Fantastiska Farbror Fri
Likes
298
Antal inlägg
1266
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
30 juni

Uttagsfasen del 5(5) - Hur vågar ni, å barnen då?

Idag är det fru fri´s sista dag som anställd arbetsmyra och det är också av den anledningen jag tyckte det var på sin plats den här veckan att gå igenom hur vi planerar för nästa fas i livet. Både vad gäller det ekonomiska och det känslomässiga och praktiska. 

För en vecka sedan så frågade jag om vilka frågor ni hade om vår frihetsplan. En del av de frågor som kom har troligen besvarats av inläggen under veckans 4 första dagar: 

 

Det är dock några frågor som jag tycker inte riktigt har fått ett bra svar så det ska jag försöka mig på nu, jag uppmanar er också att fortsätta ställa frågor i kommentarerna till detta inlägg så ska jag försöka besvara eftersom!

Vad händer om allt går åt helvete, samtidigt?

Många frågor handlar om vad som händer om det går fullständigt åt helvete, om börsen kraschar och aldrig kommer igen. Om vi båda blir sjuka, handikappade och huset brinner ner..och dessutom allt detta samtidigt! Det korta svaret är att man kan inte bygga sitt liv eller sin plan utifrån osannolika katastrofala händelser. Enskilt har alla händelser som nämns en viss sannorlikhet men att dessa skulle infalla samtidigt är väldigt osannolikt. Jag funderar också över hur många verkar se en värld framför sig där börsbolag går under, utdelningar slutar betalas etc men där det tror att deras tillsvidareanställning är trygg. Går saker riktigt åt helvete är det inte ens säkert att staten finns kvar i sin nuvarande form och då är vi snabbt tillbaka i en värld som mer påminner om Sverige år 1790 än sverige 2017. Skulle vi få en tillfällig börskris däremot vilket är rimilgt att förvänta sig så har vi löpande 2 årutgifter på bankkonto och dessutom har vi viktat portföljen mot relativt trygga och tråkiga innehav som ger utdelning vilket bör ge ett kassaflöde även under börsnedgång. Dessa två årutgifter räcker också långt om vi skulle få en vattenskada, bilen skulle gå sönder eller någon annan sådan händelse skulle inträffa. 

Hur fungrar trygghetssystemen när man inte jobbar? 

En relaterad fråga till den ovan är vad som händer med rättigheterna i våra gemensamma trygghetsystem om man inte har ett traditionellt arbete. Kort kan man säga att trygghet i form av vård, skola och omsorg är sådant som ingår i medborgarskapet och inte är villkorat på en viss inkomstnivå detta gäller alla.

När det gäller bidrag och socialförsäkringar så är dessa till hög grad vilkorade på inkomst men å andra sidan förväntar vi oss inte något från dessa system. Om jag är sjuk så är jag hemma och gör så mycket jag orkar...ungefär som när jag är frisk.

Pension bygger på livsinkomst och där har vi beskrivit hur vi satt undan extra pengar under våra aktiva år för att täcka upp ett eventuellt gap jämfört med dom som jobbat hela livet. Vi är ju dessutom duktiga på och trivs med att leva på lite så livet som "normal pensionär" skulle troligen upplevas som onödigt lyxigit för oss. 

Tillbaka till jobbet om ni vill?

Om vårt mål i livet hade varit att göra en så kallad karriär inom våra respetive områden hade det så klart varit bra att fortsätta arbeta på i de gamla hjulspåren hårdare och hårdare, snabbare och snabbare i ekorrhjulet. Nu har ju vårt mål istället varit  att bli fria från kravet på en aktivt förvärvad inkomst. Däremot finns det ju en viss möjlighet att vi av intresse eller på grund av ekonomin under någon period i framtiden ändå skulle vilja jobba lite. Det utgår jag ifrån att det är möjligt då våra planer för vad vi ska göra med vår frigjorda tid innehåller en del element som skulle kunna omvandlas till inkomstbringande arbeten om vi hade den önskan. Det kan ju i och för sig hända att ett eventuellt framtida tillfälligt jobb inte alls betalar lika bra som våra tidigare men det är heller inte vår prio. Generellt känner vi stor tillförsikt till vår förmåga att hitta inkomstbringade sysselsättning även i framtiden och det är vad vi önskar antingen i form av tillfälliga anställningar, konsultande eller eget företagande. 

