November månad 2018 blev en dyster börsmånad för mig. Det var också den här månaden som jag valde att stuva om på däck och lastsäkra. En del säger att vi enbart är i en korrigeringsfas men samtidigt är det ingen som vet helt säkert - är detta början på en större nedgång?
Sparandet i månaden var nettonegativt med drygt 2 500 kronor. Långt värre var det långsiktiga sparandets handlösa fall och jag slutade på minus 5,8 procent. Riktigt dåligt och deprimerande men så är det bara. Kunde varit värre, kunde ha ägt Starbreeze.
Jag är nu relativt sett mycket mera riskavert och aktiedelarna och fonderna består av en mindre andel. Jag kommer dock inte att lämna marknaden helt eftersom jag månadssparar fortsatt och kommer att göra så i åtminstone tio år till. Vi får väl se vad min mentala tålighet består i för virke.
Lånen minskade sin vana trogen även om det var marginellt. Trevligast kring belåning är att min sista betalning på mitt studielån sker i december. Magiskt - ett lån slutbetalt.
Pensionen, som ju är en del av inkomsten efter arbetslivet, kommer i veckan att fyllas på med slantar i inkomst- och premiepension. I premiepensionen har jag parkerat mig i Lannebo likviditetsfond tills vidare. Där stannar jag tills jag vet mera om världsbilden. Jag gillar AP7:an men avvaktar.
I år bokförs en insättning på 267 miljarder kronor, i snitt 45 940 kronor per person på pensionsspararnas konton för inkomstpension. För premiepensionen sätts det in 41,4 miljarder kronor. Det motsvarar ett genomsnitt på 7247 kronor per sparare. Man ska vara rädd om sin framtida pension, minsann.
I denna takt av den privatekonomiska utvecklingen nås om 20 månader den första miljonen. Miljon 2 är 7,5 år bort och om 3 miljoner kanske nås är prognosen just nu drygt 13 år. Vi får väl se.
Sparandets fördelning är nu lagt enligt följande:
- 50 % Lysa med en fördelning på 55 % i räntor resp. 45 % i aktiefonder.
- 15 % Brocc konsumentutlåning.
- 15 % Lendify konsumentutlåning.
- 8 % Pepins Invest med bl.a. Alvestaglass.
- 6 % Spiltan Investmentbolag onoterat.
- 3 % Trine.
- Resterande i varierande utbud.
Höstvädret bidrar inte till det men jag försöker så ofta det går. Jag har aldrig, trots år efter år av det, i tillräcklig omfattning uppskattat löpning. Jo, det fungerar bra vid de årstider det är lagom svalt men inte alls så bra när det är halt och halka - eller för den delen varmt. Och att springa i mörker med pannlampa påminner mig alldeles för mycket om lumpen. Nej, jag säger så som så att promenader, det är bra för både knopp och kropp.
Man behöver inte gå särskilt fort eller långt för att märka av de positiva effekterna. Trettio dagliga minuter med steg är en synnerligen sund vana de allra flesta förmår. Och att regelbunden motion kan hjälpa mig att bibehålla eller krympa midjemåttet är i sig positivt men samtidigt inte det jag i första hand söker. Om du lade ned lika mycket tid på din hälsa så som du gör med din aktieportfölj så kommer du med större sannolikhet att få glädje av den.
För mig är det i första hand den minskade risken för en rad kroniska sjukdomar som lockar. Promenader är en billig livförsäkring om man ska tro forskning. Lättare vardagsmotion är förenat med lägre risk för svår stroke, diabetes typ 2 och hjärtinfarkt. Är inte det skäl nog att börja röra på påkarna?
Men det finns mera. Till exempel så kommer din mage kommer tacka dig. Halsbränna, förstoppning och allmänt obehag - genom att promenera efter maten hjälper du matsmältningen på traven. Och om du promenera efter maten så håller du blodsockret i schack, erhåller ett lägre blodtryck och minskad risk för depression. Är det stressigt på jobb så är en lunchpromenad så himla bra. Promenader är avstressande och har en ångestdämpande effekt. När vi rör oss frisätts oxytocin, lyckohormonet som verkar avslappnande och gör oss glada. Hipp hopp!
Nåväl, om inte detta duger för dig så vad sägs om en boost för kreativiteten? Det backas upp av forskning - promenader ökar förmågan att tänka och får kreativiteten att flöda. Och vad sägs om ett stärkt självförtroende? När du märker hur bra du mår av att röra på benen och hur mycket lättare det är än du föreställt dig så kommer du känna dig peppad att ta dig för andra utmaningar också. Så tror jag att det fungerar åtminstone.
För mig är promenaden en viktig stund för att hinna lyssna på de poddar jag följer och en och annan ljudbok. Jag är på egen hand och det finns inga distraktioner. Plugga i hörlurarna och snöra på promenadskorna.
