
Taggar

Utdelningsåret är visserligen inte riktigt slut än, jag kommer i december få knappt 2000 kr från JNJ. Men då jag inte kommer köpa några fler JNJ innan dess så vet jag vad utdelningen kommer bli och kan således summera 2019 som utdelningsår redan nu. Totalt kommer året landa på 183.000 kr i utdelningar. Då ska nämnas att ganska precis halva vår portfölj består av fonder utan utdelning. Genom att sälja 4% av fondernas värde skulle vi landa strax över de 30 000 kr i månaden vi räknat med att kunna leva på som passiv inkomst. Dvs en bas som kommer in varje månad även om vi inte kliver ur sängen, sen är det en bra gissning att några kronor kommer ramla ut utöver detta även i framtiden.
Så här har den årliga utdelningen utvecklats sen jag la om strategin att köpa och behålla aktier på evig sikt 2015 (jag har klippt bort åren 2008-2014 då dessa mest bestod av fonder och in och utträde i aktiemarknaden vilket inte ger någon vettig bild när det kommer till utdelning Jag hade en del likvider under sommaren och hösten 2015 vilket sattes i arbete och förklarar den snabba utvecklingen både i procent och kronor mellan 2015 och 2016. Men sedan dess har ökningen enbart bestått av nysparande, återinvestering av utdelning och utdelningstillväxt.
Diagrammet störs lite av att amerikanska fastighetsbolaget HCP delades upp i två varav vi fick aktier i det avknoppade QCP. Aktier som jag sålde rätt omgående, men dessa aktier räknades som utdelning vilket "dopade" stapeln 2017 och gjorde att det blev kämpigt att få till en ökning till 2018. Men under 2017 hade vi fortfarande dubbla löner och månadssparade friskt vilket gav effekt 2018.
Att vi lyckats få över 20% tillväxt i utdelning för portföljen som helhet mellan 2018 och 2019 känns väldigt bra. Då har vi lagt runt 80% av vårt nysparande på sparkonto, ca 10% i fonder och ca 10% i aktier. All utdelning har dock återinvesterats i aktier. Att vi lagt så pass mycket fokus på sparkonto är främst för att vi ville bygga upp en buffert på ett helt års förbrukning av pengar för att från den dagen min fru också slutar jobba hela tiden ha ett års framförhållning på de pengar vi ska leva på från portföljen. Denna buffert ville vi få klart till årsskiftet 2019/2020. Nu talar inget för att inkomsterna blir noll redan 2020 vilket gör att vi redan nu vet att hela utdelningen för 2020 också kommer kunna återinvesteras och att trots det kommer gå in i 2021 med en årsförbrukning pengar på sparkonto.
Frågan är då vad ett rimligt mål för utdelning 2020 skulle kunna vara? Att vi sparat mest på konto i år skapar främst effekt på utdelningen nästa år, så några 20% är inte längre att tänka på. Frågan är om portföljen klarar 3% organisk utdelningstillväxt (dvs 3% högre utdelning för portföljen som helhet om jag inte hade köpt några nya aktier) vilket är målet över tid. Några lite halvstora innehav som Sampo och Nordea kommer sänka och Volvo hade 2019 en fet extrautdelning. Jag siktar trots allt på 7% total tillväxt där ungefär 4% kommer från att jag köpt fler aktier under 2019 för utdelning och visst nysparande (och hinner köpa lite till löpande under nästa år innan utdelningarna skiljs av i bolagen) samt att jag trots allt hoppas på 3% tillväxt. Fixar jag 7% skulle det betyda att utdelningen landar på 195 000 kr nästa år. En liten nyckel blir så klart vad jag gör med pengarna från Akelius Pref, men tanken är väl att flytta dessa till någon annan högutdelare med liknande direktavkastning som Akelius pref.
Visst har vi avbrutit lite av snöbollen genom att jag slutat jobba och min fru gått ner i tid. Men kan utdelningen växa med 7% till nästa år och även 7% till 2021 (vilket är rimligt eftersom vi räknar med att kunna återinvestera all utdelning under 2020) så börjar det se rätt bra ut ändå. Snöbollen är mäktig och tuggar på nerför berget även om man inte stoppar in så mycket ny snö från sidan. Efter 2021 vågar jag inte redan nu räkna med mer än 3% tillväxt om året i snitt, men även det bör vara bra om inflationen håller sig runt 2%. Sen kommer det så klart pendla lite upp och ner mellan åren och inte alltid bli just 3%, jag tror dock det är en rimlig och ganska försiktig förhoppning över tid.
Jag hoppas att ni som jobbar heltid och fick lön idag matar portföljen ordentligt. I så fall bör det inte handla om några löjliga 7-8% tillväxt i utdelning i era fall utan betydligt mer än så.
Jag håller på att sätta ihop ett quiz med kluriga frågor kopplade till börsen, så kallade julnötter. Det kommer bli både kunskapsfrågor av den mer lättsamma sorten som att känna igen namnteckningen från börs-VDar, vilket huvudkontor som ligger var på kartan och vilket skogsbolag som äger skog i vilken del av Sverige. Det blir också klurigheter i form av gåtor och problemlösning med aktiekoppling. Får jag säga det själv så kommer det bli rätt roligt.
Det är lite av en utmaning att hitta på frågor i dessa tider när det mesta går att Googla så jag har verkligen fått tänka till i skapandet av frågor och hur jag formulerar det hela. Så jag tror det ska bli ganska svårgooglat, men alla medel för att hitta svaren är så klart tillåtna.
