Djur uppväxta i fångenskap får annorlunda beteenden än vilda djur uppväxta i sin naturliga miljö. De får ofta mat på regelbundna tider, på samma plats och utan större ansträngning. De behöver inte heller frukta andra djur människan inkluderad i någon större utsträckning. Avkomman till djur uppväxta i fångenskap har naturligtvis lika dåliga förutsättningar att klara sig i sin naturliga miljö. Hundratals år av medfödd instinkt eroderar snabbt i en konstlad, kontrollerad och mer riskfri miljö.
Sedan en lång tid har finansmarknader också berövats delar av sina naturliga förutsättningar för en normal tillvaro. Räntan såväl styrränta som de långa marknadsräntorna har gått ner sedan början av 90-talet. Noll- och minusräntor har blivit vardag i många länder, framför allt i de utvecklade ekonomierna. Låga räntor har bidragit till en ökad skuldsättning hos såväl hushåll, företag och enskilda länder.
Idag är skuldsättningen så hög att den i sig själv har blivit ett hinder för att höja räntorna. Hushåll, företag och flertalet länder skulle helt enkelt inte ha råd att betala räntekostnaderna vid ett högre ränteläge.Styrräntan kontrolleras av centralbankerna och är därför ett mindre problem. De längre marknadsräntorna och krediträntorna är däremot marknadsstyrda och kan falla eller stiga beroende på marknadens olika förväntningar. Så har det i alla fall varit. Inte längre.
Jag vill redan här betona att jag tycker många centralbanker, Riksbanken inkluderad, har agerat kraftfullt, korrekt och snabbt under coronakrisen. Erfarenheter från IT-bubblan och Lehman-kraschen under 2000-talet har gett stridserfarenhet till berörda myndigheter och kortat ner beslutsprocesser. Till skillnad från tidigare kriser, som var finansmarknadskriser, började coronakrisen som en makroekonomisk kris med stora störningar inom såväl utbud som efterfrågan.
Arbetslösheten ökar snabbt och osäkerheten om hur pandemin kommer utvecklas är fortfarande stor. Att förhindra att en makroekonomisk kris sprider sig till finansmarknaden och därmed framkalla en ny skuldkris (jämför Lehman) blev därför det första och viktigaste målet för centralbankerna. Tusentals miljarder dollar, euro, pund och kronor har tillförts de finansiella marknaderna via centralbankerna. Man har köpt finansiella tillgångar allt högre upp i risktrappan. Riksbanken köper företagsobligationer, amerikanska centralbanken Fed köper aktier via ETF-marknader.Att vi efter börsfallet i början av året haft den snabbaste uppgången någonsin på världens börser är inte så konstigt.
Finansmarknadens aktörer har, likt djuren på Noas ark, lärt sig att maten (pengarna) kommer, och ofta i en större mängd än vad man förväntat sig. Aktiemarknaden är snart tillbaka på samma nivå som innan krisen. Samma sak med obligationspriser och vilket jag finner märkligt guldpriserna är också de högsta på tio år. Dit brukar man annars bara fly till när allt annat känns riskabelt. Men likt vatten letar sig centralbankernas nytryckta pengar in i finansmarknadens alla skrymslen och vrår.
Jag tillhör den äldre generationen på finansmarknaden. Risk och avkastning har alltid varit centrala begrepp. När jag pratar med jämnåriga upplever jag att de resonerar likvärdigt. Vi har alla levt i vilt tillstånd. Bland många yngre upplever jag, helt naturligt, ett annat synsätt: ”Kör så det ryker centralbankerna hoppar in om det behövs!” De har växt upp i djurparken.Varje börsfall har blivit ett köptillfälle.Varje kris har blivit en möjlighet uppbackad av nya pengar. Låna på bara skulderna är redan så stora att man aldrig kommer tillåta räntorna att stiga.Då går det åt h-e.
Världens centralbankschefer är naturligtvis fullt medvetna om detta. I sanningens namn har man nog inte kunnat agera på något annat sätt än man gjort under de senaste kriserna. Blodflödet måste stoppas innan man funderar på konvalescensen. Samtidigt finns i alla fall inte vad jag sett någon långsiktig plan att rätta till obalanserna. Vid försök att strypa de finansiella stimulanserna (”Taper tantrum” 2013) har marknaden panikerat. Är djurparken det nya normala?Är jag, med erfarenheter från en någorlunda oreglerad marknadsstruktur, en rödlistad art? Den nya generationens finansmänniskor har växt upp i en annan miljö. Klarar de av att sättas ut i naturen igen? Att ta risk och låna är mer gångbart än på min tid. ”Who can blame them”?
På fyra månader har kronan stärkts med hela 16 procent mot dollarn. Det är den snabbaste och kraftigaste kronförstärkningen på över ett decennium. Kronrallyt pressar vinsterna för svenska storbolag och hårdast slår det mot skogsindustrin.
Kronan har de senaste månaderna åkt jojo på finansmarknaden. Särskilt stora har kronsvängningarna varit mot den amerikanska dollarn.Vid årsskiftet kostade en dollar 9,35 kronor och under den allra största coronaturbulensen i mitten av mars steg dollarkursen till som högst 10,40 kronor.