Men vad har detta med att gå i sömne att göra? Inget - mer än att promenader och sömn är en suverän kombination. Också sömnen påverkar ditt humör, din koncentrationsförmåga och risker kring hjärt- och kärlsjukdomar. Och även om sömnbehov varierar från person till person är forskare överens om att mellan sex till åtta timmars sömn är det optimala - och att allt under fem medför risker på både kort och lång sikt. Så nattsudda inte mer än kanske en och annan uppesittarkväll per månad.
En duktig investerare sover gott och i tillräcklig omfattning. Då ha man en lagom risk och värdesätter sin hälsa. För med dålig sömn följer också glömska och förvirring. Då ska man inte handla på börsen heller. Dåliga affärer kan göra dig på uselt humör men det kan också vara sömnbrist?
Som lök på laxen blir ditt immunförsvaret sämre med för lite av sömn. Risken ökar för förkylningar och andra virussjukdomar. En trött och snuvig daytrader? Inte så bra.
Sömne? Vad är det, frågar kanske en del av er. Jo, så sa vi i min familj när jag var barn kring fenomenet att gå i sömnen. Det är en gammal dativform som hänger samman med att se i syne - när man ser saker som inte andra ser. Att gå i sömne är en pendang till det mönstret för kasusböjning. Riktigt fyndigt och en gammal form som levt kvar sedan förr.
Första ljuset är tänt och julen står för dörren. Många lönekonton har inte repat sig efter Black Friday, Black Weekend och Cyber Monday. Löning kom ju strax efter men nu väntar nästa utmaning - julhandeln. Ingen rast och ingen ro.
Att bo i rätt område är för många svenskar av vikt. Och att bo där kostar stora pengar så därför är det också människor som tjänar bra som väljer att bo där. Men som ni alla vet betyder inte en hög lön detsamma som en god ekonomi. Snarare är det så att många känner en ekonomisk press i kombination med att kunna leva upp till hög standard, fint hus, dyr bil och semesterresor. För även om det kanske bara är grannar så träffar man dom på dagis, i skolan och på hundpromenaden. Och kanske de även blir en del av umgängeskretsen?
Det är vanligt att ta nya lån för att klara av statusutmaningen och inte helt ovanligt heller att låna till semesterresor. Fattigdom är skamfylld som alltid och att inte ha råd är inte legitimt eller socialt accepterat. För att prata pengar är tabu - huspriser, boräntor och sparformer är i sin ordning men inte den egna ekonomin. Dessutom föredrar människor att umgås med andra som anses vara hyfsat lika dem själva. Att umgås med personer med helt andra ekonomiska möjligheter känns jobbigt.
Det har blivit viktigare hur vi spenderar våra pengar än hur vi tjänar dem. Samtidigt så klarar inte vart fjärde svenskt hushåll en oförutsedd utgift på 15 000 kronor enligt en undersökning av inkassobolaget Lowell. Ännu fler, närmare var tredje tillfrågad person, anger att de skulle ha svårt att lägga ut 30 000 kronor på något oförutsett.
Enligt undersökningen är det framför allt i den äldre ålderskategorin som marginalerna är små. Var femte person mellan 55 och 64 år anger att det skulle vara mycket svårt eller helt omöjligt med en plötslig utgift om 30 000 kronor. Det är sex procent fler än vid förra undersökningen 2017. Var femte person mellan 55 och 64 år anger att det skulle vara mycket svårt eller helt omöjligt att hosta upp 30 000 kronor vilket är sex procentenheter fler jämfört med samma undersökning 2017. Samtidigt är det allt fler i samma åldersgrupp som också oroar sig för kommunens ekonomi, något som inkassobolaget också undersökt. I den här åldern börjar man fundera över sin pension och om det finns något äldreboende och om man verkligen kommer att få någon hjälp. Eftertankens kranka blekhet kommer alltid förr eller senare.
Jag måste tillstå att jag undrar allt vad som kommer att ske när räntorna stiger. Det finns fortfarande de som ser sitt boende så som sitt enda pensionssparande vilket är synnerligen riskabelt. Senast i veckan hörde jag en kollega runt de trettio som resonerade så. Och vad gäller samhällets skyddsnät är jag dyster - det ser inte bra ut trots vårt hårda skattetryck då politikerna i sandlådan inte tycks bry sig om alla de som står för fiolerna utan mest om sina egon. Samhällskontraktet är uppluckrat, blötlagt och i upplösning - så vad f*n får jag? Så får man inte lov att fråga men det är en berättigad fråga.
Jag skriver bättre än jag talar. Har aldrig varit så förtjust i att stå i centrum, att uppträda och att prata inför människor. Det tog många år innan jag kunde göra det - och det berodde inte på att jag tränade eller lärde mig något. Det finns en uppsjö av tekniker, kurser, läromedel, böcker och coacher som vill lära dig sådant du tror dig inte bemästra. Att tala inför en grupp människor är en sådan sak, troligen för att det finns så många som behöver göra det här utan att gilla det.