Tanken är att frågorna läggs ut en bit in i december och att man får ända till annandag jul på sig för att klura ut svaren. Man kanske har någon kunnig släkting som man kan ta hjälp av i väntan på Kalle Anka. Jag tror frågorna ska bli så kluriga att man kommer långt med alla rätt, men för säkerhets skull blir det även en utslagsfråga. För att det ska bli extra roligt har jag försökt skrapa ihop ett riktigt bra prisbord och priser värda långt över 5 000 kr är redan klara. Förutom äran som så klart är värd betydligt mer än så. Men jag fyller gärna på med fler priser, så har du något du kan bidra med så tar jag tacksamt emot all hjälp.
Jag tänker mig främst personer som jobbar på ett företag som vill synas ut mot en aktieintresserad målgrupp. Har ni något som är värt runt 500 kr som du kan bidra med så länkar jag till er och tackar för bidraget i slutet av frågesporten där priserna presenteras (förutsatt att jag bedömer det som ett företag och pris som bidrar med något till mina deltagare). Kanske har du skrivit en bok som du vill marknadsföra och kan tänka dig att skicka ut till vinnaren? Även privatpersoner som har något de kan tänka sig att bidra med är så klart välkomna, finns du på Twitter och vill ha lite fler följare så kan jag kanske bidra där som ett tack för ditt bidrag. Jag vill bara att prisbordet ska bli så bra som möjligt för att så många som möjligt ska känna sig motiverade att lägga pannan i djupa veck under julen. Oavsett vad du kan bidra med så går priset oavkortat till tävlingen och dess vinnare.
Har ni förslag på pris så är det bara att maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com så löser vi det praktiska. Tack på förhand. Och till er som vill vara med och tävla är det bara att ge er till tåls ungefär två veckor till så kommer frågorna här på bloggen.
Veckans projekt - Palmemördarens flyktväg
Här kommer nu ett inlägg som är väldigt annorlunda mot bloggens vanliga inriktning. Men jag har helt enkelt ingen annanstans att publicera det. Edit: Jag har efter publicering sett att bilderna blivit värdelösa då de inte går att klicka upp i rätt storlek. Ska se om det går att lösa på något sätt, men hoppas det funkar hjälpligt med hjälp av att zooma och bildtexterna.
Jag har i över 30 år varit intresserad av Palmemordet. Inte på något fanatiskt sätt, men jag kommer ihåg rättegången med Christer Pettersson från min barndom och har sen dess hört och sett en del dokumentärer i ämnet. För något år sen började jag sporadiskt lyssna på podcasten Palmemordet som på ett otroligt strukturerat och seriöst sätt går igenom olika spår och teorier. Jag har kanske hört 10 av de 200 avsnitten där, så jag har inte följt varenda spår och är inte superintresserad och har ingen egen åsikt om hur mordet gick till eller vem som är mördaren. Jag har med visst intresse också följt de så kallade privatspanarna på avstånd under årens lopp. På något sätt är det intressant (och kanske lite galet) med personer som kan lägga ner 15.000 timmar oavlönat på att försöka lösa Palmemordet utan en bråkdel av polisens resurer. Ämnet verkar också dra till sig vissa knäppgökar ska sägas.
För ungefär en vecka sedan började jag av en slump lyssna på ett gammalt avsnitt av podden Palmemordet och helt plötsligt fick jag ett ryck och tänkte att jag skulle gå till botten med en liten liten del av Palmemordet som ett en vecka långt projekt. Jag uppskattar att jag lagt ner ungefär 1 arbetsvecka dvs 40 timmar på detta projekt. Till skillnad från de som lägger ner sitt liv på detta så hade jag ingen ambition att hitta mördaren eller följa ett visst spår. Utan jag har fokuserat på en liten begränsad del som i mördarens flyktväg de första 3-5 minuterna efter skotten. Även om man listar ut vilken väg han sprang så är man ju så här drygt 30 år efter mordet inte närmare lösningen, men ändå verkar detta med flyktvägen ha debatterats i 30 år och många måste lagt ner mycket tid på att diskutera fram och tillbaka. Troligtvis har många haft sin egna teori i grunden, dvs är man övertygad om högerextrema poliser var delaktiga så har man tittat på flykten och polisernas agerande utifrån den infallsvinkeln. Det är nog också roligare för en privatspanare att komma på en egen flykväg än att tro på den som Hans Holmér och gänget ansåg mest trolig redan de första dygnen efter mordet. Jag har alltså bara tittat på flykten och försökt vara helt objektiv, när jag började läsa, lyssna och räkna hade jag ingen åsikt. Som ett roligt tidsfördriv och hjärngymnastik då det är många vittnen och tider att hålla i huvudet för att få ihop det.
