Vad är pension, egentligen? Hur ska den definieras? Är det en del av allt du tjänat in under ett arbetsliv? Eller en allmosa från staten? Jag anser att det är viktigt att en människas pension bör stå i proportion till hur mycket man arbetat och i rimlig proportion till vilken lön man uppburit. Vad anser du?
För mig är det självklart att du som bott och arbetat i Sverige hela ditt liv ska ha en tydlig skillnad i pension jämfört med en person som inte arbetat alls eller bara lite eller om du invandrar senare i livet. Jag ser inget konstigt i det. Det finns olika stöd, så som garantipension och äldreförsörjningsstöd, för att garantera en skälig levnadsnivå och det måste räcka.
Det är exempelvis helt galet att en invandrare som kom hit i 20-årsåldern och sedan arbetade i 25 år med en månadslön på 30 000 kronor ska få ut netto 13 449 kronor i pension när en annan invandrare kom hit så som 30-åring och sedan inte arbetat alls får 12 263 kronor. Detta är respektlöst och det är ett systemfel som ger helt galna signaler. Kom till Sverige och slappa dig fram till äldre dagar!
Än värre är det med infödda svenskar. En pensionär som aldrig arbetat under hela sitt vuxna liv kommer att få en disponibel inkomst på 14 000 kronor efter pensionsreformen. Genomsnittspensionären, som har jobbat 40 år, får mellan 13 500 och 14 000 kronor i månaden har pensionärsorganisationen SPF räknat ut. Det kan alltså löna sig bättre att inte bidra till välfärden genom förvärvsarbete. Den höjda garantipensionen medför att respektavståndet mellan de som arbetat och slitit sönder rygg och axlar under ett långt yrkesliv och de som aldrig arbetat inte existerar. Slå dank hela livet och må gott sedan utan insats!
Det är Pensionsgruppen som beslutat det här. Denna grupp består av samtliga riksdagspartier undantaget V och SD av någon outgrundlig anledning. Väljarna har ingen insyn och vet inte vad ansvariga partier tycker då de gömmer sig bakom Pensionsgruppens stängda dörrar.
Vi väljare vill veta om och på vilka grunder politiken för oss mot ett grundtrygghetssystem. Är ansvariga partier nöjda med en allmän pension på under 50 procent av slutlönen och att det inte lönar sig att ha arbetat och slitit? Eller vill partierna förändra detta och i så fall hur?
Pensionssystemets legitimitet bygger på att inbetalda avgifter ger en värdig pension och en standardtrygghet som pensionär. Annars kan man fråga sig varför vi har ett allmänt pensionssystem. Varför betala in pensionsavgifter när pensionerna blir låga, inte återspeglar ett långt arbetsliv och inte möter förväntningarna? Med andra ord, vad tusan får vi för pensionsavgifterna?
Allt fler ser pensionen som ett mål med sitt sparande, även bland de yngsta spararna och förtroende för pensionssystemet är kört i botten. Var tionde svensk som hade ett pensionssparande innan avdragsrätten för privat pensionssparande slopades 2016 har inte kommit igång med ett nytt sparande. Varför slopade man avdragsrätten från först början? Idioter, säger jag blott.
Högkonjunkturen har planat ut och det börjar gå mot sämre tider. Så sägs det. Men vad är egentligen sämre tider? För många människor är en lågkonjunktur inte nödvändigtvis dåliga tider. Har du stabilt arbete och inte blir arbetslös så kan det istället vara bra tider.
Har du en stadig inkomst så finns det mycket som kan gynna dig under en lågkonjunktur. Du kan exempelvis få fler aktier i kvalitetsbolag för samma peng. I sämre tider så lär inte räntan stiga då inflationen saktar in och dina bolån fortsätter att vara billiga. Och så även studielånen. Kanske det blir ännu billigare, vem vet?
När efterfrågan sjunker blir prylar och tjänster troligen billigare. Ska du köpa bil, båt eller villa så kan en lågkonjunktur vara den bästa perioden. Olika stimulanser kan gynna din plånbok och kanske skatten sänks ytterligare för att få folk att konsumera mera.
Det finns mer. Det blir inte lika trångt på semesterorten eller i butikerna. Möjligheten att pruta ökar. Dina fyndaktier blir potentiella dubblare i nästa uppåtgående trend. Bensinen blir billigare. Ja, varor i stort. Sämre tider är bra!
En del saker blir dock sämre. Avkastningen på pensionsfonder, exempelvis. Därför är avgifterna helt avgörande över tid. Exempelvis bytte jag nyligen SPP Aktiefond Global (0,3%) till SPP SparaSäkra (0,19%) då avgiftsskillnaden var så påtaglig. Låga avgifter är kung. Inbetalda 27 594 kronor i Länsförsäkringar Indexnära med avgiften 0,22% har över tid ökat till 87 218 kronor. Ja, namnet på fonden var något annat tidigare men avkastningen har varit brutalt fin mycket tack vare låga avgifter.