Men sedan toppnoteringen har valutavinden vänt och på onsdagen handlades en dollar till 8,74 kronor. Det betyder en förstärkning med 16 procent från bottennivån och kronan har inte varit lika stark mot dollarn på drygt två år. Kronan har vunnit mark även mot övriga valutor, även om rörelserna inte har varit lika våldsamma. Mot euron har kronan stärkts med 8 procent sedan den 19 mars.
Redan under andra kvartalet märktes valutamotvinden för svensk industri. Under första kvartalet redovisade Atlas Copco, Sveriges största verkstadsbolag, en valutavinst på 480 miljoner kronor. Under andra kvartalet vände trenden till en valutaförlust på 90 Mkr. Samma sak var det för Sandvik som gick från en justerad valutavinst på 200 Mkr för första kvartalet till marginella 28 Mkr i positiv valutaeffekt under andra kvartalet.
Den negativa valutatrenden fortsätter under tredje kvartalet. I samband med halvårsrapporten spådde Sandviks vd Stefan Widing en negativ valutaeffekt för koncernen på 250 Mkr. Med tanke på att kronan har stärkts med 8 procent bara sedan halvårsskiftet är den valutaprognosen sannolikt för optimistisk och redan överspelad.
Exakt hur de senaste månadernas kraftiga kronförstärkning slår mot de största svenska börsbolagen är inte helt enkelt att beräkna eftersom bolagens sätt att vägleda marknaderna skiljer sig kraftigt åt. Atlas Copco anger och kvantifierar till exempel tydligt de olika typerna av valutaeffekter, medan Ericsson och H&M i stort sett inte ger någon vägledning alls. Bolagens valutaeffekter kan delas in i tre direkta och ett antal indirekta effekter.
Först är det transaktionseffekten som uppstår när ett bolag har produktion och kostnader i svenska kronor men intäkter i utländsk valuta. Vidare finns omräkningseffekten när vinsterna i bolagens utländska dotterbolag i samband med kvartalsrapporterna räknas om till svenska kronor. Den tredje effekten är omräkningseffekter på bolagets utländska tillgångar och skulder som påverkar balansräkningen.
Förr i tiden var transaktionseffekten den viktigaste valutaeffekten. Men i takt med att de svenska storbolagen har växt genom utländska förvärv och allt mer lokal produktion har omräkningseffekterna ökat i betydelse.
Transaktionseffekten slår alltid igenom direkt i resultaträkningen medan omräkningseffekterna inte sällan balanseras i totalresultatet och först på sikt påverkar resultatet.
Valutasvängningarna leder också till indirekta effekter. Det är till exempel inte ovanligt att bolagen får dela med sig av valutavinsten till kunderna i form av prissänkningar. Även konkurrenssituationen kan förändras. Det klassiska exempel är Volvo Personvagnar på den tiden när Göteborgsbolaget inte hade någon produktion i USA.
Biltillverkaren var stor vinnare på en stark dollar, men lika viktigt var relationen kronan mot D-marken eftersom Volvos huvudkonkurrenter i USA var de tyska biltillverkarna som hade kostnader i tyska mark.
valutaeffekterna för Stockholmsbörsens 20 största bolag visar att skogsbolagen SCA och Holmen liksom gruvjätten Boliden drabbas hårdast av kronförstärkningen.
En generell 10-procentig kronförstärkning sänker, enligt bolagens känslighetsanalyser, rörelseresultatet med 33–44 procent. Skälet till att denna trio är extra utsatt är att de har en mycket stor andel av produktionen och därmed kostnaderna i svenska kronor, samtidigt som bolagets produkter i hög grad exporteras utanför Sverige och dessutom prissätts i dollar.
Coronapandemin kommer att förändra vårt samhälle på många olika nivåer och inte minst hur vi använder våra bostäder. Det preliminära resultatet från den undersökning som genomfördes nu i juli visar tydligt hur hemmet i stor utsträckning också har förvandlats till arbetsplats under coronapandemin, undersökning som genomfördes nu av Riksbyggen.
Ser också flera intressanta trender hur svenskar redan har och vill ändra sina tidigare vanor och boendeförhållanden.Ett av de mest överraskande svaren uppges vara att relativt många redan funderar på att byta boende eller redan har gjort det på grund av pandemin.
17 procent av de tillfrågade, eller nästan en av fem, svarar på att de funderar på att förändra sin boendesituation eller har redan gjort det på grund av Corona. En möjlig förklaring är att en del upplever att de behöver ytterligare ett rum eller utrymme för att bättre kunna jobba hemifrån.
Det kooperativa bolaget är en av Sveriges största aktörer på bostadsmarknaden och förvaltar drygt 300.000 bostäder på över 400 orter. I undersökningen som i juli skickades ut till boende i Riksbyggens bostäder svarade 500 personer. 29 procent av de tillfrågade uppger att de har undvikit arbetsplatsen under coronapandemin. Av dessa har 77 procent arbetat hemifrån. Om bostaden saknar hemmakontor är köket och vardagsrummet den mest populära platsen för hemarbete.
