Det finns en motsägelse här om man ser att mer pengar idag gör det möjligt att vara mer (eller helt) fri i framtiden. Mitt mål var länge att bli helt fri inom en tio års period likt fff men jag har omvärderat det målet och väljer nu istället att gå ner i tid för att få mer fritid direkt. Detta betyder att tiden till ekonomisk frihet ökar, men på grund av hög inkomst hade jag fått skatta bort mycket av pengarna jag nu avstår ifrån endå. Dessutom har jag ett jobb jag trivs på med bra chefer och möjlighet att påverka mitt arbete. Ju vassare jag blir på mitt yrke ju bättre villkor och mindre känsla av ekorrhjul får jag men det har vart en lång resa. 

Givetvis tid över pengar, men det finns en faktor som står över allt annat - hälsan. Man tar den goda hälsan som självklar tills den inte är det längre - då bleknar betydelsen helt av alla andra faktorer. 

Vän av ordning vill börja med att säga att formuleringen "88 år gamal" om Buffett ska vara "87 år gammal".

Att folk väljer att stanna i ekorrhjulet trots att de har möjligheterna och viljan att ta sig ur tror jag handlar mest om normer. Det värsta du kan göra i Sverige är att sticka ut. Vill du leva på ett annat sätt än de flesta slår Jante till med full kraft. Har du någon form av ambitioner, att bli rik, bäst på det du gör eller vill genomföra en annorlunda dröm måste du välja mellan att hålla tyst om det eller acceptera en skitstorm utan dess like. Troligen kommer du själv gå i försvarsställning redan från början, ursäkta att du vill leva på ett sätt som passar dig och inte omgivningen.

Alla kommer inte racka ner på dina val och en del skiter i ifall folk tittar snett på dem, men grovt förenklat tror jag att detta är anledningen att folk sitter kvar på ett jobb de inte vill ha för att tjäna pengar de inte behöver.

Håller med kommentaren ovanför om hälsan. 

Är 24 år gammal idag, har snart sparat ihop till min första miljon. På sistone har jag börjat investera otroligt mycket mer i mig själv. Gått ner lite i arbetstid samt fokuserat på att hålla mig frisk och stark istället. Äta nyttig mat, simma, promenera och sova/vila ut. Min miljon på banken gör inte ett dugg åt mig om jag skulle bli sjuk eller skadad. 

Tid känns absolut som det rimliga svaret. Men man måste också hitta saker man vill lägga tid på, annars är tiden ganska meningslös. Arbete är inte nödvändigtvis slaveri utan kan vara ett sätt för många att känna sig behövda och få interagera med andra människor. 

Personligen vill jag absolut ha mer tid (mindre arbetstid), men ska jag vara uppriktig mot mig själv så hade det varit klurigt att ställa om från heltidsarbete till pensionär i en handvändning. För hur attraktiv den fullständiga friheten än verkar i min vardagsstress så tror jag att den kan bli svår för mig att fylla ut och finna mening i efter ett tag. Är därför lite inne på det alternativet som sparräven (se ovan) valt - att gå ner i arbetstid tidigare. Även om alternativet gör att det tar längre tid att bli helt fri så blir det en enklare omställning och jag får då tid tidigare och kan göra de saker jag känner att jag inte hinner med...

Tycker också man bör ställa sig frågan om vilken tid som är mest värdefull - exempelvis känner jag att ett ledigt år med unga barn är mer värt än ett extra ledigt år precis innan pension. Sen skulle såklart kostnaden för ett år ledigt med barnen med ränta på ränta säkert motsvara 3-4 år precis innan pension - å andra sidan så dör var tionde man man i Sverige innan sin 65-årsdag (om jag minns statistiken rätt).. Olika upplägg passar förmodligen olika människor. Det enda man kan vara säker på är att det tåls att tänkas på.

Farbror fri den reflektionen att ni kanske var för målmedvetna är ganska intressant att läsa om också! Man förstår att ni har gjort uppoffringar för att bli helt fria och hur ni ser på den saken så här i efterhand blir väldigt intressant för oss som kanske själva riskerar att fastna med skygglappar. 

