Inkomster och utgifter - den enkla beskrivningen av en privatekonomi. Pengar kommer in och pengar försvinner. En ekonomi som blöder läcker ut mer pengar än vad som kommer in. Motsatsen är vägen mot ekonomisk frihet. Detta stora flertalet svenskar, däremot, har en privaekonomi i balans, det som innebär att man lever från lön till lön - vilket egentligen är en mycket riskabel balans.
Verkligheten är mer komplicerad med löner, bidrag, lån, bolån, krediter och avbetalningar. Det är svårare att få en klar bild över sin privatekonomi. Det är lätt att glida in i en lånefälla som åderlåter inkomsterna till den grad att inget blir över till nödens torft. Hade jag varit en ung vuxen idag, istället för på 80-talet, hade jag varit en kandidat för Lyxfällan.
Jag brukar lyssna på Jan och Carolines blogg och lånade deras bild över vart inkomsterna skulle kunna ledas i en privatekonomi för att sänka sin risk. Pedagogiskt visar man fyra hinkar där den första hinken, bufferten, är något som alla talar om men få har. När denna hink är säkrad är det möjligt att med överskottet investera i hela tre olika hinkar.
Principen är dock enbart gällande om du genererar ett överskott i din privatekonomi - du får pengar över när allt är betalt. Jag känner många, och jag menar många, som runt den tjugonde inte har fler kronor kvar och suktar efter löningsdags.
|
|
|
Lön vs Utgifter |
Så vi har egentligen först en löningshink. I den rinner allt från lön till avkastning ned. Den hinken har ett antal hål som kan liknas vid månadens räkningar, kostnader och liknande. Finns det många hål i en hink kallas det såll eller kanske durkslag - det spelar ingen roll hur mycket du tjänar eller drar in utan allt tar slut snabbt och resolut.
Det är här kraften ska sättas in - se till att täta hinken så mycket det går. Det är lösningen på alla ekonomiska bekymmer. Sedan är privatekonomin ett självspelande piano.
Familjen Penning har inte fyra hinkar. Vi har inte ens en bufferthink värd namnet. Vi har istället hårddragit och kastat bort all mental bokföring och har alla pengar i olika avkastande nivåer. Årslöner på banken är inte vår melodi - aldrig pengar utan avkastning.
Oförutsett uppkomna kostnader, vad de nu må vara, hantera vi med en 45-dagars kredit. Behövs sedan pengar utöver inkommande löner till att reglera krediten hinner vi enkelt att ta ut pengar ifrån någon av investeringarna.
Vi vill göra det så enkelt det går. Hur gör ni?
Som jag nämnt tidigare står svenska kommuner inför ekonomiska utmaningar - nu och framöver. Både du och jag bor i en kommun och betalar kommunalskatt. På varje hundralapp du tjänar skattar du en viss procent och den skiljer sig stort åt beroende på var du bor.
I Sverige har just nu Dorotea kommun högst skatt medan Österåkers kommun har den lägsta. I Dorotea är skattesatsen 35,15 % och i Österåker 29,18 %. Tjänar du exempelvis tjugofemtusen kronor så blir skillnaden i ditt lönekuvert ungefär ettusen kronor - en försvarlig summa pengar.
I riket i stort är genomsnittet 31,19 %. Var ligger din kommun? I min ligger den på 32,42 % vilket får anses vara högt.
Kommunskatten påverkas av många faktorer - allt ifrån ekonomin till det politiska styret. Demografin spelar också stor roll men även det svenska Robin Hood-systemet där fattigare kommuner får ta del av rikare kommuners skatteintäkter. Många kommuner dignar också under kostnader för flyktingar som staten så smidigt lagt över ansvaret för. Med tanke på allt fattigare kommuner i stort lär vi få se skattehöjningar framgent.
Dorotea kommun, den dyraste kommunen att bo i, ligger i Västerbotten och 21 mil från närmsta storstad Umeå. Med runt 3 000 innevånare är skatteunderlaget skakigt, det motsvarar min lilla by på skåneslätten. Och befolkningsminskningen fortsätter, inte ens flyktingar vill stanna kvar och demografin är mörk inför framtiden.
Österåker kommun ligger i Stockholms län med Åkersberga som centralort. Befolkningsunderlaget är 45 000 plus, arbetsmarknaden i en helt annan klass. Bostäderna håller så klart också en helt annan prislapp. Demografin är mer framtidsljus.
