Blog Archive
De som har följt mig sedan ”the Jurassic era” vet att jag mer är att betrakta som en trygghetsnarkoman. Jag är inte (en man som heter) Ove, ej heller en Stig Helmer, likväl ser jag mer ofta än sällan till den eventuella (och alltid befintliga) nedsidan. Hellre fokus på den än den eventuella och ofta oändliga uppsidan. Alla har vi olika kynnen och det är viktigt att alltid utgå från sig själv, men att ignorera de risker som finns är att försätta sig i en kommande otacksam position.
Är jag en pessimist? Nej, utan tvärtom är jag en optimist. Emellertid är jag inte en naiv och obotlig optimist á la Candide. Bara för att jag tror på utveckling och att ljuset i tunneln inte är ett skenande tåg, som Kafka sade, är jag inte naiv nog att tro att vägen dit kommer vara som saga hämtad från disneysaga.
Morgan Housel har ett bra exempel om detta, som han b.la. lyfter i ett av alla de poddavsnitt han spelat in, och nämner att Bill Gates på 1970 förutsåg att alla i hela världen inom 20–30 år skulle ha en PC i sitt hem. Detta såg och visste han då han startade Microsoft i sitt garage. Bara att ha den övertygelsen är beundransvärt, men att investera och satsa så hårt som han gjorde är inget annat än beundransvärt.
Gick Gates ”all in” med allt sitt kapital, likt Elon Musk som bara var minuter från att sätta såväl sig själv som familjen bankrutt? Nej, utan han hade alltid 12 månaders utgifter för bolaget på sitt bankkonto. Detta för att dels kunna betala ut löner och andra omkostnader, dels för att ha torrt krut för oförutsedda utgifter. Han visste att oavsett hur mycket han än trodde på sin idé var det inget annat än ren och skär idioti att gå ”all in”, för om skiten skulle träffa fläkten skulle allt, precis allt, raseras.
Vi som analyserar bolag vet vikten av ROE och ROIC och pengar som ej arbetar är att betrakta som slöseri. Detta var Gates fullt medveten om, men relativt att riskera hela bolagets överlevnad valde han att ta ”kostnaden” genom att ha vissa pengar som fick ha semester. Han var optimist i långa loppet, men mer ”pessimist” i det mer korta dito.
Jag applicerar samma. Jag skulle – och borde rent rationellt(?) – belåna väskan lite, även om börsen är kring ATH. Detta då jag är obelånad i livet som helhet samt har fast tjänst. Dock vet jag inte vad framtiden bär i sitt sköte och hellre har jag medel att möta morgondagen än att tvingas till aktioner jag egentligen ej vill göra, såsom margin calls e.d.
Corona, terroristattacker, fula subprimelån från giriga banker… listan på plötsliga händelser som kan blossa upp och skapa enorma svallvågor är många och att då sitta med belåning kommer att kosta, såväl bildligt som bokstavligt. För att inte nämna den oro man kommer att känna.
Hellre än att lockas till de där ytterligare (och sista á la girighet) procentenheterna tar jag hellre det mer säkre för det osäkra. Om det kostar mig några procentenheter må så vara. Hellre det och att jag kan och får sova gott, verka i min vardag samt kunna vara närvarande med såväl vänner som familj och elever.
Att belåna sig behöver inte vara något dåligt, men man ska vara medveten om alla de risker som kommer med i paketet. Som bekant har ett mynt två sidor.
Jag investerar som en optimist – jag tror på en värld med dess bolag som utvecklas. Jag tror att morgondagen kommer med mer mervärde. Emellertid sparar och tänker jag mer som en pessimist i det korta perspektivet.
"Vem beger sig ut på en tusenmilaresa utan en Första Hjälpen-låda?"
