Trött desto sämre. I det mesta. I allt.
Jag kan se en nackdel i att arbeta för mycket. En för stor del av den energi som man har inneboende åtgår till att byta bort mot pengar. Energi och tid. En dag som idag visade prov på det.
Uppe kvart över fem. Kunde inte sova längre. Efter ett toalettbesök började tankarna vandra kring projektet, det där jäkla jobbprojektet som ligger efter i tid, resurs och kvalitet. Lösningsförslag på hur jag skulle kunna knyta ihop min del innan jag går på efterlängtad semester jagade mig ur sängen.
Efter kort frukost, bilfärd och genom entré stod uret på 06:40. Bara att sätta igång. Jobba på. Hämta en kopp starkt kaffe. Jobba vidare. 16:42 rusar jag åstad för att hinna med att handla på stormarknaden. Då är jag trött.
Köper för mycket, för ogenomtänkt och utan mål. Framme i kassan betalar jag med fel kort och går miste om alla rabatter kopplade till livsmedelskedjan. Försöker packa kassarna strategiskt och i hast innan bandet mal ned bröd, mjölk och frysvaror till smulor. Förbannar livsmedelsaffärer.
Hemma 17:39 och släpar in varorna och packar upp och in. Nu är hjärnan tom och nollställd. Inga ambitioner finns längre, ingen ork. Träningen får vara. Allt blir en lista med tillkortakommanden.
Det här var en dag. I en vecka med fem dagar. Helgen blir en återhämtningsfas. Nöjeslivet är att sova ut.
Visst har vi en förhållandevis låg arbetslöshet. Men det finns arbetskraft så varför, varför, varför fortsätter en arbetsvecka att vara minst trettioåtta timmar? Det är förlegat och gammeldags.
Men eftersom så är fallet så får lösningen bli att försöka gå ned i tid, på ett sätt eller annat. Att muta in mindre av inkomsten till att leva och istället leva på färre kronor. Det är den enda melodin.
Jag pratade med en kusin i veckan som skulle lägga nytt köksgolv. Hans fru ville ha något som kallas skeppsgolv. Det kostade tolvhundra kronor. Per kvadratmeter. Köket var femtio kvadratmeter. Jag kände mig svimfärdig. Sextiotusen kronor. Ungefär vad jag måste arbeta för i två månader för att dra in. Jag skulle aldrig kunna förmå mig. Äh, vi lånar till det på huset, sa han.
Var och en gör så som de vill. Vad vill jag? I mina mörkare stunder vill jag inte. Inget alls. Bara vara.
Låt mig vara.
På svenska används ordet problem, som ursprungligen är av grekisk härkomst, som något som är negativt. Problem är bekymmer, svårigheter eller elände. I sin grundform var dock betydelsen uppgift eller möjligen något du ålagts. Därför är det för mig trevligare att undvika att se ett problem som en svårighet och föredrar utmaning. Utmaningar är kul.
Att hitta lösningar på problem är mycket individuellt - det som passar någon fungerar inte alls för en annan. Ett gemensamt problem vi alla har är vår privatekonomi. Visserligen ser de olika ut för oss alla med förutsättningar i alla dess varianter. En privatekonomi är, enligt mig, alltid ett föremål för bättring. Det finns saker att skruva på, sänka eller höja, ta bort eller lägga till. Om privatekonomin är maskinen för dina pengar så är budgeten verktygslådan. Att budgetera är också kul.
Däremot finns det olika verktyg. En traditionell budget är en rigid, styvnackad slaghammare. Den är fastställd och talar om för oss hur mycket pengar en kostnad ska förfoga över. Och du fuskar om du ändrar i den. Styva verktyg tenderar att gå sönder.
Tänk om det var så att du budgeterade din tid och att du sedan inte hade lov att ändra i ditt schema. Du har bestämt att du ska äta lunch med en gammal vän 11:30 och när den dagen kommer är ditt yngsta barn febrigt och behöver vara hemma från dagis. Vem planerar då inte om?
Det är ändå absurt att ens försöka budgetera tid eftersom du inte kan veta exakt vad du ska göra timme för timme, vecka eller månad. Däremot kanske det tar emot att tänka att det fungerar likadant med din privatekonomi. Du kan måla din ekonomi med de stora penseldragen och sätta prioriteringar och mål. Men när detaljerna ändras, och det kommer de att göra, behöver din budget förändras. Ibland ändras också prioriteringar. Det är helt normalt då allt hänger samman med ditt liv.
En budget av modernt snitt förändras, är rörlig och flexibel. Låt oss säga att du budgeterat 400 kronor per månad på gåvor och presenter som du redan spenderat på en vän. Då kommer du på att du glömt din mammas födelsedag. Vad gör du då? Väljer att inte uppvakta din kära mor? Så klart inte. Du anpassar dig och tar pengar från din klädbudget eller ditt nöjeskonto. Du förändrar för att stödja dina prioriteringar. Det fungerar likadant med allt.