Bakgrunden är denna. 23:21:20 ("plus minus 10 sekunder") sköts Olof Palme i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. Runt 20 vittnen kunde berätta att mördaren sprang in på Tunnelgatan och sen uppför trapporna till korsningen Malmskillnadsgatan/David Bagares Gata. Mördaren passerar efter ca 60 meters löpning dvs nere innan trapporna vittnet Lars. Lars avvaktar till mördaren är utanför synfältet ovanför trapporna och följer sen efter någon sekunds tvekan efter. Ca 30 meter från trappkrönet ser en kvinna vid namn Yvonne en springande man som springer David Bagares Gata neråt (det betyder att om det är mördaren så har han fortsatt rakt fram vid toppen av trappan). Frågan de senaste 33 åren har helt enkelt varit om det var mördaren hon såg eller en helt annan springande man. Det finns också en kedja vittnen efter kvinnan men de blir mer och mer osäkra, framförallt om det nu var en annan springande man som kvinnan såg. Vittnet Lars som följer efter mördaren möter vittnet Yvonne vid toppen av trappan, Yvonne pekar ut vilket rikning hon sett mannen springa. Lars ser aldrig mördaren efter det att han kommit uppför trappan. En stund senare när Lars kommit upp på David Bagares Gata passerar en polisbil. När Yvonne kommit ner för trappan möter hon 4 poliser från en piketbuss som stannat vid mordplatsen och springer med dragna vapen efter mördaren.
Argumenten mot att det skulle varit mördaren som kvinnan såg är främst dessa:
- Det går inte att få ihop tidsschemat. Mördaren kan inte varit på den platsen vid den tidpunkten som kvinnan Yvonne såg en springande man. Baserat på när/var hon möter vittnet Lars och piketpoliserna.
- Mannen som Yvonne såg sprang på höger sida vägen vilket blir en omväg. Hade mördaren sprungit rakt fram på David Bagares Gata borde han hållit vänsterkanten vilket hade sparat "ca 5 meters löpväg". Man vill ju springa närmaste vägen om man är på flykt.
- Om mördaren sprungit rakt fram på David Bagares Gata borde den förföljande Lars kunnat se honom.
- Polisbilen som passerar vittnet Lars borde kunnat se mördaren om nu mördaren fortsatt David Bagares Gata fram till Regeringsgatan eftersom det är den vägen polisbilen kommer sekunderna innan den kör förbi Lars.
Det finns även en allmän skepsis mot poliserna:
- Varför var piketbilen så nära mordplatsen, då den egentligen hörde till Södermalm?
- Hur kunde polisbilen komma så snabbt och varför kom den just längst flyktvägen?
- Varför stoppade inte polisbilen den förföljande Lars, de kunde ju inte veta att han inte var mördaren?
- Varför delade de 4 piketpoliserna upp sig vid toppen av trappan när Lars hade signalement och kunde peka ut mördarens flyktväg?
- Varför spydde en av de 4 piketpoliserna vid toppen av trappan?
- Hur kunde det komma sig att en av poliserna hade sin privata bil parkerad just där längst mördarens förmodade flyktväg?
- Vilka poliser hade högerextrema åsikter, kände varandra, hade sjukanmält sig, jobbat dubbla skift etc etc?
Teorier som förekommer:
- Gert Fylking hävdar att Christer Petterson sköt Palme och sprang vänster in på en kyrkogård vid toppen av trappan.
- Leif GW Persson skriver i boken "Faller fritt som i en dröm" att polisens teori och tidsschemat för vittnet Yvonne inte går ihop. Teorin är då att mördaren troligtvis tog höger direkt efter trappan längst Malmskillnadsgatan och sen ner på Kungsgatan för att försvinna i folkvimlet. Yvonne har alltså råkat se en helt annan springande man.
Jag kommer inte på något sätt beröra polisernas politiska åsikter, vad som verkar skumt med deras bilar, sjukanmälningar etc utan bara titta på tidschemat och vad man kan säga om den förmodade flyktvägen. Med fokus på om tidsschemat går ihop och om det kan ha varit mördaren som Yvonne såg. Jag kommer heller inte spekulera i var mördaren tog vägen i nästa steg eller om han var själv eller hade medhjälpare.
Syftet var som sagt framförallt en rolig övning för min egen skull. Jag har ingen större tro på att mina vanliga läsare orkar bry som om detaljerna. Men kanske kan inlägget spridas vidare till någon av de som bryr sig och har tillräckligt med förkunskaper för att orka bry sig. Jag har inte på någon annanstans hittat schematiska bilder även om tiderna jag kommit fram till finns på flera håll (och så vitt jag kan förstå stämmer väldigt bra med polisens bild).
Nu kör vi!
23:21:20 Två skott smäller med ett par sekunders mellanrum. Mördaren betraktar offren och börjar sen runt 23:21:23 springa Tunnelgatan öster ut.
23:21:43 Mördaren (svart prick) passerar efter 20 sekunder och 60 meters löpning vittnet Lars (röd prick). Lars tar skydd bakom en byggbarack och ser mördaren på bara ett par meters håll. Mördaren springer vidare mot och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.
23:22:20 har det gått 1 minut sen skotten. Mördaren (svart prick) har nu nått toppen av trappan. Mördaren vänder sig om och tittar ner för trappan om någon följer efter enligt vittet Lars (röd prick). Lars avvaktar och vågar av förklarliga skäl inte springa i full fart efter en beväpnad person. Samtidigt närmar sig vittnet Yvonne och hennes dejt (blå prick) David Bagares Gata. Då Yvonnes dejt är berusad och inte kan bidra med någonting så kommer jag i fortsättningen bara skriva Yvonne, men de var alltså två personer.
23:22:22 Det har nu bara gått 2 sekunder sen förra bilden. Vittnet Lars (röd prick) tappar mördaren (svart prick) ur synfältet. Mördaren har efter att ha tittat ner för trappan inlett sin löpning ner för David Bagares Gata. Här hävdar jag att det är fullt möjligt att han ser Yvonne som nu mycket väl kan ha nått korsningen ett kvarter ner. Detta skulle kunna vara en anledning till att han väljer andra sidan vägen för att slippa springa rakt in i Yvonne på trottoaren.
