Det lackar mot jul. Julmat och klappar hägrar. Önskelistor från barnen på tio A4 och beloppet passerar fyra siffror. Kassaflödet hinner inte med. Lucia på fredagen den trettonde och frestelsen för att betala kalaset med kreditkort är stor.
Kreditkortet är bra. Samtidigt en förrädisk vän. Det finns problem med kreditkort och dessa gäller det att hantera.
Det är inte beloppet du är skyldig eller den ränta du eventuellt betalar på din kredit som jag ser som värst. Nej, det handlar om drömmar - det största problemet med krediter är att de begränsar din framtid. En kreditkortsskuld hängnar in dina möjligheter. En skuld lurar dig på dina verkliga prioriteter för att betala sådant som redan skett och är förbi.
Ett kreditkort är också ett slukhål. Ytterst få människor som nyttjar kreditkort för sina månatliga kostnader kan inte redovisa för hur mycket pengar som åtgått till olika saker så som mat, resor etc. Kreditkort tenderar att putta oss nedför det sluttande planet - till sist vet vi knappt vad vi shoppat när vi tittar på kontoutdraget!
Om du tjänar enligt exemplet i bilden ovan motsvarande fyratusen dollar i månaden och femhundra går till att betala av på kreditkortsskulden så blir det långt mer än en månadslön per år som begränsar dina möjligheter. Du har alltså egentligen bara 4 000-500=3 500 att leva för vilket i sig kanske gör att det känns tight. När du betalt av skulden så får du ju en löneförhöjning!
En löneförhöjning som kan gå till en semesterresa, ett sparande eller kanske välgörenhet?
Hur gör man då? Jo, om du har flera kreditkort så börja med att betala av det med lägst skuld. Därefter så klipp det i bitar. Jobba vidare med de andra korten. Ska du ha kreditkort så nöj dig med ett som du använder och tillser att du kan betala av hela skulden varje månad.
Glad Lucia!
I dagarna har årets slantar avseende premiepensionen kommit. Totalt handlar det om 43 miljarder kronor. Per sparare lite mera modesta 7 748 kronor. Man kan välja fonder eller låta bli. Numera ligger jag i AP7Såfa eftersom jag insett min kompetensbrist.
Det är en stilla vandring att vara i detta förval. Fördelningen mellan aktiefond och räntefond anpassas efter spararens ålder. Till och med 55 års ålder består portföljen av 100 procent av AP7 Aktiefond. Därefter minskar andelen aktiefond med 3 till 4 procent per år medan andelen räntefond ökar.
Tittar jag statistiskt så har mitt eget ppm-sparande jämfört med AP7Såfa sett ut enligt nedan.
Under dessa nio år ovan har min hundralapp avkastat 24 kronor medan snittet ligger på 80 kronor. AP7Såfa ligger på 186 kronor. Så det finns många, kostsamma skäl att rannsaka min förmåga.
Nu är det som det är. Jag får leva med detta. Jag tillåter mig att sucka en gång tungt, men sedan får det vara.
Alla människor vill vara omtyckta. Vi önskar acceptans. Vi vill vara utvalda. Vi vill få betyget med beröm godkänd från alla vi har i vår närhet - men också av våra kritiker, från den stora massan, från marknaden. Detta verkar vettigt men är det inte.
Kanske utmanar jag när jag säger att de flesta människor uppvisar ett obegåvat beteende? Att man väljer att följa den breda opinionen utan att titta på saker och ting utifrån eget perspektiv, med oroande, hårda åsikter som emellanåt är bakåtsträvande. Och detta beteende tror vi att det berättigar oss till att alla ska älska oss? Ni hör nog ordet nonsens här.
Det är mer än underligt hur mycket vi söker respekten hos människor vi inte respekterar själva. Och hur långt vi är villiga att gå för att få den.
Om du frestas att titta utanför dig själv i jakten på acceptans, inse då att du kompromissar med din egen integritet. Om du behöver ett vittne, var då ditt eget.
Du har, förmodligen, din egen standard, din etik och din inre kompass. Frågor som hur du vill vara. Mot vilka kriterier ska jag bedöma mig mot? Vad anser jag vara viktigt? Så som Epictetus uttryckte det: hur länge ska du vänta på att kräva det bästa för och av dig själv?
Med din inre målbild blir applåderna meningslösa. Buropen också, för den delen. När din inre integritet betyder allt behöver du dem inte. Det betyder inget alls vad andra människor säger eller tycker. Acceptans eller ignorans är lika tomma i innehåll. Vad som betyder något är att du vet att du har rätt - och att du gör det rätta.