I familjen Pennings budget kom nu en bilreparation större än vad vi förväntat oss. Den ska betalas. De pengar som finns budgeterade räcker inte. Vad gör vi? Jo, denna gång fick semesterbudgetposten ta den smällen. Det är alltid upp till den som äger sin budget att avgöra hur prioriteringarna ska göras. Din budget, om den är bra och genomtänkt, reflekterar dina prioriteringar, samtidigt som du vet att vissa prioriteringar är viktigare än andra.
Det är synnerligen användbart att gruppera sina prioriteringar. Det finns sådant du helst aldrig ska röra, sådant som har med tak över ditt huvud och din hälsa att göra. Sedan har du prioriteringar som är underordnade de förra, sådant som du vill, saker du tycker om men som du kan leva utan - underhållning av alla de slag. Utöver dessa så har du säkert andra prioriteringar som inte är livsviktiga men ganska nödvändiga - klädesplagg på kroppen och pensionssparande.
Det finns en regel skriven i jungfrublod med en gåspenna med diamantspets. Den lyder så här:
Du ska budgetera alla pengar.
Det finns inga hobbykonton som undantas, inga kontanter i väskan som undantas, inga mynt i börsen som undantas. Du ska budgetera allt som du har från början, allt som kommer in och allt som försvinner ut. Varför? Jo, då har du kontroll. Då får du en helhetsbild. Och i förlängningen en trygghet som är fantastisk att uppleva. Var ärlig mot dig själv och du kommer att vilja prioritera på ett sätt som gagnar dig.
Vem vet om en vind är gynnsam om man inte vet vilken hamn man seglar mot? Att göra framsteg förutsätter en tydlig vision någonstans i framtiden. Vart vill jag? Varför?
Planer finns det gott om - affärsplaner, semesterplaner, middagsplanering - men en speciell plan är det ofta tunnare med: en livsplan. Vad finns i en sådan, tro? Jo, en tydlig syn på vem du vill vara, vart du vill färdas och vad du vill uppnå kopplat till dina förmågor och resurser. En livsplan innehåller vilket liv du vill leva.
Frågor som du kan ställa dig kan vara vad som är viktigt och vad som är överflödigt? Vad gör dig glad? Vad är omtanke? Vad är hedervärt beteende? Vem vill du vara? Vilka värderingar håller du högt? Vad står du upp för? Vad kommer du aldrig att acceptera? Är du en person med integritet? Enkla frågor men komplexa svar som kräver eftertanke. Men om vi vill någonstans med våra liv kan vi inte vara okunniga kring vad vi väljer att sikta på och vad vi väljer att undvika.
Låt oss säga att du i denna stund vill ha alla fina ting i livet. Ett fint hus. En BMW av senaste snitt. En segelbåt. Det är bra. Det är konkret och mätbart. Men när du vet vad du vill behöver du ta nästa steg och visa mod: du behöver svara på frågan om varför.
Du vill ha en miljon kronor. Varför? Hmm. Jag blir lyckligare med pengar. Är det ett bra svar? Det snabba svaret är kanske att du vill ha status. Men om du är ärlig mot dig själv så är det kanske egentligen att du bara vill betala dina skulder och känna trygghet med att ha tillräckligt med pengar? Du tror kanske att du vill ha en fin bil men egentligen är det känslan av att andra människor ska beundra dig?
Framtidsförhoppningar, mål och strävan är bra. Samtidigt med lite eftertanke upptäcker vi hur lite vi faktiskt behöver för att vara helt lyckliga i livet. Vi upptäcker vad vi behöver och vad vi kan undvara. Det handlar inte om att undvika välstånd utan vikten av det - önskan om rikedom eller berömmelse får inte störa det som du kommit fram till är viktigt i ditt liv. Behöver du alla prylar, all bekräftelse och allt godkännande?
Om du är helt ärlig med dig själv är jag nästan säker på att du kommer att upptäcka att inget av detta är nödvändigt. Istället är det hälsa, sinnesfrid och mänskliga förbindelser du söker och det har inget med status eller pengar att göra. Istället är det din livsresa som är viktig och inte slutmålet. Istället är det att du strävar efter värdiga mål som gör dig till en bättre människa. Om du bara kan njuta av slutresultatet missar du livets resa.
Ta din framtid på allvar och utmana dig själv. Bli tydlig med vad du vill uppnå och varför. Då blir det lättare eftersom du kommer att veta oavsett vad som händer - du är den du vill vara och du är på rätt väg oavsett hur det blåser.
Börja enkelt. Skriv ned på ett papper några dagliga regler du vill följa för att uppnå något. Det är en bra start inför de större livsfrågorna.
En svår mansförkylning och jag drömmer feberdrömmar. Inatt var det en fasa. Det visade sig att Håkan Hellström styrde i Sverige. Han var mycket maktfullkomlig och tvingade diverse påhitt på folket. Varje morgon var alla tvungna att i lotusställning meditera allt medan Håkan satt på en skärgårdsö med sin fru på samma sätt. Det värsta var nog ändå att när jag vaknade insåg att det kanske ändå varit bättre med Håkan som svensk ledare med tanke på verkligheten. När blir plötsligt en mardröm en önskedröm?
