Blog Archive
Något som ständigt förvånar mig är hur människan (och där inkluderar jag även även mig själv) ofta vill fokusera på STORA problem Lååångt borta när det egentligen finns så mycket som går att ta tag i här och nu där man faktiskt också kan göra direkt påtaglig skillnad.
Ett tragikomiskt exempel är när vi för några år sedan var på en trevlig mexikansk aktivitetspark för barn. I den parken pågick en insamling för välgörande ändamål vilket kändes mycketbefogat. Mexiko har stora problem med fattigdom, man har enorma utsläpp från industrier, transporter och bilar vilket gör att luften i städerna tidvis är svår att andas. Om man kommer utanför stan så har man knappt sophämtning vilket betyder att ravinerna efter vägarna förvändlas till soptippar. Men vad var då insamligen till...jo ATT RÄDDA ISBJÖRNARNA?!? Det finns så fantastiskt mycket att ta tag i på plats men man väljer att fokusera långt bort....
Detta gäller inte bara stora världsfrågor som miljö och fattigdom det gäller även i det egna livet. Det verkar vara enklare att drömma om en fantastisk semester, en stor utbyggnad av hemmet, en häftig ny (el-)bil eller en ny jacka. Detta istället för att ta tag i de små vardagsförbättringarna som man kan göra här och nu utan kostnad och med begränsad tid.
En lunchpromenad eller cykeltur i det vackra vädret (eller ibland till och med i regn) gör att livsandarna återvänder helt utan flygtransport. Att rensa ur ett par garderober och sätta upp en hylla gör att utbyggnaden helt plötsligt inte behövs. Att ställa bilen några dagar i veckan och cyklar eller samåka med en kollega sparar miljön mer än den nya bilen och när du rensade i garderoberna så visar det sig att du redan hade 7 jackor där...varav 3 var riktigt fina..och de andra fick gå till en loppis och ge plats för livet.
(En daglig cykeltur "runt hörnet" kan minska behovet av en semester till andra sidan klotet)
Anledningen till att vi tittar utåt och bortåt tror jag är att vi då kan undvika att behöva göra någonting, du kan förfasa dig över hur isbjörnarna har det, vad "The Donald" har sagt eller drömma om en stor tillbyggnad som du egentlligen vet att du varken har tid eller råd med. Genom att fokusera på det stora som man egentligen inte förväntas kunna göra något åt så kommer man undan inför sig själv och andra med att inte göra något åt det lilla.
Därför uppmanar jag er alla att skita i Donald Trump och foksera på det du kan göra någonting åt här och nu för dig själv eller någon/något i din närhet. Detta betyder inte att du inte bryr dig om de stora sammanhangen det betyder bara att du tar tag i det som betyder något för dig på ett praktiskt sätt istället för att bara gnälla/drömma. Om alla gjorde detta så skulle det få stora ringar på vattnet och även de lite större frågorna skulle snart vara närmare en lösning. Eller vad tror du?
Den eminenta Sandra Bourbon mer känd som Framtidsfeministen intervjuats om ekonomiskt frihet i SVT (klippet och andra relaterade klipp finns här) och då blossade återigen debatten upp kring ekonomiskt frihet och risker med detta. Jag har skrivit en hel del om risk och möjligheter tidigare bland annat här. Har även skrivit ganska nyligen om varförsparsamhet slår avkastning för den som vill bli fri (det inlägget hittar du här). Dessa äldre inlägg är bra på att beskriva hur jag ser på detta utifrån ett ekonomiskt perspektiv och jag tänker inte återupprepa mig i detta inlägg.