Idag har jag min lediga dag. Det känns bra. Inbillar mig att jag behöver en sådan men det kan också vara enbart att jag vill. En vecka i taget. Och så bör man väl leva oavsett hur ens liv ter sig. En stark kopp kaffe och jag hinner botanisera i investeringarna. Eller egentligen hela privatekonomin - både inkomster och utgifter är ett spännande spel.
Tittade i veckan på solceller för taket. Räknat och botaniserat men inser att det är svårt att räkna hem. Jag tycker att bolagen som säljer solceller har glädjekalkyler i återbetalningstiden och familjen Pennings slantar kan arbeta bättre på annat håll. Dessutom så är det ju taket - de allra flesta bolag säljer utanpåliggande solceller och förutsättningen är då att taket behöver ha en längre livslängd än solcellerna och vårt tak är lagt 1990. Därför tror jag att integrerat solcellstak är melodin den dag vi behöver byta taket helt och hållet - sammantaget dyrare men samtidigt billigare då inga nya pannor behövs. Miljöaspekten är också tveksam då vi redan idag köper grön el. Så vi avvaktar och ser framtiden an. Hörde på radion, förresten, att verkningsgraden på solceller stadigt ökar. Idag ligger vi på 17 till 21%. Dagens teknik med kristallint kisel kan i laboratorie nå 24-27% sedan tar tekniken stopp då den teoretiska möjligheten ligger på c:a 30%. Om tio år räknar man i det kommersiella ledet ha paneler runt 25-28% i så kallad flerskiktsteknik. Skillnaden kan låta liten men är större än vad man tror - varje soltimma man får på sitt tak behöver så hög verkningsgrad det bara går.
Jag älskar glass och borde äta mindre. Jag äger dock lite glass i Alvesta och fick nu nys på en riktad nyemission. Och hade det inte varit för att Alvestaglass nyligen tecknade distributionsavtal med Häägen-Daz så hade jag fnyst åt det hela. Högre omsättning leder det till och jag kommer att haka på tåget.
Var och en får ju försöka att hitta sin väg till avkastning på sina sparslantar. Under månaden har jag gjort min första investering via Tessin och det är möjligt att det blir en eller två sådana till. I min plan för avkastning över tid har jag blygsamma årliga 3% så därför passar denna investering in bra i diversifieringen. Den första investeringen löper med 10% årsränta upp till 18 månader. Det ska bli intressant att följa.
Konjunkturavmattningen är nog reell men frågan är bara hur snabbt den rullar fram. Även om min avkastningsplan är 3% per år så är min kalkyl för framtiden något lägre. Jag hatar glädjekalkyler och vill verkligen nå fram till det jag satt mig för så denna ligger på 2,4% årligen. Tittar jag däremot på avkastning plus insättningar blir förändringen runt 13% årligen. Naturligvis vill jag nå bättre siffror.
Det finns olika hållpunkter och en av dessa är när studielånen är slutbetalda. 2022 är det året och detta frigör över tjugoniotusen kronor per år.
En annan hållpunkt är bostadslånet och när det når 50% av amorteringsgrundande värdering på 3,7 miljoner kronor. Detta är vad vi kan förhålla oss till och nås egentligen inte under planens löptid fram till 2029 utan runt 51%. Men men en årlig inflation på 1% når vi detta 2026 vilket frigör tjugofyratusen kronor årligen.
Med dessa förutsättningar når vi enligt plan en miljon kronor i kapital oktober 2020. I augusti 2025 når vi två miljoner kronor och den tredje miljonen i maj 2029 - samma år som planen är slut.
Vad händer efter planen? Ja, det står skrivet i stjärnorna. Vad som sker, däremot, är att allt sparande och all amortering upphör. Det innebär att disponibel inkomst ökar med över 50%. Vi kommer att ha ett bolån, om vi bor kvar, på 48% av värderingen. Vi kommer ha runt tre miljoner i kapital. Detta torde innebära att vi rimligen kan gå ned mer i tid eller till och med avsluta arbetslivet.
Så, nu var kaffet uppdrucket. Dags för en runda i naturen.
Jag själv, marinerad i min jobbångest, tittar ibland i MinPension på nätet. Och jag lyssnar även på deras podd. Jag tycker inte att sidan är speciellt bra medan podden är det. Prognosen som man får känns mycket diffus. De har ett gäng tumregler men de blir ganska stökiga att använda. Kan man inte göra bättre beräkningar?
Så den faktiska frågan är: hur mycket pensionspengar behöver du ha? Ett löjligt och gammalt skämt i pensionsbranschen är att fråga: om du talar om när du skall dö tar vi fram en perfekt pensionsplan.
Det funkar ju inte så bra. Därmed blir det tråkiga svaret att se till att du har mer pengar än du kan göra av med den dagen du vill sluta att arbeta. Metoderna är lika enkla de och innefattar bland annat:
- Att skära i kostnader och utgifter.
- Att spara skattade pengar under lång tid.