Hur är vår samtid? Klimathotet är reellt samtidigt som man bråkar kring orsakerna. Oavsett är det ett faktum att vi går emot svårare tider i väder och vind. Ego och cynism finns hos alla men i olika omfattningar men med en dåres envishet och som förälder vill jag fortsätta att göra så gott det går. Jag gör troligen för lite. Vi lånar av våra barn. Och jag tycker att så som vissa indiankulturer såg på livet är stor klokskap - att varje viktigt beslut ska ses i ljuset av hur det påverkar sju generationer framåt.
Enligt gammal sed berättas om hur de vise i stammen fattade beslut som hade betydelse för stammens framtid på en princip som kallades för de sju generationernas vägledning. Den principen bygger på insikten om att allt hör samman - människan och natur, verklighet och andevärld. Indianerna insåg att allt vi gör påverkar allt och alla i många generationer och att den nu levande generationen har samma ansvar för kommande generationer som tidigare haft för den nu levande.
I allmänhet anses en generation vara i genomsnitt omkring 25 år lång, från förälderns födsel till ett barns födsel. Vi godtar också i allmänhet att längden på en generation var närmare 20 år förr i tiden, när människor gifte sig tidigare och den sannolika livslängden var kortare. Men sju generationer är oavsett mer än etthundra år. Min känsla är att mycket lite vi gör idag berör mer än fem eller tio år framåt i tiden.
Men vad kan vi själva göra? Allt börjar där. När du ska fatta ett beslut, oavsett om det är ett litet beslut som kanske bara handlar om dig själv just nu, eller stort och livsavgörande beslut som berör många fler - varför inte låta de sju generationerna vägleda dig? Tänk utifrån insikten om hur tidigare generationers beslut påverkat vår verklighet idag. Tänk noga igenom hur de långsiktiga konsekvenserna av ditt beslut kan påverka ditt eget liv, kommande generationer samt hela vår värld.
Försök att så aktivt som möjligt väga in de värderingar som för dig symboliserar kärlek och omtanke om ditt liv och alla andra människor. Fatta inte dina beslut enbart baserat på kortsiktiga yttre belöningar och materiellt vinnande. Låt dig vägledas av din verkliga visdom baserat på de sju generationernas vägledning. Låt dig vägledas av insikten om att de beslut du fattar även påverkar dina barn, barnbarn och deras barns framtid, den framtida miljön och hela vår världs framtid.
Gör dina val som de gamla indianerna gjorde och fyll ditt liv med harmoni, medvetenhet och skapa därmed den energin i ditt liv som ger dig styrka att uppfylla alla de mål och visioner som är ditt syfte i livet.
Inte alla är glada i att människor har pengar. Det anses kapitalistiskt att vara rik, dessutom orättvist. Hur kan det vara så här? Inte alla har ärvt blodspengar utan många har skapat sig sin egen förmögenhet och trygghet via hårt arbete och sparande.
Nu är det uppe på tapeten igen att införa förmögenhetsskatt. Och fastighetsskatt. Och arvsskatt. Vi ska inte ens få äga det vi äger. Barn ska inte få ärva sina föräldrar utan staten ska ha pengar ännu en gång. Våra boenden, som vi har lån på, ska vi betala skatt för om vi moderniserar det med redan skattade medel.
Det kallas att utjämna orättvisorna. Det kommer inte att fungera, för det har det aldrig gjort. Istället är det enda som fungerar incitament för att jobba och tjäna pengar. Eller så väljer man stoiska principer.
För under hot av nya skatter så gör stoikern alltid vad han kan för att jämna ut oddsen kring osäkerhet. Det gäller att hantera vad som är möjligt att påverka istället för att hytta med näven. Om nu nya skatter kommer så kan vi inte göra något åt dessa mer än att betala. Vi får hitta andra vägar att skydda våra pengar och skapa oss flera.
Stoicismen förespråkar kontroll över våra begär som vägen till harmoni. Det är inte utan att man skäms över hur stor brist på självkontroll människor har - som att ha höga ideal kring samhället men handla utifrån sin egen vinning är något som bejakas samtidigt som vi snörper på munnen om någon ertappas med det. Gör en stoisk handling, köp aldrig kvällspressen och protestera varje gång du ser skvaller i din dagstidning.
Men åter till pengar och stoicismen - hur hänger de ihop? Jo, framförallt kring skulder. Du ska vara varsam i att skuldsätta dig. Det inte bara är en ekonomisk fråga utan också en andlig. För vem vill vara ägd och inte fri? Skulder innebär att du ger upp kontroll som du har i världen och överlämnar den till någon annan. Och en stoiker jobbar bara med det som går att påverka.
Det är faktiskt bättre att leva ett stramt liv än ett i svår skuld där dina alternativ begränsas. Idag är det lätt att skuldsätta sig. En skuld behöver dock inte vara dålig - den kan vara en investering som växer och gör dig rikare. Sådana skulder är dock få till antalet och innebär alltid en risk. Ta det varsamt med skulder.