Denna vy ser man i dagsljus från toppen av trappan, jag står här längst till höger på översta trappsteget, dvs nära den punkt är mördaren vänder sig ner och tittar om någon följer efter. Det har framförts argumentet att det hade varit omöjligt för mördaren att se personer på trottoaren nere i första korsningen. Det håller jag inte med om. Det skulle absolut kunna gå att se en rörelse där nere (ungefär där det befinner sig personer på bilden). Trottoaren är dessutom trång på den vänstra sidan, precis som på bilden stod det bilar på denna sida vägen på mordnatten medan andra sidan av vägen var fri. Mördaren har dessutom ca 10 meter på sig att välja höger sida av vägen i ett senare skede, dvs svänga över precis innan första parkerade bilen. Så han kan se Yvonne ett par sekunder senare och på kortare avstånd, även om Yvonne ännu inte har noterat mannen.
Det har även framförts argument att det skulle vara dumt av mördaren att springa på höger sida av vägen om det nu var så att han inte kunde se Yvonne. Då det enligt argumentet skulle vara "minst 4-5 meter längre" (givetvis beroende på vilken väg som ska väljas vid nästa korsning). Om höger sida togs som ett aktivt val utan att se Yvonne först handlar det om 2 meters längre väg. Hinner mördaren korsa Malmskillnadsgatan innan han ser Yvonne och springer i en vinkel som den högra bilden så blir det ca 4 meter längre, men då är ju valet att byta trottoar inte en fråga om löpsträcka utan verkligen för att slippa springa rakt in i ett par som går i bredd på en smal trottoar mellan parkerade bilar och en vägg.
Beslutet att springa på höger sida av vägen känns därför enligt mig inte konstigt. Antingen kändes det bara bättre med en bredare och öppnare trottoar eller så hade han kunnat skymta Yvonne.
Åter till tidsschemat.
23:22:32 dvs 10 sekunder efter att mördaren börjat springa från toppen av trappan ser Yvonne (blå prick) nu den springande mannen (svart prick). Mannen ser jagad ut och vänder sig flera gånger om. Han håller enligt Yvonne på att stänga någon form av mindre väska. Yvonnes signalement av mannen stämmer i efterhand ganska bra med övriga vittnen nere från mordplatsen. Det har nu gått 10 sekunder sen Lars (röd prick) tappade mördaren ur synfältet. Han har under en kort stund funderat på om han ska gå ner till platsen där Palme ligger eller följa efter mördaren. Han beslutar sig för att följa efter. Här är det första riktiga osäkerheten i schemat hur länge han tvekar. Baserat på vittnesmål och att Lars ändå uppfattar det som att han borde kunna se mördaren när han kommer upp vid toppen av trappan är 10 sekunders väntan rimlig.
23:23:10 Lars (röd prick) närmar sig toppen av trappan. Yvonne (blå prick) är framme vid Malmskillnadsgatan. Mördaren (svart prick) bör nu vara nere vid Regeringsgatan. Det är inte troligt att han svängde in vänster på den gata som Yvonne kom ifrån, då hade hon sett att han sprang in ett par meter bakom henne. Det är ungefär till korsningen nere vid Regeringsgatan som man kan se uppifrån Malmskillnadsgatan. Fortsätter man rakt fram blir det brant nerför vilket gör att man försvinner ur synfältet efter bara några meter. Svänger man höger eller vänster i korsningen försvinner man så klart också från synfältet.
23:23:30 Lars (röd prick) och Yvonne (blå prick) möts vid toppen av trappan. Lars frågar om hon sett någon springande man och hon pekar neråt rakt fram på David Bagares Gata. Ungefär nu går polisens anrop ut. De två polisbilar som kommer bli inblandade befinner sig 500 meter (en piketbuss grön prick) resp 1 km bort (en polisbil med två poliser gul prick). Var mördaren nu befinner sig är högst oklart. Därför kommer vi nu inte längre få se någon svart prick.
23:24:00 Piketen med 6 man (grön prick) kommer fram till mordplatsen, några sekunder innan dem kom en annan polisbil med ett befäl till platsen. Efter 10 sekunder har 4 av 6 poliserna fått en bild av vilket håll mördaren sprang. De sätter efter i full fart med dragna vapen. De två andra stannar kvar och sköter avspärrning och förhör vittnen. Yvonne (blå prick) är halvvägs nerför trappan. Lars (röd prick) går och tittar och letar lite försiktigt uppe på David Bagares Gata ungefär där Yvonne såg den springande mannen. Han tycker sig se lite rörelse vid en byggställning 1,5 kvarter ner men fortsätter i långsam och försiktig takt framåt. Han ser ingen människa utan bara ev någon form av skugga/rörelse. Polisbil 1520 hör att piketen kommit fram och flera andra bilar är på väg till mordplatsen. De väljer att svänga höger in på Regeringsgatan istället för att fortsätta fram mot Sveavägen och mordplatsen. I efterhand har de motiverat det med att de försöker genskjuta gärningsmannens flykt då det redan fanns polis på mordplatsen.