Så ska man flytta till en kommun med lägre skatt? Är det en bra idé? Troligen inte av denna enda anledning men nog bör man beakta sådana saker om man avser att röra på sig. Två angränsande kommuner kan ju ha helt olika förutsättningar. Du som inte jobbar längre, av en eller annan anledning, har dessutom större frihet att välja var du vill bo utan att behöva fundera på arbetsplatsens läge.
Jag läste att jag troligen är intelligent. Att glömma vissa saker är en sådan indikator. Möjligen är jag till och med ett geni. Glömmer bort var jag lagt läsglasögonen gör jag hela tiden men aldrig att jag tappar bort min mors födelsedag. Två sorters kom-ihåg handlar det om, nämligen.
Syftet med människans minnen är inte att minnas konkret information under längre tid. Forskare menar istället att det viktiga är att maximera intelligent beslutsfattande. Detta genom att minnas det som är viktigt och relevant och släppa greppet om vad som inte är det. Det är viktigt att hjärnan glömmer irrelevanta detaljer och istället fokuserar på det som faktiskt hjälper den att ta beslut i den verkliga världen. Om du försöker navigera dig genom livet och hjärnan konstant tar fram motstridiga minnen blir det svårare att ta rationella beslut.
Med andra ord har inte evolutionen format våra minnen för att kamma hem vinsten i Vem Vet Mest utan för att ta intelligenta beslut. Sådana beslut var säkert bra genom vår evolution. Bra beslut ger oss bra saker - till och med när förutsättningarna är mindre bra.
Bra beslut i kombination med en bra attityd och du är närmast oövervinnelig. Vad som står i vägen blir vägen - what stands in the way becomes the way - så som Marcus Aurelius en gång skrev i sin bok Meditations. Betänk att tråkigheter kan bli en hävstång mot något riktigt bra.
När du sitter fast, är i en trist verklighet eller helt saknar kontroll över situationen - bara gilla det, för det är det som kallas livet. Ibland går det uppåt men också utför när vi minst så önskar. Det spännande är att vi inte vet vad för bra saker som kan komma ur det trista. Till och med våra värsta erfarenheter eller våra mest fruktansvärda upplevelser eller förutsättningar kan ha varit för det bästa. Vi har alla möjligheten att förändra det som är i vägen - till vägen.
Kanske har du en svår tid i ditt förhållande. Eller att jobbet sliter ut dig. Möjligen funderar du på vad du ska göra med ditt liv. Eller hur du ska stötta ditt barn i dess svåra situation. Allt detta är tuffa ting och bara ett urval av vad våra livsdagar kan kasta i ansiktet på oss. Och det riktigt besvärliga är att vi förmodligen inte kan lösa alla dessa problem.
Det intressanta är att dina problem, mina problem och alla andras inte är nya. De är inte olika de bekymmer som människor genom århundradena brottats med. Och alla dessa erfarenheter som byggts upp över generationer finns där för oss. Vi kan få hjälp och råd och den finns i filosofin. Filosofi ger de klokaste råden till mänskligheten - inte kognitiv beteendeterapi eller livscoacher. Så låna en bok på biblioteket i ämnet och spara pengar på kuppen.
Vi tror oss vara civilisationens krona. Vi tror att vi vet bättre än någon människa genom historien. Jag vill hävda att så inte är fallet. Vi har glömt bort mycket av det som en gång lärdes in och lärdes ut. Det mänskliga sinnet skiljer sig föga från tio, tjugo eller femtio generationer tillbaka, vi fungerar ungefär likadant.
Filosofi är ett grekiskt ord som betyder kärlek till visdom. Filosofin är en av de äldsta vetenskaperna och handlar om konsten att resonera riktigt. Människan ställs ofta inför problem som inga läroböcker har lösningar till och sådan problemlösning kräver filosofiska färdigheter. Studier i filosofi lär människan att tänka kritiskt och strukturerat och med denna autonomi följer även tolerans för oliktänkande utan att man för den sakens skull accepterar eller stöder bristfälliga resonemang. Sådana färdigheter är av fundamental vikt för det civiliserade samhället.
Lite klokare och lite intelligentare blir du. Och kanske lite mer glömsk.
Att öppna dörrar är min melodi. Jag öppnar än den ena, än den andra. Så fungerar jag - jag skapar möjligheter genom att skapa förutsättningar, har alltid gjort.
Ett exempel kan vara att söka jobb. Jag kan trivas jättebra där jag arbetar men ser jag ett möjligt intressant jobb så söker jag det. Det kan vara så att mina kvalifikationer inte alls stämmer och jag aldrig blir påtänkt - men jag öppnade dörren.
Just nu är jag i funderingar. Läget ser ut som så:
- Jag väntar på lönebesked för året. Hur det ser ut påverkar annat.