Något jag tycker kommer bort i dessa korta klipp kring ekonomiskt frihet nämligen vad är värdet av friheten förutom det rent ekonomiska. Vad är värdet på att kunna styra sin egen tid? Det är inte lätt att mäta och därför är det svårt att hitta någon "expert" som kan uttala sig om detta:
- Nu på morgonen när jag sitter och skriver det här då har jag hunnit äta en bra frukost tillsammans med barnen, cyklat med mellankillen till simhallen där han skulle vara med skolan, promenera tillbaka med hans cykel till skolan och satt mig för att skriva. Jag har alltså fått äta en bra frukost, fått en stund med ensam sonen och jag har fått vara ute i en helt timme på morgonen...vad är värdet på det?
- Förra veckan gjorde vi klart hängrännor på vår uthyrningstuga och på bron och dessutom målade vi klart vindskivorna på stugan. Hängrännor har jag aldrig hängt förut och visst var det frustrerande tidvis men nu vet vi hur man gör vi har blivit bättre på någonting. Vi fick dessutom vara tillsammans och vi fick göra detta ute i förra veckans vackra väder...en tid på året när vi annars hade suttit inne från tidig morgon till sen kväll när vi forfarande jobbade. Vad är värdet på det?
- Under hösten lägger vi sista handen på vår bok som kommer ut i januari. Att skriva en bok har varit en dröm och detta blir också en möjlighet att summera vad vi lärt oss under vår väg mot frihet. Att få genomföra ett sånt projekt på egna vilkor är få förunnat. Vad är värdet på det?
- Varje torsdag deltar fru fri i läxläsning för personer som kommit relativt nyligen till Sverige. Det handlar ofta om att förklara uppgifterna på en mer lättfattlig svenska snarare än ämneskunskaper och i lika stor utsträckning att vara en av få svenska personer som tar sig lite tid för dom som vi tagit emot i vårt land. Att göra något för andra. Vad är värdet på det?
- Förra fredagen var dottern som vanligt ledig vi packade varsin matsäck och tog på oss ryggsäckarna och gick iväg hemifrån. Absolut inget avancerat och redan efter 500 meter så ville hon sätta sig på en bänk och äta macka och varm choklad. Sen gick vi en bit till och satte oss på varsin sten och lyssnade på fåglarna, vi hittade svampar som växte på träd. Detta var ett äventyr som tog oss 2 km från vårt hus men vi fick vara tillsammans och vi hade absolut ingen stress. Vi gjorde något i ett barns hastighet...vad är värdet på det?
Detta är bara en kort lista på aktuella exempel från en veckan inte helt olik andra veckor i vårt liv. Dessa skulle kanske kunna sammanfattas i typer av fördelar vilka är:
1. Tid att leva (med barnen) 2. Tid att lära sig nya saker 3. Tid att förverkliga drömmar 4. Tid att ge tillbaka
För min del så tycker jag att detta är ovärderligt och är värt den eventuella risk som vissa ser med att bli ekonomiskt fri vid relativt unga år. Att bredden i utveckligen som människa dessutom gör oss mer förberedda för alla eventuella framtidsscenarion gör att jag även tror att vi är bättre rustade för sämre tider än de allra flesta...men det är mer av trevlig bieffekt.
Hur är det mer er andra hur ser ni på ekonomisk frihet? Varför är det värdefult? Vad är riskerna och möjligheterna?
(Detta blogginlägg sponsras av min cykel och mina skor om sparat mig så mycket pengar att jag nu kan sitta och skriva detta för er istället för att gå till jobbet:-)
Det är nog ingen översraskning för er läsare vi i familjen fri går och cyklar i stort sett varje dag! Ibland gnäller barnen på att de ska cykla när andra åker bil men på det stora hela är det en frihetskänsla för oss alla och det blir gradvis mer och mer konstigt att ta bilen.
Att vi går och cyklar medför tre tydliga fördelar i våra liv:
- Bättre hälsa eftersom vi rör på oss - att röra på sig 30 minuter om dagen..och gärna få lite puls gör verkligen under för kroppen visar studie efter studie. Att dessutom kunna göra detta till en integrerad del av livet medför att detta inte blir ett stressmoment och en sak att "pricka av".
