Inbilla dig inget. Även om ditt liv är fantastiskt och du är framgångsrik. Även om du tänker på dina närmaste och är vänlig mot alla du träffar - så kommer någon, någonstans att bli glad när du är död. Häpp! Vad menar jag med det?
Jo, det kan vara någon som vill köpa ditt hus, någon som du har pissat på i skolan, en uppkomling som vill ha ditt jobb, någon hatare som inte gillar dig och dina göromål - de kommer att le i mjugg när de hör nyheterna om att du har trillat av pinnen. Och om nu inte detta är tillräckligt så finns det åtminstone några maskar som kommer att bli glada att få tugga på ditt lik.
Det här är sant för dig och det är sant för alla. Det var lika sant för Gandhi och moder Teresa som det gäller för David Bowie och Kate Spade och de otaliga andra som vi säger har lämnat oss för tidigt.
Det spelar ingen roll hur bra du har levt ditt liv. Det kommer fortfarande att finnas människor som mentalt står runt din dödsbädd och välkomnar den sorgliga händelsen. Äntligen! För hur många egenskaper och drag har du som skulle göra många människor glada att bli av med dig?
Det är verkligen något att komma ihåg långt innan din tid kommer - eftersom det hjälper till att förhindra att egot kryper på. Det förhindrar att du blir alltför fast i att försöka behaga alla hela tiden. På ett sätt är det en lättnad att acceptera att inte alla älskar oss och att oavsett hur framgångsrika vi är kan vi inte vinna över hela världen.
Var istället ärlig mot dig själv, var snäll och omtänksam mot de människor som betyder något för dig. Och var samtidigt inte alltför bunden till livet, ditt rykte och alla de andra för i slutet av dagen blir vi alla slagna ned till samma nivå när vi dör. Oavsett vem vi är i livet så begravs vi i marken och tuggas upp av kryp tills det inte finns något kvar. Och vissa människor är glada över att höra om det.
Det är en ödmjuk tanke.
Fars dag är visserligen en månad bort men likväl aktuell, året om. Att vara man, dessa dagar, är inte enkelt. Än värre blir det om du är medelålders. Och vit. Efterbörden av MeeToo, som hade kunnat vara enbart positiv, är en illaluktande sörja. Det finns aktörer som föraktar män. Hur är det möjligt?
Det är enkelt att konstatera att varken godhet eller illasinne sitter i könet. Detta inlägg handlar dock om mannen och är inte menat att förringa kvinnor även om de utelämnas i texten nedan. Jag är stolt oavsett, hela min ättelinje är fylld av starka män och kvinnor som på olika sätt slet för att hålla sina familjer vid liv och hälsa. Men just idag är det mannen jag tänkte skriva om.
Det är väl högst rimligt att få vara stolt över den du är - oavsett om du är eller identifierar dig så som man, kvinna eller något annat, för den delen. Lika rimligt är det att hävda att jag inte kan vara ansvarig för vad andra män gör eller inte gör. Jag är inte en potentiell våldtäktsman. All denna polarisering är bara av ondo. Men jag är inte heller en del av ett kollektiv av människor med snopp.
Att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor är inget du kan motsätta dig, så är det bara. De fysiska är påtagliga men även mentala skillnader finns, vare sig vi vill det eller inte. Evolution i all ära men riktigt så långt har vi inte nått att alla skillnader är sociala konstruktioner. Det vi kan vara överens om är att alla individer ska ha samma rättigheter och skyldigheter - och individer får inte klumpas ihop i könstillhörighet i dessa frågor. Det är också därför jag är helt emot kvoteringar mellan könen då det bör vara bäst lämpad individ som bör väljas. Egenskaper måste vara viktigare än kön.
Att vara familjefar, som jag, är också en utsatthet i sig. Oavsett vad vi tycker så är mannen, oftast, fysiskt överlägsen kvinnor i styrka och att det finns nedärvda skäl till detta är tydligt. Mannens uppgift var att skydda familjen, gruppen eller flocken. Oavsett hur rationell man är i sitt tänkande finns säkert dessa egenskaper kvar i våra sinnen. Jag skulle göra vad som helst för att skydda min familj, även med livet som insats. Så fungerar en man.
