Jag lyssnade på Plånboken häromdagen som ofta är ett intressant radioprogram. Denna gång blev jag dock en aning låg när programledaren kom fram till lyssnarfrågorna med den inlånade experten på pensionsfrågor.
Ett par i femtioårsåldern som kommit till insikt om att beloppen i deras oranga kuvert pekade på en halverad inkomst undrade om de borde sluta amortera femtusen kronor per månad på sin bostad som var belånad till mindre än halva marknadsvärdet och istället spara dessa i lämpliga indexfonder.
Ja, precis! Så tänkte jag. Det är en klok åtgärd. Sluta amortera bums och spara istället sextio loppor om året så kan ni kanske till och med sluta att arbeta lite tidigare. Jag häpnade men så blev inte expertens omedelbara reaktion.
Nej, ni tänker fel kring att gå i pension vid 65. Tänk istället minst 67 så ska ni se att det inte blir så dålig pension ändå. Varje år räknas!
Jo tack, visst räknas varje år men inte på det viset. Jag har ingen aning hur länge min hälsa hänger med och jag tänker inte jobba en enda dag mer än nödvändigt. Min egen käre far har sagt att de bästa åren har varit de som var efter arbetslivet och han avvecklade sig vid knappa sextio års ålder.
Dessutom är min solidaritet skral med statsbidrag från allt från obskyra studiecirklar till konstprojekt utan betraktare. Jag vägrar att förlika mig med att mina arbetstimmars skatteintäkter inte hedras och används väl - något som inte är fallet. Och är det så att detta slöseri får fortgå även framgent så lär skattemoralen urholkas alltmer. Det är häftigt att betala skatt - när det går till ett cancersjukt barns vård. Inte lika häftigt när pengarna rinner ut i ett bidragsdike till arbetsskygga element.
Pension är så mycket mera än något som kan kallas efter arbetslivet. Du behöver ju inte jobba alls om du kan försörja dig själv. Den viktiga distinktionen är här själv - att vandra på bidrag eller underhåll när man borde kunna försörja sig själv är inte rätt. Här silas det myggor - Försäkringskassan jagar verkligt sjuka människor medan andra med latmasken i ryggraden översköljs med slantar.
Melbourne Mercer Global Pension Index är en spännande rapport kring pensioner världen över. I denna räknas ett index frm som baseras på tillräcklighet, uthållighet samt integritet. Bäst i världen detta år visar sig vara Nederländerna och Danmark och får betyg A. På tredje plats har vi Australien med B+. Därefter följer ett tiotal länder med betyg B där också Sverige finns med. Uppenbarligen är inte världsbäst på skattetryck detsamma som bäst i grenen pensioner.
Nej, vi får fixa det själva.
Skämskuddens dag blev det denna månadsavstämningsdag. Jag är värdelös, jag håller inte fast vid planen. Lönerna var bra, fantastiskt bra, men vart tog alla pengar vägen? Det vet jag ju, egentligen, eftersom jag för bok men det känns inte roligt att titta efter.
Tandläkare, bostadsunderhåll och ett husdjur som behövde in under kniven rev och slet i slantarna. Trots att julmånaden är på väg, och med den extraordinära kostnader, ser jag fram emot den och vill lämna november bakom. Ja, det var en skitmånad oavsett med knappt dagsljus och regn ifrån alla riktningar. Nä, usch - låt oss glömma bort. Alldeles strax men först rannsakan.
Sparande? Vad är det? Något som glömts bort. Sparandedelen landade på 16 % vilket är förfärliga siffror och långt under mål. Det finns inga ursäkter utan blott tvättad hals. Sunny Days™ är, som tur är, en sturdy bastard och steg med 0,45 %. Detta är precis på plan och motsvarar 3 871 kronor. Saved by the bell!
Belåningen steg däremot. Hur är det möjligt? Uppenbarligen är det det! 5 230 kronor uppåt istället för planens 4 466 nedåt. Lånepåsen Loan Days™ ska bli mindre och mindre är ju så det ska gå till. Jag blundar och blickar mentalt framåt.