- Att ha en tjänstepension.
- Att göra löneavstående om möjlighet uppstår.
- Att ta rejäl aktierisk i såväl tjänstepensionssparande som privat sparande.
Om man gör som ovan under ett långt arbetsliv är chanserna utmärkta att både sluta arbeta tidigare och att undvika kattmat till middag. Men vilken strategi bör man ha kring sitt pensionsliv?
Om man tittar på den allmänna pensionen så har den några fördelar. Dels är den livsvarig och du har flexibiliteten att starta och stoppa utbetalningarna när du önskar. Men för varje år man väntar med att ta ut pensionen så ökar pensionen med ungefär 8% resten av livet. Slutsatsen är att det är mycket bra att försöka vänta med att ta ut den allmänna pensionen så länge som möjligt. Allmän pension väljer man allstå att ta ut till allra sist.
Tjänstepension är jätteviktigt. Jobba inte utan den för då är du på sikt helt rökt utan ett stort eget sparande. Om man som jag bytt arbetsgivare många gånger så har man ofta många olika tjänstepensioner i olika bolag. Då är det en bra idé att försöka ta ut de minsta beloppen så tidigt som möjligt då de både kan ha fasta avgifter och ibland höga förvaltningskostnader. Man ska vara försiktig med att ta ut de största tjänstepensionskapitalet på bara fem år utan det kan vara bättre att fördela kapitalet under många fler år. Sannolikt är det bäst att vänta med att ta ut tjänstepensionen efter att du börjat nyttja av ditt privata sparande eller att göra det parallellt. Tänker du på dina barn så kan det vara bra att försöka att vänta med att göra slut på privat kapital så länge som möjligt för det kapitalet kommer de efterlevande automatiskt att ärva.
Har du en egenägd bostad så amorterar man troligen. Man ska inte amortera för mycket utan hellre spara pengar, anser jag - maximalt ned till 50% av bostadens värde. Det övervärde som då finns i bostaden är i sig en tillgång och ett reservkapital även om det är låst. Att sälja och flytta till något mindre kan vara ett alternativ. Flyttskatten måste ju någon gång betalas även om det spekuleras i att den kommer att sänkas.
Lägre kostnader än intäkter varje månad! En mycket enkel princip och lever du efter denna princip kommer ju pengarna aldrig att ta slut. Fördelen med att vara pensionär är att man inte behöver så många märkliga konsumtionsvaror så det kanske är upplevelser man skall satsa på istället?
Privat sparande är enligt mig en nödvändighet. Dessa pengar är kanske det som förgyller din tillvaro efter arbetslivet. Herr och fru Penning målsparar till detta och målet är att jag och frugan ska kunna lyfta vars tio tusenlappar netto per månad under 15 års tid. Detta är en finfin bas för en pensionstillvaro.
Hur resonerar du kring arbetsliv och tiden efter det? Alla har vi drömmar och idéer.
En stilla, frostbiten höstmorgon och ännu en dag som jag borde vara tacksam för. Men det känns svårt. Och onödigt slöseri. Oavsett vad jag berättar för er hur man bör leva sitt liv, tänka och agera så är jag likväl mänsklig. Och det är alltid samma sak i olika grad - jobbet. Just nu är det extra körigt. Jag känner nästan ångest idag att det är arbetsdag imorgon. Trots att jag har en av mina lediga dagar denna vecka. Jag kanske har sökt på fel ställe hela tiden? Jag vet inte utan har svårt att hitta en orsak. Men däremot jag vet, helt säkert, att om jag slapp arbetslivets tvång så hade jag varit helt tillfreds.
Varje månad, runt den tjugofemte, rasslar våra surt förvärvade löner in på kontona. Och varje månad så saknas det en mental koppling mellan alla de timmar som jag slet för dessa kronor till vad dessa pengar sedan används till.
Arbetstimmarna för en normal heltid varierar ju över månaderna men 168 timmar kan ses som ett genomsnitt. Jag själv har pendlingstid till jobbet på ungefär en timme per dag vilket ger ungefär 22 timmar till per månad. För saks skull utelämnar jag ångesttiden och jag räknar på min heltid dessutom.
Detta innebär att jag tjänar in 1 547 kronor per arbetsdag eller, omräknat per timme, 179 kronor. Det är inte många kronor om de jämförs i tröst och napp. Kanske borde jag skriva ned etthundrasjuttionio kronor på en liten lapp och alltid ha den i fickan? Eller ännu bättre instoppad ovanpå kreditkortet. Så som en ständig påminnelse kring att denna nätta summa är allt jag får för en timme av slit, tidiga morgnar och utmattade kvällar. För energi är också en del i ekvationen som direkt är kopplad till livskvalitet.
Så vad är tröst och napp? Jo, allt där jag tänker att jag är värd detta eller att jag vill unna mig. När jag egentligen borde tänka att alla de slantar jag sparar för framtiden är just det - något jag är värd och vill unna mig. Något av faktiskt värde.