Låt oss ta ett vardaligt exempel - du tror att du kommer leva ett rikare, lyckligare och mer tryggare liv om 1, 2, 3 och 5 år. Du "vet" detta. Detta då du tror på dig och dina förmågor. Dock vet(!) du att alla dagar fram till det tioende året inte kommer vara solskenshistorier. Således förbereder du dig såväl mentalt som fysiskt på detta. I mitt läraryrke tror jag alltid på att kommande dag, vecka, månad et cetera kommer bli mycket bra och berikande, men jag vet att det kommer inträffa plötsliga händelser som kommer att skapa utmaningar och som kommer att kräva mycket av mig. Jag inbillar mig att jag kommer utvecklas till att bli en bättre lärare i takt med att åren går, men kommer resan att ske problemfritt? Nej! Således ser jag till att vara förberedd - jag har en långsiktig optimistisk tro men är mer pessimistisk i det mycket korta perspektivet. Vem beger sig ut på en tusenmilaresa utan en Första Hjälpen-låda? Jag är medveten om att metaforen har sina b rister, likväl hoppas jag att poängen levereras.
Kanske är jag att betrakta som ”dum” och de som anser har jag full förståelse för, men jag vill leva ett liv där jag minimerar antalet mindre tacksamma situationer och kan jag laga för att dessa ej inträffar, kommer jag göra det.
Hur reflekterar du kring att investera som en optimist, men spara som en pessimist? Nyttjar du lån? Hur tänker du kring dessa?
Jag har tidigare skrivit om Nintendo (2020-05-11 samt 2020-07-22) – det japanska bolaget som började som ett kortproducerande bolag vars affärsidé var att producera och sälja spelkort á la Pokémon. Detta var emellertid 1889 och sedan dess har mycket vatten runnit under bron. Idag är det få som inte vet vad Marios fader sysslar med – nöje och konsumtion inom gaming/tv-spel.
Jag är född på 1980-talet och således har jag fått min beskärda del av Marios, Zeldas och alla andra underbara karaktärers äventyr på såväl 8-bit som 16- och 64-bit. Därefter kom jag att konvertera till Playstation (vissa avvikelser med att spela igenom diverse Zeldaspel på 3DSXL) och var denna konsol trogen till cirka 2 år sedan, då jag återvände till Nintendo Switch. Jag ville då få klara av Breath of the Wild samt visa vännerna att gammal är äldst i Mario Kart och Bomberman.
Medan Nintendo U blev ett misslyckande har Switch kommit att bli dess antonym. Förvisso kom denna konsol sent i ”förra” konsolcykel, vilket torde kunna förklara varför det har blivit några extra enheter som sålts – PS4 och Xbox One hade då funnits i flera år och var inte längre ”det nya, coola och senaste”. Spel som Animal Crossing, Smash Bros (googla gärna youtube-klipp på mästerskapen i detta spel…), Zelda, Super Mario med mera är sådant som varje ny generation, och då menar jag inte konsolgeneration, växer upp med. Jag vet att mina vänner sitter och spelar flera av Nintendos guldkorn med sina barn och jag är övertygad om att jag kommer att göra detsamma om/när jag får lyckan och nöjet att bli far.
I tidigare inlägg har jag dels presenterat diverse nyckeltal, dels gått in på den Disneyfiering som har startats. Tyvärr har Corona påverkat och således har Super Nintendo World ännu inte öppnat. Emellertid ges besökare en liten teaser-rundtur av Mr. Nintendo själv – Shigeru Miyamoto.
Precis som Disney ämnar Nintendo att expandera med parker, mer merchandise, upplevelsepaket med mera och jag har svårt att se att de inte skulle lyckas, speciellt i Asien och det ”speltokiga” Japan, Kina och Sydkorea. Här är Nintendo än mer älskat än vad det är i väst och just bärbara konsoler, men även mobiler, är de konsoler som föredras. Det är inte ovanligt att en VD för ett stort bolag kan sitta på pendeln (de gånger hen tar den) och spela ett spel.
Precis som Disney är man mycket duktiga på att förädla aka. ”mjölka” sina IP:n och detta är också en del av den kritik som riktas mot bolaget. De senaste åren har det varit många nyreleaser av tidigare uppskattade titlar, såsom Zelda: Link’s awakening, Super Mario med mera och så sent som igår, den 17 februari, under Nintendo Direct, utannonserades Zelda: Skyward Sword. Jag kan förstå kritiken om att det sällan kommer något nytt, men ändå säljer nyreleaserna som smör.
