Blog Archive
Fredagsfunderingen - Tid eller pengar - vad är viktigast?
Årets Långfredag är så lång att den börjar redan på Skärtorsdag!
Några olika inlägg , vloggar och poddar har fått mig att fundera lite extra på den här frågan på sista tiden. Först var det Anders Gustafsson som bloggar på onkeltomsstuga.se som gjorde en video där han på ett förtjänstfullt sätt sammanfattar hur ekonomiskt förmåga och vilja/förmåga att bryta normerpåverkar möjligheten att bli ekonomiskt fri.
Senare så lyssnade jag på ett avsnitt av beslutspodden där makarna och tilllika doktorerna i bslutsfattande Mona och Ari Riabacke diskuterade beslutsfattande i olika perspektiv. Ett perspektiv som kom fram i detta avsnitt var hur vi har svårare att komma till beslut när vi upplever att vi har mer att förlora. När jag sätter detta i relation till Anders Gustafssons filosoferande ovan så ställde jag följande fråga via twitter och fick ganska många svar.
Jag har nämligen förvånats över att det är så pass många som har väldigt mycket pengar men som samtidigt väljer att stanna i ekorrhjulet "bara ett år till" i all oändrlighet tills de ändå är för gamla för att njuta av pengarna. Min tolkning är att detta är de 25% (fast jag tror att det är fler) som helt enkelt känner att pengarna är viktigare. Att förmögenheten krymper ses som ett större problem än att den kvarvarande livstiden krymper ihop och att man aldrig får tid att göra allt det där man ska göra "sen".
Det finns också en tendens i dessa kretsar (tycker jag) att prata mycket om att vi ska leva tills vi är 150 år eller till och med att vi ska kunan få evigt liv. Alltså försöka lita till tekniken/medicinen för att ge oss mer tid istället för att ta vara på den tid som vi har fått oss givet.
Men om nu pengar är viktigast för vissa finns det någon 25-åring som skulle vilja byta plats med Warren Buffett (88 år gamal men rik som ett troll)? Tid har trots allt ett värde utan pengar men pengar har inget värde utan tid.
Eller hur tänker ni? Någon som svarade pengar på frågan ovan? Utveckla gärna dina egna tankar kring detta och vilka avväganden du gör!
Det finns en motsägelse här om man ser att mer pengar idag gör det möjligt att vara mer (eller helt) fri i framtiden. Mitt mål var länge att bli helt fri inom en tio års period likt fff men jag har omvärderat det målet och väljer nu istället att gå ner i tid för att få mer fritid direkt. Detta betyder att tiden till ekonomisk frihet ökar, men på grund av hög inkomst hade jag fått skatta bort mycket av pengarna jag nu avstår ifrån endå. Dessutom har jag ett jobb jag trivs på med bra chefer och möjlighet att påverka mitt arbete. Ju vassare jag blir på mitt yrke ju bättre villkor och mindre känsla av ekorrhjul får jag men det har vart en lång resa.
Hej Sparräven och tack för din kommentar,
Det är helt klart så. Om jag ska vara självkritiskt så drev jag under den perioden som vi jobbade mot friheten lite för hårt linjen att man borde spara ihop ett kapital och bli "helt fri". Detta på grund av att vi gjort en analys och kommit fram till att det var det bästa för oss och jobbade på med den planen (paralellt med barn, jobb etc) vilket gjorde att skygglapparna åkte på. Nu ser jag att andra vägar troligen är bättre för andra personer i andra situationer och förutsättningar.
Det jag däremot tror är att vägen ur ekorrhjulet nästan alltid går via sparsamhet, förnöjsamhet och genom förståelsen att "mer och större" inte alltid är bättre eller ger mer glädje och lycka. Att veta att man inte är akut beroende av nästa lön är befriande i sig och ändrar helt attityden till arbetet som i många fall blir bättre när det är frikopplat från överlevnad.
Givetvis tid över pengar, men det finns en faktor som står över allt annat - hälsan. Man tar den goda hälsan som självklar tills den inte är det längre - då bleknar betydelsen helt av alla andra faktorer.