Vad ska ni göra med allt tid?

Min beräkning är att ett heltidsarbete normal motsvarar 50 timmar i veckan tid borta från familjen. I mitt fall var det ännu mer tid då jag reste i mitt tidigare jobb och tidvis var borta alla timmar från måndag morgon till fredag kväll. Den tiden som nu blir frigjort kan delas upp i 3 delar. Första prio är familjen och barnen. De ska få mer tid med sina föräldrar och vi ska få mer tid med dem. Prio två är allt det praktiska hemma som vi vill kunna sköta utan stress och på ett bra sätt. Hänga vår tvätt, stapla vår ved,  sköta om vårt hus, laga bra mat, baka etc. och den tredje delen är självförverkligande. Självförverkligandet går delvis via de två första men innehåller också olika typer av projekt för oss båda som är arbete men inte arbete med fokus på att förvärva en inkomst. I mitt fall handlar det om att skriva, utbilda, läsa i första hand och för fru fri är det mer konstnärliga/kreativa drifter som ska få utlopp. 

Men vi har ju hört att det blir så dålig pension?

Min syn är att det svenska pensionssystemet är rätt väl fungerande i grunden om än långt ifrån perfekt. Visst det finns scenarion där hela systemet fallerar men då tror jag (som i exemplet där allt går åt helvete ovan) att det inte i huvudsak är en fråga om pensioner utan snarare ett samhälle som återgått till någon form av primitivt stadie som vi idag inte ens kan föreställa oss. I ett sådant scenario är pengar helt värdelösa ändå. (obs jag tror dock inte på att något sådant kommer inträffa inom vår eller våra barns livstid) 

Föreställningen om att pensionssystemet är så dåligt tror jag kommre av att många lever av 100% av inkomsten innan pension och tror dig kunna fortsätta leva på samma sätt även efter pension. Då inser jag att det kan bli problematiskt för en av fördelarna med det svenska pensionssystemet är att det faktiskt har inbygga mekanismer för att det ska gå ihop. Det betyder att man kanske kan räkna med 40-60% av slutlönen i pension. Om man dock likt oss och många andra i den här sfären under sina verksamma år har sparat 50-80% av inkomsten så är en pension på den nivån det minsta problemet man har. 

Men borde inte BARNEN vara hemma hela tiden? Vill inte barnen ha allt som alla andra har? Vill in inte att barnen ska arbeta? 

Barnen är en fråga som berör, tror sällan man får så mycket kommentarer som om man skriver något om barn. Min syn är så här. Jag tror att vi är bättre föräldrar när vi har god tid för barnen men det betyder inte att vi ska vara med barnen hela tiden. Barnen har det bra och utvecklas på skola, dagis och fritids och vi vuxna kan utvecka våra respektive projekt och göra saker som utvecklar oss. Sedan kommer de hem i god tid och får vällagad mat i lugn och ro med två glada föräldrar som har tid att delta i deras läxläsning och fritidssyselsättningar. Som jag skrev ovan så prioriterar vi barnen högst men de behöver även utvecklas tillsammans med sina jämnåriga ett behov som även vi vuxna har. 

Vad gäller om de ska ha allt alla andra har så tror jag inte det är nödvändigt. Däremot ska de ha känslan att allt är möjligt. Vill de besöka ett visst land eller hålla på med en viss sport så ska vi se till att detta blir möjligt om vi märker att det finns ett genuint intresse. Samtidigt tror jag det är väldigt bra att de tidigt får inse att "vi kan göra vad som helst..men vi kan inte göra allt (samtidigt)" det vill säga att de inser att man får prioritera både tid och pengar på det som verkligen ger mervärde. Generellt tror jag att det är den största gåvan vi kan ge våra barn, för i ett överflödssamhälle är det förmågan att välja bort som leder till välmående. 

