Jag har fått två kommentarer på de senaste blogginläggen som jag delvis har besvarat i kommentarsfältet men som jag tänkte kunde få lite mer utrymme i form av två egna blogginlägg. Den ena frågan rör behovet av buffert som jag tänkte börja med i dagens inlägg. Den andra frågan rör om det är rimligt att ta högre risk i början av sitt sparande då de faktiska beloppen är mindre, den frågan tänkte jag återkomma till imorgon.
Så först till frågan kring buffert. Jag har berört den tidigare några gånger då jag själv tänkt mycket på det under de senaste åren. Frågeställaren ifrågasätter det råd man alltid får kring buffert som är att först spara ihop till en buffert och sen när den är på plats börja bygga en långsiktig portfölj i form av aktier eller aktiefonder. Det håller jag med om är ett standardråd som man mer eller mindre alltid läser. Frågeställaren undrar om det inte är bättre att börja bygga portfölj direkt, om pengarna mot förmodan skulle behövas kan man väl sälja lite fonder.
Om vi börjar med rådet man brukar läsa så varierar rekommenderad storlek på bufferten främst beroende på boendesituation. Dvs om man bor hemma hos föräldrarna (minimalt behov av buffert), i hyresrätt (lågt behov av buffert), bostadsrätt (medelstort behov av buffert) eller hus (störst behov av buffert). Andra saker som kan påverka behovet är barn, bil, anställningsform etc. Ibland pratar man om buffertens storlek som antal månadslöner men oftare som antalet månaders förbrukning av pengar.
Något som däremot sällan berörs är sparkvotens påverkan på behovet av buffert. I mitt fall så hade jag under många år fått för mig att 50 000 kr i buffert var bra att ha. Trots att jag inte riktigt vet vad som skulle kunna kosta 50 000 kr helt plötsligt, men visst säg att kylen, frysen, spisen och förhållandet pajade samma månad så kanske. När jag sparade som mest och varje månad sparade över 20 000 kr var dock aldrig nya pengar för oväntade utgifter speciellt långt borta. Det hade troligtvis varit bättre att låna ihop 50 000 kr, även om räntan skulle bli hög (vilket den inte behöver bli med tex ett portföljlån) som betalas tillbaka de två kommande månaderna än att sitta med pengar på ett sparkonto år ut och år in i väntan på något som troligtvis aldrig kommer hända. Om bufferten ska finnas där hela livet så är det så lång period att även en mindre summa blir ett stort värde. Ett helt vuxenliv (50 år) med 50 000 kr blir ändå över 1 miljon med rimlig börsavkastning.
Personligen är jag inte så säker på att taktiken att sälja fonder eller aktier om bufferten skulle behövas är det bästa. Här tror jag faktiskt det är bra att ha en mental spärr mot att ta ut pengar ur portföljen (innan man nått sitt mål och då ta ut i kontrollerad och planerad takt). Så väljer man att ha låg eller ingen buffert så bör man ha andra lösningar redo för kortsiktiga behov av pengar än att sälja av. Tycker jag.
Sen är det så klart ett väldigt litet problem i sammanhanget att jag suttit med 50 000 kr i buffert under några år. Jag har i så fall betalat av CSN för fort och haft för låg belåning på mina bostäder med samma logik om missad avkastning. Jag kommer dessutom ligga med betydligt större buffert än 50 000 nu i framtiden då inflödet av nya pengar är så mycket mindre och jag vill ha ett års framförhållning på eventuellt minskade utdelningar. Även det kostar i missad avkastning, men ger tillbaka i form av god nattsömn.
Jag hade under många år 50 000 kr på ett sparkonto som buffert, för oväntade utgifter eller plötsligt minskade intäkter. Exakt vad oväntade utgifter skulle kunde vara hade jag nog ingen riktig bild av men som boende i bostadsrätt så kunde väl tvättmaskinen, diskmaskinen och kylen paja samma vecka i värsta fall. Senaste året när vi haft bil skulle ju även den kunna gå sönder riktigt rejält. Då man alltid matats med att det är bra att ha en buffert på några månadslöner gick det många år utan att jag tänkte så mycket på dessa 50 000 kr, vad det skulle användas till och vad det kostade att ha de liggande där på ett sparkonto nästan helt utan ränta.
