggar och media. Så vitt jag kan förstå kom inte regeringen riktigt i mål med att få till en lösning som upplevdes som tillräcklig av övriga partier. Ändå gick tydligen regeringens förslag igenom och nya regler infördes från 1/1 2020.
För att reda ut vad som egentligen hänt och var vi befinner oss just nu tog jag kontakt med Frida Bratt Sparekonom på Nordnet som är en av de som varit mest aktiv i debatten kring flytträtt av tjänstepensioner.
Hej Frida och tack för att du tar dig tid att svara på mina frågor. Om vi börjar med förslaget som regeringen presenterade i höstas som övriga partier inte var helt imponerade av. Hur såg förslaget ut och varför gick det inte igenom i riksdagen?
Förslaget som presenterades av regeringen gick ut på att pensionsbolag skulle tillåtas ta ut en avgift som motsvarar dels den administrativa kostnaden för en flytt, men också den så kallade anskaffningskostnaden i upp till 10 år. Med anskaffningskostnad menas på ren svenska de provisioner pensionsbolaget betalat ut till exempelvis förmedlare, för att få spararen som kund. Förslaget från regeringen var anmärkningsvärt av flera anledningar. Dels utgick man helt från branschens perspektiv, där pensionsbolag alltså tilläts vältra över kostnader för de provisioner man betalat ut på eget bevåg, på spararen. Ett helt felaktigt perspektiv, vilket flera partier sedan höll med om. Anmärkningsvärt var också att det ursprungliga förslaget, det som gick ut på remissrunda till pensionsbolagen, föreslog att dessa anskaffningskostnader skulle få tas ut i fem år. Men pensionsbolagen sparkade bakut och krävde 10 år – varpå regeringen alltså ändrade sig. Slutligen föreslog man detta med motiveringen att man måste skydda kvarvarande sparare. Men kvarvarande sparare drabbas inte av flyttar från en fondförsäkring, bara i en traditionell livförsäkring. En stor brist med förslaget var alltså att man inte gjorde skillnad mellan traditionell livförsäkring och fondförsäkring, trots att förutsättningarna för flytt ser helt olika ut.
Det här är svåra frågor som kräver ett intresse och att man orkar sätta sig in i problemet. Vi upplevde att regeringen ville göra rätt, men att inflytandet från de stora pensionsjättarna blivit för stort. Som tur var fick vi övriga partier förutom de i regeringen att lyssna och förstå problemet med förslaget.
Men trots att riksdagen gav regeringen bakläxa så infördes nya reglerna enligt förslaget ovan från 1/1 i år? Varför då?
Därför att det innehöll andra skatterättsliga delar som man behövde få på plats. Och istället för att förslaget kastades helt i papperskorgen ansåg man att processen blir mer effektiv om man inför förslaget i sin helhet med krav på att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag som gäller just delen om avgifter. Jag tror det var ett bra beslut. I flera fall kan man se att flyttavgifterna faktiskt har blivit lägre till följd av den nya lagen, även om det finns undantag. Folksam lyckades exempelvis höja avgiften med hänvisning till den nya lagen (men backade sedan media påpekat detta). Det är tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig, och därför är det bra att den bara infördes med kravet på betydligt skarpare skrivning kring avgifterna.
Hur ser planen ut framåt både vad gäller tidsplan och innehåll i nya och skarpare regler som underlättar flytten för spararna?
Regeringen har absolut agerat skyndsamt i detta och har återkommit med ett nytt skarpare förslag, som innebär att en flytt av en fondförsäkring ska kosta max 0,0127 prisbasbelopp, vilket motsvarar 600 kr för 2020. Ett bra förslag! Förslaget har gått ut på remiss nu och har som väntat kritiserats av jättarna i branschen. De största bolagen gick under den värsta coronakrisen till och med ihop och försökte få Per Bolund att fördröja införandet med hänvisning till coronakrisen. Vad den nu har med lägre avgifter för pensionsflyttar att göra. Jag hoppas och tror att vi kan få de skarpare reglerna till årsskiftet.
Ni på Nordnet presenterade i höstas ett förslag som ni kallade 500:2 metoden. Hur långt bort är det att ett sådant förslag skulle bli verklighet?
Med 500:2 menar vi 500 kronor för en flytt av en fondförsäkring som max ska ta 2 månader. Nu valde regeringen att koppla avgiften till ett prisbasbelopp, och det landade på 600 kronor. Det är ett bra förslag, som alltså ligger nära vårt eget. Poängen är att avgiften ska vara tydlig och transparent för spararen. Och dessutom ha en koppling till det administrativa arbete som krävs för en flytt. Någon regel om maxtid för flytt finns dock inte med i förslaget. Där önskar vi på Nordnet att man satte en maxtid samt vidtog åtgärder för att minska krånglet som sparare upplever runt en flytt; så som underskrift från före detta arbetsgivare. Vi tycker också att lagstiftaren bör initiera en branschportal genom vilken flyttar kan administreras. Dessutom tycker vi att försäkringar tecknade före 2007 också ska omfattas, vilket inte finns med i förslaget. Men FI har fått i uppgift att titta på frågan, och det är positivt.
Hur kan det vara en så komplicerad fråga att spararen ska få flytta sina egna pensionspengar? Vad använder de stora pensionsbolagen som givetvis är emot flytträtten för argument?
Inlåsta sparare är kassakor. Det är enorma summor varje år som sparare måste betala för sin fondförsäkring exempelvis i sin icke-kollektivavtalade tjänstepension, närmare bestämt 2,6 miljarder kronor per år, enligt en uträkning vi gjort. När inlåsta sparare kan flytta från dåliga villkor måste pensionsjättarna konkurrera med bra villkor snarare än inlåsning, och givetvis kan det drabba intjäningen. Men det ska ju inte spararna straffas för.
Argumentet som förs fram av pensionsjättarna är att kvarvarande sparare kan drabbas vid flyttar, och att man månar om de sparare som väljer att stanna. Det är ett sätt att förvirra och förvilla i debatten. I traditionell livförsäkring kan kvarvarande sparare drabbas vid flytt. Men i fondförsäkring finns ingen sådan mekanism. Och det är ju en förändring av villkoren för flytt av just fondförsäkring som vi drivit och som frågan gäller.
Så vitt jag kan förstå gäller inget av ovanstående oss som har kollektivavtalad tjänstepension. Varför är inte denna grupp, som väl ändå är i majoritet, inte inblandad i debatten om flytträtt av tjänstepension?
Därför att flytträtten fungerar inom kollektivavtalen. Här förekommer inte de uppblåsta procentuella avgifterna, utan det är fasta låga avgifter för flytt, vilka har förhandlats fram av de valcentraler som finns inom kollektivavtalen. Och inom försäkringarna är det också låga nedpressade avgifter. Sedan är det ju så att flytträtten inom kollektivavtalen i sig är begränsad – du kan ju bara flytta till de upphandlade alternativen. Men det är en annan diskussion. Kollektivavtalad tjänstepension har generellt låga avgifter och schyssta villkor. Det är utanför kollektivavtalen som behovet av en rejäl reform för att sänka flyttavgifterna är akut.
Reklam: Intervjun är en del av ett samarbete med Nordnet där jag också sparar till min pension via en IPS. Tyvärr kan jag inte flytta min tjänstepension till Nordnet då jag under mina år som anställd hade kollektivavtalad tjänstepension. Vill du kolla om du kan flytta din Tjänstepension och sluta vara en kassako för pensionsjättarna så gör du det här.
Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.