Vän av ordning vill börja med att säga att formuleringen "88 år gamal" om Buffett ska vara "87 år gammal".
Att folk väljer att stanna i ekorrhjulet trots att de har möjligheterna och viljan att ta sig ur tror jag handlar mest om normer. Det värsta du kan göra i Sverige är att sticka ut. Vill du leva på ett annat sätt än de flesta slår Jante till med full kraft. Har du någon form av ambitioner, att bli rik, bäst på det du gör eller vill genomföra en annorlunda dröm måste du välja mellan att hålla tyst om det eller acceptera en skitstorm utan dess like. Troligen kommer du själv gå i försvarsställning redan från början, ursäkta att du vill leva på ett sätt som passar dig och inte omgivningen.
Alla kommer inte racka ner på dina val och en del skiter i ifall folk tittar snett på dem, men grovt förenklat tror jag att detta är anledningen att folk sitter kvar på ett jobb de inte vill ha för att tjäna pengar de inte behöver.
Håller med kommentaren ovanför om hälsan.
Är 24 år gammal idag, har snart sparat ihop till min första miljon. På sistone har jag börjat investera otroligt mycket mer i mig själv. Gått ner lite i arbetstid samt fokuserat på att hålla mig frisk och stark istället. Äta nyttig mat, simma, promenera och sova/vila ut. Min miljon på banken gör inte ett dugg åt mig om jag skulle bli sjuk eller skadad.
Tid känns absolut som det rimliga svaret. Men man måste också hitta saker man vill lägga tid på, annars är tiden ganska meningslös. Arbete är inte nödvändigtvis slaveri utan kan vara ett sätt för många att känna sig behövda och få interagera med andra människor.
Personligen vill jag absolut ha mer tid (mindre arbetstid), men ska jag vara uppriktig mot mig själv så hade det varit klurigt att ställa om från heltidsarbete till pensionär i en handvändning. För hur attraktiv den fullständiga friheten än verkar i min vardagsstress så tror jag att den kan bli svår för mig att fylla ut och finna mening i efter ett tag. Är därför lite inne på det alternativet som sparräven (se ovan) valt - att gå ner i arbetstid tidigare. Även om alternativet gör att det tar längre tid att bli helt fri så blir det en enklare omställning och jag får då tid tidigare och kan göra de saker jag känner att jag inte hinner med...
Tycker också man bör ställa sig frågan om vilken tid som är mest värdefull - exempelvis känner jag att ett ledigt år med unga barn är mer värt än ett extra ledigt år precis innan pension. Sen skulle såklart kostnaden för ett år ledigt med barnen med ränta på ränta säkert motsvara 3-4 år precis innan pension - å andra sidan så dör var tionde man man i Sverige innan sin 65-årsdag (om jag minns statistiken rätt).. Olika upplägg passar förmodligen olika människor. Det enda man kan vara säker på är att det tåls att tänkas på.
Farbror fri den reflektionen att ni kanske var för målmedvetna är ganska intressant att läsa om också! Man förstår att ni har gjort uppoffringar för att bli helt fria och hur ni ser på den saken så här i efterhand blir väldigt intressant för oss som kanske själva riskerar att fastna med skygglappar.
Personligen hade jag vart mer fokuserad på total frihet om jag inte haft ett så bra och fritt jobb som jag har. Många jobbar inom tuffa branscher med liten möjlighet att styra sitt arbete och då förstår jag att ekorrhjulet inte går att sakta ner utan det är på eller av som gäller.
Men precis som Sparo skriver så oavsett motivationen för mitt beslut så reagerar vissa personer väldigt kraftigt på att jag som frisk person väljer tid före konsumtion. Kommentarer som att en del av mina arbetsuppgifter nu kommer belasta dem som är lojala sipprar fram eller så undrar man om jag gått in i väggen. Jag försöker förklara skillnaden att bo mindre nära jobbet och vandra i naturen istället för att flyga till trestjärniga hotell på semestern men det hjälper inte för man är inte intresserad av att förstå hur jag fått möjligheten till att vara mer fri utan jag är en svikare som riskerar att förstöra systemet. Tänk om alla gjorde som jag då skulle företaget, sammhället etc gå i konkurs får jag höra.