Vad visar detta? Jo, att folk har en relation till spelen, karaktärerna och världen. Man vill återuppleva forna och glada minnen; uppleva ungdomen(?) på nytt. Ibland tenderar fiktionen (ie. minnena) göra den nya upplevelsen rättvisa, men ibland händer också det motsatta, vilket jag kände då jag spelade Link’s Awakening…
Medan Sony och Microsoft har kommit med den femte generationens konsoler har Nintendo inte aviserat att de ämnar göra sina konkurrenter sällskap, utan enligt rykten är fokus nu på en Switchmodell som stöder 4K. Bolaget har också uttalat sig i ordalag om att de ej ser en anledning att stressa ut en ny konsol då nuvarande säljer så bra. Bra eller dåligt agerande? Tiden får utvisa, men historiskt har Nintendo i alla fall gjort mer rätt (t.ex. 16bit, 3DS mm.) än fel (t.ex. Wii U).
Jag tror att bolaget kommer fortsätta växa, generera starkare kassaflöden samt locka in sin publik likt Disney har gjort och fortsätter göra. Förvisso har man kommunicerat att man lämnar mobilmarknaden, vilket jag först ställde mig frågande till. Dock kan det vara som så att de väljer att fokusera på några få sektorer, istället för att ”jaga allt och alla”. Jag ser fler parker och då i andra länder och i andra geografier, mer och ny merchandise, ett fortsatt exploaterande (host host) av trogna IP:n, Tv-serier med mera och har svårt att se att de inte skulle lyckas. Den senaste rapporten för deras brutna räkenskapsårs första nio månader kom den 1 februari och visade mycket fina siffror. Bland annat ökade VPA med 88 %! Nedan data är hämtad från Börsdata.
Jag äger inte Nintendo, men har dem på min bevakningslista. Precis som med Disney finns det mycket hjärta bakom denna eventuella investering, men jag kommer inte ta en position enbart baserat på glädjeminnen. Man kan även få exponering mot Nintendo genom Avanza World Tech by TIN.
Äger du Nintendo?
Jag vill passa på, såhär i bokrea-tider att nämna att du nu kan köpa Börspsykologi för 129 kronor i förlagets shop. Vill du läsa utlåtanden, omdömen och recensioner finner du dem på denna länk.
Jag skrev en analys om Nintendo den 11/5 2020 och sedan dess har vissa händelser inträffat. Den största är det faktum att bolaget ämnar skära ned på sin närvaro på mobilmarknaden/spel för mobil – en marknad som de knappt börjat att angripa. Detta såg jag först som mycket besynnerligt, för när data studeras framkommer att just handhållna konsoler, vilket dagens mobiler kan anses vara, är det nya svarta. Nedan bild, tagen från Statista, visar att antalet användare förvisso stiger, men i en allt långsammare takt. Därtill kan det på samma länk ses att estimaten för ökad vinst på denna marknad går mot en tillväxt på låga, ensiffriga procenttal. Detsamma kan inte sägas om ARPU (Avarage Revenue Per User), som spås sjunka(!).
I Europa är trenden den liknande, men här hamnar ARPU på en mer flat linje än i en negativ sådan och i USA är trenden lite mer positiv. Om en generalisering skall tas, vilket alltid bör göras varsamt och aldrig sedan tas som en vedertagen sanning, är att den mobila marknaden tycks vara någorlunda mättad i Asien, där ”den nya/unga generationen” redan har ersatt den tidigare mogna dito.
I väst, dvs. Europa och Amerika, har konsumenten mer ofta än sällan önskat spela via PC och/eller konsol och här är det min tro att vi kommer att få se en ökad penetration på just mobilmarknaden och allt fler av de västerländska bolagen tycks ha förstått det. Blizzard är här smarta och via, det just nu förvisso hatade, Diablo Immortal kommer de inte bara att öppna en port för IP:t på den asiatiska marknaden, utan även få västs konsumenter att bli medvetna om mobilens kraft som speldosa.
Varför ökar då inte Nintendo sin närvaro? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har de IP:n såsom Mario Kart, Smash Bros, Luigis Mansion, Animal Crossing, Pokemon et cetera, vilka är värde sin vikt i guld och vissa av dessa finns på mobil, men ändå väljer de att ta ett steg tillbaka. Beror det på att de bedömer ROIC på detta segment inte är förmånligt? Är det för att de anser att Switch, som kan spelas via såväl TV som i handen, likt en mobil, redan har fångat de som fångas kan?