Många tycker att det är positivt och leder till ökad livskvalitet. Och den största fördelen med att sitta hemma och jobba är att man slipper restiden till och från jobbet, vilket 79 procent av de tillfrågade instämmer i. ”Hela 63 procent anser samtidigt att de saknar den sociala aspekten med att träffa kollegorna.”
Många har upptäckt det inte bara fungerar utan också innebär stora fördelar. Men det ställer sannolikt nya krav på teknik, ändrade planlösningar och andra förändringar i framtidens bostäder,vilket alla bostadsutvecklare måste möta framöver.
JP Morgan höjer riktkursen för Boliden till 275 kronor (250), upprepar övervikt.
Goldman Sachs höjer riktkursen för Swedbank till 135 kronor (125), upprepar neutral.
Goldman Sachs höjer riktkursen för Saab till 232 kronor (230), upprepar neutral.
Goldman Sachs höjer riktkursen för SEB till 93 kronor (86), upprepar neutral.
Goldman Sachs höjer riktkursen för Handelsbanken till 93 kronor (91), upprepar neutral.
Goldman Sachs höjer riktkursen för Nordea till 88 kronor (82), upprepar köp - BN
Morgan Stanley höjer riktkursen för EQT till 195 kronor (173), upprepar jämvikt
Exane BNP Paribas höjer riktkursen för Volvo till 180 kronor (175), upprepar outperform.
SEB höjer riktkursen för Nent Group till 390 kronor (370), upprepar köp.
Europafonderna har i snitt backat 9 procent hittills i år.
Europafonderna har i snitt backat 9 procent hittills i år och klarat sig klart sämre än USA-fonderna, som bara tappat 2 procent. Förlorare i Europa är fonder inriktade på länder som drabbats hårt av Covid-19, som Italien och Spanien. Men även Norgefonderna har backat klart mer, troligen främst beroende på en indirekt effekt av coronakrisen, brant fallande oljepriser.
Vinnare hittills i år är främst Sverigefonder och Nordenfonder, som visserligen föll kraftigt i mars men sedan har återhämtat sig mycket brantare. Sverigefonderna har i snitt återhämtat hela börsraset, räknat fram till 15 juli. Småbolagsfonderna som placerar på Stockholmsbörsen har i år i snitt stigit 4 procent.
En tänkbar förklaring till nedvärderingen av södra Europa skulle kunna vara den politiska strid som utbrutit om ett stimulanspaket på EU-nivå, för att få fart på ekonomin, där Sverige och ytterligare tre länder håller emot och enbart vill acceptera lån, inte bidrag. EU:s starkaste ekonomi Tyskland vägrar tvärtom att acceptera ett paket som inte omfördelar pengar till nödlidande regioner. Konflikten kan dra ut på tiden och då förlängs lågkonjunkturen och den höga arbetslösheten.
Osäkerheten kring Brexit är kvar, särskilt efter att coronakrisen hindrat förhandlarna att träffas och tagit fokus från processen. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vill försöka få klart ett första avtal innan årsskiftet och annars lämna EU utan avtal. Ökad politisk osäkerhet märks även i Frankrike, Italien och Spanien, där regeringspartierna har mött ökat motstånd under coronakrisen.
Aktiemarknaden ogillar ny politisk osäkerhet, men är den verkligen en nyhet? Nej, de politiska problemen i Europa är till stor del välkända sedan länge och hanterbara för de flesta börsföretag. Dessutom är de ekonomiska problemen ofta värst för den offentliga ekonomin. Till exempel är brant öka arbetslöshet en nackdel för företag som säljer konsumentprodukter, precis som minskat resande ett problem för hotelloperatörer – men de negativa effekterna på statskassan är större, via ökat arbetslöshetsunderstöd och minskade skatteintäkter. Och även i USA har den politiska osäkerheten ökat, när Donald Trumps chanser att vinna presidentvalet krympt.
En bättre förklaring till att Europafonderna utvecklats sämre i år är nog att branschfördelningen är annorlunda än i USA, med högre andel banker och andra konjunkturberoende företag här, medan bland annat IT-företagen väger tyngre på börserna i New York. Detta är dessutom en mer stabil skillnad som borde väga tyngre i aktievärderingen. Fast å andra sidan verkar den redan vara med råge diskonterad (inräknad i aktiekurserna), med tanke på att USA-index trots Covid-19 lyckats återvända till samma nivå som vid årets början.
Framöver kan dagens mer pessimistiska syn på möjligheterna för europeiska börsföretag visa sig realistisk, samtidigt som en andra våg av Covid-19 just nu ser ut att vara ett större hot i de folkrikaste staterna i USA. En ny förtroendekris, som orsakar ett börsras likt det under mars, skulle rimligen slå hårdare mot de aktiebörser som Stockholm och New York där återhämtningen varit starkare de senaste fyra månaderna. Ur det perspektivet gör nedvärderingen av Europafonderna under första halvåret att de lockar pessimister som söker säkrare placeringar, aktiefonder med lägre fallhöjd