Vi kommer också involvera våra barn i olika projekt, redan nu i sommar planerar vi att ha en sommarloppis med ett enkelt kaffe och försälning i vår trädgård över en helg. Vi kommer involvera barnen och sen gör vi något roligt med förtjänsten. Längre fram tänker jag mig att de ska få lära sig att tjäna egna pengar tidigt och då tror jag att de också kommer prioritera hårt vad de lägger dessa pengar på. På många sätt tror jag att vårt arbete kommer vara mer påtagligt för våra barn än att "pappa är på kontoret och pratar med folk" vilket tidigare var den bästa beskrivningen jag kunde ge tidigare. Vi vill generellt göra våra barn företagsamma och vi vill att de ska kunna försörja sig och bli oberoende men för oss handlar inte det nödvändigtvis om att de har ett traditionellt 8-5 jobb någonsin. 

Vad är det ni gör avkall på som lever så billigt?

Det spontana svaret är ingenting! Häromdagen satt vi i soffan och funderade och kunde inte komma på en enda person i världen som vi skulle vilja byta plats med. Vi kunde inte heller se någon enskild sak som vi skulle vilja skaffa eller upplevelse vi skulle vilja lägga pengar på som skulle göra livet markant mycket bättre. Däremot kan vi se hur vi med små steg kan göra vårt nuvarande liv stegvis ännu bättre.  Vi att vi bor på ett perfekt ställe för oss, vi har designat ett liv som är effektivt kostnadsmässigt och tidsmässigt vilket gör att vi har möjligheten att vara mycket mindre stressade och ha mer tid både till egna projekt och till barnen. Vi har ingen sommarstuga eller stor fritidsbåt (vi har en liten plasteka med en aktersnurra) men å andra sidan bor vi i ett FRI-tids-hus med bekvämt gångavstånd till bad på "egen" strand i Siljan. Vi åker inte på chartersemester eller turer till fjällen årligen men å andra sidan har vi varit utomlands sammanlagt 1 år av de senaste 8 och vi hade säsongskort i den lokala backen och spenderade kort sagt varje helg där under förra vintersäsongen. Vi har ingen häftig bil och vi cyklar till det mesta men varför skulle man vilja åka omkring i en två ton tung "racing wheelchair" om dagarna? Vi har ett 70-tals kök men igår spendrade jag 1,5 timme med att laga lammfärsbiffar med fetaost, lök och svamp istället för att snabbsteka falukorv vilket det fick bli när vi båda jobbade heltid.  Sammanfattningsvis skulle jag nog vilja påstå att det egentligen handlar om att vi har tagit oss en riktig funderare på vad som är viktigt för oss, vi gör inte längre något för att "alla andra" gör eller för att vi "borde" utan bara för att vi vill.  Vi har valt bort en del oviktiga materiella ting och bekvämlighet för större frihet...och vad som är mest värt är väldigt tydligt för oss. 

Kommer det inte bli psykiskt jobbigt att se kapitalet minska? 

Den här frågan kan jag ju inte riktigt svara på eftersom kapitalet hittils oftast har ökat så en minskning blir ju en ny situation. Jag säger oftast för under perioder så har nedgångar på börsen eller enskilda månader men mycket höga utgifter gjort att vi faktiskt haft en negativ utveckling enskilda månader. Om jag tänker framöver så tror jag inte det kommer vara så jobbigt att se att det fria egna kapitalet minskar enligt plan förutsatt att det övriga kapitalet (bundet i pension) fortätter att öka över tid. Enskilda månader spelar ingen roll men här tänker jag en uttragen flerårsperiod där det totala kapitalet blir mindre och mindre. Om det totala kapitalet lånsiktigt urholkas kan det ju bli lite jobbigare men då har vi ju en extremt lång omstållningsträcka att fundera över om vi vill gilla läget och leva på ännu mindre eller om vi vill hitta extrainkomster för att täcka mellanskillnaden. 

Det finns inte riktigt några definitiva svar på dessa frågor ovan men här har jag försökt redogöra för en del av mina/våra tankar. Nu utgår jag ifrån att ni har ännu fler frågor så fortsätt att fråga så fortsätter jag att svara:-) 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (190)
Sep (15)

Taggar