Att arbeta är en syssla förenad med försörjning och att vara duglig är en förutsättning för att få ett jobb. Jag är den borne anställde eftersom jag är bra på det jag gör men aldrig kan brinna för det. Min identitet är inte mitt jobb, så att säga.
Däremot är jag synnerligen analytisk med mitt arbete och min försörjning. Att med jämna mellanrum se över sin aktie- och fondportfölj, det gör ju många. Men att titta på sitt arbetsliv och göra en rundsmörjning är kanske mindre vanligt? Att ställa sig frågor som:
- Är mina arbetsuppgifter utvecklande och givande?
- Är mina arbetsmiljö god?
- Är min löneutveckling i proportion till min insats?
- Är belastningen väl avvägd så att mitt liv fungerar och kan vara rikt?
- Frågor som restid, kollegor och chefer? Är det behagligt?
- Förmånerna goda?
- Är lönsamheten god så jag får behålla arbetet?
- Är utvecklingen av verksamheten/produkterna där?
- Är mina egna mål förenliga med företagets?
Alla vi som arbetar pratar ibland om karriär. Definitionen av just karriär skiljer sig dock åt; för vissa är den högre lön och position medan andra ser arbetsuppgifterna som viktigast. En tredje variant är att se karriär som självförverkligandet som kan innehålla mindre arbetstid och drägligare förutsättningar. Att byta jobb är en del av denna karriär även om vissa få kan göra detta i samma företag.
Under slutet av 40-talet och början av 50-talet beskrevs arbetarnas överrörlighet, tendensen att byta jobb alldeles för ofta, som ett stort problem på arbetsmarknaden. De många arbetsbytena, tänkte man sig, ledde till att arbetare inte lärde sig något yrke ordentligt – för att inte tala om att de drev upp lönerna. Det var vid denna tid termen hopp-Jerka lanserades som beteckning på den alltför rörlige arbetaren. I ett antal statliga kampanjer, som även arbetsmarknadens parter ställde sig bakom, utmålades hopp-Jerka (i skepnad av en gräshoppsliknande figur) som ett avskräckande exempel. Kampanjerna hade en starkt moraliserande underton - hopp-Jerka-figuren förknippades med såväl lösdriveri och lättsinne som psykisk instabilitet.
Begreppet hopp-Jerka kom med dessa negativa associationer att bli en del av det allmänna medvetandet under lång tid framöver, ja till och med idag. Men att vara en hopp-Jerka gagnar dig och arbetsmarknaden har det visat sig.
För trots kampanjen med hopp-Jerka fortsatte arbetarna att byta jobb. Och rörlighet visade sig vara bra och vitaliserande för arbetsmarknaden.
Däremot kanske du inte hört talas om skrå-Åke och stann-Anders - de två som helst fortsatta i samma gebit och den som aldrig bytte jobb. Hopp-Jerka, om arbetaren som bara såg till sina egna intressen och hoppade från jobb till jobb i goda tider, för att få högre lön. Han var motpolen till Stann-Anders som föredömligt stannade kvar på sin post med samma usla lön.
Tiden är, eller ska vara, över att vi som söker jobb alltid ska bevisa oss utan motprestation av arbetsgivaren. Den så kallade baklängesintervjun, eller det mer internationella Informational interviews, är det som gör just tvärtom. jag som potentiell anställd söker information om arbetsgivaren.
Du intervjuar redan anställda med frågor kring vad de gör på jobbet en vanlig vecka istället för att läsa en befattningsbeskrivning och du frågar vad man ska vara bra på för att lyckas, inte vilken utbildning som behövs. Du frågar hur man ska vara för att trivas och inte för hur man ska överleva. Och till sist frågar du de anställda vad de skulle fråga om de var du.
Du bör till och med göra detta innan du ens börjar en utbildning - hur kan man egentligen plugga i fem år utan att ha träffat folket som gör det jobbet?
Det skakar till lite. Det mentala nervvraket som marknaden är blir skräckslaget. Det blir en dålig börsvecka och många blir nervösa. Att vi nu har en recession på ingående seglar upp som samtalsämne. Media hakar på med braskande rubriker kring hur du räddar dina pengar och din pension. Jag tänker inte ens försöka då min plan är förankrad i historien.