Svaret är en blandning. Dels bedömer bolaget att deras produkter inte kan göras rättvisa på mobiler, dels har Switch sålt så bra och de tar då risken(?) att inte ta in ytterligare ett segment. Detta kan i korta loppet bedömas som klokt, men i det långa dito? Ja, det är svårt att säga, för Nintendo har inte lyckats träffa mitt i prick med samtliga av sina konsoler, vilket visade sig med Wii U. Hur kommer Switch att stå sig när Sony och Microsoft nu kommer med den femte generationens konsol? I sin senaste rapport skriver de att kommande räkenskapsårs nettovinst kommer att minska med cirka 23 %, vilket inte är så lite.
Nintendo har funnits sedan 1889 och har således klarat det mesta som ett företag kan ställas mot och från att ha varit en producent av spelkort är de idag än jätte inom digitaliserad underhållning. Historik är inte en garant för framtiden, men kanske kan man bedöma sannolikheten för att bolaget finns kvar även i morgon givet denna? Jag tror inte de kommer att göra en Kodak, men det trodde just de troende om nämnda…
Intressant är att TIN Fonder, med Armfelt och Sprinchorn, har tagit in Nintendo i sin nya fond, som de har tillsammans med Avanza. Här utgör bolaget hela 4,3 % av portföljen
Jag lockas av Nintendo, men jag känner mig ännu inte övertygad om att investera i dem och således får de ligga kvar på min bevakningslista.
När detta inlägg skrivs äger jag ej aktier bolaget, men för transparensen skull erkänner jag att jag har ett Nintendo Switch.
Äger du Nintendo?
Få, om ens någon, har inte en sorts relation till figurer såsom Mario och Luigi. Undertecknad kommer ihåg hur han i unga år fick ett Nintendo 8-bitars med Zelda samt Super Mario Bros 3, varav det sista lockade min far så mycket att min mor fick tvinga bort honom så jag och min bror kunde spela.
Sedan dess har mycket vatten runnit under ån och även om jag vill bli nostalgisk och gå in på SNES, Zelda: A link to the past, Metroid, Street Fighter II et cetera kommer jag ej så göra. Fokus är på Nintendo, som grundades redan 1889, och om de är av intresse att investera i.
Enligt sin egen hemsida definierar bolaget sig själva enligt: Nintendo Co., Ltd. med säte i Kyoto, Japan, är ett världsledande företag inom interaktiv underhållning. Nintendo har sålt fler än 4,3 miljarder spel och fler än 692 miljoner spelkonsoler världen över, och skapat älskade frontfigurer såsom Mario och Donkey Kong.
Nintendo har också lanserat välkända spelserier som The Legend of Zelda, Metroid och Pokémon. Nintendo tillverkar och marknadsför spelkonsolerna Wii U, Nintendo Switch, Nintendo 3DS och New Nintendo 3DS samt spel och tillbehör till dem. Därtill har de även merchandise.De främsta konkurrenterna på konsolmarknaden är Microsoft, med sitt Xbox, och Sony, med sitt Playstation. Sedan Sony lanserade sitt första Playstation (PS1) har de intagit toppositionen, medan Microsoft har legat på en god andraplats. Dessa har tagit enorma marknadsandelar från det herravälde som Nintendo hade under det gyllene 1990-talet och min amatörtolkning är att Nintendo var för självsäkra samt hade ätit sig mätta tillika tjocka.