Räntekostnaderna, som jag numera följer, ligger på 2 210 kronor per månad. Låter löjligt, men med den nuvarande amorteringstakten sjunker räntekostnaden med två kronor per månad. Jag kan förstå att människor ser amortering som meningslöst. Men i min värld är just amoring en del i sparandet och den allra säkraste delen.
Månadens siffror i Pension Days™ var trevligare läsning. 0,78 % uppåt är bättre än plan och motsvarar 27 605 kronor i ökning. Fördelningen är nu 56 % inkomstpension, 35 % tjänstepension och 9 % premiepension. Inkluderar jag guldhönan utgör denna fortsatt 11 %.
Det så kallade uttagsbeloppet, vars mål är tjugotusen kronor per månad, steg till 4 731 kronor (+21 kronor) vilket är nästan enligt plan.
Sunny Days™ målbelopp sjönk rejält från 2 778 955 kronor till 2 460 651 kronor (-318 304 kronor).
Boken är därmed stängd för november, välbevars.
Svensk konsumtionshets når allt högre nivåer. I år hörde jag för första gången talas om Singles Day som nu ska anses vara en ny shoppinghögtid. Singles Day inträffar den 11 november och kan enkelt kallas för Kinas svar på Black Friday. Dagen kallades förut för ungkarlarnas dag, då den var riktad främst mot ensamstående män. Att den infaller just i dag är ingen slump, då datumet skrivs 11/11, det vill säga fyra ettor (singlar).
Nu närmar sig den 27 november som kallas Black Friday. Black Friday är årets största shoppingdag i USA och infaller fredagen efter Thanksgiving. Eftersom många är lediga passar de på att köpa julklappar och göra andra inköp. En mycket stor andel butiker och e-handlare väljer därför att erbjuda stora rabatter för att locka till sig kunder när julhandeln nu tar fart.
Ovanpå detta har vi Cyber Monday som är måndagen efter Black Friday. Det kan ses som e-handlarnas svar på Black Friday och därmed startskottet för julhandeln online.
Vad jag har sett finns det de som tjuvstartar egna kampanjer före Black Friday och det kallas Black Weekend och Black Week och allt annat fantasifullt.
De får kalla alltsammans vad de vill - det går oavsett ut på konsumtionshets! Och det har dessutom visat sig att handlare smyghöjer sina priser inför exempelvis Black Friday och då är det tur att tjänster som exempelvis Prisjakt finns om man nu avser att konsumera något extra kostsamt.
Här nedan har vi exempelvis en tv-apparat som inför hetsfredagen sänkts rejält. Kan tyckas.
Med hjälp av prisjakts prisutvecklingsfunktion tar man snabbt av udden av bilden av ett fantastiskt pris.I exemplet har apparaten har varit nere i snabba nivå fyra gånger under de tre senaste månaderna.
Vill du konsumera så håll koll på prisutvecklingen, åtminstone. Lättlurade kan de få tro att vi är men inte mera.
En tredjedel av alla personbilar som numera införskaffas av svenska folket är privatleasing. Det är på många sätt ett bekvämt sätt att få tillgång till en ny bil via en månadskostnad som man kan hantera. Att köpa en helt ny bil är idag en affär som inte helt sällan tangerar en halv miljon kronor. Det är förfärligt mycket pengar för ett plåtlåda på fyra gummihjul.
För med privatleasing kommer aldrig den fråga upp som måste finnas där när du köper en ny bil - hela prislappen. Det är högst behagligt för försäljaren att slippa prata om sexsiffriga belopp och istället prata om månadskostnaden. Det vill säga: vilken månadskostnad vill du ha? Och vi enfaldiga människor klarar inte av den här mentala biten utan ser tre eller fem tusenlappar som högst rimliga.
Det är kanske också därför som man ska undvika nya bilar helt och hållet. En privatleasad bil lämnas åter efter tre år när man betalat kanske etthundrafemtiotusen kronor, sedan måste man starta karusellen en gång till om man vill ha något nytt att köra i. Köper man en ny bil tar man antingen av surt förvärvade sparslantar som levererar bättre på börsen eller så lånar man till den med räntekostnad därtill. Och oavsett köpt eller lånat så är en ny bil bara blank och fin en gång - i bilhallen.