23:24:35 De 4 piketpoliserna (grön prick) möter efter 25 sekunders löpning Yvonne (blå prick) nedanför trappan. De frågar om hon sett någon springande man. Hon förklarar vägen uppför trappan. Det är oklart om hon syftar på vittnet Lars som hon mött i trappan och pratat med eller om hon fattar att det var den första springande mannen som är den intressanta. Lars (röd prick) har nu kommit 1,5 kvarter ner och tittar där han tyckte sig se en skugga. Polisbil 1520 (gul prick) är nu framme vid korsningen Regeringsgatan/David Bagares Gata. De svänger uppför David Bagares Gata och passerar vittnet Lars som går där och tittar. Vid det här tillfället har det inte gått ut någon signalement på mördaren, men troligtvis uppfattar de inte en person som går långsamt på trottoaren som en trolig gärningsman.
23:25:00 De 4 piketpoliserna och polisbilen träffas vid toppen av trappan. Fortfarande finns inget klart signalement. Polisbilen bestämmer sig för att prata med Lars som kommer gående tillbaka uppför David Bagares Gata igen.
23:26:00 Två av piketpoliserna (2 små gröna prickarna högst upp) har valt att svänga vänster vid toppen av trappan och söker igenom området där. Man har ännu inte pratat med Lars så att några går vänster är inte orimligt. Polisbilen (gul prick) har sammanstrålat med Lars (röd prick) och efter det fokuseras sökande längst David Bagares gata neråt. Man stannar och lyser in i trappuppgångar för att se om det är blött/snöslask. Det är nu cirka 3 minuter sen mördaren troligtvis kom ner till Regeringsgatan och polisen rör sig långsamt framåt. Har mördaren fortsatt till fots bör han vara runt 500 meter längre bort än synfältet. Har han hoppat in i en bil så kan han vara 2-3 km bort. Har han gömt sig i lägenhet/trapphus längst David Bagares Gata har han inte lämnat några snöspår som polisen hittar.
Slutsats:
Jag hävdar att tidsschmat absolut håller. Gick det till som ovanstående är det fullt rimligt att de olika personerna möter varandra på de ställen som de uppger att de gjort. Det är också mycket troligt att Lars aldrig såg en skymt av mördaren efter det att han kom upp på toppen av trappan. Det är också fullt möjligt att mördaren svängde åt valfritt håll nere vid Regeringsgatan då det är minst 1 minut kvar till polisbil 1520 kommer dit.
Följande tider har jag räknat med. Alla utom bilarnas tider är testade av mig själv då jag sprungit och gått de två gånger i vad jag anser rimlig fart för olika personer:
Mördaren skjuter två skott och stannar ett ögonblick vid mordplatsen - 3 sekunder
Mördaren springer till korsningen där han passerar Lars - 20 sekunder
Mördaren springer från Lars till toppen av trappan - 37 sekunder
Mördaren tittar ner från toppen av trappan och väljer väg - 2 sekunder
Mördaren springer över Malmskillnadsgatan och ca 30 meter nerför David Bagares Gata - 10 sekunder
Mördaren springer från punkten ovan där Yvonne ser honom till korsningen Regeringsgatan - 38 sekunder
Yvonne med sällskap går från det att hon ser den springande mannen upp till trappkrönet - 58 sekunder
Yvonne går nerför trappan och några meter till där hon möter piketpoliserna (inkl kort stopp för att peka väg åt Lars) - 65 sekunder
Lars tvekar efter att mördaren försvinner vid toppen av trappan - 10 sekunder
Lars tar sig uppför trappan (inkl möte med Yvonne) - 60 sekunder
Lars går försiktigt 1,5 kvarter nerför David Bagares gata och letar efter mördaren - 60 sekunder
Larmet går 23:23:30
Piketen från larm till ankomst mordplatsen och tar sig ur bilen - 30 sekunder
Piketen skaffar en bild innan de börjar springa - 10 sekunder
Piketen springer från mordplatsen till några meter innan foten på trappan - 25 sekunder
Polisbil 1520 åker 1 km från Kungsträdgården till korsningen Regeringsgatan/David Bagares gata - 65 sekunder
Den som säger att schemat inte alls stämmer och att den springande mannen inte kan ha varit mördaren måste motbevisa någon av dessa tider ganska ordentligt. Sen kan det så klart fortfarande varit två olika springande män, men då får man fundera på sannolikheten att två män av ungefär samma ålder, storlek och klädsel springer åt var sitt håll i en korsning med under 30 sekunders mellanrum. För några minuters differens i tid såhär tidigt i schemat kan det enligt mig inte vara tal om. Mördaren springer enligt uppgifter snabbt med två steg i taget uppför trappan, jag tycker det är rimligt att anta att inte Lars springer lika fort. 10 sekunders tvekan och 60 sekunder uppför trappan är dock inget lustempo.
Den avgörande frågan för att testa om ovanstående stämmer är egentligen tiden/platsen som Yvonne möter piketpoliserna på. Den mest osäkra frågan är om larmet gick ut senare än 23:23:30 och att piketen därför kom till mordplatsen senare än 23:24:00. Vissa anser att det tog längre tid än ovan för piketen att anlända till mordplatsen. Men jag tror det är lätt att överskatta tidsåtgängen för polis/ambulans att komma när man väntar framför en skjuten person där blodet pumpar ut ur munnen. Om vi jämför med ett rånvittne som var inne på banken under ett rån från militärligan så uppgav hon att hon trodde rånet pågick 15 minuiter, när det verkligen pågick i 3 minuter.
