Fantastiska Farbror Fri
Likes
298
Antal inlägg
1266
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
29 juni

Uttagsfasen - Del 4 (5) Grundinställning, riskuppfattning och flexibilitet!

Man kan sitta och räkna på en frihetsplan hur mycket som helst, leka med olika högre eller lägre avkastningsnivåer, försöka förutspå inverkan av framtida börskrascher och göra antaganden om inkomster, inflation etc. Till syvende och sist handlar det dock ändå alltid i slutänden om grundinställning, riskuppfattning och flexibilitet. 

  • Grundinställning - är positivism och att frihet är mer värt än snart sagt allt annat så fort man har de grundläggde behoven uppfyllda. Mer tid att göra det man själv vill göra slår alltid en ny bil när vi väljer var pengarna ska gå. Hellre ett 70-tals kök där vi har tid att laga mat än ett nyrenoverat som vi sällan eller aldrig är hemma och använder. Det handlar också om att se ekonomin ur ett lite bredare perspektiv där en levande trädgård, kontakten med grannar, släktingar och vänner så väl som breda kunskaper är stora tillgångar. Detta harjag bland annat besrivit i detta inlägg om de 8 kapitalen
  • Riskuppfattning - vi ser som den största risken att vi jobbar för länge och därmed får mindre tid som fria kanske framförallt i den här fasen när vi har barn som fortfarande behöver oss dagligen. Rent ekonomiskt har gjort vad vi tror rimliga antaganden om avkastning och budget med kraftiga avrundningar och förenklingar för att visa tydligt för oss själva (och andra) att detta bara är en prognos och ingen vetenskap. Värt att notera är också att då vi byggt ett liv som är effektivt så kan vi med mycket små inkomster komma väldigt långt.
  • Flexibilitet - är nog ändå det viktigaste. En flexibel budget där eventuella möjlighter till ytterligare besparingar redan är identifierade om något behövs. Att se boendet som en möjlig inkomstkälla eller bytesobjekt vid äventyr utomlands. Att kunna tänka sig ett liv helt utan bil om nödvändigt. Att ha intresse för att lära sig nya saker utan tanke på inkomst. Även att se möjligheter till extrainkomster drivet av intresse eller att bli delvis självförsörjande på livsmedel eller bli duktigare på att renovera och sköta hem och trädgård.  Nyfikenhet att lära sig nya saker är också det som säkerställer möjligheten att hitta en ny försörjning om det av något skäl skulle bli nödvändigt. Lite kring flexibiliteten i budgeten finner ni här i ett gamalt inlägg

 

Sammantaget tror jag att dessa tre aspekter är bra mycket viktigare än den siffra som står på kontot. Dock är kapitalet så påtagiligt och beräkningsbart att de flesta ekonomibloggar med inriktning mot frihet (så även denna historiskt) lägger mycket mer tid på matematiken och mycket mindre på filosofin och praktiken kring frihet. Å andra sidan ska inte heller kapitalet underskattas för det är betydligt lättare att gå runt på byn och känna sig fri med en kapsäck full av pengar än det är med en ryggsäck av skulder. 

Vad har ni för frågor på detta? Imorgon har jag för avsikt att avsluta veckan med att summera och besvara så många frågor som möjligt angående detta med frihet, sparsamhet och kapital för uttagsfasen. Kom igen fortsätt skjuta frågor!!

 

Taggar (blogg): 
2 april

Boktips! - Sparsamhet gav 4 miljarder!

För lite sedan fick jag boken Risk av författaren Jacob Bursell vilken handlar om historien bakom det svenska bolaget Pan Capital vilka under tio år 1998-2008 tjänade 4 miljarder kronor på kapitalmarknadens globalisering. Eller det är i varje fall så denna historia har beskrivits i andra media. Min syn på vad boken beskriver är dock lite annorlunda. 