Tid över pengar!
Tyvärr kom jag igång med sparandet sent i livet och är nu 49 år, precis gått ner till att arbeta 60%. Detta då jag kände att jag hade massor av stressysymtom och kände jag hade massor av annat jag ville göra men ingen energi eller tid. Jag är himla glad för beslutet att äga min egen tid i större utsträckning även om såklart sparandet minskat rejält. Tänker att det är ok att jobba 60% lite längre, kan iaf gå i pension några år tidigare eftersom jag har ett sparkapital.
Jag själv tycker aktier är väldigt roligt, jag gillar även att spara pengar och se dom växa på hög :) JAg har nu sparat ihop några miljoner.
Jag har också njutit av det enkla med att leva sparsamt att vara i nuet, att leva med små medel, tror på läran att äga få saker.
Men har även haft förmånen att i många år ha ett sk. Jobby, det är en hobby som du faktiskt får betalt för, så för mig handlar inte pengar om att vara fri, det är en livlina ifall allt skiter sig :) plus att det är roligt att spara och leva enkelt
Hej allihop och tack för era kommentarer,
På förekommen anledning så vill jag även be om ursäkt för att jag varit så sen med att svara men det beror helt enkelt på att jag varit påskledig med familjen och så spenderat så lite tid som möjligt vid datorn. Nu är jag dock tillbaka.
Signs - ja hälsa är så klart väldigt vikigt för att tiden ska ha kvalitet. Att bara överleva är ju inte tillräckligt för lycka.
Sparo - du ska alltid hitta nått att anmärka på..jag gick helt enkelt på Warrens födelseår och tänkte inte på när hans födelsedag infaller.;-) Det där med att Svensken vill vara som alla andra har du så klart också rätt i och jag tror att det är en bidragande orsak till att tillexempel finansmän som verkar spendera större delen av sina dagar på twitter ändå anser att de "jobbar" istället för att kalla sig fria eller pensionerade. Tror också det finns något mänskligt med att vi vill sortera in personer i definierade fack varför det är lättare att acceptera någon som studerar i all evighet eller går på A-kassa än någon som av egen kraft blivit "fri" då det senare inte passar i våra mallar.
Alexander - du har så klart helt rätt. Sen vet jag egentligen inte om man behöver "investera" så mycket i hälsan. Äta vettigt och röra på sig räcker väldigt långt.
Rambling man - arbete är nödvändigt och något som alla mår bra av. Detta behöver dock inte vara på heltid på ett välidgt reglerat vis (typ vanligt förvärvsarbete/"jobb"). Att gå ner i tid kan absolut vara ett sätt att få större frihet och har man en grundläggande sparsamhet så bör inte ekonomin sätta gränserna dock möjligen normerna på arbetsplatsen och i samhället. Det viktigaste är nog att man verkligen tänker igenom detta och ser kopplingen mellan vad man väljer att göra och konsumera i relation till vilka valmöjligheter som öppnas. Om jag ständigt väljer att spendera varje krona som kommer in så är jag per definition fast i ekorrhjulet för alltid. Så snart jag skapar lite luft i budgeten så öppnas en fantastisk massa möjligheter!
Sparräven - jag menar egentligen inte att vi var för målmedvetna och jag tror att vi hade tagit samma beslut idag om vi börjat om men vad jag menar är att vi på den tiden hade svårare att se att andra vägar kunde passa andra personer bättre. Att det i din situation kan innbära en typ av frihet att gå ner i tid (unworking) medan det för oss var en bättre väg att spara oss till frihet via heltidsarbete i ett begränsat antal år. Överlag så märker jag så här i efterhand hur många skygglappar man sätter upp när man har för mycket att hålla i luften och bara springer på. På det viset var livet "enklare" när man var lite mer stressad för det tycktes ofta bara finnas en "rätt väg" medan man med lite mer tid kan fundera och problematisera på ett annat sätt kring för och nackdelar med en hel mängd olika vägar.