Om vi börjar med kostnaden så handlar det om en kostnad på 0,5-1 miljon kronor i utebliven avkastning att ha 50 000 kr på ett sparkonto under ett helt arbetsliv. Ränta på ränta är som bekant kraftfulla grejer. Mina kostnader pendlade upp och ner med ett par tusenlappar i månaden. Så att det helt plötsligt på kort tid skulle behövas 50 000 kr till var rätt osannolikt. En dyr försäkring för något som hade liten sannolikhet att inträffa med andra ord.
För att vara extra tydlig så menar jag inte kortsiktigt sparande för semester, inköp av ny cykel eller att byta bil var 4e år. För mig är det inte buffert utan ett planerat sparande för en väntad och planerad utgift. Jag pratar heller inte om att ha lite "torrt krut" för att fyndköpa om aktiemarknaden går ner eller att ha en strategi med en viss procent ränta i portföljen för att minska svängningarna och kunna balansera om regelbundet för att kunna köpa mer aktier när det gått ner och sälja lite aktier när det gått upp (tex alltid sträva efter 80% aktier och 20% ränta i portföljen). Det har med placeringsstrategi att göra, ej något privatekonomiskt som buffert.
Detta med buffert på ett sparkonto är mycket psykologi och vad som känns bäst i magen. Sannolikheten att snabbt behöva få fram pengar beroende av vilka risker som finns i ens liv (boendeform, familjesituation etc) och även möjligheten att snabbt få tag på pengar på annat håll är väldigt olika. Mina betraktelser här blir helt subjektiva så får du som läsare göra din egen bedömning om dessa tankar även är överförbara till dina förutsättningar.
Jag säger inte att ni inte ska ha en buffert. Jag säger bara att jag under flera år hade en buffert helt i onödan och det säger jag inte för att kylen med facit i hand aldrig pajade samtidigt som tvättmaskinen, utanför om det hade hänt så hade jag kunnat lösa det ändå utan buffert. Ser era förutsättningar ut ungefär som mina gjorde så kanske det kan gälla er också.
- Jag hade ett jobb där jag kunde spara en ganska stor del av lönen varje månad
- Jag hade en obelånad aktieportfölj och en lägenhet med lägre belåning än det banken maximalt accepterade
- Jag hade ett fast jobb med uppsägningstid och rätt till a-kassa. Även med a-kassa skulle min sparkvot bli över 0.
- Jag hade en strategi att hålla privatekonomin och portföljen skilja ändå till den dagen i framtiden då jag skulle sluta jobba. Det vill säga att sälja aktier och fonder för att finansiera privatlivet var ett extremt undantagsfall så länge jag hade lön. Ungefär i nivå med att behöva ringa mina föräldrar och be om ett lån. Men båda dessa alternativ är ändå möjliga som en absolut sista utväg.
Du som börjar från 0 kr och varken har pengar på sparkonto eller i en aktieportfölj gör nog klokt i att börja med att spara ihop lite pengar i en buffert. Att jag tycker storleken på aktieportföljen påverkar behovet av buffert är inte för att man kan sälja aktier för att få loss pengar. Utan kombinationen av en obelånad aktieportfölj (eller lågt belånad bostad) i kombination med ett månadssparande från lönen gör att man kan belåna aktierna och sen kommande månader betala tillbaka lånet med hjälp av månadssparandet. I praktikten innebär detta alltså att istället för att stoppa undan 50 000 kr från pengar som du har nu för att täcka en oväntad kostnad år 2025 så löser du behovet av pengar kortsiktigt då och drar sen ner på dina aktieköp under resten av 2025 för att betala tillbaka. Om det där oväntade nu verkligen händer i maj 2025, kanske händer det 2035 eller aldrig.
När man som mig hamnat i ett läge där man kunnat sluta jobba tycker jag behovet av buffert blir lite större igen. Då marginalen blir mindre mellan inkomst och utgift och risken för sänkta utdelningar troligtvis är något större än risken för sänkt lön.
Håller ni med om att det allmänna rådet att ha flera nettomånadslöner i buffert många gånger är överdrivet och riskerar att över tid bli dyrare än vad man tänker på? Skulle ni kunna tänka er att kortsiktigt belåna aktieportföljen med 5-10% för att snabbt betala av lånet kommande månader?