I grunden är förstås beskrivningen korrekt men jag skulle även vilja påstå att detta är en historia kring styrkan i sparsamhet och möjligheten att ta just risk när man kommer ur en styrkeposition. Först handlar det om kostnadsmedvetenhet när det kommer till lokaler och kontorsmaterial med mera vilket gör att man kan komma igång och börja handla ganska stora volymer med ett relativt litet kapital. Olika typer av halvautomatiska handelssystem bygger man själva till begränsad kostnad och trots frekvensen i handeln så sker det mesta med hjälp av datorer mer lika dem som vi har hemma än de varianter som står i stora datahallar hos IT leverantörer. Överlag beskrivs en process att bygga detta bolag som präglas av enkelhet, sparsamhet och pragmatism.

Lite förenklat kan man säga att bolaget tjänade pengar på att göra arbitrage på aktier som handlades på flera marknader men där prissättningen varierade på grund av att öppettiderna på världens börser inte är samma. Det började med att utnyttja skillnaden mellan USA och Sverige men utvecklades med tiden till att bli en global verksamhet. Även i denna process hade man ett fokus på enkelhet och kostnader, om man ska göra hundratusentals transaktioner så är transaktionskostnaden viktig medan de gamla tröga bankera accepterar att varje transaktion är långsam och dyr så vill Pan Capital göra dem billigt och snabbt. 

I början är det mycket jobb och gnetande och visst tjänar bolaget pengar men det är inte de där stora summorna. I slutet av boken så finns en uppställning av förtjänsten år från år och det är tydligt hur volymen ökar. Det är också tydligt hur det hela tiden handlar om hur man gör många och stora transaktioner till en låg kostnad. Inkomster är bra men äts allt upp av kostnader så blir det ändå inget över. 

Sammantaget tycker jag att det var mycket intressant läsning som jag rekommenderar den för den som är intresserad av kapitalmarknader, företagande och/eller effektivitets-/sparsamhetsfilosofi. Boken finns säkert på många bibliotek och annars går den att köpa på bokus.se (affiliate).

Har du läst boken? Vad tyckte du? 

Taggar (blogg): 
8 november 2016

Försäkringar - Älskar jag mitt hus mer än mina barn?

Det har återigen blossat upp en debatt på sparbloggarna kring barnförsäkringar och den står huvudsakligen mellan "försäkringsvägrarna" företrädda av Onkel Tom som bland annat skrivit detta inlägg där han ifrågasätter behovet av barnförsäkringar för den som har en ordnad ekonomi. I den andra ringhörnan hittar vi bloggkollegan Per Penning som istället väljer att ha barnförsäkringar och menar att det är en bra trygghet. Per som annars brukar framstå som en balanserad man kallar det som Onkel skriver för "dynga" vilket får mig att tro att det är mer känslor här än i många andra ämnen. 

Ett vanligt argument för barnförsäkringar (som även lyfts fram av Per) är att våra barn är det viktigaste vi har och att vi minsann försäkrar våra bilar och hus så då bör väl även barnen vara försäkrade. Familjen Fri tillhör dock skaran som valt att avstå nästan alla försäkringar. (beskrivet även i detta inlägg). Den enda "valfria" försäkringen vi har är en hemförsäkring och detta därför att en större skada på huset (till exempel brand) skulle vara en stor och akut katastrof för oss då det skulle handla om stor summor (en eller flera miljoner) som skulle ut på en gång. 

Skillnaden på detta och det som täcks av en barnförsäkring är att barnförsäkringen täcker småsaker som bortfall av inkomst, någon mindre ersättning för ett ärr eller liknande och detta kan vi med lätthet hantera själva även med vår relativt tighta budget. Den andra delen i försäkringsskyddet rör invaliditet och även där menar jag att det inte är en akut händelse. Istället handlar det om utgifter under en hel livstid. I det osannolika fall att något av barnen skulle skadas allvarligt eller bli allvarligt sjukt (utanför skolan eller idrotten där de ändå är försäkrade) så har vi självkart som föräldrar skydlighet att ta hand om det barnet. Då prioriterar vi om våra ekonomiska resurser, sparar, jobbar lite mer eller vad som nu kan tänkas behövas för att täcka upp för detta. I alla andra möjliga (och mer sannolika) utfall så behåller vi försäkringspremierna och lägger dessa pengar på annat. 