Den officiella granskningskommissionen säger att första polisbil anländer mellan 23:23:00 och 23:25:30 och piketen väldigt kort därefter. Den mest troliga tiden för piketen ankomst är enligt den rapporten 23:24:30. Här skiljer det 30 sekunder mot mitt antagande ovan (men min gissning har alltså en hel minut till godo på det som anses vara tidigast möjliga tid). Det är också sent i kedjan av händelser, så jag hävdar att det mycket väl skulle kunna vara mördaren som Yvonne såg även om piketen kom 30 sekunder senare enligt det som anges som mest troliga tid. För att få ihop det hela då skulle man behöva jobba in dessa 30 sekunder genom att tex poliserna väntade kortare tid än 10 sekunder innan de börjar springa, att de sprang fram till foten av trappan lite snabbare än på 25 sekunder, att de faktiskt mötte Yvonne ytterligare några meter längre bort från trappan dvs att Yvonne fick gå lite längre och de springa lite kortare innan mötet, att Yvonne som hade ett berusat sällskap gick långsammare både i uppförsbacken på David Bagares Gata och ner för trappan, att Yvonne stannade några sekunder och tittade efter Lars efter att hon gett honom vägbeskrivningen eller att Yvonne stannade några sekunder vid foten av trappan när hon såg 4 poliser med dragna vapen springa rakt emot henne (dvs att hon kom till platsen där hon mötte poliserna några sekunder innan polisen kom dit).
Har ni några privatspanare i er omgivning får ni gärna hänvisa dom hit. Jag tar mycket gärna emot kritik mot mina uträkningar och antaganden av olika tider ovan. Jag har som sagt ingen prestige kring detta och hade för en vecka sen ingen aning om att vittnet Yvonne ens existerade. Kan bilderna med de olika plupparna göra det hela mer överskådligt för andra personer som intresserar sig för mordet i ett större perspektiv så är jag mycket glad. Annars har det varit en rolig övning och tidsfördriv.
Jag kommer så klart bevaka kommentarfältet noga och redigerar gärna om något blivit snurrigt med alla siffror. Därefter går jag ner på mer normal nivå genom att kanske lyssna på ett podavsnitt i kvartalet om Palmemordet. Men visst vore det roligt om mordet löstes någon gång i framtiden och vi fick klarhet i vilken väg mördaren tog. För mig är det numera nästan mer intressant än vem som sköt.
Kul med många bra frågor i kommentarsfältet, det underlättar när jag ska skriva nya inlägg. Dels att få förslag på ämnen och dels att veta att i alla fall någon är intresserad av ämnet i fråga. Nu senast från signaturen M som ville ha lite tankar om hur man förbereder sig på en börsnedgång.
Jag gillar den ödmjuka inställningen från M som uppger att hen aldrig varit med om en större nedgång. För det är verkligen en sak att planera för nedgången och säga saker som att man längtar efter rea. Sen sitter man där när bolag går i konkurs, ställer in utdelningen, har negativ orderbok, stora bolag pratar om nyemissioner etc. För det är ju inte riktigt så enkelt som det kan låta att allt är frid och fröjd och vips blir det rea och så kostar Investor 250 kr istället för 500 kr.
Jag ska heller inte säga att jag är superrutinerad även om jag köpte mina första aktiefonder på 90-talet och mina första aktier runt år 2001. Kanske vänjer man sig lite successivt vid nedgångar om man får vara med om några under årens lopp. Jag upplevde nog känslan ungefär på samma sätt när Ericssonaktierna gick ner och jag tappade 10 000 kr år 2002 (jag köpte som tur var inte på toppen år 2000 så jag slapp de första 90% ner) som när jag gick in i finanskrisen 2008 med runt 300 000 kr i aktiemarknaden som halverades i värde det kommande året och när jag tappade över 100 000 kr i värde under en semestervecka 2011. Hur jag skulle reagera på 50% ned idag med en nedgång från runt 10 miljoner till 5 miljoner går bara att spekulera i. Men nedgången på nästan 1 miljon under sista månaderna under 2018 (från toppen på hösten alltså, helåret 2018 landade på 231.000 ner) berörde mig betydligt mindre än 10 000 kr i nedgång 2002.
Så åter till frågan hur man förbereder sig och tänker under en nedgång. Jag har inget bra och enkelt svar som passar alla, men jag tror absolut det är bra att ha en strategi och tanke innan. Min personliga erfarenhet är att det är lätt att bli ivrig och göra saker i lite för snabb takt. Man intalar sig på något sätt att börsen är rimligt värderad här och nu (vilket är en sund inställning). Det betyder att en upp- eller nedgång på 10% på en månad lätt känns som en stor överreaktion. Tittar man till börsen fyra gånger om dagen är det lätt hänt att man blir ivrig och agerar på impuls både vid uppgång och nedgång. Både uppgångar och nedgångar kan bli mycket längre och större än man först tror, men inte alltid så klart. Ibland vänder lika snabbt igen och då finns risk att man ångrar sig att man inte passade på att ta hem vinst eller fyndköpa under den där veckan när marknaden hade spårat ur.
