PerPenning
Likes
248
Antal inlägg
499
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed

Blogg

Dagarna

 

Jag är ju så som många vet inte en av de yngre bloggarna även om Dagny med sina 103 år slår mig med hästlängder. Jag fyllde nyligen femtio år och är därför ett halvsekel. Av dessa år har jag nu, som det heter, förvärvsarbetat heltid under 23 år. Dessförinnan studerade jag, gjorde värnplikt eller ströarbetade. Med den normala måttstocken så har jag därför ungefär 15 år kvar till en eventuell pension.

 

Jag vädrar ofta min aversion mot lönearbete. Varför då? Jo, jag har svårt att finna nöjet och glädjen med det. Däremot så är jag beroende av att fortsatt jobba för att anskaffa slantar för leverne, försörjning och fritid. Jag har jobbat ganska länge, är rätt duglig på det jag gör och därför har jag en lön i motsvarande grad. Visst är det väl viktigt att en såld timma av mitt begränsade liv har en rimlig ersättningsnivå?

 

Jag och mina vänner som är i samma ålder vädrar ungefär samma sak - vi känner oss färdiga med arbetslivet. Vi ser inga nya roliga utmaningar, värden eller anledningar till att jobba, något som jag ser varje vardag hos många yngre kollegor - de är hungriga, jobbar över och stressar på för att få erkännanden, beröm och därmed ett värde. Jag med många, vi är bortom detta - jag bryr mig inte om att bli månadens medarbetare och ser inget speciellt i att göra perfektion av mina insatser.

 

Jag får då ibland mothugg från läsare som menar att jag borde rycka upp mig, skaffa ett annat jobb eller köra lite mental träning. De menar att om man nu är så mycket på arbetsplatsen så bör man göra något roligt av det. Jag ser det lite som att om man ler så blir man gladare - det är en travesti på sann lycka och fungerar inte, tro mig -  jag har provat. Nej, det finns något djupare i det här. Att vara bra på något, som jag faktiskt är, är inte av nöd och tvång roligt.

 

För det tjatas ju om att om man bara tycker att något är roligt eller inspirerande så blir man bra på det. Det är nog så sant - att bli duktig på något kräver hårt arbete och utan lågan så blir det svårt. Men när du väl är duktig och glöden har fallnat? Vad gör man då? Slutar det jobb som ger gott om pengar och börjar om? Kanske.

 

Jag läste om Kim Ekdal Du Reitz, en av Sveriges absolut bästa handbollspelare, som mitt i en fantastisk karriär valde att sluta helt med sporten. Han säger själv att han aldrig identifierat sig med handboll, något som många andra spelare gör - för vad skulle de göra istället för att spela handboll? För Kim var träning och matcher bara en belastning de senare åren - han tyckte helt enkelt inte att det var roligt alls längre. Tänk att vara en av världens bästa på något och inte vilja göra det längre? Hur många är så modiga att de vågar ta steget och lämna allt?

 

Kim sammanfattar sitt val så vältaligt: jag vaknade på morgonen och ville bara snabbspola dagen fram till att träningen var slut. Nu vill jag bara att dagarna ska fortsätta, jag ser fram emot livet. Det har jag aldrig känt tidigare.

 

Så jag och många med mig - vi är i samma sits. Vi är duktiga på något som vi väljer att göra varje dag utan att ens tycka att det är roligt. Det kan egentligen inte få fortsätta så, det är inte rimligt. Men modet, det hittar jag inte. Inte heller alternativen ser jag utan det är ett famlande i mörker. Vad ska jag göra istället?

 

Jakten på den ekonomiska friheten är en del i svaret. För om jag inte hade behövt få in lönen, då hade jag slutat tvärt. Min lista över allt jag vill göra istället är lång. För jag vill ju också att dagarna ska fortsätta och inte behöva snabbspolas.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Egon Investor's picture
19
70
3
0
Egon Investor

Mycket tänkvärt!