- Jag vill gå ned i tid om jag är på nuvarande tjänst till 90 procent.
- Jag har sökt ett annat jobb där jag, om jag får det, får en lägre lön.
- Dock spar jag 20 minuter restid dagligen och parkeringskostnad á 850 kronor per månad.
- Om jag går ned i tid i höst vill jag testa någon enklare tradingmetod.
- Finns det någon sådan?
Glad nationaldag vill jag börja med att önska. En ledig dag, det tackar vi för. Som jag nämnt tidigare så är femdagarsveckor tufft för mig. Kanske mentalt men ändå inte. Jag känner mig trött. Så jag börjar med att hedra mitt land med att i skuggan skriva lite och fundera - som är mina större gåvor och förbannelser. Det ska bli en riktigt varm dag som ska terminera ut i åska och dunder. Ligger det något budskap i det? Jag ska åtminstone inte besöka närmsta stads nationaldagsfirande där statministern ska förhäva sig inför folket. Vi är inte så överens, han och jag.
I mitt arbete kommer jag i kontakt med många kommuner. Allt fler av dessa går med underskott redan idag men fler är på väg i den riktningen. I fjol var det en av fyra kommuner och årets siffra kommer inte vara bättre. Besparingar och höjd kommunalskatt ligger i korten. Orsakerna enligt SKL ligger i en åldrande befolkning, snabb ökning av barn och unga samt för få i arbetsför ålder. Det är den politiskt korrekta linjen. Jag som är i verkligheten ser en annan bild.
Skolor fylls nu i raskt takt på med barn från fjärran länder, i alla klasser från förskola till högstadie men även gymnasie. De mindre barnen har möjlighet att lyckas på grund av att de är i den mest läraktiga åldern men på högstadiet är det för sent. Kommunernas ekonomi tillåter inte mera stöd eller hjälp utan ofta placerar man ut ungdomarna i klasser direkt. I min sons klass, som exempel, med trettio elever idag tillkommer åtta nya elever utan svenska språket.
Jag ser hela klasser i mitt jobb som går ut nian med F eller streck över hela linjen. Nästan alla av dessa heter inte Andersson, Petterson eller Lindström i efternamn. Vad händer med dessa ungdomar? Har de gett upp från start eller har den inte förmått bättre? Hur ser de på sin framtid? Jag är djupt oroad för framtiden.
Jag är frän och pekar med hela handen på denna regering och den förra. Ni var inte naiva utan ni lyssnade inte. Nu har ni gått vidare och låter kommunerna ta hela smällen med allt från bostäder till kommunal service. Och ni har mage att peka på Polen eller Ungern? Vi är ju det avskräckande exemplet tack vare er. Tycka vad man vill om det politiska styret i dessa länder, jag är inte heller förtjust i det, men i just denna fråga förstår jag deras förfäran.
I kommunerna ökar sjuktalen. Människor som arbetar där orkar inte med neddragningar. Genom ospecifika sparkrav minskar resurserna till verksamheterna utan att kraven sänks. Det anses i dag helt naturligt att allt måste effektiviseras. Det förväntas av kommunerna att välfärden ska bli billigare - men det beskrivs inte hur det ska gå till. När en kommun bestämmer att den befintliga verksamheten ska bli billigare, utan att säga hur det ska gå till, så skjuter de ifrån sig ansvaret. Det blir istället upp till varje nämnd eller chef att hitta lösningar på det ekonomiska sparkrav som kommunfullmäktige satt. Prata om limbo!
Det får som resultat att verksamheterna får sluta ta in vikarier, låta lediga tjänster stå vakanta, eller anställa personal med lägre kompetens och lönekrav än planerat. Ekonomin blir bättre men arbetsmiljön blir sämre vilket i sig är en av de största faktorerna bakom att människor lämnar sina arbeten i kommunerna.
Samtidigt har vi resurser som kan arbeta. Ett exempel är den somaliska gruppen som uppgår till över sjuttiotusen människor. Fakta är att en av fem i denna grupp har ett arbete och bland kvinnorna är denna siffra lägst. Det finns kulturella problem som jag inte tänker fördjupa mig men det finns onekligen möjligheter. De somaliska föreningarna kämpar på för att stötta men samhället har inte lyckats få människor i jobb. En gammal men läsvärd artikel finns här. Ekonomifakta har också intressant läsning.
Sverige har minst sagt många utmaningar. Den största är att alltför många politiker har sina huvuden uppe i skyn och inte har en aning vad som sker i folks vardag. Och de frågar sig varför ingen vill rösta på dem längre.
Oavsett önskar jag en glad nationaldag, var du än är och gör.