Att varje vardagsmorgon stiga upp och gå till jobbet för familjens försörjning är för mig också en del i detta. Traditionellt är det fars uppgift att skydda och stötta, med orubbligt lugn och självbehärskning ska mannen lösa familjens uppehälle. Samtidigt så vet jag att vi har en ny verklighet där mansrollen helst ska utplånas och ersättas med något annat, vad vet jag inte riktigt.
Att spotta på den traditionella mansrollen är som att spotta på mig. Att vara man är inte att slåss, mörda eller att våldta. Inte heller att i alla sammanhang behöva misstänkas för att vara patriarkal eller kvinnofientlig. De som ägnar sig åt detta är inga riktiga män. Riktiga män är stolta över sina goda egenskaper som de kan utföra gott med. En riktig man är trovärdig.
En riktig man har omsorg i tanken. En riktig man ingriper, skyddar, stöttar och hjälper sin omvärld och samtid utan en tanke på sitt eget bästa. En riktig man ser ett större syfte i sin roll än enbart självförverkligande. En riktig man avslutar sin dag med att tänka efter om han var bättre idag än igår.
Kanske är jag ett utdöende släkte. Samtidigt verkar många yngre män av idag vara synnerligen osäkra på sig själv och sin roll. Ibland funderar jag på om inte en riktig kris, ett krig eller en svältkatastrof hade utkristalliserat riktiga män från de falska. Vem vet.
Varje individ, man som kvinna, måste hitta sin egen väg, sin roll och sin etik. Att bara lalla med samhällståget är menlöst, ointressant och meningslöst. Jag tror fullt och fast att det för var och en finns ett högre syfte än livet i ett vanilj-Sverige med bostadsrätt och pensionsplan. Eller så är jag bara en botlös romantiker?
Far är rar. Och mor också.
Jag lyssnade på Plånboken häromdagen som ofta är ett intressant radioprogram. Denna gång blev jag dock en aning låg när programledaren kom fram till lyssnarfrågorna med den inlånade experten på pensionsfrågor.
Ett par i femtioårsåldern som kommit till insikt om att beloppen i deras oranga kuvert pekade på en halverad inkomst undrade om de borde sluta amortera femtusen kronor per månad på sin bostad som var belånad till mindre än halva marknadsvärdet och istället spara dessa i lämpliga indexfonder.
Ja, precis! Så tänkte jag. Det är en klok åtgärd. Sluta amortera bums och spara istället sextio loppor om året så kan ni kanske till och med sluta att arbeta lite tidigare. Jag häpnade men så blev inte expertens omedelbara reaktion.
Nej, ni tänker fel kring att gå i pension vid 65. Tänk istället minst 67 så ska ni se att det inte blir så dålig pension ändå. Varje år räknas!
Jo tack, visst räknas varje år men inte på det viset. Jag har ingen aning hur länge min hälsa hänger med och jag tänker inte jobba en enda dag mer än nödvändigt. Min egen käre far har sagt att de bästa åren har varit de som var efter arbetslivet och han avvecklade sig vid knappa sextio års ålder.
Dessutom är min solidaritet skral med statsbidrag från allt från obskyra studiecirklar till konstprojekt utan betraktare. Jag vägrar att förlika mig med att mina arbetstimmars skatteintäkter inte hedras och används väl - något som inte är fallet. Och är det så att detta slöseri får fortgå även framgent så lär skattemoralen urholkas alltmer. Det är häftigt att betala skatt - när det går till ett cancersjukt barns vård. Inte lika häftigt när pengarna rinner ut i ett bidragsdike till arbetsskygga element.
Pension är så mycket mera än något som kan kallas efter arbetslivet. Du behöver ju inte jobba alls om du kan försörja dig själv. Den viktiga distinktionen är här själv - att vandra på bidrag eller underhåll när man borde kunna försörja sig själv är inte rätt. Här silas det myggor - Försäkringskassan jagar verkligt sjuka människor medan andra med latmasken i ryggraden översköljs med slantar.
Melbourne Mercer Global Pension Index är en spännande rapport kring pensioner världen över. I denna räknas ett index frm som baseras på tillräcklighet, uthållighet samt integritet. Bäst i världen detta år visar sig vara Nederländerna och Danmark och får betyg A. På tredje plats har vi Australien med B+. Därefter följer ett tiotal länder med betyg B där också Sverige finns med. Uppenbarligen är inte världsbäst på skattetryck detsamma som bäst i grenen pensioner.