Jag har varit med om IT-bubblan. Förlusterna för många var enorma. Mycket var ren dumhet och spekulation. Många småsparare köpte snacket från alla IT-gurus och satte alla sina besparingar i branschen. Förlusterna som sedan kom var groteska. Jag ägde aldrig några av dessa aktier eftersom jag jobbade i branschen och såg vansinnet i det. Det var en värderingsproblematik och alla drogs med i fallet. Det var helt galet.
Kraschen 2007-08 som var en bostadsbubbla hade också ett värderingsbekymmer men var inte lika tydlig. Vanligt folk drabbades igen. Många har tydligen glömt bort detta med tanke på att bostäder i Sverige ses som säkra investeringar för framtiden.
Vi har sannolikt en lågkonjunktur i antågande. Vad är då viktigt för dig? Hur ska du agera? Hur gjorde du förra gången? Blev det bra?
Det är en bra idé att över tid föra bok över sitt liv och leverne. Ditt historiska du har erfarenheter som kan komma till nytta för dig, men också ditt framtida jag. Att skriva ned sina tankar om sin dag innehåller ett lärande, reflektion och ro i sinnet.
Vi tar ofta stora beslut i livet baserat på gissningar kring hur vi tror att vi vill ha det i framtiden. I den meningen är gissningar och tror de besvärliga orden. Att gissa är dumt och att tro är infantilt.
Den du var då, vid den tidpunkt det skedde, är mest troligt den bästa indikator på hur du skulle känna dig i liknande situationer som kommer i framtiden. Och det hjälper dig att skapa en bättre bild och karta över hur du bör agera. Du kan inte lita på gamla minnen - men du kan lita till en dagbok du skrev. Den kommer att hjälpa dig i att ta bättre beslut.
En dagbok är ett minnesarkiv med obegränsat utrymme. Den är ett arkiv, en referensmanual och ett unikt verktyg för att lära från idag och att ge information till imorgon. Det är en gåva till dig själv i framtiden. Börja idag, strax innan sänggående, och skriv ned några tankar om din dag. Det kan vara trögt eller svårt i början men det kommer efterhand att bli lättare och flöda på.
Du är väl du? Och inte en kopia av andra? Du gör väl dina val baserat på dina preferenser? Så klart.
Att jämföra med andra är vanskligt. Ja, egentligen något vi alla bör låta bli. Det finns nämligen bara ett objekt att jämföra med - dig själv igår, förra veckan, ifjol. En gnutta bättre än tidigare, där finns motivationen och inspirationen.
För det finns inget annat. Du är inte de andra. Du vet inget, egentligen, om deras tankar och idéer, deras strävanden eller drömmar. Du har ingen koll på deras fråga varför? eller påstående därför. Och du ska inte ha det heller då det är slöseri med din tid och din energi.
I ditt eget stilla sinne, i de tillfällen du når detta tillstånd, lever dina önskningar. Kalla det hjärta, kalla det själ, kalla det hjärna - du har det inom dig, någonstans - det du verkligen vill. Vägen dit kan vara svår och full av hinder men om det målet ändå exalterar dig kommer det nästan säkert att vara värt det.
Du kanske redan är där? Du har hittat din passion. Eller ännu bättre - passioner! Olika grenar på ditt livsträd som du vill besöka så ofta det bara går. Och fler grenar kan det alltid bli.
Så lägg jämförandet bakom dig. För du är inte framgångrik på något sätt ens om du ser dig själv som rikare, bättre, vackrare eller klokare än andra. Nej, den enda mätbara framgången finns i dig själv och det du väljer.
Sommaren är inte förbi. Semestern är det dock. För försörjning och bruttonationalprodukt bär färden imorgon arla stund till kontoret, det förhatliga, det instängda. Solen fortsätter att värma men nu genom en fönsterruta som inte går att öppna för att känna brisen och dofterna från havet. Jag är fångad i en bur av landskapsarkitektens tycke och smak. Mitt oförstående för denna plats i rum och tid är total. Jag vill att alla sinnen ska få sin del av livets härlighet.
I stilla nervositet fingrar jag på knapparna som kopplats till beräkningarna av tillgångar och skulder. Familjen Penning har båda men skulderna är Goliat. Halmstrået i tillvaron är planen - planen för att bli ekonomiskt fri. Varje månad är ett game i denna finansiella tennismatch med den tärande delen av skulder och utspelas på denna plan av förhoppningar och önskningar. Men den är inte alls överdriven eller uppblåst, planen, utan välkrattad med hög trovärdighet.