För att använda en sportmetafor ställde de skorna på hyllan och trodde att matchen skulle spela sig själv. När sedan verkligheten kom ikapp dem kom konsolerna Gamecube och Nintendo Wii inte att hålla måttet, även om sistnämnda hade en riktigt fyndig punchline – ”Wii will rock You”. Förvisso sålde dessa konsoler och visst blev spelen belönade med flera och välförtjänta priser, men marknaden suktade efter tung, detaljrik och nydanande grafik – ting som inte var och aldrig har varit Nintendos edge, då de mer fokuserar på spelen och dess innehåll. De skall vara lätta att lära men svåra att bemästra. De ska vara tilltalande för såväl unga som äldre och gärna vara av den sort att hela familjen kan sitta i soffan. Samtidigt som detta inlägg bearbetas kommer nya siffror som tillkännager att antalet sålde Switchenheter nu uppgår till 55,7 miljoner och bland de mest tio sålda spelen är inget skapat av en extern part, utan alla är skapade och ägda av Nintendo! Det spel som har sålts mest är Mario Kart Deluxe 8 och detta spel följs av Super Smash Bros Ultimate samt The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Som anekdot kan nämnas att jag har spelat samtliga och finner dem mycket, mycket bra och välproducerade. De första två titlarna har klarats av, medan det återstår ett par timmar i Zelda (sommargöra). Mer ingående om detta står att läsa i den senaste rapporten, som släpptes den 7 maj 2020.
Nintendo börjar alltmer att återfå gammal styrka och deras intåg på mobilmarknaden tycks gå bra, då deras spel inom denna sektor har genererat över en miljard dollar. Den främsta kassakon är rollspelet ”Fire Emblem Heroes”, som följs av ”Animal Crossing” samt ”Dragalia Lost”. Beträffande Animal Crossing har spelet redan, efter bara två månader, sålt bättre än vad Nintendo hade räknat med för hela spelets livslängd/cykel.
När det såg som mörkast ut kom bolaget att ta sig själva i nackkragen. Sedan kom Nintendo 3DS, 3DS Xl samt Nintendo Switch och plötsligt var bolaget åter på banan. Sedan lanseringen i mars 2017 och fram till april 2020 har bolaget sålt över 53 miljoner konsoler. Detta skall ställas mot PS4, som släpptes 2013 och har sålt ca 106 miljoner exemplar, samt Xbox One, som släpptes 2013 och har sålt ca 46 miljoner exemplar.
Det som lockar mig med Nintendo, förutom den nostalgiska känslan, är att jag tror att de äntligen tycks ha insett att de ständigt måste vara snabbfotade samt att de har en bra diversifiering med såväl konsoler i olika format, där de flesta går att beteckna som handhållna sådana, som med sina spel. Trots att en tidigare kund har spelat Zelda: Link’s Awakening på Game Boy och att det sedan släpps med förnyad grafik och annat ”smått & gott” till en ny konsol tycks kunderna vara beredda att slänga upp sina pengar. Sedan releasen i slutet av september 2019 har denna nyutgåva sålt 4 miljoner exemplar. Samma tendenser syns i flera spel, såsom Mario Kart, Donkey Kong och Smash Bros.
Jag tror att vändningen kom då Satoru Iwata, VD mellan 2002-2015, dog och Mr. Nintendo himself – Shigeru Miyamoto tog över som tillförordnad VD fram till att Shuntaro Furukawa övertog rollen som kapten under sommaren 2018. Det var med Miyamoto som stegen mot de nya innovationerna inom bolaget togs och lika skicklig som han hade varit med alla sina spelskapelser, lika skicklig var han som tillförordnad VD. ”Nintendo makes things that have yet to be seen”.
Att Nintendo även nu har börjat slås sig in på e-sportens arena (ursäkta ordvitsen) gör ej saken sämre. Under detta inlägg kände jag mig nödgad att se delar av världsmästerskapen från 2019 i Super Smash Bros och det tycks krävas en enorm skicklighet i att bemästra detta spel. Jag har själv spelat detta och visst är det ett roligt spel då man, tillsammans med tre vänner, sitter ned med diverse drycker, skön musik och en allmän ”jag ska spöa skiten ur dig”-känsla (samma gäller såklart med spel som Mario Kart och Bomberman). Som denna artikel gör gällande har spelet funnits som e-sport sedan tidigt 2000-tal, men det är först på de senaste åren som det har vuxit internationellt.
Metroid, Zelda, Mario, Star Fox, Donkey Kong et cetera. Detta är IP:n som är värda guld för bolaget och de tycks veta hur att profitera på dessa, precis som Disney på andra sidan pölen, vilket framkommer då deras nyckeltal, från Börsdata, studeras.