- Billig transport - gå och cykla är fantastiskt billiga transportmedel. Min cykel som jag använder 9 månader om året och i stort sett varje dag är nu 6 år gammal har nästan inte krävt något underhåll och kostade ungefär som ett sett nya däck till bilen i inköp. Att gå är är ännu billigare och kräver ingen specialutrustning...
- Meditation/Avslappning/Avbrott - Att gå och cykla genom naturen (eller till och med på stadens gator) är en form av meditation. Det rytmiska i att färdas med muskelkraft samtidigt som man känner vinden i ansiktet, ibland värme ibland kyla ibland regn eller snö. Man ser löven spricka på våren..och bli gula och virval runt på hösten. Detta enkla dagliga möte med naturen ett välbehövligt avbrott från ett vardagsliv med barn och skärmar.
Så långt min upplevelse nu tänkte jag göra en liten reflektion över ett beteende som jag ser när vi är ute på våra promenader eller cyklar. Nämligen alla dom som springer och cyklar i ett rasande tempo med alla typer av specialkläder och utrustning. Vissa ser verkligen lyckliga ut och det finns dom som verkligen ser ut att vara byggda för att springa/cykla snabbt. Det finns också en hel del andra som verkligen ser plågade ut...de springer tungt och släpar sig fram i skogen..samma sak ser man på gym där några få verkligen verkar var i sitt esse men många också ser ut som om de i hemlighet längtar efter sin egen död bara för att få slippa gå på gymmet igen. Varför är det så här?
(Det går att cykla utan det man i Norge kallar "Kondomdress" inte ens flytväst är nödvändigt:-)
Jag tror att många har drabbats av missuppfattningen att träning måste vara en intesiv aktivitet skild från det vanliga livet och som kräver specialutrustning och speciella kläder. Anledningen till detta är att det finns många på marknaden som tjänar på att exponera detta. Inget ont med detta det är maknadens uppgift att sälja sina grejer. Problement uppkommer då en relativt stor andel av dessa som släpar sig fram i skogen eller som längtar efter döden på gymet inte blir särskilt långlivade träningsmänniskor och att de snart är tillbaka i soffan med en chipspåse med mobilen i ena handen och fjärrkontrollen i den andra.
Därför tror jag att det är viktigt att jämte den intrensiva träningen lyfta fram den lågintensiva vardagsträningen som ett giltigt och kanske till och med mest lämligt alternativ för de flesta. Att transportera sig billigt och effektivt med muskelkraft minskar behovet att lägga till träning som en extra aktivitet som ska tryckas i i livet därmed kan det bidra till att minska stress vilket är en riktig folksjukdom, det har även mer direkta fysiska fördelar då man blir stark och frisk av daglig motion. För att passa in i huvudtemat på den här bloggen så har det ju även den positiva bieffekten att det sparar en jäkla massa pengar. Att skippa inte bara bilen utan även speciealutrustningen och/eller medlemskapen för träning kan sänka månadskostnaden betänkligt något som tar dig närmare ekonomiskt frihet!
Vad säger ni där ute? Hur håller ni er hälsosamma? Varför springa när man kan gå?
Under sommaren och den tidiga hösten har vi jobbat på att förnya och fräscha upp entrén till vårt hus. Det fanns i grunden 3 problem som detta projekt löst för oss varav det första var rent praktiskt och de två övriga var mer estetiska.