Kanske är det så att barnförsäkringar passar vissa så jag kommer inte säga att ingen ska ha dem men det är viktigt att hålla huvududet kallt och inse att detta är en finansiell konstruktion som är designad för att försäkringsbolaget ska tjäna pengar. Du som färälder kan tycka det är skönt att betala för hängslen och livrem och den känslan kan vara nog så stark men den har inget med kärlek till barnen att göra. Min iställning är att man ska ifrågasätta alla utgifter inklusive alla försäkringar sen innebär det inte att man säger upp allt bara sådär utan man tar ett övervägt beslut. I vårt fall innebär det trafikförsäkring på bilarna, hemförsäkring på huset (med förhöjd självrisk) och i övrigt inga försäkringar som inte ingår i en anställning eller via skola och idrottsföreningar. 

Vad tycker du? Är det viktigt att vara försäkrat för allt? Älskar man barnen mindre bara för att man inte har dem försäkrade? Eller är kanske försäkringar (likt svenska spel) skatt på folk som inte kan räkna

Taggar (blogg): 
21 september 2016

Lendify - nu fullinvesterad!

Detta inlägg görs i samarbete med Lendify, jag investerar dock egna riktiga pengar hos dem och är helt oberoende i relation till den feedback som jag ger gällande tjänsten. 

För ett par veckor sedan berättade jag här på bloggen att jag avser genomföra ett litet experiment och låna ut pengar via Lendify. Lendify rekomenderar att man väljer deras automatiska investerings alternativ eller sprider pengarna på minst 20 olika lån, men på samma sätt som jag avstår från indexfonder (mot bättre vetande?) så ville jag även hos Lendify göra aktiva val och dessutom med tillräckligt stora summor pengar så att det ändå räknas...annars tycker jag personligen att det blir lite ointressant. Eftersom jag bara investerar en liten del av mitt totala kapital hos Lendify tycker jag ändå att jag har god riskspridning. 

Jag hade tänkt att sprida pengarna på 5 lån med olika löptider (1-3 år) och olika risk klasser (A-E). Jag ville dock inte ha för långa löptider varför allt över 3 år gick bort för detta experiment. Med det inte sagt att längre lån inte skulle kunna vara intressanta men för detta experiment så vill jag att det ska börja hända lite i form av återbetalning varför jag valt löptider 1-3 år. Ambitionen var som sagt att fördela detta på 5 lån men det blev 6 stycken eftersom något lån som jag ville vara med på var på ett ganska litet totalbelopp. Se nedan hur lånen fördelar sig: 

Den genomsnittliga intäktsräntan på dessa lån är drygt 5,5% (brutto) vilket kan jämföras med 0,7% hos SBAB som är en av de få lite större banker som fortfarande ger någon ränta alls. Samtidigt ska man ju såklart inse att SBAB är statens bank och att pengarna dessutom är försäkrade via insättningsgarantin och på så sätt så nära riskfria pengar man kan komma medan investeringen hos Lendify riskmässigt mer skall jämställas med en börsinvestering dock med den fördelen att risken inte är direkt korrelerad med börsutvecklingen.

Om du är sugen att testa själv kan du som börjar  genom att använda denna länk (https://track.adtraction.com/t/t?a=1100451902&as=1145669971&t=2&tk=1). Om du gör så får även jag ett litet bidrag utan att det kostar dig något extra. 

I oktober så ska de första inbetalningarna börja komma från låntagarna vilket ska bli intressant att se hur det fungerar. Är det någon annan där ute som varit på Lendify tåget lite längre och som har erfarenhet av detta och att återinvestera avkastning? 

Taggar (blogg): 
8 september 2016

Lendify - följ med på mitt experiment!

Detta inlägg görs i samarbete med Lendify, jag investerar dock egna riktiga pengar hos dem och är helt oberoende i relation till den feedback som jag ger gällande tjänsten. 

Har under en lång tid varit intresserad av peer-to-peer lending men har inte kommit till skott. Lockelsen är två delad, för det första är det ett sätt att få lite avkastning på pengar som inte för tillfället är investerade på annat håll. Det lockar mig också att nya bolag kommer upp som utmanar storbankernas dominans. Därför har jag tänkt att dra igång ett litet Lendify-experiment. För den som inte vet vad peer-to-peer lending eller lendify är finns här nedan en liten film. 