Just that you do the right thing. The rest doesn’t matter. Cold or warm. Tired or well-rested. Despised or honored. Dying or busy with other assignments.
Marcus Aurelius i Meditations
Hur lärde du dig något kring pengar, en gång för länge sedan?
Själv vet jag att jag inte gjorde det i skolan. Och inte av mina föräldrar. Pengar var visserligen konkreta som företeelse men inte mycket mera. Det var känsligt att prata om pengar, att vissa hade många medan andra nästan inga alls. Pengar som begrepp var mest en skamfylld ordalydelse.
Därför gick jag ut i vuxenlivet utan kunskap och verktyg. Min uppfattning var att pengar var en konsumtionsvara - jag fick pengar, på ett eller annat sätt, som jag sedan bytte bort oavkortat. En flaska vino tinto till vardag och helg.
Mina föräldrar hade nog också svaga kunskaper kring pengar vilket gav begränsat självförtroende i deras beslut. Man tog inga egna utan överlät dessa till en bankman. Mina föräldrar var näst intill den första generationen i vårt släkte som ibland hade lite pengar över efter försörjningens börda. Inte konstigt att de inte visste vart de skulle vända sig. Deras vin var oftast slut i mitten av månaden likväl.
Jag mognade till sist efter många år av dåligt beteende kring pengar. Så jag valde att bryta med historien och skriva min egen historia kring pengar. Pengar är som vin.
I min berättelse ska pengar tjänas in och sedan ska de få mogna likt fina viner. De ska inte slösas bort lättvindigt. Pengar som får mogna är mer värda och ger mer glädje när de väl konsumeras. Snabba pengar är bulkvin på dunk. Åldrat vin har bouquet.
Att inte behöva oroa sig över pengar är att ha sin egen vinkällare av pengar. Jag sover gott med vetskapen att många pengar finns där i mognadsprocess. Pengar som mognar blir dessutom flera, en egenskap som vin inte äger.
Avståndet mellan när jag tjänar pengar och tills de spenderas ska vara så stort som möjligt. Pengar ska hinna landa på kontot och inte studsa iväg igen i en hast. Dagens inkomst ska inte användas utan kanske förra månadens. Ju fler gamla penningar jag har desto stabilare, flexiblare och säkrare är min tillvaro som vinbonde.
Jag ska inte, så som så många andra och mina förfäder, vända på varje vinflaska i ivrig väntan på att nästa ska komma. Jag ska inte vara tom på flaskor en enda dag mera.
Inbilla dig inget. Även om ditt liv är fantastiskt och du är framgångsrik. Även om du tänker på dina närmaste och är vänlig mot alla du träffar - så kommer någon, någonstans att bli glad när du är död. Häpp! Vad menar jag med det?
Jo, det kan vara någon som vill köpa ditt hus, någon som du har pissat på i skolan, en uppkomling som vill ha ditt jobb, någon hatare som inte gillar dig och dina göromål - de kommer att le i mjugg när de hör nyheterna om att du har trillat av pinnen. Och om nu inte detta är tillräckligt så finns det åtminstone några maskar som kommer att bli glada att få tugga på ditt lik.
Det här är sant för dig och det är sant för alla. Det var lika sant för Gandhi och moder Teresa som det gäller för David Bowie och Kate Spade och de otaliga andra som vi säger har lämnat oss för tidigt.
Det spelar ingen roll hur bra du har levt ditt liv. Det kommer fortfarande att finnas människor som mentalt står runt din dödsbädd och välkomnar den sorgliga händelsen. Äntligen! För hur många egenskaper och drag har du som skulle göra många människor glada att bli av med dig?
Det är verkligen något att komma ihåg långt innan din tid kommer - eftersom det hjälper till att förhindra att egot kryper på. Det förhindrar att du blir alltför fast i att försöka behaga alla hela tiden. På ett sätt är det en lättnad att acceptera att inte alla älskar oss och att oavsett hur framgångsrika vi är kan vi inte vinna över hela världen.
Var istället ärlig mot dig själv, var snäll och omtänksam mot de människor som betyder något för dig. Och var samtidigt inte alltför bunden till livet, ditt rykte och alla de andra för i slutet av dagen blir vi alla slagna ned till samma nivå när vi dör. Oavsett vem vi är i livet så begravs vi i marken och tuggas upp av kryp tills det inte finns något kvar. Och vissa människor är glada över att höra om det.
Det är en ödmjuk tanke.