- Främre delen av den gamla trappen hade börjat ruttna och plankorna vinglade betänktligt, detta då en trätrapp byggts utanpå en gammal betongtrapp och skräp samlades under vilketgjorde att trappen ständigt var fuktig och därmed hade börjat ruttna (detta problem behövde lösas innan vintern)
- Vårt hus står på tvären mot gatan och eftersom den gamla entren var så mörk och murrig så var det många som knappt hittade ingången när det kom hit under det mörka halvåret. (detta var inget akut problem)
- Vårt hus är från 40-talet men under 70-talet hade man slagit på extra paneler i brunt utanpå den från början smäckra konstruktonen vilket gjorde att entrén kändes tung och inte passade med husets övriga dimensioner. De extra panelerna stal även plats på bron. (detta var inte heller något akut problem)
För egen del tyckte jag att det var rätt jobbigt att sätta igång med detta då min "tumme mitt i handen" var väldigt påtaglig i relation till detta projekt..vi valde dock att sätta igång och nu i efterhand har jag väldigt svårt att dölja hur nöjd jag är med projektet då det blev ett så utomordentligt exempel på vår filosofi i relation till denna typ av förändringar och förbättringar av vårt boende.
Om man vill sammanfatta målsättningarna så var det att ha en funktionsduglig trappa samt göra entrén mer praktisk och ljus. Precis som med andra "problem" så kan detta lösas på en mängd olika sätt. Allt ifrån en total ombyggnad med hantverkarhjälp (som mycket väl hade kunnat gå på både 50 och 100 000 beroende på ambitionsnivå) ner till att bara byta ut de ruttna plankorna för under 1 000-lappen och skippa de mindre akuta problemen.
Vi valde en lösning där vi "helrenovernade" entré men helt och hållet utan hantverkshjälp och med till största delen återvunnet virke som kompletterats med nytt där något varit ruttet eller för slitet. De totala utgifterna för detta projekt slutade på 3 900 kr (kostnaden var lägre då vi har kvar en hel del både färg, verktyg ,skruv etc som räcker till framtida projekt). Talande är att färg var den absolut största kostnadsposten vilket visar i vilken hög grad vi kunde återvinna virke och annat material. Vi valde också att använda ganska enkla verktyg och har skrapat mycket för hand och använt fogsvans som huvudsakligt kapverktyg istället för mer avancerade sågar. Ett vattenpass från sonens leksakslåda kan också ha används...men det finns inga bildbevis....:-)
(Vi är rätt nöjda med resultatet...vad tycker ni...ser ni vad som är före och efter?)
Kostnaden är ju inte en oviktig aspekt men detta projekt löste dessutom alla "problemen".
- Entrén är numera stabil inte en vickande planka så långt ögat når
- Den är ljus och tydligt synlig för dem som kommer på besök
- Den är också mer rymlig och praktisk och passar husets övriga dimensioner.
Vi ska inte sticka under stol med att detta tog en hel del tid (uppskattningsvis 100 aktiva arbetstimmar varav en stor del skrapning) och att vi tidvis var rätt less under processen men vi är så fantastiskt nöjda med resultatet inte minst därför att vi har gjort det själva. Min känsla är att min tumme har förflyttats något närmare normal position i handen även om det fortfarande är rätt nära mitten. Vi har också stärkts i vår tro att man många gånger kan åstakomma stor förändring med relativt små insatser och att det finns mycket att vinna med återbruk.
Himla roligt när det blir som man har tänkt sig och hoppas. Detta projekt sammanfattar väldigt mycket den filosofi som vi försöker leva efter som innefattar att inte ändra för ändrandets skull, att återvinna och återskapa i första hand och att lära oss nya saker under processen.
Vad har ni för projekt som ni genomfört eller hoppas att genomföra? Vad lär ni er på era projekt?
För ett par veckor sedan var min gode vän Utdelningsseglaren och sambo på besök i Leksand och vi pratade om lite av varje. Bland annat kom frågan upp varför det är så få som kan tänka sig att leva lite mer sparsamt för att få sååååå mycket större frihet. Vi konstaterade då båda två att vi hört personer säga "leva på socialbidrag....NEJ TACK".