 

Det finns också en informationsfilm kring hur man som ny investerare gör en portfölj. 

Detta experiment kommer gå till som följer. Jag investerar inledningsvis knappt 5% av vårt kapital (kommer synas i portföljen) med varierande löptider hos Lendify. Månadsvis kommer jag följa upp här på bloggen hur detta utvecklas. Vad jag tycker om platformen och om jag får någon avkastning med mera. Min intention är att dessa pengar ska delas upp i 5 lika stora delar med olika löptid lite beroende på vilka lån som är tillgängliga (tillexempel 1, 3 och 5 år) och kommer även att variera riskklass (A-E).  

Avkastningen via Lendify  kan sägas vara oberoende av utvecklingen på börsen men detta är inte en riskfri investering därför kommer jag investera knappt 5% av portföljen (lika mycke som jag skulle investera i ett nytt bolag i aktieportföljen) och så skulle jag rekomendera andra som tittar på detta att också tänka. Det finns både kreditrisk i de specifika lånen och dessutom förutsätter det att Lendify som bolag inte ägnar sig åt kreativ bokföring (likt branchkollegan Trustbuddy som gick under häromåret). Kreditrisken är vad den är och vad gäller bokföringsaspekten så bedömmer jag att den risken minskade i och med att bolaget nyligen tog in mer pengar från en grupp etablerade investerare som rimligtvis kollat på detta mycket noga innan de valde att gå in med pengar. 

Häng gärna med och kolla mitt experiment och besök lendify.se för mer information kring om detta kan passa även dig. 

Har du någon erfarenhet av lendify eller peer-to-peer lending, positiv eller negativ? Kommentera gärna! 

Taggar (blogg): 
7 april 2016

Vi tar den fega vägen till frihet!

Det är relativt få i vår närhet som vet något om vår plan. Några få som jag har förtroende för vet exakt antingen för att jag har berättat eller för att de själva via bloggen räknat ut det. Vi fortsätter dock att vara lite semi-anonyma eftersom min fru fortfarande tänker fortsätta i en vanlig anställning i några år till och vi vill inte att våra planer på något vis ska påverka hennes chanser att få en anställning eller arbetsgivarens syn på henne som anställd. 

Det som är gemensamt för dem som vet något om planen är att det tycker att det är positivt att vi gör något annorlunda och att det tycker att det är modigt! Det första är förstås riktigt men det senare att vi är modiga vet jag inte om jag håller med om. För några år sedan hade jag nog sagt att detta var modigt för att det är annorlunda men nu tänker jag nog nästan tvärt om....Jag ska förklara vad jag menar:

  • Det som möjligen är riskabelt är den personliga risken, om man gör något annorlunda och misslyckas så står man ju där ensam med brallorna nere medan om man följer lemmeltåget över stupet så ser man ju inte dummare ut än någon annan när man faller. Men förutom det så tror jag att det vi gör egentligen är en "feg" variant. 
  • Först och främst finns det många som väljer att slå sig fria utan att ha något större finansiellt kapital eller sparande. Vi börjar ju istället med några miljoner på banken, några miljoner i extra pension och ett mycket låg skuldsatt hus. Att slå sig fri helt utan detta är mycket modigare och görs varje år av massor med människor som väljer att bli mångsysslare, digitala nomader, musiker eller annat som är frihet för dem men som inte ger någon finansiell trygghet. 
  • De allra flesta är beroende av en (eller två om man är ett par) inkomster för sitt uppehälle. Att en av dessa strömmar plötsligt uteblir eller kraftigt minskar på grund av sjukdom eller arbetslöshet är inte omöjligt...inte ens osanorlikt att någon sådan situation uppkommer någon gång under en livstid. För att detta ska ske krävs bara att det bolag som man jobbar på går dåligt eller att man drabbas av en sjukdom. De flesta är mycket dåligt förberedda på detta då de "lever ur hand i mun"...Vi lever istället sparsamt och kan med lätthet leva på minder än en lön.
  • Våra inkomster kommer från avkastningen på ett 15-tal aktier i olika länder och olika brancher och till det kommer små inkomster från hobbies och uthyrning av boende sammantaget har vi cirka 20 olika strömmar av inkomst var och en ganska liten men sammantaget betydande. Utöver det har vi bundet kapital i boende och pension som skapar en trygg bas om än ej realiserbar i närtid. Någon eller ett par av dessa inkomströmmar kan ju möjligen sina men för att de ska upphöra samtidigt behövs någon form av total global ekonomisk härdsmälta vilket i och för sig skulle kunna hända men om vårt samhällsystem upplöses i sin nuvarande form tror jag att detta är det minsta av våra problem...det kommer dessutom att drabba alla så det är inget unikt för oss. 
  • Vi kommer bli mångsysslare både genom våra hobbys och genom att vi kommer genomföra byggnation, reparation, odling, matlagning, bakning, bärplockning med mera själva. Detta gör att vi i de flesta situationer troligen är väldigt "anställningsbara" även om vi inte är anställda. Jämför många av dem som är anställda 40 timmar i veckan för att göra en väldigt specifik arbetsuppgift...jättebra så länge den behövs och många gånger välbetalt...men om behovet upphör vad har man då för övriga kompetenser? 