Personligen hade jag vart mer fokuserad på total frihet om jag inte haft ett så bra och fritt jobb som jag har. Många jobbar inom tuffa branscher med liten möjlighet att styra sitt arbete och då förstår jag att ekorrhjulet inte går att sakta ner utan det är på eller av som gäller.

Men precis som Sparo skriver så oavsett motivationen för mitt beslut så reagerar vissa personer väldigt kraftigt på att jag som frisk person väljer tid före konsumtion. Kommentarer som att en del av mina arbetsuppgifter nu kommer belasta dem som är lojala sipprar fram eller så undrar man om jag gått in i väggen. Jag försöker förklara skillnaden att bo mindre nära jobbet och vandra i naturen istället för att flyga till trestjärniga hotell på semestern men det hjälper inte för man är inte intresserad av att förstå hur jag fått möjligheten till att vara mer fri utan jag är en svikare som riskerar att förstöra systemet. Tänk om alla gjorde som jag då skulle företaget, sammhället etc gå i konkurs får jag höra. 

Tid över pengar!
Tyvärr kom jag igång med sparandet sent i livet och är nu 49 år, precis gått ner till att arbeta 60%. Detta då jag kände att jag hade massor av stressysymtom och kände jag hade massor av annat jag ville göra men ingen energi eller tid. Jag är himla glad för beslutet att äga min egen tid i större utsträckning även om såklart sparandet minskat rejält. Tänker att det är ok att jobba 60% lite längre, kan iaf gå i pension några år tidigare eftersom jag har ett sparkapital.

Jag själv tycker aktier är väldigt roligt, jag gillar även att spara pengar och se dom växa på hög :) JAg har nu sparat ihop några miljoner. 

Jag har också njutit av det enkla med att leva sparsamt att vara i nuet, att leva med små medel, tror på läran att äga få saker. 

Men har även haft förmånen att i många år ha ett sk. Jobby, det är en hobby som du faktiskt får betalt för, så för mig handlar inte pengar om att vara fri, det är en livlina ifall allt skiter sig :) plus att det är roligt att spara och leva enkelt 

Jag kan ibland tycka att heltidsjobb ges en onödigt dålig klang och att det sätts lite för starkt likhetstecken med ekorrhjul, även om jag förstår att det förenklar diskussionen och att faktiskt många heltidsjobbare springer i veritabla ekorrhjul.

Sedan i höstas jobbar jag skift på heltid inom medicinindustrin. Ungefär 1/3 av passen är på 12h vilket ger 3,6 pass/vecka & fler lediga dagar, närmare bestämt 17st över en femveckorsperiod. Nu t.ex är jag ledig sön kväll till fre kväll. Cyklar till jobbet på 20 min. Känner att jag har OCEANER av fritid/tid att lägga på intressen/hobbys/sidoverksamhet. Får ut runt 23k i snitt, gör av med 10.

Hade jag varit som folk är mest - haft barn, och pendlat långt, och haft shopping och tv-tittande som hobbys hade det säkert mer liknat ett ekorrhjul. Är ensam i mitt skiftlag på ca 15 pers att cykla till jobbet, den ende som alltid dricker vatten till maten, den ende som aldrig har handlat från mat/godis-automaterna, den ende som verkar vara åt det filosofiska hållet. Senast igår gick jag ut och strosade en sväng (fabrik som ligger lite avskilt, inget direkt att "göra" nära inpå) på lunchen då det var första dagen med riktig vår i luften. När jag kom in möttes jag av några fågelholkar - Var har du varit..??

Nog är det vanliga att ett heltidsjobb tar över genomsnittsmänniskans liv, men det måste inte vara så. I mitt fall känns inte jobbet som någon större börda, men det bygger på att jag har skalat ner på övriga aspekter - pendling, köpcentrumbesök, familjära åtaganden, bilåkande till höger och vänster, schemalagda aktiviteter, etc. Skiftformen gör även att man lämnar över till någon som tar över till 100% och jag kan nästan omöjligt ta med mig jobbet hem.