Anna - tycker det är så tråkigt att höra att så många måste köra in i väggen för att förstå att det stressiga och fullsmetade livet inte är vägen fram. Kul dock att höra att du har hittat en väg som passar dig. Att jobba mindre tror jag verkligen på som en metod för större frihet...och när man hittat till sparsamheten så klarar man sig vanligen bra även på en deltidslön.
Karlll - utifrån det du skriver får jag känslan av att du på ett sätt redan är fri. Du lever sparsamt vilket innebär att du om det inte längre var lika roligt eller om något skulle skita sig skulle kunna hitta ett annat jobb för att betala din livsstil (mycket lättare än någon som tjänar bra och lever upp vart enda öre). Du har dessutom ett kapital i ryggsäcken som gör dig ytterligare mer fri att göra förändringar den dag du vill det. Det är bara att gratullera.
Jag kan ibland tycka att heltidsjobb ges en onödigt dålig klang och att det sätts lite för starkt likhetstecken med ekorrhjul, även om jag förstår att det förenklar diskussionen och att faktiskt många heltidsjobbare springer i veritabla ekorrhjul.
Sedan i höstas jobbar jag skift på heltid inom medicinindustrin. Ungefär 1/3 av passen är på 12h vilket ger 3,6 pass/vecka & fler lediga dagar, närmare bestämt 17st över en femveckorsperiod. Nu t.ex är jag ledig sön kväll till fre kväll. Cyklar till jobbet på 20 min. Känner att jag har OCEANER av fritid/tid att lägga på intressen/hobbys/sidoverksamhet. Får ut runt 23k i snitt, gör av med 10.
Hade jag varit som folk är mest - haft barn, och pendlat långt, och haft shopping och tv-tittande som hobbys hade det säkert mer liknat ett ekorrhjul. Är ensam i mitt skiftlag på ca 15 pers att cykla till jobbet, den ende som alltid dricker vatten till maten, den ende som aldrig har handlat från mat/godis-automaterna, den ende som verkar vara åt det filosofiska hållet. Senast igår gick jag ut och strosade en sväng (fabrik som ligger lite avskilt, inget direkt att "göra" nära inpå) på lunchen då det var första dagen med riktig vår i luften. När jag kom in möttes jag av några fågelholkar - Var har du varit..??
Nog är det vanliga att ett heltidsjobb tar över genomsnittsmänniskans liv, men det måste inte vara så. I mitt fall känns inte jobbet som någon större börda, men det bygger på att jag har skalat ner på övriga aspekter - pendling, köpcentrumbesök, familjära åtaganden, bilåkande till höger och vänster, schemalagda aktiviteter, etc. Skiftformen gör även att man lämnar över till någon som tar över till 100% och jag kan nästan omöjligt ta med mig jobbet hem.
Hej Björsa och tack för din kommentar,
Precis som du säger så behöver det inte sättas ett likhetstecken mellan heltidsarbete och ekorrhjul. Ekorrhjulet är ju egentligen hela livet där jobbet är en del. Man kan också fråga sig vad det är som driver på hjulet? Är det utbudet av produkter och tjänster och konsumtionen av dessa som driver oss till att arbeta mer och mer och hårdare och hårdare eller är det lönen som driver oss att konsumera?
Kul att höra din reflektioner kring dina kollegor. Jag tycker också att det är väldigt intressant att iakta andra. Inte för att vara dömmande utan för att försöka förstå varför man gör på dessa sätt. Vad är det som gör att man inte ser alternativet att ta en liten promenad i skogen istället för ännu en kvart i samma gamla fikarum eller ännu en tur till köpladan? Är det möjligen utmattning från springandet i ekorrhjulet som tar död på kreativiteteten?
För vår del så konstaterade vi ganska tidigt att genom att förändra vår syn på konsumtion och bli mer sparsamma så skapade vi en barriär mellan inkomsten och utflödet vilket ganska snabbt minskade ekorrhjulskänslan. Vi hade dock fortfarande lite ont om tid med tre barn hemma och jobb som ofta krävde närvaro mer än vanlig tid (i vissa fall fysisk i andra fall "bara" mental). Problemet med jobbet var inte innhållet utan volymen.