 

Kanske är det så att människor (och detta drabbar även oss) är lite rädda för att stå där med brallorna nere efter att ha försökt något annorluda. Bättre då att springa på med flocken. Alltså att risk mäts relativt alla andra och så länge vi misslyckas i grupp så klarar jag mig från skammen? Men om vi tittar på abolut risk så tror jag att risken i vårt förfarande är så mycket hängslen och livrem man kan tänka sig. Det är också därför vi inte väntar till vi har 10 eller 20 miljoner för att sluta jobba utan är "nöjer" oss med totalt 6 miljoner...vi är fega men inte superfega.

Hur ser ni på detta med risk? Är den relativ eller absolut? Är det läskigt att göra något som inte alla andra gör? 

27 januari 2015

Resan börjar på riktigt när man är skuldfri!

Längst upp på sidan finns finns en presentation av Frivid42 och den texten avslutas med ”Det har alltid funnits en tanke om att låga kostnader och stort sparande ger större frihet men det var i slutet av 2012 (när den sista amorteringen på bolånet var nära) som det började stå klart att det nog skulle vara möjligt att helt släppa arbetslivet långt tidigare än jag från början trott.”

Jag har inte tänkt så mycket på detta eller varför jag skrivit just så för att beskriva hur vi tagit oss dit där vi är just nu men när jag läste detta inlägg på min favoritblogg Mr Money Mustache så förstod jag att jag nog hade drabbats av samma overkliga frihetskänsla som här beskrivs av Mr Frugal Toque. För i ärlighetens namn var det först när vi var nära vår skuldfrihet som det blev verkligt att det skulle kunna gå att göra sig fri från bojorna och leva ett liv där ett jobb inte var den centrala punkten kring vilken allt övrigt rör sig och får anpassa sig.

Jag har haft svårt att förklara detta med ord eftersom det rent matematiskt skulle ha varit bättre för oss att investera pengarna istället för att betala av lånet på vårt boende men trots detta har sparande fått en otrolig skjuts av det faktum att vi är skuldfria. Om jag ska analysera något som jag tror i förstahand är känslomässigt så skulle jag nog sammanfatta det i :

”Allt är möjligt”. Att ha gjort något som många anser omöjligt nämligen att betala av sitt boende är en otrolig känsla och med den i ryggen är det lätt att fortsätta träna sparsamhetsmusklerna.

”Risk = Möjlighet”. Med ett avbetalt boende i grunden står man på en stabil privatekonomisk grund. Man är mer benägen att ta risker både i arbetslivet och med investeringar något som ofta betalar sig när man vågar investera när andra är rädda och står stabilt när det blåser på jobbet i förvissningen om att det ordnar sig alltid på nått vis.

Hur ser ni andra på era eventuella skulder? Vill ni bli av med dem så snart som möjligt eller låter ni skulden vara medan ni investerar på annat håll? Den som gjort sig själv skuldfri känner du ingen känslan? 

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (189)
Sep (14)

Taggar