Under den stora nedgången 2008 lyckades jag med med facit i hand ganska bra trots att jag var orutinerad och bitvis ganska impulsiv. Mycket tack vare att jag agerade i flera steg och så klart att jag månadssparade mycket pengar i förhållande till portföljens storlek. Under den starka börsen 2006-2007 hade jag månadssparat i räntefonder och aktiefonder parallellt. När börsen började gå ner växlade jag över till att bara spara i aktiefonder. När börsen fortsatte ner började jag efter några månader flytta över pengar från räntefonder till aktiefonder. När börsen fortsatte ner och räntefonderna var slut lånade jag till slut pengar för att köpa aktier i snabbare takt än månadssparandet tillät. Alla dessa steg hade hållit mig sysselsatt i nästan ett års nedgång vilket gjorde att jag hade tur att pricka botten med det sista köpet för lånade pengar. Hade jag gått in i krisen fullinvesterad (vilket jag ändå tycker man sak göra över tid) och redan haft ansökan om belåning klar hade jag med 99,9% säkerhet börjat köpa för lånade pengar långt tidigare. Kanske hade då nedgången tagit hårdare psykiskt vilket kunde riskerat att jag tagit onödiga risker och vem vet hur jag då hade påverkats psykiskt och vilka risker jag då tagit.
Under den snabba nedgången sommaren 2011 hade jag satt upp en gräns som gjorde att jag skulle ansöka om att kunna belåna portföljen om det gick ner ett visst antal procent. "Tyvärr" vände börsen upp innan detta vilket gjorde att jag aldrig ansökte om portföljlånet.
Så min personliga slutsats blir nog ändå att man bör förbereda sig mentalt på ungefär hur man tänker göra vid nästa större nedgång. Men man behöver nog inte rigga allt så det är 100% klart för att kunna agera snabbt när läge finns. Låt ev krigskassa ligga på en annan bank än där du har portföljen så det tar lite tid och engagemang att flytta över pengarna. Vänta med att fixa belåning av portföljen tills dess att du verkligen ska använda den så den inte ligger där och suktar dig redan när börsen gått ner de första 5-10%. Genom att agera långsamt kommer du missa vissa fyndlägen som att köpa sommaren 2011 eller mellandagarna 2018, men att missa några såna fyndköp under ditt liv med investeringar har du absolut råd med. Det du inte har råd med är att bli desperat och börja agera irrationellt pga att du mår dåligt över börsnedgången.
Låt också ev finjustering med krigskassa, belåning, rebalansering etc bli en liten topping på en bas av månadssparande in på aktiemarknaden som du bara fortsätter med månad efter månad.
Jag fick en fråga i kommentarsfältet tidigare i veckan som påminde om något jag fått flera frågor om. Frågan kom från signaturen Ellen och löd:
Kan inte du skriva ett inlägg om prestige kring att ”gå i pension tidigt”? Jag tror att en utmaning för mig vore att det skulle se ut som ett misslyckande för omgivningen, även om det är precis tvärtom. Kanske särskilt eftersom jag pluggat i 5 år och ”borde göra karriär blabla”. Mitt problem är väl generellt att jag bryr mig för mycket om andras åsikter, bekanta osv som jag BORDE strunta i. Men, lättare sagt än gjort...
Detta är något som jag tänkt en del på och även fått två års praktisk erfarenhet av sen jag slutade jobba. Detta är också något jag pratat om flera gånger med andra personer i liknande situation som mig som jag lärt känna. Två av dessa personer är Utdelningsseglaren (som har en egen blogg) och signuaturen Kermit som brukar kommentera mycket här på bloggen. Både dessa personer har jag träffat några gånger de senaste åren och både har en situation som är ganska lik min. Dvs byggt upp ett kapital på 5-10 miljoner genom att spara en stor andel av lönen, slutat på vanliga jobbet de senaste åren men är inte främmande för att jobba lite i egen regi och i mer fri form.
Jag har som sagt fått liknande frågor som Ellens rätt många gånger tidigare och har väl varit inne lite på ämnet några gånger här på bloggen. Men jag tycker frågan var bra och vet att många tänker i liknande banor. Jag tänkte därför skriva lite kring ämnet vad man säger när folk frågar vad man jobbar med och hur omgivningen reagerar på svaret. Jag bad också Utdelningsseglaren och Kermit skriva några rader i ämnet, vilket de var vänliga nog att göra. Detta ska alltså inte tolkas som svar direkt på Ellens fråga om prestige utan mer allmänt kring vad man säger och hur omgivningen reagerar.
Jag skrev ihop mitt svar innan jag fick deras input och de har svarat helt oberoende av varandra. Jag hoppas och tror att vi kan räkna med både Utdelningsseglaren och Kermit i kommentarsfältet om ni har några frågor eller kommentarer. Kanske har vi några läsare där ute som är i liknande situation som oss, i så fall får ni gärna komplettera med er egen erfarenhet.
Miljonär innan 30:
Jag förstår att frågan kring vad omgivningen ska tänka är vanlig bland de som kämpar mot ekonomisk frihet i ung ålder. Det är ju trots allt något som verkligen går utanför det som anses normalt. Det har också verkligen slagit mig de senaste åren hur ofta man får frågan vad man jobbar med. Det är ofta det första någon man träffar på tex en fest frågar. Och är man runt 40 och tänker att man ska svara "pensionär" på frågan får man vara beredd på reaktioner.