Numera pratar jag obehindrat inför tusen huvuden - även om jag inte haft en så stor publik. Egentligen spelar det ingen roll om du talar med din spegelbild eller hela svenska folket. Allt sitter i ditt eget huvud. Släpp tankarna kring dina upplevda brister och det kommer att gå alldeles utmärkt.
Men åter till skrivandet och texterna. Att formulera något av värde, både kort och kärnfullt, är en konstart. Och när någon människa lyckas med konststycket kan resultatet över tid bli ett citat som lever vidare i evig tid. Och det finns ju massor av kända citat, det räcker att du söker lite på nätet så hittar du sådana - vissa som är hittepå och fejk men också många mycket tankvärda och vackra.
Vi kan alla citera en hel del, tror jag, av de mer kända. Men i detta inlägg tänkte jag teckna ned några av mina, troligen mindre kända, favoriter.
Det minst okända av de tre jag avser att nämna är följande av Malcom X:
Det finns ingen bättre än motgångar. Varje nederlag, varje hjärtesorg, varje förlust innehåller sitt eget frö, sin egen lektion om hur du kan lyckas bättre nästa gång.
Citatet innehåller ordet performance som är ett rikare ord i engelskan än vår direkta svenska översättning. För det handlar inte enbart om prestation utan lika mycket om hur du lär dig att hantera motgångar, sorg och förlust.
Nästa citat kommer från Warren Buffet och lyder fritt översatt till svenska:
Agera i tystnad. Gör det du behöver göra. Och ignorera drama och känslor som finns runt dig. Låt din framgång vara ditt genmäle.
Det här citatet är bra. Mycket bra. För saken är den att din framgång, inom vilket område du än väljer, inte är avhängigt av vad alla andra anser och tycker. Och du behöver inte ens bemöta kritik utan bara låta den passera. Ägna din energi åt det du vill istället.
Den svenska konstnären Lars Vilks som är känd för en hel rad uppmärksammade konstinstallationer har, enligt mig, framfört ett kort och kärnfullt citat fyllt av oändliga rader av outtalade tankar och lyder:
Allt är en fördel.
Ja, efter det finns det inte mer att tillägga.
Jag var inte så begåvad när jag var runt de tjugo. Nej, inte ens när jag närmade mig de trettio. Jag trodde, bergast, att lycka och framgång låg i pengar och en yrkeskarriär. Och jag såg det runt mig, hur äldre vänner, kollegor och inte minst släktingar slet i sina arbeten för att bli chefer, tiotaggarpension och en tjänstebil. Och jag ville haka på och jag skaffade mig en godsägarjacka för att låtsas att jag hade ett gods med Range Rover. Patetiskt inse jag numera. Än mer patetiskt är de som fortsätter och inte tar lärdom.
För ung och oerfaren, det hör till. Men om man varje gång når en ny nivå i karriären, tjänar än mer och kör än finare bilar men inte mår ett dugg bättre - då gör man om samma misstag om och om igen och det räknas inte som en högre intelligens, direkt. Själv provade jag karrärvägar men i min natur finns en person som inte är beredd att göra det jobb och de uppoffringar som krävs. Gärna pengar men inte sena kvällar och helgjobb. Jag tror att det beror på min oförmåga att njuta av uppmärksamhet och bekräftelse - jag behöver inte sådant för att må väl. Jag har alltid tagit min egen stig på livets väg.
Träffade en yngre släkting häromveckan som uttryckte sina ambitioner i sitt arbete. Planer låg fast kring var målstoplarna fanns kring var han ville vara om två år, fem år och till och med tio år. Det som besvärade mig var att han hela tiden jämförde sig med sin svärfar och att han ville 'klå' honom i inkomst, bil och boende. Som om att han kände sig underlägsen, på något sätt. Jag kunde inte bemöta eller hålla med honom utan det kändes mest jobbigt. En sak var säker - han jämförde sig definitivt inte med den opelägare som stod mitt emot honom för i hans värld hade han redan passerat mig i loppet.
Vi som lärt oss vet att lycka inte bor i pengar. De är på sin höjd ett medel eller en trygghet. Samtidigt så cirkulerar så mycket kring pengar i livet. Därför tror jag på enkelhet i privatekonomi. Det ska inte behövas tänkas på pengar, planeras för pengar eller följa upp kring pengar mer än i den relation man önskar göra det. Om du arbetar och har en inkomst så automatisera den så långt det går. Eftersom lycka finns någon annanstans än i plånboken. Och att du efter en framgångsrik karriär mest troligt kommer att fråga dig om detta var allt.