Just den här helgen vad tidningen extra välfylld med bilannonser. Och nästan alla innehåller både ett privatleasing- och ett låneerbjudande. Och det handlar om månadskostnader som presenteras där mycket spännande döljs bakom kontantinsats, restvärde och restlån. Många låter sig uppenbarligen förblindas av det här.
Därmed inte sagt att privatleasing kan vara billigare än att köpa en personbil, dock oftast under förutsättning att du inte överskrider 1 500 mil per år och är beredd på att hålla vagnen i mint condition. Man hör ofta att minsta repa kan kosta mycket men även däck med högt slitage får man betala extra för.
Privatleasing är nog främst ett sätt att få människor att 'köpa' ny bil oftare. Accepterar man månadskostnaden så är det ju lika enkelt att acceptera den igen. Det bästa argumentet enligt mig att privatleasa sin personbil är våra nyckfulla och verklighetsfrånvända politiker som inte går att lita på. Vilka beslut kring skatter med mera kommer att poppa upp de närmsta åren? Nej, det är nog bättre att hyra sin bil och sedan kunna lämna det åter efter tre år.
Vad ger dig känslan att du är finansiellt rik?
Är det någon viss pryl? Kanske din fina bil? Betala för dig med ett tjusigt kreditkort?
Människor som har koll på sin privatekonomi tenderar att uppskatta andra saker än en BMW, båt eller buffé. Nej, istället är det mera av varan nedan där svaren är av en helt annan karaktär. Och de kommer ifrån YNAB:s forum.
- Jag känner mig rik när jag glömt bort att det är löningsdag.
- När jag inte längre otåligt väntar på lönen.
- När jag inte längre räknar ned till lönedagen.
Tre olika svar men med samma innehåll. Innebörden är tydlig - dessa människor lever inte längre från löning till löning. Och där bor massor med lugn och trygghet.
Här är några andra av intresse:
- Jag känner mig rik när jag kan köpa en dyr flygbiljett till min mamma utan eftertanke så att hon kan komma på besök.
- När jag kan ge bort till någon behövande utan att tänka på kostnaden.
- Jag kan skicka blommor till en vän, för att jag kan.
Gåvans makt över din lycka är så stor. Välgörenhet och förmågan att hjälpa andra är så existensiell för oss att den bidrar till vårt välbefinnande. Och att ha pengar att kunna göra detta är fantastiskt.
Rikedom i det lilla:
- Jag känner mig rik när jag har en väldoftande tvål i mitt badrum.
- Jag kan köpa en kaffe på morgonen, om jag vill.
- Kunna köpa en god ost.
- Köpa guacamole till min Chiptle burrito.
Verkligt rika människor känner glädje i de små sakerna. Det behöver inte vara överdådigt på något sätt. Att kunna göra de små gesterna blir även de till en del av stor livsglädje.
Rikedomen i tiden är ett annat spännande område:
- Jag känner mig rik när jag kan köpa tid. När jag känner mig trött har jag pengar så jag kan få hjälp med tvätten. Jag har ett sådant lugn nu över att jag kan köpa tjänsten när jag behöver det.
- Jag kan jobba deltid och vara hemma mer med familjen. Det är en sådan lyx att kunna vara hemma när barnen kommer från skolan.
- Jag kan förlora eller sluta jobbet och ändå ha besparingar nog för att inte rusa iväg och ta första bästa jobb som dyker upp.
Att känna rikedom i inre frid, kanske?
- Jag känner mig rik för att jag sover gott utan att oroa mig för räkningarna.
- Att shoppa utan skuldkänslor. Jag älskar att köpa presenter och dekorationer. Och det här blir min första kreditfria jul någonsin och det känns så bra.
- Känner mig tacksam och fri.
Att känna att man har råd:
- Jag känner mig rik när jag kan betala oförutsedda utgifter.
- Jag kan använda pengar ur min buffert istället för att skuldsätta mig.
- När jag kan betala semestern ur kassan direkt.
Och så slutligen, drömmarna:
- Jag känner mig rik när jag vaknar hemma. Vi har precis köpt vårt första hus.
- När jag kan renovera utan att låna något alls.
- När jag har god täckning för alla nödvändiga kostnader och att det finna mera över till mina drömprojekt.
Det finns så mycket i den där känslan av rikedom för olika människor. Vad får dig att känna dig finansiellt rik?