Jag tycker verkligen det underlättar att ha möjligheten att fakturera lite från ett eget företag. Som frilansande egen företagare så är det väldigt sällan någon frågar hur mycket man jobbar, exakt vilka kunder man har eller hur mycket man fakturerade förra kvartalet. Så det är ett smidigt sätt att glida undan frågan om man inte vill eller orkar diskutera. En sak som krånglar till det lite för mig i kontakten med de lite "halvnära vännerna" är att jag skrivit bloggen och mina böcker under pseudonym. Då detta har varit en betydande del av både vad jag lagt arbetstid och tjänat på pengar på de senaste åren så det har krånglat till det lite om jag någon gång diskuterar frågan lite djupare, men å andra sidan tror många säkert att jag gör lite mer jobb än jag gör med andra projekt så det jämnar ut sig.
I de allra flesta fall har jag ändå varit öppen med att jag jobbar väldigt lite och tanken är att jag ska kunna jobba ännu mindre inom kort och att vår plan är att även min fru ska jobba extremt lite de sista 40-50 åren av livet. En lite intressant sak är att inte en enda person har frågat mig något som ens antyder att beröra hur mycket pengar man behöver för att lyckas med detta. Jag misstänker att många som är helt ointresserade av sparande och investering inte har en aning om ifall det krävs 2, 10 eller 100 miljoner för att klara sig. Men det är väl helt enkelt tabu att prata om pengar i Sverige. Det är också extremt få personer som sagt att de är imponerade eller avundsjuka på det jag lyckats med. Några personer har dock sagt det rakt ut och några har väl antytt mellan raderna att de gärna skulle gjort det samma om de haft möjlighet.
Kermit:
Jag brukar beskriva det som att jag är i ett läge där jag ställer om till att göra andra saker mer baserat på vad jag vill och längtar efter. Och det är vad jag vill och strävar mot, jag vill göra saker på typ 10-50% av en heltid som är kul, utvecklande, i en fri form och som gärna ger en inkomst.
Jag trodde att jag skulle få detaljerade och kanske lite kritiska frågor av omgivningen och var oroad av att det skulle bli jobbigt. Jag hade faktiskt förberett två typ ”hiss pitcher”, dvs en kort och en lång ”förklaring” till varför jag slutar jobba. Det visade sig att folk inte reagerar så mycket som jag trott.
Jag tror att det inte är så många som ser det som en möjlighet att bygga en portfölj man kan leva på och att de tolkar det som att jag har haft en hög lön och byggt upp en buffert jag kan leva på en period till dess jag kommer igång med egen verksamhet.
En klok person som agerar mentor/coach åt mig sa att det jag gjort är vad många drömmer om: Att jobba ihop en såpass stor förmögenhet att jag fått en frihet att göra flera val i livet, val som många inte har. Jag tror det stämmer men skulle känna mig exponerad om jag berättade mer öppet om min situation.
Då jag verkligen inte vill/orkar förklara säger jag att jag jobbar som konsult och det brukar inte väcka så mycket frågor.
Utdelningsseglaren:
För det första. Just vad andra har för åsikter om vad man pysslar med på dagarna är ju knappast ett av de svårare hindren för att nå FIRE. Vidare är ju en av huvudpoängerna att kunna ägna sig åt det man vill oavsett vad andra tycker det är värt. Med andra ord är det en motivation som kommer inifrån. Vad någon annan tycker att man borde eller inte borde göra är således det raka motsatta till innebörden av FIRE. Om man oroar sig så pass mycket att det blir ett faktiskt problem tror jag man aldrig kommer att gå i mål med sin frihetsplan. Men med det sagt är vi ju alla människor och även den med en fantastiskt stark inre drivkraft är inte immun mot vad har säger och tycker.
Så frågan vad man jobbar med tenderar att bli ett praktiskt problem som behöver ett svar. Som vanligt är det alltid bäst att hålla sig till sanningen men ibland har jag inte någon lust att gå in på för mycket detaljer vilket gör att jag drar till med att jag kör eget företag (vilket är sant) samt har gått ner i tid eftersom jag jobbat många år och fått ett utmattningssyndrom på kuppen (vilket också är sant). Här brukar jag betona olika saker beroende på situation men med folk som är mitt uppe i karriären brukar jag trycka på hur mycket jag njuter av min frihet i mitt eget företag och att man inte alltid måste optimera för göra maximal karriär. Med andra som inte är lika karriärinriktade pratar jag istället mer om utmattningen och att jag nu valt att fokusera på andra saker än jobbet. Om det kommer ytterligare frågor handlar det ofta om vad företaget gör och hur det är vara utmattad.
Det är bara de som är extra nyfikna och vågar fråga väldigt mycket om företaget och hur mycket jag jobbar som har chans att förstå att det inte blir mycket inkomst där. Hittills är det bara någon enstaka som luskat så långt. Efter detta blir det lite av en vattendelare. Antingen säger jag bara att ”jag har en sådan situation att jag inte behöver jobba så mycket” eller så berättar jag helt enkelt att jag även håller på med investeringar. För bekanta som jag tror kan vara intresserade av min livsstil har jag på senare tid valt att vara mer öppen och sagt att jag sparat och knetat under många år för att ha möjlighet att jobba med investeringar. En lite udda situation som uppkommit för mig är frågor från de kunder jag jobbar med. De undrar naturligtvis om jag vill ha mer uppdrag och vilka andra kunder jag har. Det är en situation som är lite mer svårförklarad eftersom de via sin affärsrelation har mer insyn kring inkomsterna. Även här brukar jag förklara att jag startat mitt egna bolag eftersom jag vill styra min egen tid och faktiskt inte är intresserad av speciellt mycket mer debiterbar tid.