Ränta är både en vän och en fiende. I lånens värld är det synnerligen oönskad. Lån och skulder är tjuvar som rånar dig på glädje nu och stjäl från din framtid. Alla lån som uppbär en räntekostnad är snattare som tar det som är ditt. Hos vår familj tar snattaren tvåtusenfyrahundra kronor ur vår ficka varje månad. Studielån, bolån och ränta på uppskov av bostadsförsäljning är beloppets innehåll.
Många betalar så mycket mer ränta än vad vi gör. Konsumtionslånen är de dyraste om vi bortser ifrån obskyra snabblån som ingen borde ta. Hur dyrt får ett lån bli? Tydligen är hur dyrt som helst, se nedan exempel.
Vid ett lån på 10.000kr. upplagt på 360 dagar med effektiv ränta på 39.00%, blir det totala beloppet att betala 13.159.00kr.. Max. eff. ränta: 1135.00%.
Konsumtionslån är dyra, de med. Inte sällan uppåt tio procent - om man följer avbetalningsplanen noga. Dessa lån står för 18 % av svenska hushålls skulder. Märkligt nog är det låntagare med höga inkomster som tog de största lånen. Är det livsstilsspöket som hoar i kulissen? Hushåll med stora lån betalar i genomsnitt en fjärdedel av sin inkomst efter skatt i ränta och amorteringar. Tjugofem procent av inkomsterna! Det skrämmer mig.
Nya blancolån tas ofta för att lösa andra lån. 14 % av lånen används i detta syfte. De som på olika sätt förlänger sina lån ökar samtidigt också sin skuld i genomsnitt från 5 400 kronor till 12 000 kronor, det vill säga mer än en fördubbling. Vart sjunde lån har inneburit ett inkassokrav. Läs mer i Finansinspektionens rapport.
De enda lån man bör ha är studie- och bolån. Har du avyttrat en bostad med vinst kan det vara en fördel att behålla denna skuld, trots räntan på c:a 1,25 %, eftersom uppskovsräntan eventuellt försvinner på sikt. Studielån är en no brainer med 0,19 % och bolån är försvarbara i sig. Att pressa räntan på bolån är en källa för kostnadsbegränsningar.
Har du konsumtionslån som du vill bli av med pratas det emellanåt om snöbollsmetoden. Denna säger att du ska attackera de minsta lånen först utan hänsyn till räntekostnaden. Jag håller inte med utan anser det självklart att betala av de dyraste lånen först.
Känns knepigt. Loggar in på Landshypotek för första gången. Bolånet är flyttat dit efter när tjugofyra år hos Handelsbanken. En enda rad är det som finns att läsa och heter bolån. Beloppet är tvåmiljoneretthundratrettiofemtusen kronor. Mycket pengar. Räntan är desto roligare. Ettkommanitton procent.
En väsenskillnad mot tidigare är ränterabatten. Tidigare fick vi rabatt som gällde ett år. Ibland smyghöjde Handelsbanken räntan, det vill säga minskade rabatten. Sedan var det svårt, mycket svårt, att få till den igen. Detta kändes mer än falskt. Jag var trött på denna banala lek. Nu får vi rabatt på belåningsgrad och den justeras automatiskt enligt gällande regler vartannat år. Jag gillar det här, mer vuxna, arbetssättet.
Vi sänker amorteringsfarten med mer än hälften - från femtusen till tvåtusen kronor per månad, slantar som oavkortat går till långsiktigt sparande. Boendet får bära sin kostnad lite mer än tidigare. Med dagens ränta blir det då ungefär lika stora belopp som är amortering och ränta - c:a fyratusen kronor per månad.
Något helt annat, nämligen konsumtion. Fru Penning och jag gick bananas och köpte nya utemöbler. För över fjortontusen kronor! Det här är utom alla våra ramar. Men vad är väl pengar om de inte används ibland?
Till saken hör att det var utförsäljning och frugan är utöver det en expert på att pruta. Vi valde ut vad vi ville ha och sedan gick jag min väg eftersom jag skäms lite för de grepp som frun tar på säljare i största allmänhet. Detta leder dock till att vi sparar massor av pengar. Med rea och prut blev då varor för ordinarie pris på tjugosextusen kronor dessutom fritt hemkört. Nu förlänger vi förhoppningsvis sommaren till september ut?
På måndag börjar jag jobba. Hua!