Nej, vi får fixa det själva.
Skämskuddens dag blev det denna månadsavstämningsdag. Jag är värdelös, jag håller inte fast vid planen. Lönerna var bra, fantastiskt bra, men vart tog alla pengar vägen? Det vet jag ju, egentligen, eftersom jag för bok men det känns inte roligt att titta efter.
Tandläkare, bostadsunderhåll och ett husdjur som behövde in under kniven rev och slet i slantarna. Trots att julmånaden är på väg, och med den extraordinära kostnader, ser jag fram emot den och vill lämna november bakom. Ja, det var en skitmånad oavsett med knappt dagsljus och regn ifrån alla riktningar. Nä, usch - låt oss glömma bort. Alldeles strax men först rannsakan.
Sparande? Vad är det? Något som glömts bort. Sparandedelen landade på 16 % vilket är förfärliga siffror och långt under mål. Det finns inga ursäkter utan blott tvättad hals. Sunny Days™ är, som tur är, en sturdy bastard och steg med 0,45 %. Detta är precis på plan och motsvarar 3 871 kronor. Saved by the bell!
Belåningen steg däremot. Hur är det möjligt? Uppenbarligen är det det! 5 230 kronor uppåt istället för planens 4 466 nedåt. Lånepåsen Loan Days™ ska bli mindre och mindre är ju så det ska gå till. Jag blundar och blickar mentalt framåt.
Räntekostnaderna, som jag numera följer, ligger på 2 210 kronor per månad. Låter löjligt, men med den nuvarande amorteringstakten sjunker räntekostnaden med två kronor per månad. Jag kan förstå att människor ser amortering som meningslöst. Men i min värld är just amoring en del i sparandet och den allra säkraste delen.
Månadens siffror i Pension Days™ var trevligare läsning. 0,78 % uppåt är bättre än plan och motsvarar 27 605 kronor i ökning. Fördelningen är nu 56 % inkomstpension, 35 % tjänstepension och 9 % premiepension. Inkluderar jag guldhönan utgör denna fortsatt 11 %.
Det så kallade uttagsbeloppet, vars mål är tjugotusen kronor per månad, steg till 4 731 kronor (+21 kronor) vilket är nästan enligt plan.
Sunny Days™ målbelopp sjönk rejält från 2 778 955 kronor till 2 460 651 kronor (-318 304 kronor).
Boken är därmed stängd för november, välbevars.
Svensk konsumtionshets når allt högre nivåer. I år hörde jag för första gången talas om Singles Day som nu ska anses vara en ny shoppinghögtid. Singles Day inträffar den 11 november och kan enkelt kallas för Kinas svar på Black Friday. Dagen kallades förut för ungkarlarnas dag, då den var riktad främst mot ensamstående män. Att den infaller just i dag är ingen slump, då datumet skrivs 11/11, det vill säga fyra ettor (singlar).
Nu närmar sig den 27 november som kallas Black Friday. Black Friday är årets största shoppingdag i USA och infaller fredagen efter Thanksgiving. Eftersom många är lediga passar de på att köpa julklappar och göra andra inköp. En mycket stor andel butiker och e-handlare väljer därför att erbjuda stora rabatter för att locka till sig kunder när julhandeln nu tar fart.
Ovanpå detta har vi Cyber Monday som är måndagen efter Black Friday. Det kan ses som e-handlarnas svar på Black Friday och därmed startskottet för julhandeln online.
Vad jag har sett finns det de som tjuvstartar egna kampanjer före Black Friday och det kallas Black Weekend och Black Week och allt annat fantasifullt.
De får kalla alltsammans vad de vill - det går oavsett ut på konsumtionshets! Och det har dessutom visat sig att handlare smyghöjer sina priser inför exempelvis Black Friday och då är det tur att tjänster som exempelvis Prisjakt finns om man nu avser att konsumera något extra kostsamt.
Här nedan har vi exempelvis en tv-apparat som inför hetsfredagen sänkts rejält. Kan tyckas.
Med hjälp av prisjakts prisutvecklingsfunktion tar man snabbt av udden av bilden av ett fantastiskt pris.I exemplet har apparaten har varit nere i snabba nivå fyra gånger under de tre senaste månaderna.
Vill du konsumera så håll koll på prisutvecklingen, åtminstone. Lättlurade kan de få tro att vi är men inte mera.