Just nu handlas bolaget till ett P/E om cirka 3, vilket skall ställas mot femårsnittet om 7,4 och tioårssnittet om 5,9. Om värderingen istället bedöms utifrån EV/EBIT är bolaget just nu värderat till cirka -2,2, där femårssnittet ligger på -9,9 och tioårssnittet på -2,5. PEG-talet, som används när man ska bedöma aktiens värdering i förhållande till företagets vinsttillväxt och P/E-tal värdering, är just nu 0,1 och snittet fem år tillbaka är 0, vilket också gäller detsamma för de senaste 10 åren. Detta har jag varit i kontakt med George på Börsdata med och frågat om det stämmer. Som svar fick jag att han köper in från externa parter och ännu ej har hunnit granska.
En viktig del som jag tittar på är skulden och här görs synligt att bolaget inte direkt har problem med kronofogden. Nettoskuld/EBITA ligger på -4,4 (femårssnitt -14,1 och tioårssnitt är -15,5) och om denna istället mäts i procent är fakta likt följande: just ni -69 % och snittet för de senaste 5 åren är -74 % och de senaste 10 åren -73 %.
Även om trenden talar för att den negativa nettoskulden minskar är det inget alarmerande, utan bolaget har en mycket, mycket stabil, finansiell position som många andra skulle mörda för (host host AT&T…).
Lönsamheten? Bruttomarginalen, som visar hur stor andel av omsättningen som är kvar efter direkta kostnader för verksamheten som varu- och materialinköp, ligger på 45,5 % och snittet för de senaste 5 åren är 42 % och de senaste 10 åren 36,2 %. Berörande rörelsemarginalen ligger den på 23,5 %, medan femårsnittet ligger på 14,6 % och tioårssnittet på 7,5 %. Tacksamt att ställa bredvid bruttomarginalen är rörelsemarginalen, som visar hur stor andel av omsättningen som är kvar efter alla verksamhetskostnader innan finansiella kostnader och skatt. Denna ligger just nu på 23,5 %, medan snittet de senaste fem åren är 14,6 % och de senaste tio åren 7,5 %.
ROIC ligger på fina 50 %, men detta är mycket högre än femårssnittet på 35,5 % och tioårssnittet på 23 %, vilka förvisso inte är fy skam heller. ROC ligger på 65,2 %, vilket skall ställas mot femårssnittet på 40,2 % och tioårssnittet på 30,2 %.
Bolaget har börjat att dela ut mer och detta beror, såklart, på den renässans som bolaget har haft, men också från det faktum att allt fler japanska bolag börjar lätta på sina enorma kassor. Kommer detta att fortsätta? Den som visste, den som visste.
För räkenskapsåret 2018 (årsrapport) delade bolaget ut $4,52 och för räkenskapsåret 2019 (årsrapport) var summan $5,81. Till en kurs om cirka $52,5 motsvarar 2019års utdelning en direktavkastning om 11 %.
Den främsta risken med Nintendo har historiskt varit deras beroende av en konsol, men i takt med att de nu har skaffat sig flera sådana (3DS, 3DS XL och Switch) samt deras intåg på mobilmarknanden har denna risk blivit mindre, om än ej bortblåst. Deras främsta konkurrenter stavas Microsoft och Sony, vilka båda kommer med nya generationens konsoler detta räkenskapsår. Nintendo har signalerat att de inte kommer med någon ny konsol detta räkenskapsår och jag våger inte tro att någon ny kommer under 2021 heller. Under Nintendos Q&A den 7 maj live-tweetade David Gibson och här framkom att bolaget anser att Nintendo Switch befinner sig i mitten av sin livsscykel. Kommer Switch att kunna stå sig när Sony och Microsoft kommer med deras monster till nya konsoler?
I Asien är det mycket mer fokus på mobila spel/mobila enheter. Detta är något som många i väst inte ser, eller har svårt att föreställa sig samt förstå. Varför tror du att Blizzard satsar på ett nytt Dibalospel till mobiler? Inte är det för att sälja i västvärlden, utan det är för att få nya kunder/konsumenter i Asien.
Det finns mycket som lockar med Nintendo, men jag har ännu inte hunnit jämföra dem med deras främsta konkurrenter för att få en än bättre översikt och bild över bolagets position. Emellertid är mitt intresse väckt. Vad anser du? Är det game on, eller game over?