Personligen befinner jag mig i en liknande situation, även om jag är något yngre än du.

Jag har ännu inte analyserat klart om det beror på att nuvarande tjänst är tuff/trist eller om det är så att glöden inte skulle vakna till liv även om jag bytte tjänst (men fortsatte inom det område jag anses vara duktig på - och därmed uppbär bra lön).

Det som står helt klart är att det motiverar mig att komma till den finansiella friheten, men eftersom det är en bit bort vet jag inte om "det håller" fram till dess. Hittils har jag inte hittat modet att ta tag i läget genom att leta upp ett nytt jobb, utan försöker intala mig att se det som en utmaning (detta ger dock endast motivition ibland).

Mvh

Egon

 

 

PerPenning's picture
248
499
54
0
PerPenning

Tack Egon, onekligen väcker det många frågor - arbetslivet. Att byta arbete kan ge en nytändning men för mig varar denna period allt kortare. Jag tror att det varit mycket lättare om jag behövde bekräftelse.

Anonymous's picture
Investeraren_tw (ej registrerad)

Oj, vad tråkigt för dig, jag beklagar. Det kan inte vara bra för själen att gå runt och tänka så negativt om en stor del av vardagen? Försökt byta jobb, till något helt annorlunda? Livet ska inte handla om att typ härda ut... Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

Ekonomitankar's picture
10
23
0
0
Ekonomitankar

Min aversion mot lönearbete handlar nog mer om friheten, jag är så otroligt bunden av mitt lönearbete och det stressar mig. Alla mail och alla telefonsamtal...

Därför skulle jag mycket hellre lägga samma antal timmar på att trada. Går bryta om det går dåligt, ge upp för dagen, lägga många eller få timmar. Valfriheten och slippa andra människor.

Anonymous's picture
Mega (ej registrerad)

Tänkvärt! Det finns många som är eller varit i din situation, bl a jag. Jag har ännu inte uppnått din aktningsvärda ålder men är inte heller purung längre... Jag bytte jobb för ett par år sedan och fick en nytändning. Det kommer hålla ett par år till men sedan är jag i din situation igen. Investeringarna jag gör ska ge mig mer frihet att styra över mitt liv. Jag kanske inte kan sluta arbeta helt, men i alla fall mindre. Det ger mig hopp! Lycka till i jakten på den ekonomiska friheten!

Förövrigt gjorde Kim Ekdal Du Reitz gjorde helt rätt.

Mvh Mega

PerPenning's picture
248
499
54
0
PerPenning

Tack, Investeraren - kartan är inte lättläst så riktningen är svår att ta ut.

Tack Ekonomitankar, funderat lite i liknande termer. Arbeta 4 dagar och 1 dag för egen 'verksamhet'.

Tack Mega, som du säger - jobbyte håller ett tag. Jag jagar vidare. :)

Anonymous's picture
Edvin (ej registrerad)

Jag är något yngre men kan känna igen mig det du skriver. Jag uppskattar dock det sociala sammanhanget jobbet ofta ger, men tycker 8h om dagen 5 dagar i veckan är för mycket. Hade jag inte haft barn hade jag nog gått ner i arbetstid och eftersträvat ett enklare och mer minimalistiskt liv. Helt uppenbart är iaf att lyckan inte finns i karriär och mängden prylar.

Anonymous's picture
Edvin (ej registrerad)

Tillägg: bloggen cornucopia hade ett gästinlägg som jag tycker är sjukt träffande
http://cornucopia.cornubot.se/2015/03/gastinlagg-en-tjanstemans-bekannelser.html

 

PerPenning's picture
248
499
54
0
PerPenning

Tack, Edvin - håller med. Varför dessa evigt långa arbetsveckor? Och tack för länken. :)

Kommentera som anonym eller registrera dig/logga in
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Blog Archive

Blog Archive
2017 (102)
Sep (7)

Taggar