Det tyder alltså på att många har den bilden av att leva sparsamt är det samma som att vara fattig. Jag tycker att inget kan vara längre ifrån sanningen och jag ska förklara varför i några få enkla punkter..så får vi se vad ni andra tycker:
- Enkelheten är frivillig - Den största och mest uppenbara skillanden mellan att frivilligt leva enkelt och att leva fattigt är ju just frivilligheten. Frivilligheten bidrar inte bara till en känsla av personlig makt över situationen. Vi skulle kunna konsumera i stort sett vad som helst men vi väljer att inte göra det då friheten att äga vår tid är mer värd för oss och samtidigt ser vi konsumtion som en dålig väg till lycka och skadlig för vår jord så på det hela taget ett väldigt dåligt alternativ även om det är öppet för oss. Vi behöver inte söka stöd hos någon, medan den som har försörjningsstöd ständigt måste gå med mössan i hand till en offentligt anställd byråkrat och be om fortsatt försörjning.
- Access till det fysiska rummet - den som går på försörjningsstöd gör inte sällan det på grund av sociala, mentala eller fysiska utmaningar. Kanske kan man inte språket, kanske har man någon funktionsnedsättning eller sjukdom..eller ett missbruk. Personer med dessa utmaningar har vanligen inte tillgång till alla arenor i samhället av praktiska eller känslomässiga skäl. Vi som lever frivilligt enkelt har access överallt, vilket kan vara så enkelt som när jag ibland befinner mig i en storstad och har någon timme över så traskar jag utan att tveka i i valfri hotell-lobby, kopplar upp min dator och använder detta som ett kostnadsfritt uppehållsrum utan att någon frågar vad jag gör där eller försöker avvisa mig. En missbrukare som kanske lever på lika mycket pengar kan inte bara gå in och sätta sig där utan att det snart kommer vakter och/eller poliser.
- Access till alla typer av människor - på samma sätt som det rent fysiska rummet ovan så handlar det också för många om access till olika personer eller institutioner. Vi som är frivilligt fria känner att vi utan problem kan ta kontakt med tidigare kollegor, politiker, journalister och andra personer och att vi befinner oss på "samma nivå" som dessa. Den som av olika skäl befinner sig på botten av samhället (och som beskrivs ovan behöver "tigga" till sitt leverne) har inte alls samma självklara plats på alla nivåer. För egen del tycker jag att jag har behållit de fleste intressanta kontakter sedan jag jobbade men nu också lagt till kontakter i andra generationer och andra situationer genom att jag har mer tid att röra mig i samhället på andra tider än dem som ständigt är på jobbet.
- Större känsla av rikedom - den som är "fattig" känner nog inte sällan flåset i nacken av den ständiga skräcken av att kanske inte kunna betala nästa räkning eller överraskande utgift. Vi har kanske ungefär samma utgiftsnivå men en stor ryggsäck full med pengar och kan betala för alla överraskningar som livet kastar fram utan några större problem. För oss leder varje steg i en sparsam riktning att vi känner oss rikare...medan för den fattige tror jag att känslan av fattigdom tilltar med varje liten besparing då den kommer från en negativ motivation (piska) snarare än en positiv (morot).
- Bredare referenser - för den som ofrivilligt spottats ut på botten av samhällsstegen så tror jag att världen krymper, umgänget kanske minskar och i den mån man fortfarande har ett stort umgäge så kan jag tänka mig att det består i ganska hög grad av personer i samma situation. För oss som hoppat av är det istället en möjlighet att bredda våra referenser. Helt plötsligt ser vi de männsiskor som går hemma på dagarna, de glada och positiva pensionärerna, de slitna missburkarna, de föräldralediga och deras barn samt de arbetslösa och dem som är gamla och trötta. Eftersom vi fortfarande har kontak med andra delar av samhället då breddar detta vår referensram något som jag tycker berikar och ökar förmåga till medkänsla och känslan av att man är lyckligt lottad vilket är en av de mest berikande känslor som finns.
(Farbror Fri - en annan typ av uteliggare??)
Det finns betydligt mer att säga om detta men det här är några av de huvudsakliga anledningarna till att jag tycker att det är berikande att leva i frivillig enkelhet och varför det har mycket lite att göra med fattigdom. Vad tänker ni?